Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 01-036

Beslutsdatum: 2003-10-23

Lagakraft: 2003-12-24

Målet gäller: Patent på "Arrangemang för arbetsförmedling".

Ink datum: 2001-01-19

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9801363-4

PRV beslutsdag: 2000-12-08

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Datorrelaterad uppfinning; Affärsverksamhet; Teknisk karaktär

Tekniska sökord: Arrangemang för arbetsförmedling; Rullgardinslista; E-post; Tjänstekategorier

Lagrum: 1 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Stadsporten Citygate AB

Ombud: Albihns Stockholm AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Patentbesvärsrätten fann att ett arrangemang för arbetsförmedling inte utgjorde en lösning på ett tekniskt problem eller medförde någon teknisk effekt och heller inte krävde tekniska överväganden för att kunna utföras, utan uppfattades som ett förfarande av ren administrativ eller affärsmässig art vilket helt klart faller inom det i 1 § andra stycket tredje punkten patentlagen angivna undantaget.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDE

Sökanden vidhåller ansökningen med nya patentkrav inkomna till Patentbesvärsrätten den 16 mars 2001.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

De rättsliga utgångspunkterna för prövningen

Föreliggande patentansökan avser ett arrangemang för arbetsförmedling under användning av ett interaktivt databasmedium för att tillförsäkra anonymitet för en arbetstagare till dess att denne har accepterat att visa sitt intresse för en utannonserad tjänst.

Vid prövningen i målet aktualiseras i första hand frågan hur arrangemanget för arbetsförmedling enligt ansökningen förhåller sig till det patenträttsliga uppfinningsbegreppet i 1 § första stycket patentlagen (PL) med den precisering av detta som kommer till uttryck i bestämmelsens andra stycke punkten 3 enligt vilken som uppfinning aldrig skall anses sådant som utgör enbart ”en plan, regel eller metod för intellektuell verksamhet, för spel eller för affärsverksamhet eller ett datorprogram”.

Leder bedömningen till att arrangemanget för arbetsförmedling enligt ansökningen får anses falla inom uppfinningsbegreppet i 1 § PL måste frågan om kravet på nyhet och uppfinningshöjd enligt 2 § PL är uppfyllt prövas.

Ansökningen

Av ansökningens beskrivning framgår i huvudsak följande beträffande det patentsökta arrangemangets bakgrund och känd teknik samt uppfinningens syfte.

Ny tuff konkurrens och ny teknik gör det allt svårare att ta betalt för en tidnings redaktionella innehåll. Tidningarna blir därför allt mer beroende av pengar från annonsörer. Annonsörer ställer också allt högre krav på att få maximal valuta för sina reklampengar. På senare tid har utvecklingen gått snabbt från anonym massmarknadsföring via annonser i tidningar till direkt, personlig, mer eller mindre interaktiv relationsmarknadsföring. Tidningarna mister annonsörer under det att direktreklam, telefonförsäljning och nya, interaktiva media går framåt. Detta beror på att dessa media erbjuder klara fördelar och mervärden för såväl konsumenter som marknadsförare.

Annonsering och handel via ett interaktivt databassystem, såsom via ett internet eller lokalt intranät, finns visserligen idag, men fungerar inte problemfritt, varken tekniskt, ekonomiskt eller organisatoriskt. Trots de uppenbara, speciellt tekniska, bristerna växer dessa verksamheter lavinartat redan nu.

För kort tid sedan fanns klart definierade marknader för lokala platsannonser, där den ledande lokala dagstidningen dominerade stort. En handfull storstadstidningar var nästan de enda tidningar riksannonsörerna kunde vända sig till. Internationella arbeten annonserades via internationella media, t.ex. i facktidskrifter. Detta gäller inte längre.

Allt fler arbetsgivare publicerar nu som komplement till platsannonsen i en eller flera tidningar sina platsannonser även på det internet, som finns och har vuxit sig allt starkare i våra dagar, här kallat Internet, även om andra internetsystem, som kan byggas upp i framtiden, och även lokala intranät, är lika användbara för uppfinningens idé. Merkostnaden att annonsera på Internet är minimal.

Det tekniska system, som hittills har tillämpats för att lägga in platsannonser både från arbetsgivare och arbetssökande, har lagt in dem på olika databaser i Internet, vilka databaser har kunnat avsökas av intresserade. Arbetsgivare har kunnat ge sökord, så att arbetssökande inte har behövt söka igenom hela databasen för arbetsgivare för att se om det finns något passande arbete. Likaså finns det en databas där arbetssökande kan lägga in sin meritförteckning och som arbetsgivare kan söka igenom efter lämpliga kandidater att erbjuda arbete. En nackdel med existerande system är att träffsäkerheten blir låg både för arbetsgivare och arbetssökande. En arbetsgivare kan söka upp arbetssökande, som av någon anledning inte är intresserade av att arbeta hos denna arbetsgivare. Dessutom kan en arbetsgivare, som söker i arbetssökardatabasen råka på arbetssökande, som redan arbetar på företaget, vilket är en klar nackdel för denna arbetssökande.

Ett syfte med uppfinningen är att åstadkomma ett tekniskt arrangemang, som gör det möjligt att på ett enkelt sätt registrera lediga arbeten i ett interaktivt databassystem och få god träffsäkerhet i sökningen för både arbetsgivare och arbetssökande.

Ett annat syfte med uppfinningen är att åstadkomma ett tekniskt arrangemang, som gör det möjligt, speciellt för en arbetssökande, som söker arbete, att inte uppdagas för en tilltänkt arbetsgivare, förrän han/hon är beredd att verkligen söka ett utbjudet arbete.

Ytterligare ett syfte med uppfinningen är att åstadkomma ett tekniskt arrangemang för arbetsförmedling med låga administrativa kostnader.

Ännu ett syfte med uppfinningen är att åstadkomma ett tekniskt arrangemang för arbetsförmedling, som ger arbetsgivarna en stor andel arbetssökande, som verkligen är intressanta för det utannonserade arbetet. Detta ger ett betydligt mindre arbete med bortsortering av ointressanta arbetssökande för ett utannonserat arbete än vad som normalt har varit vanligt.

Det patentsökta arrangemanget definieras på följande sätt i det gällande patentkravet 1.

Arrangemang för arbetsförmedling under användning av ett interaktivt databasmedium för att tillförsäkra anonymitet för en arbetstagare till dess att denne har accepterat att visa sitt intresse för en utannonserad tjänst, där varje arbetssökande, som söker en angiven typ av tjänst, via en arbetssökarterminal (10) matar in intresse för tjänsten till en databas (13) och varje arbetsgivare, som söker arbetssökande för en angiven typ av tjänst via en arbetsgivarterminal (1) kan söka arbetssökande med intresse för typen av tjänst genom sökning i databasen (13), kännetecknat av att arrangemanget är interaktivt genom:

a) att både arbetssökande och arbetsgivare vid sina respektive terminaler anger respektive elektroniska adresser för information till dem via databasen (13) och är försedda med var sin rullgardinslista (14 resp. 4), vilken omfattar ett antal tjänstekategorier lika för både arbetssökande och arbetsgivare, och via vilken både arbetssökande och arbetsgivare markerar en tjänstekategori för en önskad resp. utannonserad tjänst,

b) att åtminstone varje arbetssökande med tjänstekategori är anordnad att lagras i databasen (13),

c) att, när en arbetsgivare vid sin terminal har fyllt i en tjänstekategori för en sökt arbetstagare i sin rullgardinslista, databasen (13) är anordnad att söka efter de i databasen inskrivna arbetssökande, som har angivit samma tjänstekategori, som arbetsgivaren har fyllt i vid sin terminal, och sända ett meddelande (16) om den lediga tjänsten till den angivna adressen för var och en av dessa arbetssökande, och

d) att meddelandet (16) har en markering (17) för att markera intresse för tjänsten, vilken markering aktivt skall markeras av den eventuellt intresserade arbetssökanden för att databasen (13) skall sända ett meddelande beträffande arbetssökandens intresse för den angivna tjänsten till den av arbetsgivaren angivna adressen.

Överklagade beslutet

Patentverket anförde i sitt avslagsbeslut följande. ”Uppfinningen är inte patenterbar enligt patentlagen 1 §. Några tekniska särdrag utöver affärsmetoden beskriven genom patentkrav 1-5 (1999-08-13) kan inte urskiljas. Uppfinningen anger en enbart administrativ lösning på ett icke-tekniskt problem. Inget tekniskt tillskott utöver teknikens ståndpunkt på något patenterbart område föreligger, varför patentansökan avslås.”

Patentverket fann också att oavsett hindret enligt 1 § PL det som angavs i de då föreliggande patentkraven inte skiljde sig väsentligen från vad som var känt i form av australiensiska ”petty patent” 15098/97 (i det följande betecknad D1) och CF-börsen, http://www.cf.se/jobb/jbors.htm (D2).

Sökandens argumentering

Sökanden har i överklagandet liksom vid handläggningen i Patentverket framhållit att uppfinningen absolut inte avser enbart en plan eller metod för affärsverksamhet i sig via Internet och har vidare i Patentbesvärsrätten anfört följande.

Vad som gäller i föreliggande fall är att vi har en annan metod för affärsverksamhet, vilken kräver det tekniska arrangemanget med den automatiska men säkra arbetsförmedlingen enligt uppfinningen, vilken inte kräver någon administration, efter det att information är inlagd.

Stadsporten Citygate AB bildades för att tidningsorganisationer runt om i Sverige på ett effektivt sätt skulle kunna samordna sina Internet-satsningar. Därvid har åtminstone den tjänst utvecklats, som beskrivs i föreliggande ansökan. Den tjänsten ställs gratis till förfogande till tidningarna för att kunna användas av dem i samband med annonsering av lediga arbeten. Man kan i den i tidningen införda annonsen hänvisa till databasen. I ansökan anges att det är arbetsgivaren, som anger tjänstekategori i databasmediet. I praktiken utförs detta av annonsören efter att ha diskuterat saken med arbetsgivaren. Detta beskrivs relativt ingående i vår beskrivningsinledning. Den elektroniska annonseringen skall fungera så automatiskt som möjligt och helst bara kräva administration just när annonstexten installeras och arbetsgivarens tjänstekategori eller tjänstekategorier läggs in. Automatiken utförs med ett interaktivt databassystem, t.ex. Internet. Den skall ändå ge full säkerhet för de arbetssökande, som inte skall få sin identitet röjd, förrän den arbetssökande verkligen vill söka ett utannonserat jobb.

För uppfinningen är det således inte det väsentliga att kunna söka jobb via Internet. Det väsentliga är alla de tekniska åtgärder, som görs för att få ett system, som skall kunna ställas gratis till förfogande till de tidningar, som betjänas av sökanden och ställer annonsering via Internet till allmänhetens förfogande. Uppfinningsföremålet skall inte få kosta något för att administrera systemet. (Kostnaden tas ut av annonsörerna via de tidningar, där annonsen är införd, men inte av de arbetssökande.)

Vårt system bygger ju på principen att:

A) Arbetstagare, som söker nytt arbete, markerar en tjänstekategori i en meny med tjänstekategorier på en bildskärm, d. v. s. en monitor kopplad till Internet, för att ange den tjänstekategori, d. v. s. arbetstagarna skriver inte in sin tjänstekategori som text.

B) Arbetsgivare, som söker nya medarbetare, (i praktiken annonsören) har samma meny med tjänstekategorier att markera i på en bildskärm med koppling till Internet för att ange vilken tjänstekategori den enskilde arbetsgivaren vill att den de söker skall ha.

C) Därefter görs automatiskt en jämförande sökning för att få fram lämpliga arbetstagare till varje arbetsgivare, d.v.s. tjänstekategorien från arbetstagare och arbetsgivare jämförs med varandra och skall stämma överens.

D) De presumtiva arbetstagare, som i sin rullgardinslista har fyllt i den tjänstekategori arbetsgivaren vill ha, visas inte för arbetsgivaren direkt (annat än att arbetsgivaren kanske får reda på hur många träffar han har fått på sin förfrågan för att veta om han skall vidga eller krympa sin sökprofil).

E) Istället skickas via Internet automatiskt en förfrågan till varje arbetstagare med kategoriträff om denne skulle vilja söka den utannonserade platsen hos den frågande arbetsgivaren, som då inte är anonym. (Eftersom det är fråga om en extra gratistjänst hos en tidning finns annonsörens annons bifogad till varje presumtiv arbetstagare.)

F) Först efter det att en arbetstagare aktivt, genom att klicka på en markör i den elektroniska förfrågan, via Internet visat sitt intresse för att vilja söka arbete hos den annonserande arbetsgivaren, får arbetsgivaren (d.v.s. ofta i praktiken annonsören) automatiskt via Internet en uppgift om att just denna arbetstagare är intresserad av den ledigförklarade platsen.

Hela idén som sådan bygger på att allt kan ske automatiskt utan någon mänsklig mellanhand. Häri ligger också de speciella tekniska särdragen hos uppfinningen. För att göra denna typ av automatisk sökning tekniskt möjlig, måste man förse både menyn för arbetsgivare (annonsören) och menyn för arbetssökande med samma rullgardinslistor med samma tjänstekategorier. Det meddelande, som sänds till varje presumtiv arbetssökande, har en markering (17), som arbetssökande aktivt måste markera för att hans/hennes meritlista skall sändas till en arbetsgivare, som har markerat samma tjänstekategori på sin rullgardinslista. Det tekniska ligger ju i att den ifyllda tjänstekategorin i samma typ av rullgardinslista för både arbetsgivare och arbetstagare skall stämma överens och dessutom att hela arbetsförmedlingen är interaktiv och utförs automatiskt av en databas (13).

De här angivna egenskaperna är otvetydigt tekniska arrangemang för att lösa problemet med att möjliggöra automatiska sökningar för arbetsförmedling på Internet och slippa ifrån administration, och ändå, trots automatiken, bevara anonymiteten för en presumtiv arbetstagare innan han/hon accepterar att söka en av en arbetsgivare utannonserad plats. Det skulle ju kunna vara helt förödande om en arbetsgivare t.ex. skulle få reda på att en av hans anställda är ute och söker ny plats via Internet, om man inte hade detta anonymitetsskydd.

Beträffande förhållandet till det av Patentverket anförda nyhetsmaterialet har sökanden i sammandrag anfört följande.

D1 avser egentligen ett förfarande för att sälja fastigheter via Internet, men på sid. 2 anges också att det angivna förfarandet även kan användas för bl.a. arbetsförmedling.

I den anförda skriften finns inte någon antydan ens om en gemensam typ av rullgardinslista, som både "agenten" och "köparen" måste fylla i med önskemål om egenskaper respektive befintliga egenskaper. Det finns viktiga skillnader mellan det australiska systemet och vårt. Dessutom är problemställningarna annorlunda. I D1 tycks den vara att den som ger service till fastighetsmäklare och köpare skall kunna få betalt för tjänsten, men att betalningen inte skall behöva utgå förrän köpet blir av, medan i föreliggande uppfinning vill vi ha en god träffsäkerhet för både arbetsgivare och arbetstagare, samtidigt som det blir möjligt för en arbetssökande att inte uppdagas för en tilltänkt arbetsgivare, förrän denne är beredd att verkligen söka ett utbjudet arbete.

CF-börsen, vilken avses med nyhetshänvisningen benämnd D2, startade 1992. Man hade då en databas, där man lade in arbetssökande inom förbundet och lediga platser inom förbundet. Profilerna matchades sedan ihop internt i denna databas. Detta innebär, att det inte fanns något behov att låta de arbetssökande vara anonyma. Vad man som allmänhet kunde göra var att ringa till CF och få en blankett att fylla i och sända in ifylld tillbaka till CF. CF gjorde sedan sökningarna själva. Det var först när CF gruppen köptes upp av E & T Förlag, i maj 2000, som man gick ut på Internet och blev Jobfinder. Den gamla CF-börsen gick i graven och personal och innehåll gick över till Jobfinder. Det var först efter detta samgående som man som inloggad person själv kunde göra sökningar direkt.

DOMSKÄL

Närmare om de rättsliga utgångspunkterna för prövningen

Frågan om i vilken utsträckning 1 § första och andra stycket PL hindrar patent på datorrelaterade uppfinningar, dvs. den kategori till vilken förevarande uppfinning är att hänföra, har i svensk praxis senast belysts i Patentbesvärsrättens lagakraftvunna domar under hösten 2002 i de båda målen 01-156 och 01-157 med negativ utgång för sökanden. Båda gällde ett elektroniskt, dvs. datoriserat börshandelssystem och ett förfarande vid ett sådant system för matchning av sälj- och köpkurser under vissa förutsättningar, i målet 01-156 med beaktande också av köp- och säljkurser vid andra elektroniska börser än den där ifrågavarande köp- eller säljorder lagts. I det följande sker för enkelhets skull hänvisning endast till domen i 01-157 och med beteckningen OM-domen.

Övervägandena i den domen innebär ifråga om de rättsliga utgångspunkterna för prövningen sammanfattningsvis för det första att den omfattande och i sak väsentligen ensartade praxis som utbildats vid EPO:s besvärskamrar när det gäller datorrelaterade uppfinningar, däribland uppfinningar som rör affärsverksamhet, bör vara vägledande för den svenska rättstillämpningen på området och för det andra att regleringen i TRIPs-avtalets artikel 27 (1) om medlemstaternas patenteringsskyldighet inte motiverar någon ändrad tillämpning i förhållande till EPO-praxis.

I enlighet med OM-domen innebär den närmare regleringen i EPC och praxis vid EPO (se domen s. 10 – 15 ö) i sammanfattning följande. En uppfinning anses patenterbar endast om den har teknisk karaktär och detta villkor ligger i begreppet uppfinning i 1 § första stycket PL med den precisering som följer av andra stycket. Erforderlig teknisk karaktär föreligger om en uppfinning löser ett tekniskt problem, medför en teknisk effekt eller förutsätter tekniska överväganden, vilka båda sistnämnda kriterier implicerar att uppfinningen löser ett tekniskt problem. Jämförd med känd teknik måste en datorrelaterad uppfinning bedömd som helhet innefatta ett nytt tekniskt bidrag som således inte hänför sig till något som enligt 1 § PL faller utanför det patenterbara området. Detta bidrag blir avgörande för prövning av frågan om nyhet och uppfinningshöjd.

En ren automatisering av en plan, regel eller metod för affärsverksamhet, med den tidsvinst och säkerhet detta ger får inte teknisk karaktär enbart därför att metoden i ett aktuellt patentkrav karakteriseras genom normala medel i en dator vilka definieras i funktionsform svarande mot de steg som ingår i metoden. Först om metodens utformning och genomförande med hjälp av en konventionell dator kräver tekniska överväganden kan det medföra att kravet på teknisk karaktär uppfylls.

Patentbesvärsrätten redovisade i OM-domen de närmare omständigheterna i två uppmärksammade besvärskammaravgöranden av relevans för undantaget ifråga om metoder för affärsverksamhet, nämligen avgörandet i fallet T 769/92 (OJ EPO 1995, s. 525) och avgörandet i fallet T 931/95 (OJ EPO 2001, s. 441). Det förstnämnda med positiv utgång och det andra med negativ utgång för den sökande. Fallen har samma relevans för bedömningen i det nu prövade målet. Ett utdrag ur OM-domen (s. 12-15) med en närmare redogörelse för dessa båda fall har fogats vid förevarande dom som bilaga 2. Sedan OM-domen meddelades är att särskilt märka det ytterligare besvärskammaravgörandet i fallet T 641/00 (OJ EPO 2003, s. 352). Detta avsåg en metod att tilldela ett SIM-kort åtminstone två identiteter i syfte att möjliggöra en uppdelning av samtalskostnaderna på olika typer av telefonsamtal (exempelvis privatsamtal och affärssamtal). I detta avgörande, som utföll till patenthavarens nackdel, bekräftas att en uppfinning för att vara patenterbar måste lösa ett tekniskt problem samt att ifråga om en uppfinning, vilken definieras genom en blandning av tekniska och icke-tekniska bestämningar och vilken som helhet har teknisk karaktär endast sådana bestämningar som bidrar till uppfinningens tekniska karaktär får beaktas vid bedömningen av huruvida erforderlig uppfinningshöjd föreligger.

Patentbesvärsrättens bedömning

Det i patentkravet 1 angivna arrangemanget innebär i huvudsak att en arbetssökande skall markera på en s.k. rullgardinslista vilken tjänstekategori denne söker och mata in sin elektroniska adress till en databas, att ett meddelande skickas till de arbetssökande då en arbetsgivare matat in samma tjänstekategori på en motsvarande rullgardinslista för en utannonserad tjänst samt att det krävs att meddelandet aktivt markeras av en arbetssökande för att databasen skall sända ett meddelande beträffande dennes intresse för den angivna tjänsten till av arbetsgivaren angivna elektroniska adress.

Det är uppenbart att det patentsökta arrangemanget så långt inte utgör en lösning på ett tekniskt problem eller medför någon teknisk effekt och heller inte kräver tekniska överväganden för att kunna utföras. Snarare måste det uppfattas som ett förfarande av ren administrativ eller affärsmässig art vilket helt klart faller inom det i 1 § andra stycket tredje punkten PL angivna undantaget.

Det därutöver i ansökningen visade utnyttjandet av arbetssökarterminal, arbetsgivarterminal och nätuppkoppling samt dessas samverkan med databasen, genom bl.a. i och för sig konventionella rullgardinslistor och utnyttjande av e-postmeddelanden, förutsätter inte användning av några specificerade nya tekniska komponenter utan får – i vart fall ger ansökningsbeskrivningen med tillhörande ritning inte stöd för annat – antas uppnås genom erforderlig rutinmässig datorprogrammering som vid jämförelse med det ovannämnda EPO-fallet T 769/92 inte ger arrangemanget erforderlig teknisk karaktär och förutsätter heller inte några tekniska överväganden.

Vid jämförelsen med sistnämnda besvärskammarfall är främst att märka att besvärskammaren i bedömningen att den uppfinningen erfordrade tekniska överväganden fäste avgörande vikt vid den särskilda minnesfilorganisation och det därmed samverkande särskilda inmatningsformatet som karaktäriserade uppfinningen och som hade getts en utformning som innebar att de utan ändring kunde användas för ett flertal av varandra oberoende administrativa uppgifter. Uppfinningen i målet däremot saknar helt särdrag som på analogt sätt skulle erfordra tekniska överväganden. Patentbesvärsrätten har heller inte i publicerad besvärskammarpraxis vid EPO funnit något annat rättsfall som skulle motivera att det patentsökta arrangemanget bedöms ha teknisk karaktär. Och i principiellt hänseende skiljer sig inte omständigheterna i målet från dem i målen 01-156 och 01-157 på sådant sätt att detta i sig skulle motivera en annan utgång.

Vid angivna förhållanden finner Patentbesvärsrätten att det patentsökta arrangemanget inte uppfyller villkoren i 1 § PL. Redan med hänsyn härtill kan överklagandet inte bifallas och saknas anledning pröva om hinder enligt 2 § PL också föreligger.

Lennarth Törnroth Stefan Svahn Jeanette Bäckvall

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 3 (Formulär A)

EE Visa mer Visa mindre