Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 00-133

Beslutsdatum: 2003-07-07

Lagakraft: 2003-09-07

Målet gäller: Upphävande av patent på system och värdanordning för överföring av elektronisk post över ett mobiltelenät.

Ink datum: 2000-04-20

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9502995-5

PRV beslutsdag: 2000-02-23

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd; Stöd i grundhandlingarna; Ej tillräckligt beskriven uppfinning

Tekniska sökord: Överföring av e-postmeddelande; SMS-meddelande; SMS-agent

Lagrum: 2 §, 20 § tredje stycket och 25 § punkt 1-3 patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: bifall2

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Microsoft Mobile Internet AB (tidigare firma SENdIT Aktiebolag)

Ombud: Awapatent AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Telefonaktiebolaget LM Ericsson

Ombud: Dr. Ludwig Brann Patentbyrå AB

Fler Motparter: -

Referat: Patentbesvärsrätten har funnit att ett system, en värdanordning och ett förfarande för överföring av e-postmeddelande via GSM-nätet med utnyttjande av SMS-meddelande innehållande en SMS-agent varit tillräckligt beskrivna för att en fackman skall kunna utöva uppfinningen samt att vad som anges i patentkraven uppvisar erforderlig uppfinningshöjd. Tillägg av ett självständigt patentkrav avseende ett förfarande efter patentmeddelandet har inte ansetts utvidga skyddsomfånget.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller överklagandet och upprätthåller, med undanröjande av överklagade beslutet, patentet med de patentkrav som inkom den 23 maj 2003 och betecknas ”första kravuppsättning”.

YRKANDEN M.M.

Patenthavaren yrkar att överklagade beslutet undanröjs och att patentet upprätthålls med i första hand en första kravuppsättning inkommen den 23 maj 2003 och bestående av tre självständiga patentkrav.

I andra hand yrkas att patentet upprätthålls med uteslutande av ett eller två patentkrav i den första kravuppsättningen för den händelse att rätten finner att de ej kan godtas.

I tredje hand yrkas att patentet upprätthålls med patentkrav enligt en andra kravuppsättning inkommen den 23 maj 2003 och bestående av tre självständiga patentkrav.

I fjärde hand yrkas att patentet upprätthålls med uteslutande av ett eller två patentkrav i den andra kravuppsättningen för den händelse att rätten finner att de ej kan godtas.

Invändaren bestrider ändring.

I målet har hållits muntlig förhandling.

Patentbesvärsrätten har i ett föreläggande den 9 maj 2003 inför den muntliga förhandlingen ifrågasatt de då gällande patentkraven och anmärkt på vissa formella brister.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

1. Uppfinningen

I den till ifrågavarande patent hörande beskrivningen anges inledningsvis följande om uppfinningens bakgrund och ändamål.

Föreliggande uppfinning hänför sig till ett system och en anordning för överföring av elektronisk post över mobiltelenät med användande av i mobiltelenät befintliga organ för routing av SMS-meddelanden. Speciellt avser uppfinningen ett system för överföring av elektroniskt data, varvid datat är länkat med ett modifierat SMS-meddelande. Vidare innefattar uppfinningen en lokalt fristående värdanordning, vilken kan anslutas till befintligt mobiltelenät, kundväxel, kommunikationsnätverk etc.

I existerande mobiltelenät förekommer operatörstjänsten SMS-meddelanden (SMS, Short Message Services), d v s meddelanden (160 datatecken) som mottas och omvandlas till en text i en mobilstations (MS) display. Displayer i MS-enheter rymmer ett begränsat antal tecken åt gången och det vore därför otympligt att motta längre meddelanden via MS-enheten, såsom en textmassa innefattad i elektronisk post (e-mail).

För att routa (ange en väg genom mobiltelenätet via en adress) SMS-meddelanden till rätt mottagare i ett mobiltelenät har mobittelenät en GMSC-funktion (Gateway Mobile Switching Centre function) i någon eller några MSC-växlar i mobiltelenätet (Mobile Switching Centre). GMSC-funktioner administrerar teletrafik mot för mobiltelenät externa kommunikationssystem. SMS-meddelanden som skall routas genom nätet kopplas via GMSC-funktionen till ett SMS-center (SMS-C), som ombesörjer routingen av meddelandet till rätt MS-enhet, varvid MS-enheten indikerar att ett SMS-meddelande är mottaget.

Ytterligare GSM (Global System for Mobile Communication) och Internet utgör två av de snabbast växande telekommunikationsmarknaderna. Det är emellertid behäftat med svårigheter att kommunicera mellan de respektive marknaderna. Uppringning via GSM mot Internet är inte särskilt praktiskt utformad; uppkopplingstiden (airtime) är dyr; väntetiderna för uppkoppling och samtal är långa. Dessutom är existerande Internetuppkopplingar inte optimerade för mobilteleanvändning.

Ovanstående anger ett behov av att kunna sända längre textmeddelanden än SMS-meddelanden till abonnenter i ett mobiltelenät samt förenklade lösningar för access mellan skilda kommunikationssystem.

Föreliggande uppfinning avser, att ange ett system och en anordning för överföring av i stort sett obegränsad mängd text- och bilddata via en MS-enhet till en abonnent i ett mobiltelenät.

Uppfinningen definieras på följande sätt i de av patenthavaren numera åberopade självständiga patentkraven 1, 2 och 3 i den första kravuppsättningen vilken ligger till grund för förstahandsyrkandet.

1. System för överföring av elektronisk post över ett mobiltelenät till en abonnent i mobiltelenätet, innefattande:

organ för routing av från Internet tillhandahållen elektronisk post med gränssnitt (12,14), anslutet till;

organ (16) för att

- mottaga ett e-postmeddelande avsett för abonnenten;

- lagra e-postmeddelandet i en värdenhet med utnyttjande av en filadress och en databas för inkomna e-postmeddelanden; och

- tilldela e-postmeddelandet ett SMS-meddelande, vilket SMS-meddelande sammankopplas med filadressen och förses med en SMS-agent med datafält, vilka datafält, som innefattar en jobbidentitet, möjliggör initiering av överföring av elektronisk post genom att fälten avkodas, varvid agenten innefattar information som klargör på vilken plats i SMS-meddelandet en klientfunktion skall hämta nödvändig information, vilket organ (16) är anslutet till

organ (18) för datauppkoppling mot mobilteleväxel och i mobiltelenätets befintliga organ för routing av SMS-meddelanden för att skicka SMS-meddelandet med nämnda agent till abonnentens mobilstation med utnyttjande av en abonnentdatabas;

organ i en mobilstation som mottar SMS-meddelandet från nämnda befintliga organ (18) för routing och lagrar det i mobilstationen (20);

organ för anslutning mellan mobilstationen (20) och en dator (22) för överföring av data mellan mobilstationen (20) och datorn (22) och vice versa; och

organ i datorn (22) som innehåller en klientfunktion för avkodning av SMS-agentens datafält och instruktioner för initiering av överföring av e-postmeddelandet till datorn (22) via mobilstationen över en till värdenheten av abonnenten aktiverad GSM-datauppkoppling med utnyttjande av i SMS-agenten innefattad information via nämnda organ (18) för datauppkoppling.

2. Värdanordning (11) för mottagning, lagring och överföring av elektronisk post till en abonnent i ett mobiltelenät, vilken anordning innefattar:

organ (16) för att

- mottaga, via gränssnitt mot organ för routing av elektronisk post, ett e-postmeddelande avsett för en abonnent;

- lagra e-postmeddelandet med utnyttjande av en filadress och en databas för inkomna e-postmeddelanden; och

organ (18) för

- datauppkoppling via lokal anordning för telekommunikation mot mobilteleväxel och i mobiltelenätets befintliga organ för routing av SMS-meddelanden till mobilstationer för att skicka SMS-meddelandet med nämnda agent till abonnentens mobilstation med utnyttjande av en abonnentdatabas; och

- överföring av e-postmeddelandet till en dator (22) via mobilstationen över en till värdenheten av abonnenten aktiverad GSM-datauppkoppling med utnyttjande av i SMS-agenten innefattad information via nämnda organ (18) för datauppkoppling.

3. Förfarande för mottagning, lagring och överföring av elektronisk post till en abonnent i ett mobiltelenät, vilket förfarande innefattar att en värdanordning (11) ansluten till mobiltelenätet utför stegen:

att, via gränssnitt mot organ för routing av elektronisk post, mottaga ett e-postmeddelande avsett för en abonnent;

att lagra e-postmeddelandet med utnyttjande av en filadress och en databas för inkomna e-postmeddelanden;

att tilldela e-postmeddelandet ett SMS-meddelande;

att sammankoppla SMS-meddelandet med filadressen och förse detta med en SMS-agent med datafält, vilka datafält, som innefattar en jobbidentitet, möjliggör initiering av överföring av elektronisk post genom att fälten avkodas, varvid agenten innefattar information som klargör på vilken plats i SMS-meddelandet en klientfunktion skall hämta nödvändig information; och

att skicka SMS-meddelandet med nämnda agent till abonnentens mobilstation med utnyttjande av en abonnentdatabas och organ för datauppkoppling via lokal anordning för telekommunikation mot mobilteleväxel och i mobiltelenätets befintliga organ för routing av SMS-meddelanden till mobilstationer,

vilket förfarande även innefattar stegen

att i en till abonnentens mobilstation ansluten dator medelst en klientfunktion avkoda SMS-agenten;

att datorn efter initiering av abonnenten med utnyttjande av i SMS-agenten innefattad information aktiverar en GSM-datauppkoppling via mobilstationen till värdenheten; och

att datorn hämtar det lagrade e-postmeddelandet via nämnda GSM-datauppkoppling.

Patentkraven i den andra kravuppsättningen skiljer sig från patentkraven i den första kravuppsättningen genom att bestämningen ”med utnyttjande av en abonnentdatabas” har utgått ur samtliga patentkrav.

2. Känd teknik

Den i överklagade beslutet, som en grund för att upphäva patentet, åberopade svenska utläggningsskriften med publiceringsnummer 469 867 och i målet benämnd D1 beskriver ett personsökningsförfarande enligt vilket en första användare (A) önskar söka och överföra ett meddelande till en andra användare (B) genom att utnyttja en personsökningstjänst. Den första användaren (A) beställer sökning av den andra användaren (B) vid en sökcentral som erbjuder en alerteringstjänst och en meddelandetjänst, vilken kompletterar alerteringen med meddelandet. Sökcentralen alerterar den andra användaren (B) med utnyttjande av alerteringstjänsten. Utmärkande för förfarandet är att personsökningstjänsten ej är knuten till något särskilt telekommunikationsnät, utan utförs i åtminstone ett telekommunikationsnät (t.ex. i N1), som är valt bland åtminstone två möjliga telekommunikationsnät (N1-N5). Vidare görs meddelandetjänsten oberoende av alerteringstjänsten genom att den aktiveras först på begäran från den andra användaren. Alerteringstjänsten utnyttjar nämnda första telekommunikationsnät (N1) och meddelandetjänsten utnyttjar åtminstone ett telekommunikationsnät (N1-N5) som kan vara skilt från nämnda första nät (N1). Meddelandet överförs först som gensvar på nämnda begäran.

Vidare har invändaren anfört två artiklar, nämligen dels Mouly M. et. al., "The GSM system for mobile communications", Cell & sys., Paris 1992 (D2) och dels Wolfgang Roth, "Mobile", ETSI Sub Technical Committee Data services (SMG 4) (D3) i avsikt att visa att GSM-nätet konstruerats så att det skall medge överföring av text, ritningar, datafiler, fax, video-text, teletext, etc. och så att GSM-nätet skall kunna anslutas till många olika externa nät såsom ISDN, PSTN och publika paketkopplade nät.

Invändaren har också åberopat ett system kallat Eurofax som Europolitan AB salufört och som enligt ingivet intyg togs i kommersiellt bruk på den svenska mobiltelefonmarknaden under våren 1993. I detta system lagras inkommande fax med ett mobilnummer som destination i en faxbrevlåda i en värdanordning. Värdanordningen notifierar adressaten genom ett SMS-meddelande om att ett fax finns att hämta. SMS-meddelandet anger i mobiltelefonens fönster ”Ring 888”. Mobiltelefonen/användaren slår telefonnumret 888 och får ett röstmeddelande om att ett fax finns lagrat som kan skrivas ut till valfritt telefonnummer. Mobiltelefonen/användaren anger telefonnummer till den faxapparat på vilket faxet skall mottagas och faxet levereras därefter över en uppringd förbindelse till angivet telefonnummer.

3. Parternas argumentering

Invändaren har i invändningsskriften ifrågasatt formuleringen av problemet som ligger till grund för uppfinningen. Enligt invändaren är det som eftersträvas med uppfinningen, enligt vad som anges i patentets beskrivning, att ”kunna sända längre textmeddelanden än SMS-meddelanden till abonnenter i ett mobiltelenät samt förenklade lösningar för access mellan skilda kommunikationssystem”. Enligt invändarens uppfattning är problemformuleringen felaktig, ty det är varken svårt att sända långa textmeddelanden i GSM-nätet eller att ordna access mellan GSM-nätet och andra kommunikationssystem (se D2 och D3).

Invändaren har vidare anfört att utgående från den förutsättningen att ett meddelande finns lagrat någonstans i ett nät, är det tekniska problem som föreliggande uppfinning adresserar det följande: Hur skall mottagaren få reda på att ett meddelande väntar och var finns meddelandet. Den lösning som patenthavaren föreslår på detta problem är att mottagaren alerteras om förekomsten via SMS, att alerteringsmeddelandet innehåller en referens till det enskilda meddelandet samt att mottagaren kopplar upp sig mot lagringsplatsen och hämtar meddelandet. Dessa åtgärder är emellertid kända från D1. Jfr. särskilt figur 3, sidan 11, fjärde och sjätte styckena där det anges att sökmeddelandet dels har en referens till ett enskilt meddelande och till platsen för lagringsanordningen samt att meddelandetjänsten görs oberoende av alerteringstjänsten genom att meddelandetjänsten aktiveras på initiativ av mottagaren. D1 beskriver hur meddelanden kan överföras mellan olika nät via en sökcentral, vilken är utrustad med terminalenheter T1-T5 till de olika näten. Meddelandet kan lagras i sökcentralen eller i något av näten N1-N5. I uppfinningen används således samma mekanismer "alertering med referens" och "tillbakaringning för hämtning av meddelandet med angivande av referensen" som beskrivs i D1. Att man i patentet väljer två specifika nät, Internet och mobilnätet, bland de som D1 omfattar och att man tillämpar de från D1 kända mekanismerna för alertering och meddelandehämtning innebär ingenting patenterbart utöver det som D1 beskriver. Alerterings- och hämtningsmekanismerna är de verktyg som gör meddelandeöverföring mellan olika nät möjlig. - - - Att specialisera meddelandehanteringen till e-post, Internet, GSM-nätets SMS-meddelandetjänst och mobiltelefon med därtill ansluten PC innebär ingen kommunikationssituation som på något sätt skiljer sig från de som kan komma i fråga i D1. Systemet enligt patentet fungerar inte bättre än det i D1. De fördelar som patenthavaren erhåller med sitt specialiserade system skiljer sig inte från de vilka erhålls med D1. I D1 belastas inte personsökningsnätet med meddelandeöverföring. Därför skiljer sig inte föreliggande uppfinning väsentligen från D1. - - - Enligt patentet är det klientfunktionen som gör tillbakaringningen till värdanordningen och som med ledning av SMS-meddelandets agent pekar ut det meddelande som skall hämtas. Klientfunktionen kan finnas i en PC, som kopplas till mobiltelefonen eller vara inbyggd i mobiltelefonen. Det är inget märkvärdigt med klientfunktionen, den är exekverande programvara. Patenthavaren gör ett nummer av att samspelet agent-klientfunktion skulle vara viktigt för uppfinningen. Enligt vår mening har detta inget med uppfinningen att göra, utan är enbart en ”kromlist” som saknar betydelse för lösningen av det tekniska problem patenthavaren adresserar. Det viktiga är ju att en tillbakaringning görs och inte hur den görs. Att tillbakaringning görs är känt från D1.

Beträffande det anförda Eurofax-systemet har invändaren hävdat att bestämningen "organ för mottagning och lagring av elektronisk post, vilken tilldelas ett SMS-meddelande med agent" förekommer vid detta system. Agenten är i detta fall meddelandet "Ring 888" som visas i mobiltelefonens fönster. Agenten hör i hop med en e-post, den avkodas av mottagaren (när mottagaren blir varse meddelandet inser mottagaren att meddelandet betyder att ett fax finns att hämta), och den används för att initiera och överföra fax-meddelandet. Enligt invändaren saknar därför denna bestämning nyhet.

Den huvudsakliga skillnaden mellan Europolitans system och systemet enligt patentet är enligt invändaren att Europolitans system hanterar fax-meddelanden medan systemet enligt patentet hanterar e-post. Det ligger inte någon uppfinning i att hantera e-post. Fax-meddelanden och e-post är ju båda en form av elektroniska meddelanden, som kan vara långa. Samma mekanismer (lagring av meddelandet i en server, notifiering via SMS och tillbakaringning) som Europolitan använder för att notifiera en användare om inkomna meddelanden används i patentet. Det som beskrivs i patentet skiljer sig därför inte väsentligt från Europolitans system och vad som är känt genom D1.

I fråga om formella brister har invändaren anfört att uttrycket agent som används i patentkraven är oklart och dessutom missvisande. Vidare har invändaren vid flera tillfällen anmärkt på bristande tydlighet i beskrivningen, speciellt vad avser hämtningen av e-postmeddelanden. Bl.a. har invändaren anfört att ingen metod beskrivs om hur värdanordningen får kunskap om vilket meddelande som skall levereras. Inget sägs om vilken enhet det är som skall ringa vem. Inget sägs om samspelet mellan mobil och värdanordning för att värdanordningen skall kunna överföra meddelandet. Inget sägs om vilket meddelande som skall levereras, inget sägs om när ett meddelande skall levereras och inget sägs om vart ett meddelande skall levereras. I PBR har invändaren förtydligat sitt resonemang beträffande denna invändningsgrund och anfört följande.

I synnerhet framgår varken av beskrivning eller patentkrav hur mobilenheten hämtar den aviserade e-posten. I figur 1 visas vid den heldragna pilen en GSM-datauppkoppling till värdorganet 16. Enligt beskrivningen sidan 5 rad 17-18 görs sådan datauppkoppling för hämtning av e-mail lagrat i värdorganet.

Nedtill i figur 2 visas en enkelpil som indikerar enkelriktad överföring från gateway-organet 18 mot mobilteleväxel MSC via ett modem 24. Upptill i figur 2 visas en dubbelpil X.25 som indikerar dubbelriktad överföring mellan gateway-organet 18 och SMS -center. Beskrivningen sidan 6 första stycket refererar till figur 2 och på rad 4-5 anges att den elektroniska posten överförs från värdanordningen 11 till SMS-centret och vice versa via en X.25 ledning.

Uppgiften ovan i samband med figur 1 och den sista uppgiften ovan i samband med figur 2 motsäger varandra. Hur e-posten hämtas framgår ej tydligt.

Ur patentkravet 1 [som förelåg vid det överklagade beslutet] framgår ej på vilket sätt mobilstationen hämtar e-post. Det som står i sista organbeskrivningen i kravet motsäger ej att e-post överförs från värdanordningen till SMS-center och att det är från SMS-centret e-posten hämtas. Varken krav eller beskrivning anger därför tydligt hur e-posten hämtas. Fackmannen kan därför inte utöva uppfinningen.

Patenthavaren har i överklagandet anfört att i de skäl som anges i det överklagade beslutet finns en missuppfattning som lett till att patentet upphävts och har vidare anfört följande.

I skälen för beslutet står: "Efter initiering med utnyttjande av information från den avkodade agenten kopplar mobilstationen upp sig med SMS-centret via datauppkopplingen och e-postmeddelandet hämtas. Det framgår inte tydligt med härledning av beskrivningen hur detta görs eller hur SMS-centret tar reda på vilket e-postmeddelande som skall skickas eller till vem det ska skickas."

Det stämmer att mobilstationen efter avkodning av agenten hämtar e-postmeddelandet. Det skall dock understrykas att detta sker över en datauppkoppling mellan mobilstationen och värdanordningen. Det är en missuppfattning att mobilstationen efter avkodning av agenten skulle koppla upp sig mot SMS-centret för att hämta e-postmeddelandet. Värdanordningen utnyttjar ett SMS-center i samband med överföring av e-postmeddelandet. Detta utnyttjande hänför sig i huvudsak till överförande av agenten och dess information till mobilstationen för att möjliggöra för mobilstationen att initiera en datauppkoppling mot värdanordning för att hämta e-postmeddelandet.

Vid tidpunkten när uppfinningen patentsöktes var kortmeddelandetjänsten SMS en väl definierad tjänst avsedd för överföring av användartext till abonnenter i ett GSM-telefonisystem. Uppfinningen baseras bl.a. på insikten att SMS-meddelanden kan utnyttjas för överföring av information till en mobilstation, eller till denna ansluten dator, som härvid kan utnyttja denna information för att begära överföring av ett e-postmeddelande över en datauppkoppling i GSM-nätet. I och med detta kan en mobil användare i GSM-systemet erbjudas åtkomst till e-postmeddelanden som skickas över t.ex. Internet.

Av beskrivningen av figur 1 på sidorna 3 -5 samt av de uppfinningsenliga organen enligt patentkraven 1 och 5 framgår följande. När värdanordning mottager ett e-postmeddelande kommer denna att via SMS-centret skicka ett SMS-meddelande adresserat till det mobiltelefoninummer som motsvarar e-postmeddelandets e-postadress. I detta SMS-meddelande infogar värdanordningen en agent med kodad information. Denna agent har bl.a. två syften: att knyta SMS-meddelandet till det specifika, mottagna e-postmeddelandet och att möjliggöra för den mottagande mobilstationen att etablera en datauppkoppling med värdanordningen för överföring av e-postmeddelandet. Företrädesvis knyts SMS-meddelandet till ett specifikt e-postmeddelande genom att i agenten inkludera en jobbidentitet som identifierar e-postmeddelandet. Information som möjliggör etablering av en datauppkoppling från mobilstationen mot värdanordningen innefattar företrädesvis ett i agenten inkluderat värdnummer.

Fackmannen inser att detta värdnummer i sin enklaste, okodade form motsvarar ett telefonnummer som utnyttjas av mobiltelefonens klient för att etablera en datauppkoppling med värdanordningen över en talkanal i GSM-systemet. Fackmannen inser vidare att när värdanordningen mottager en jobbidentitet över denna datauppkoppling, så besvaras detta med att motsvarande e-postmeddelande överförs över datauppkopplingen, dvs. talkanalen, till mobilstationen.

Således är det vår uppfattning att fackmannen med ledning av beskrivningen ges förståelse om vilket e-postmeddelande som ska skickas till vilken abonnent och hur detta åstadkoms. Vi hävdar därför att uppfinningens beskrivning har tillmötesgått 25 § PL.

Beträffande D1 har patenthavaren anfört följande. Den i D1 beskrivna sökcentralen erbjuder en alerteringstjänst som utnyttjar ett första telekommunikationsnät och en meddelandetjänst som utnyttjar ett andra telekommunikationsnät. Valet av telekommunikationsnät för meddelandetjänsten är oberoende av valet av telekommunikationsnät för alerteringstjänsten. Alerteringstjänsten utnyttjar en personsökningstjänst som ej är knuten till något särskilt telekommunikationsnät.

D1 beskriver tydligt i ett utföringsexempel med hänvisning till figur 13 hur uppfinningen utövas då en användare B är tillgänglig via en mobiltelefon (56) i ett mobiltelefoninät (54). Då en användare A anropar en användare B kommer detta samtal att parkeras i en mobiltelefoniväxel (58). Mobiltelefoniväxeln fungerar som sökcentral och begär, med uppgivande av ett personsökningsnummer till B, att en personsökningscentral (60) i ett personsökningsnät (55) lokaliserar användare B med hjälp av en inbyggd personsökare (57) i mobiltelefonen (56). Som svar på sökningen/alerteringen vidtar användare B de åtgärder som krävs för att etablera kontakt med mobiltelefoniväxeln (58) över mobiltelefonnätet (54) och därmed utnyttja meddelandetjänsten för sammankoppling med A's parkerade samtal.

Föreliggande uppfinning baseras på insikten att SMS-meddelandetjänsten i ett mobiltelefoninät kan utnyttjas för att förmedla information som möjliggör åtkomst av e-postmeddelandet utan att användaren själv behöver hantera denna information. Enligt uppfinningen överförs informationen med en agent i SMS-meddelandet som vid avkodning av en klientfunktion möjliggör etablerandet av en datauppkoppling i mobiltelefonnätet för åtkomst av e-postmeddelandet.

Det är inte troligt att fackmannen med vetskap om D1 skulle lösa problemet med att överföra e-postmeddelanden till mobilstationer eller till dessa anslutna datorer i enlighet med uppfinningen. De meddelanden som överförs i D1 i samband med ett mobiltelefonisystem hänför sig endast till talsamtal. Dessa meddelanden överförs dessutom endast till en mobilstation, varför D1 över huvud taget inte skulle vara intressant för fackmannen. Även om meddelandena i D1 skulle utgjorts av e-postmeddelanden, vilka e-postmeddelanden dessutom skulle kunna mottagas av datorer anslutna till mobilstationerna, skulle D1 leda fackmannen bort från lösningen enligt uppfinningen. Detta eftersom den uppfinningsenliga lösningen strider mot uppfinningstanken i D1, nämligen att valet av telekommunikationsnät för meddelandetjänsten är oberoende av valet av telekommunikationsnät för alerteringstjänsten. D1 antyder inte någonstans de fördelar och möjligheter som erhålles då avkodningsbara agenter överförs i samma telekommunikationsnät som det över vilket ett meddelande önskas överföras, i synnerhet inte då telekommunikationsnätet är ett mobiltelefoninät. - - - I beskrivningen av figur 7 i D1 anges att användaren beställer alertering och sedan inväntar meddelande om lagringsplats för meddelandet. Detta pekar tydligt bort från uppfinningen. I uppfinningen beställs ingen sökning. Uppfinningen ger många fördelar där man med utnyttjande av SMS-meddelande och en agent kan överföra e-postmeddelanden utan användande av referens eller beställning av sökning.

Patenthavaren har vitsordat att Eurofax-systemet fungerar på det av invändaren angivna sättet, samt att det tagits i bruk vid angiven tid. Däremot har patenthavaren bestridit att systemet skulle föregripa uppfinningen.

Till invändarens anmärkning om att det i patentet saknas uppgift om vilket meddelande som skall levereras, när ett meddelande skall levereras och vart ett meddelande skall levereras har patenthavaren anfört att när klientfunktionen med sina instruktioner avkodar agenten erhålls filadressen och vid den utförda datauppkopplingen erhålls rätt meddelande. Hämtning av e-post och datauppkoppling sker när abonnenten trycker på motsvarande funktionstangent.

Vid den muntliga förhandlingen har invändaren vidare anmärkt att vissa bestämningar i de då åberopade patentkraven saknar motsvarighet i grundhandlingarna, nämligen A) lagra e-postmeddelandet i en värdenhet med utnyttjande av en filadress och en databas för inkomna e-postmeddelanden, B) sammankoppla e-postmeddelandet med ett SMS-meddelande, vilket SMS-meddelande sammankopplas med filadressen och förses med en SMS-agent med datafält, vilka datafält, som innefattar en jobbidentitet, möjliggör initiering och överföring av elektronisk post genom att fälten avkodas, C) organ (18) … för att skicka SMS-meddelandet med nämnda agent till abonnentens mobilstation med utnyttjande av en abonnentdatabas. Dessa bestämningar återfinns i den nu åberopade första kravuppsättningen där dock uttrycket ”sammankoppla e-postmeddelandet med ett SMS-meddelande” i bestämning B) bytts ut mot ”tilldela e-postmeddelandet ett SMS-meddelande”. Vidare har invändaren anmärkt att det inte framgår att det finns någon koppling mellan e-postmeddelandets adress och SMS-meddelandet samt att abonnentdatabasens funktion inte är berörd.

Patenthavaren har anfört att stöd för bestämningen A) finns i den ursprungligen ingivna beskrivningen på sidan 3, rad 31-32 samt sidan 6, rad 17-18, att stöd för bestämningen B) finns i de ursprungligen ingivna handlingarna på sidan 3, rad 31-33 och rad 25-26, sidan 5, rad 28, krav 5 samt sidan 4, rad 19-22 och att stöd för bestämningen C) finns i den ursprungligen ingivna beskrivningen på sidan 6, rad 16, sidan 3, rad 8-10 samt sidan 4, rad 25. Patenthavaren har även angivit att det finns en koppling mellan e-postadress och en kunds mobilnummer. Vad gäller bestämningen "med utnyttjande av en abonnentdatabas" har patenthavaren anfört att abonnentdatabasen finns explicit angiven (sidan 6, rad 16) och att dess utnyttjande måste anses vara uppenbart för fackmannen. E-post till viss abonnent innefattar självklart abonnentens e-postadress och då operatören ska skicka SMS till densamme måste samma abonnents mobilnummer användas.

4. Övrig utredning

I rättens föreläggande den 9 maj 2003 har ifrågasatts om det efter överklagandet tillkomna självständiga patentkravet avseende ett förfarande medför ett utvidgat skyddsomfång i förhållande till det beviljade patentet som endast innehåller patentkrav avseende anordningar. Patenthavaren har med anledning härav hävdat att det i det meddelade patentet ingående självständiga patentkravet 7, som definierar en anordning med funktionella bestämningar, i sak motsvarar det nya självständiga förfarandekravet 3.

I föreläggandet har också framförts frågor om hur e-postmeddelandena överförs till datorn och om det finns något som säger att överföringen sker via en mobiltelefon. Det har varit oklart hur figurerna 1 och 2 skall uppfattas eftersom det i figur 1 finns en heldragen linje som illustrerar en GSM-datauppkoppling mellan PC/dator och värdorgan, varför denna uppkoppling kan uppfattas ej gå via MS-enheten och eftersom det i den till figur 2 hörande texten på sidan 5 rad 34 – sidan 6 rad 6 bl.a. anges att ”den elektroniska posten överförs från värdanordningen 11 till SMS-centret”. Patenthavaren har härtill anfört att figur 1 visar en schematisk bild med angivande av ett GSM-nät och en GSM-datauppkoppling. Det torde således vara tydligt att datauppkopplingen sker över GSM-nätet. Ingenstans antyds att PC-enheten skulle vara utrustad med någon antenn och tillhörande lämplig kretselektronik för att direkt kunna kommunicera över GSM-nätet. Trots att figur 1 inte är fullständig så förstår fackmannen att e-posten överförs via MS-enhet och PCMCIA-kort till PC/dator. Beträffande uttrycket ”den elektroniska posten överförs från värdanordningen 11 till SMS-centret” har patenthavaren hävdat att det är fråga om ett skrivfel. Det skall vara ”SMS-meddelandet överförs från värdanordningen 11 till SMS-centret”. Fackmannen inser detta omedelbart då han studerar ansökningen mot bakgrund av D2.

DOMSKÄL

Rätten har först att ta ställning till om uppfinningen är så tydligt beskriven att en fackman kan utöva den. Härvid är frågorna om hur e-postmeddelanden överförs samt när, varifrån och vart dessa överförs centrala. Av den angivna problemställningen på raderna 31-33, sidan 1 i beskrivningen framgår att överföring av en stor mängd data sker via en MS-enhet (mobiltelefon) till en abonnent. Att den stora mängden data utgörs av e-postmeddelanden står också klart för fackmannen vid läsning av beskrivningen. Vidare framgår av beskrivningen att MS-enheten är ansluten till en dator med exempelvis en s.k. PCMCIA-anslutning och att slutstationen för e-postmeddelandet är nämnda dator. Också på sidan 4, raderna 9-12 anges att e-postmeddelanden överförs från en MS-enhet till en dator. På raderna dessförinnan anges att en uppkoppling görs mot värdenheten. Detta kan sammantaget med det ovan sagda inte förstås av fackmannen på annat sätt än att datauppkopplingen sker via MS-enheten och att e-postmeddelandet hämtas från värdenheten. Det framgår att det är där som e-postmeddelandet lagras och tilldelas ett SMS-meddelande med en SMS-agent. Även om denna ”agent” inte är av det slag som annars förekommer i datasammanhang får ändå fackmannen, med hjälp av beskrivningen, anses inse vad SMS-agenten innehåller och hur den med hjälp av en klientfunktion kan avkodas och användas vid överföring av ett e-postmeddelande. Att abonnenten via funktionsknappar kan aktivera initieringen av överföringen framgår av sidan 4, raderna 32-35. Det är vidare uppenbart att det måste finnas en koppling mellan abonnentens e-postadress och mobiltelefonnummer till vilket det tilldelade SMS-meddelandet skall sändas, även om denna koppling inte är direkt beskriven i ansökningen. De brister och oklarheter som för övrigt aktualiserats i målet är inte av sådan karaktär att de mot bakgrund av beskrivningen i dess helhet omöjliggör att uppfinningen kan utövas av fackmannen. Patentbesvärsrätten finner därför att hinder enligt 25 § punkt 2 patentlagen ej föreligger.

Vidare finner Patentbesvärsrätten att erforderligt grundhandlingsstöd finns för de åberopade patentkraven. Vad därvid särskilt gäller uttrycket ”med utnyttjande av en abonnentdatabas”, som återfinns i samtliga patentkrav i den första kravuppsättningen, anser rätten att det snarare är frågan om en bestämning som kan uppfattas som obestämd i sitt sammanhang. Emellertid är det som rätten konstaterat ovan så att det måste finnas en koppling mellan abonnentens e-postadress och mobiltelefonnummer. Det är därför naturligt att fackmannen uppfattar sagda uttryck så att det syftar på detta förhållande.

Inte heller finner Patentbesvärsrätten att det självständiga förfarandekravet i respektive kravuppsättning anger ett skyddsomfång som är utvidgat i förhållande till det beviljade patentets skyddsomfång.

Det återstår i fråga om patentkraven i den första kravuppsättningen att bedöma om erforderlig nyhet och uppfinningshöjd föreligger.

Av den kända teknik som anförts i målet är det, enligt Patentbesvärsrättens mening, den teknik som beskrivs i D1 som kommer uppfinningen närmast. I D1 beskrivs ett personsökningsförfarande enligt vilket en första användare (A) önskar överföra ett med-delande till en andra användare (B) genom att utnyttja en personsökningstjänst, varvid den första användaren (A) beställer sökning av den andra användaren (B) vid en sökcentral som erbjuder en alerteringstjänst och en meddelandetjänst, vilken kompletterar alerteringen med meddelandet. Sökcentralen alerterar den andra användaren (B) med utnyttjande av alerteringstjänsten. Personsökningstjänsten är ej knuten till något särskilt telekommunikationsnät, utan den utförs i åtminstone ett telekommunikationsnät (t.ex. i N1), som är valt bland åtminstone två möjliga telekommunikationsnät (N1-N5). Alerteringstjänsten utnyttjar nämnda valda telekommunikationsnät (N1) och meddelandetjänsten utnyttjar åtminstone ett telekommunikationsnät (N1-N5) som kan vara skilt från nämnda valda nät (N1).

Systemet enligt patentkravet 1 i den första kravuppsättningen skiljer sig från vad som är känt genom D1 huvudsakligen därigenom att det är speciellt avsett för överföring av e-post med utnyttjande av SMS-meddelande och innefattar ett organ som mottar och i en värdenhet lagrar ett e-postmeddelande vilket tilldelas SMS-meddelandet som också förses med en SMS-agent med datafält, vilka möjliggör initiering av överföringen av e-postmeddelandet till en dator via en mobilstation över en till värdenheten av abonnenten aktiverad GSM-datauppkoppling.

Genom det anförda Eurofaxsystemet är det känt att använda SMS-meddelanden för att meddela en abonnent att det finns ett faxmeddelande att hämta. Abonnenten kan efter uppringning meddela systemet till vilket faxnummer som faxmeddelandet skall levereras. Förutom att detta system hanterar överföring av faxmeddelanden skiljer det sig från systemet enligt nämnda patentkrav 1 även genom att SMS-meddelandet inte innehåller någon agent med datafält, vilka datafält möjliggör initiering av överföring av elektronisk post till en dator via en mobilstation över en till värdenheten av abonnenten aktiverad GSM-datauppkoppling.

Uppfinningen har således erforderlig nyhet. När det därefter gäller frågan om den också har tillräcklig uppfinningshöjd har båda parter, enligt Patentbesvärsrättens mening, anfört beaktansvärda skäl för sina respektive motsatta ståndpunkter. Det är emellertid att märka att uppfinningen tillkom för cirka åtta år sedan och att den i belysning av den snabba utveckling av mobiltelefoni- och IT-tekniken under åren därefter därför lätt kan uppfattas som väl enkel vid en efterhandsbedömning. Risken för efterklokhet är således betydande. Beaktande det nu anförda kommer Patentbesvärsrätten vid en slutlig avvägning av parternas argument till den bedömningen att fackmannen inte genom det kända Eurofaxsystemet eller den i övrigt i målet anförda kända tekniken kan anses erhålla sådana anvisningar som gör det närliggande att anpassa systemet i D1 till överensstämmelse med det i patentkravet 1 i den första kravuppsättningen angivna e-postöverföringssystemet. Detta system får därför anses uppvisa erforderlig uppfinningshöjd.

Vad därefter gäller den i patentkravet 2 angivna värdanordningen respektive det i patentkravet 3 angivna förfarandet skiljer sig dessa i sak inte på ett sådant sätt från systemet enligt patentkravet 1 att de föranleder en annan bedömning i fråga om uppfinningshöjden.

Vid angivna förhållanden och då det inte i övrigt av utredningen framgår något som vid en samlad bedömning hindrar att patentet upprätthålls på grundval av patentkraven 1-3 i den första patentkravsuppsättningen skall patenthavarens förstahandsyrkande bifallas. Vid denna utgång saknar Patentbesvärsrätten anledning att pröva övriga av patenthavaren framställda yrkanden.

Lennarth Törnroth Stefan Svahn Håkan Sandh

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

EE Visa mer Visa mindre