Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

00-246
2001-12-20
2002-02-20
Registrering av mönstret för ett batterihölje.
2000-07-25
-
-
98-1436
2000-05-02
-
-
-
Skillnadskravet;
-
2 § mönsterskyddslagen (1970:485)
mönster
avslag
intressant
sökande
Duracell Inc.
Dr. Ludwig Brann Patentbyrå AB
-
-
-
-
Ansökningsmönstret utgjordes av ett batteri till en mobiltelefon där batterielementet är kapslat i ett hölje som bildar en del av telefonens bakstycke. Mönstret hade en yttre grundform m.m. som i allt väsenligt överensstämde med en tidigare känd mönsterregistrering som innehades av Nokia, vilket uppenbarligen sammanhängde med att de båda mönstervarorna var avsedda att passa till en och samma telefonmodell. PBR fann vid en samlad bedömning att ansökningsmönstret inte kunde anses genom förekommande detaljskillnader avvika till utseendet i sådan grund från den tidigare kända mönsterregistreringen att mönsterskyddslagens skillnadskrav kunde hade uppfyllts.
-
DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDE M.M.

Sökanden har i Patentbesvärsrätten yrkat bifall till ansökningen och har gjort gällande att mönstret vid en helhetsbedömning måste anses skilja sig väsentligt från känd formgivning. Sökanden har åberopat att mönstret befunnits registrerbart av det finska Patentverket trots invändning från innehavaren av mönsterregistreringen nr 57 029.

I målet har hållits muntlig förhandling.

DOMSKÄL

Det med ansökningen avsedda mönstret utgörs av ett batteri till en mobiltelefon av den typ där batterielementet är kapslat i ett hölje som samtidigt bildar en del av telefonens bakstycke. Sökandens mönster har en yttre grundform och utformning av anslutningsytorna som i allt väsentligt överensstämmer med mönstret för det batteri som framgår av registreringen nr 57 029. Något som uppenbarligen sammanhänger med att de båda mönstervarorna är avsedda att funktionellt och modellmässigt passa till en och samma telefonmodell. Grundformen hos de båda batterihöljena är därvid väsentligen rektangulär med vinkelräta hörn i höljenas framkant och rundade hörn i bakkant. Mönstren har betraktade i perspektivvy och i sidovy båda en underliggande smal ram som övergår i en uppskjutande plan toppdel som sträcker sig över väsentligen hela batteriets ovanyta. Som sökanden framhållit i målet förekommer emellertid vissa skillnader när det gäller de ifrågavarande mönstrens utformning i detaljhänseende. Batteriet enligt ansökningen har sålunda ett hölje med en tydligt lägre profilhöjd som föranleds av att toppdelen har en markant lägre höjd. Vidare har toppdelens båda sidoväggar en avfasning som inte förekommer hos det kända mönstret och som medför att toppdelen har en något mindre bredd över en del av sin utsträckning i längdriktningen. Toppdelens ovanyta har försetts med två centralt nära varandra anordnade ramdekorationer, en större med rektangulär form och en mindre med närmast kvadratisk form. Vid toppdelens rundade bakre kortända förekommer ett något försänkt rektangulärt element, vilket också det saknar motsvarighet hos det kända mönstret. Marginella ytterligare skillnader föreligger slutligen bl.a. i fråga om utformningen av låselementet i höljets främre kortända.

De förekommande skillnaderna är såsom framgått hänförliga väsentligen till toppdelens närmare utformning och innebär vid en jämförelse att det mönstersökta batteriet som helhet får ett mer kompakt och strömlinjeformat utseende. Avgörande för helhetsintrycket är emellertid att de båda mönstren har en till utseendet väsentligen överensstämmande – låt vara i viss omfattning funktionsbestämd – yttre grundform. Vidare är formspråket i grunden också i övrigt likartat genom att mönstren har en från en ram uppskjutande toppdel som täcker i huvudsak batteriernas hela ovandel. Patentbesvärsrätten finner därför vid en samlad bedömning att sökandens mönster inte kan anses genom förekommande detaljskillnader avvika till utseendet i sådan grad från mönstret enligt registreringen nr 57 029 att det i 2 § mönsterskyddslagen uppställda skillnadskravet kan anses uppfyllt. Överklagandet kan följaktligen inte bifallas.

Alf Linder Stig Bragnum Eva Hammar

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär B)

ak
Visa mer Visa mindre