Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

00-022
2001-12-04
2002-02-04
Kartanordning.
2000-01-12
-
-
9704309-5
1999-10-20
-
-
-
Teknisk karaktär; Uppfinningshöjd
Kartanordning; Karta; Ritning; Text; Färg
1 § och 2 § patentlagen (1967:837)
patent
avslag
intressant
sökande
BA
Bjerkéns Patentbyrå KB
-
-
-
-
Uppfinningen avsåg att underlätta användningen av en karta, särskilt en geografisk karta vid färd i en riktning som kraftig avviker från nordlig riktning, genom att kartan vid varje detalj på denna som behövde benämnas försetts med benämningstext i två sinsemellan 180° skilda skrivriktningar (rättvänd resp. upp och nervänd), företrädesvis i olika färger. Dessa särdrag ansågs inte ha teknisk karaktär och inte heller bidra till lösningar av något tekniskt problem. I enlighet med nyare EPO-praxis (se T 931/95 i OJ EPO 2001, s. 441 ansågs särdragen därför inte kunna beaktas vid bedömningen om erforderlig uppfinningshöjd förelåg.
-
DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDEN M.M.

Sökanden vidhåller ansökningen med oförändrade patentkrav vilka utgörs av två alternativa kravuppsättningar I och II och av vilka alternativ I skall prövas i första hand och alternativ II i andra hand.

Patentbesvärsrätten har i sitt slutföreläggande den 1 juni 2001, se domsbilaga 2, väckt frågan om den patentsökta uppfinningen har sådan teknisk karaktär som erfordras för patenterbarhet. Sökanden har invänt mot att Patentbesvärsrätten gör en sådan prövning som första instans. Sökanden har dock i sak yttrat sig över frågan om teknisk karaktär och slutfört sin talan även i denna del.

DOMSKÄL

Den patentsökta uppfinningen avser att lösa de problem som uppkommer vid läsning av informerande text införd på en kartanordning för orienteringsändamål när användaren har behov av att vrida kartanordningen i förhållande till den omgivande verkligheten, såsom t.ex. kan vara fallet vid användning av en normal geografisk karta för färd i sydlig riktning, varvid benämningarna på orter m.m. blir upp- och nervända för föraren eller eventuell annan kartläsare. Med kartanordning skall enligt ansökningsbeskrivningen, utöver geografiska kartor, också förstås ritningar avseende maskinkonstruktioner, lägenheter eller andra schematiska avbildningar där motsvarande läsbarhetsproblem kan uppkomma. Det kännetecknande för uppfinningen är enligt kravet 1 i förstahandsyrkandet att kartanordningen innefattar ett kartexemplar som försetts med informerande text utförd i två olika skrivriktningar vilka skiljer sig väsentligen 180° från varandra. Enligt krav 1 i andrahandsyrkandet tillkommer att de båda texterna är olikfärgade.

Patentverket har genom hänvisning till den brittiska patentansökningen med publiceringsnummer 2.264.806 visat att en kartanordning är känd som försetts med informerande text utförd i två från varandra med 180° skilda skrivriktningar, men där respektive texter införts på olika exemplar av samma karta varvid exemplaren är anordnade på fram- resp. baksidan av samma kartblad eller är sammanfogade i en kartbok längs ena kartkanten. En liknande kartanordning är känd genom den i Patentverkets föreläggande den 20 maj 1998 anförda tyska patentansökningen med publiceringsnummer 3.544.950 enligt vilken kartexemplaren kan vara placerade på motstående sidor av samma kartblad eller sida vid sida på samma kartblad. Utformningen enligt båda publikationerna avser, liksom en tillämpning av uppfinningen, att underlätta kartläsningen vid bilkörning i riktningar som kraftigt avviker från nordlig riktning.

Prövningen av den i de båda förevarande kraven 1 angivna uppfinningens patenterbarhet innefattar, utöver konstaterandet att nyhet föreligger, dels frågan om det nya i uppfinningen har sådan teknisk karaktär som fordras för patenterbarhet, dels frågan om det nya i uppfinningen är närliggande för fackmannen eller inte.

Vad därvid först gäller sökandens invändning mot att frågan om teknisk karaktär tas upp av Patentbesvärsrätten som första instans får rätten erinra om det officialprövningsansvar som ligger till grund för handläggningen och som innebär bl.a. att nya grunder respektive omständigheter ex officio kan tas upp vid prövningen av ett överklagande, se t.ex. 1980-års Patentlagskommentar, s. 247 f. Med hänsyn härtill och då det inte framstår som motiverat att inhämta yttrande från Patentverket i sakfrågan föreligger inte hinder mot att föreliggande avgörande innefattar en prövning av uppfinningens tekniska karaktär.

Sökanden har i detta avseende åberopat och gett in kopia av ett nyare besvärskammaravgörande i Europeiska patentverket (EPO) i ärendet T 931/95 meddelat den 8 september 2000 (numera publicerat i OJ EPO 2001, s. 441) och hävdat att detta avgörande innebär en förändring av EPO:s praxis. Sökanden anser att avgörandet innebär att teknisk karaktär föreligger så snart patentkraven är inriktade på en fysisk produkt eller apparat och att det vid prövningen av uppfinningen som helhet är ovidkommande för frågan om teknisk karaktär om de nya eller kända särdragen i produkten/apparaten är tekniska eller inte.

Som emellertid framgår av det åberopade avgörandet – se under rubriken ”Reasons for the decision”, punkt 7 och följande – kommer frågan om teknisk karaktär istället upp vid bedömningen av uppfinningshöjden. Därvid framgår att om de nya särdragen ligger inom de områden som är undantagna från patenterbarhet enligt art 52(2) i den europeiska patentkonventionen (EPC) och inte medför något tekniskt bidrag till känd teknik kan dessa särdrag inte beaktas vid bestämmandet av om uppfinningshöjd föreligger. Något avsteg från principen att det nya i uppfinningen skall bidra till lösningen av ett tekniskt problem, dvs. grundas på någon form av tekniska överväganden är det inte frågan om. Avgörandet innebär därför i realiteten inte någon ändring av praxis i sak utan bara en precisering av formerna för hur hinder som hänför sig till bristande teknisk karaktär bör hanteras.

När det gäller den nu aktuella uppfinningen består, som framgått ovan, det nya i att den informerande texten med de 180° åtskilda skrivriktningarna införts på ett och samma kartexemplar, eller mera precist uttryckt i att vid varje detalj på kartexemplaret som erfordrar informerande text denna är införd i båda skrivriktningarna. Det är uppenbart att denna förändring i förhållande till vad som är känt genom de ovannämnda kartanordningarna inte grundas på några tekniska överväganden eller eljest löser något tekniskt problem. Det nya i uppfinningen är istället primärt att hänföra till problemet att utforma informerande text på en geografisk karta, en ritning eller annan schematisk avbildning så att så långt möjligt misstag kan undvikas vid läsning av kartan i olika vridningslägen. Det nya i uppfinningen enligt båda kraven 1 är därför närmast att hänföra till undantaget i art 52(2)(d) i EPC och medför inte några sådana praktiska effekter som förlänar uppfinningsbidraget teknisk karaktär. Den nu gjorda bedömningen står i samklang med de besvärskammaravgöranden som Patentbesvärsrätten refererat till i sitt slutföreläggande i målet och någon i förhållande härtill ändrad EPO-praxis har rätten inte kunnat notera.

Det nya i uppfinningen kan sålunda, vid den givna förutsättningen att EPO-praxis är normerande för svensk rättstillämpning, inte beaktas vid bedömningen av huruvida erforderlig uppfinningshöjd föreligger. Redan på denna grund föreligger hinder för bifall till ansökningen.

Med hänsyn till omständigheterna i målet får Patentbesvärsrätten emellertid tillägga att även om erforderlig teknisk karaktär skulle anses föreligga medför det ändå inte att uppfinningshöjdsvillkoret är uppfyllt. Sålunda delar Patentbesvärsrätten i detta avseende den bedömning som gjorts i överklagade beslutet, men får tillägga följande med anledning av vad sökanden anfört i överklagandet. Att, såsom avses med kravet 1 i förstahandsyrkandet, alternativt till de kända kartanordningarna pröva en gemensam placering av texten i båda skrivriktningarna vid respektive detalj på en och samma karta istället för som exempelvis visats känt på var sin karta anordnade sida vid sida på ett och samma kartblad framstår som synnerligen närliggande om förutsättningarna ifråga om skalstorlek och antalet detaljer som kräver informativ text medger detta utan att kartan blir plottrig och svårläsbar med de dubbla texterna. Användningen i tydliggörande syfte av olikfärgade benämningar och beteckningar på kartor är allmänt bruklig. Den i kravet 1 i andrahandsyrkandet tillkommande bestämningen att de båda texterna är olikfärgade innebär därför enbart en trivial tillämpning. De i överklagandet hävdade praktiska fördelarna, vilka hänför sig främst till geografiska kartor, framstår också som triviala och inte av den arten och omfattningen att de kan medföra att erforderlig uppfinningshöjd uppnås. Inte heller i övrigt ger utredningen stöd för att uppfinningen, bortsett från frågan om teknisk karaktär, skulle uppfylla kravet på uppfinningshöjd.

Vid angivna förhållanden kan överklagandet inte bifallas.

Lennarth Törnroth Eva Hammar Sten-Ove Henningsson

Referent

Enhälligt

LC

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 3 (Formulär A)

Visa mer Visa mindre