Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 01-049

Beslutsdatum: 2002-04-04

Lagakraft: 2002-06-04

Målet gäller: Framställning enligt 72 § patentlagen.

Ink datum: 2001-01-25

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 93909847.1

PRV beslutsdag: 2000-11-24

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Förklaring; Årsavgift

Tekniska sökord: -

Lagrum: 72 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Lean-Ex Ltd

Ombud: Dr Ludwig Brann Patentbyrå AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Det avgörande ansvaret för årsavgiftsbetalningen låg, med den ordning som klagandebolaget tillämpade, kvar på bolaget och dess företrädare. Dessa brast i flera avseenden när det gällde skötseln av den aktuella betalningen (glömska, avsaknad av minnesanteckningar m.m.). Hos patentombudsbyrån skedde inte erforderliga kontroller av betalningsläget när en statusrapport över bl.a. det aktuella patentet upprättades åt klagandebolaget. Inte heller följde byrån upp en returnerad avgiftspåminnelse eller en telefonförfrågan i avgiftsärendet. PBR fann att det saknades utrymme för en förklaring enligt 72 § PL. Varken innehållet i besluten av fyra andra europeiska patentverk att återupprätta patentet eller Europapatentverkets publicerade praxis föranledde en annan bedömning.

Referat fortsättning : -

Text: RÄTTENS AVGÖRANDE

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDE

I överklagandet vidhåller Lean-Ex Ltd. sin i Patentverket gjorda framställning om förklaring enligt 72 § patentlagen om att den sjunde årsavgiften för bolagets i Sverige fullföljda europeiska patent 0 637 958 ska anses erlagd i rätt tid och yrkar att Patentbesvärsrätten, med undanröjande av verkets avslagsbeslut, bifaller framställningen.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

Bakgrund

Av utredningen i målet framgår i huvudsak följande. Det i målet aktuella patentet är meddelat under 1997 av Europeiska patentverket på grundval av en ansökan ingiven där den 27 april 1993 med israelisk prioritet. Det europeiska patentet har fullföljts i, förutom Sverige, nio andra EPC-länder. Motsvarande patent har sökts i Kanada, Japan och USA. Klagandebolaget, Lean-Ex Ltd. (i det följande Lean-Ex) etablerades under 1997 i syfte att utveckla och kommersialisera det läkemedel mot fetma som det nu aktuella patentet avser. Bolaget sköts och administreras av de båda delägarna och uppfinnarna dr AS och prof. MS; den förre ansvarar för den affärsmässiga delen, inklusive anskaffande av kapital, och den senare för immaterialrättsliga frågor. Båda är involverade i ett ytterligare bolag, Modus Biological Membranes Ltd. (Modus), som har en europeisk patentansökan (nr 97918324.1) avseende ett annat läkemedel; båda ansvarar på samma sätt för hanteringen av detta bolag med den skillnaden att vid Modus anställts en person, BB, med uppgift att koordinera bolagens affärer och speciellt finansiella frågor. Beträffande immaterialrättsliga frågor skulle han samråda med MS. Hans engagemang i Lean-Ex avslutades under våren 1999, dvs under den i målet kritiska betalningsperioden, dock att uppgifterna om när under våren engagemanget avslutats delvis går isär och omspänner tiden mars till "någon gång under maj".

Vidare framgår att MS såsom varande fakultetsledamot i "The Weizmann Institute of Science" i Israel är involverad i ett mycket stort antal vetenskapliga projekt och att han i allmänhet har en tung arbetsbörda.

I mars 1999 påbörjade Lean-Ex förhandlingar med ett konsultföretag inom finansieringsmarknaden i syfte att skaffa finansiärer för att väsentligt stärka forskningen och utvecklingen av det patenterade läkemedlet. Avtal med konsultföretaget slöts i augusti och med erforderliga finansiärer i november 1999.

Lean-Ex resp. Modus har inte något formellt kontor. Den registrerade adressen för båda bolagen utgörs av AS:s bostadsadress.

För upprättande och handläggning av bolagens ansökningar om patent anlitas det israeliska patentombudsföretaget Reinhold Cohn & Partners (RC&P). Företaget har ett betydande antal patenthandläggare, däribland dr BG, anställd 1992 och sedan också delägare. Årsavgiftsärenden sköts av en särskild avdelning. Aviseringar och påminnelser om förfallande årsavgifter sänds i rekommenderat brev.

Händelseförloppet

Ifråga om den nu aktuella sjunde årsavgiften, som förföll till betalning i slutet av april 1999, sändes till AS den 1 januari en avisering om att instruktioner om betalning måste ges senast den 26 april. AS vidareförde aviseringen till MS som, enligt dem emellan överenskommen ordning om årsavgiftsärenden, svarade för instruktioner till RC&P angående betalning. MS förbisåg emellertid att åtgärda saken, varför årsavgiftsavdelningen den 28 april till AS sände en påminnelse om utebliven betalning och om att betalning med förhöjd avgift var möjlig senast den 26 oktober. Den löstes dock inte ut från postkontoret, varför försändelsen returnerades till RC&P och mottogs där den 26 maj. Den 31 maj fann årsavgiftsavdelningen på sin telefonsvarare en begäran från BB att få kopior av aviseringen den 1 januari och påminnelsen den 28 april. Dessa kopior sändes samma dag per fax till BB tillsammans med kopia av det returnerade kuvertet och med upplysning om att försändelsen inte hade kvitterats ut jämte ett önskemål om skriftlig instruktion från honom angående årsavgiftsärendet. Någon reaktion från BB:s sida erhölls emellertid inte.

I början av september begärde Lean-Ex i samband med de pågående finansieringsförhandlingarna en statusrapport från RC&P angående bolagets patent och patentansökningar och som sålunda avsåg läkemedlet mot fetma. Rapporten upprättades av ovannämnda BG och sändes den 13 september till såväl AS som MS. Rapporten innehöll ifråga om årsavgifter uppgift om närmast förestående fallodag för alla patenten utom det europeiska. AS och MS drog därav slutsatsen att det inte fanns någon utestående årsavgiftsbetalning för detta patent.

AS och MS har uppgett att de först den 18 december – dock utan att ange hur – erfor att patentet upphört och att de då omgående tog kontakt med RC&P för att få patentet återupprättat.

Under våren 1999, närmare bestämt den 5 maj, förföll en årsavgift för Modus europeiska patentansökan till betalning. Avisering härom sändes till AS från RC&P den 1 februari och vidarefördes av denne till MS som åtgärdade den i vederbörlig ordning.

Bevisning

Klaganden har till framställningen, förutom kopior av de båda aviseringarna, påminnelsen och av de till BB faxade handlingarna, fogat redogörelser avgivna av AS, MS resp. BG. Vad gäller den uteblivna betalningen av den ifrågavarande årsavgiften framgår av dessa huvudsakligen följande.

MS anger att han inte minns orsaken till att han inte åtgärdade den i januari erhållna aviseringen, men att han – i enlighet med vad som redovisats ovan – har ett omfattande engagemang i Weizmann-institutet och att han allmänt sett har en tung arbetsbörda, vilket kan vara en av orsakerna till att han dröjde med att åtgärda aviseringen och att den olyckligtvis undgick hans uppmärksamhet. Han tillägger att när han sedan i början av februari fick aviseringen från AS om årsavgiftsbetalningen för Modus europaansökan gav han omgående RC&P instruktion om betalning, och att han i samband därmed drog den felaktiga slutsatsen att ingen annan årsavgiftsbetalning då krävde någon åtgärd från hans sida. Han ansåg sig styrkt i denna uppfattning när han fick BG:s statusrapport i september, eftersom den inte angav något om utestående betalningsdatum.

AS har om påminnelsen i april angett följande. Han fick i början av januari årsavgiftsaviseringen från RC&P och vidareförde den till MS. Senare kom han att erfara att RC&P den 28 april i rekommenderat brev sänt honom en påminnelse om årsavgiftsbetalningen. Men av någon orsak som han inte längre kan minnas blev försändelsen inte utkvitterad. Han erfor senare att den därför returnerats till RC&P såsom outhämtad. Han tillägger att det israeliska postverkets avisering till adressaten om en rekommenderad försändelse består av pappersmeddelande i litet format och att den i hans fall kan ha förkommit eller kanske levererats till fel adress. Vidare hänvisar han till att den från RC&P i september begärda statusrapporten inte nämnde något om utestående betalningsdatum och att han tog det som en bekräftelse på att MS gett erforderliga betalningsinstruktioner i anslutning till januariaviseringen.

BG, som upprättade statusrapporten, har uppgett följande. I rapporten den 13 september angavs förestående betalningsdatum så långt de kunde återfinnas i akterna och företagets datoriserade databas. De innehöll inga sådana uppgifter om det europeiska patentet. Inte heller visade databasen att akten för detta patent var vilande eller avslutad. Vidare hanteras enligt standardrutinerna hos RC&P korrespondensen i samband med årsavgiftsärenden åtskild från huvudakten och förs inte in i denna förrän ett betalningsärende avslutats. Eftersom betalning med förhöjning i förevarande fall kunde ske fram till den 26 oktober fanns följaktligen ingen korrespondens om det aktuella betalningsärendet i akten när statusrapporten skulle upprättas.

Argumentering

Klagandebolaget har betecknat den uteblivna betalningen som resultatet av en serie olyckliga omständigheter just i detta fall och hävdat att bolaget har en organisation som borde ha fungerat. Bolaget har också framhållit att AS och MS var mycket angelägna om att patentet skulle upprätthållas och att de inte med avsikt eller ens genom slarv underlåtit att betala avgiften i tid. Bolaget har vidare såsom en bidragande orsak anfört engagemanget under våren 1999 med avseende på affärsaktiviteter resp. investeringsförhandlingar och särskilt framhållit MS:s allvarliga arbetsbelastning vid aviseringstidpunkten.

Slutligen har klagandebolaget åberopat att efter motsvarande framställningar i de övriga nio länderna – utom Schweiz och Tyskland i vilka på grund av särskilda respittider framställningar inte behövts – där det europeiska patentet fullföljts har det hittills återupprättats i fyra (Belgien, Danmark, Frankrike och Österrike; kopior av de ifrågavarande patentverksbesluten har getts in). Bolaget anser att den sålunda liberalare inställningen i dessa länders patentverk bör beaktas vid bedömningen i målet.

SKÄL

En utgångspunkt för förklaring enligt 72 § patentlagen är att en patenthavare måste ha ägnat rimlig omsorg åt att erforderliga årsavgifter betalas i rätt tid. I sakens natur ligger att ju viktigare ett patent är för innehavarens verksamhet desto viktigare blir det att se till att förebygga att misstag görs ifråga om patentets fortbestånd.

Klagandebolagets verksamhet vilar, såvitt framgår av utredningen, främst på det ifrågavarande läkemedlet mot fetma som det i målet aktuella europeiska patentet avser. Bolaget har valt den ordningen för årsavgiftsbevakningen att det anlitade ombudsföretaget aviserar bolaget om en förestående förfallodag med begäran om besked och överföring av erforderliga medel senast den angivna förfallodagen och, om sådant besked då inte lämnats, tillställer bolaget en påminnelse om utebliven betalning samt med angivande av det datum då betalning av avgiften med förhöjning senast måste ske. Med en sådan ordning ligger det avgörande ansvaret för betalningen kvar på bolaget och därmed på AS och MS. Av utredningen framgår inte att de överhuvudtaget för några som helst minnesanteckningar, t.ex. i almanacksform eller motsvarande, om mottagna årsavgiftsaviseringar eller om att de åtgärdats. Någon avstämning dem emellan har inte skett i de enskilda ärendena. Deras egen hantering av årsavgiftsärenden är därför inte sådan att den på något sätt kan bidra till att förebygga att misstag begås. Vad gäller hög arbetsbelastning utgör enligt stadgad praxis en sådan inte någon godtagbar ursäkt såvitt den inte är av mera tillfällig eller akut natur. MS:s redogörelse ger inte stöd för att han just vid åtgärdandet av aviseringen skulle ha varit särskilt arbetstyngd i förhållande till sin, som han anger, generellt sett tunga arbetsbelastning till följd av arbetet på Weizmann-institutet. Finansieringsförhandlingarna med ett nytt konsultföretag och senare med enskilda finansiärer, sköttes enligt AS främst av honom och pågick med början i mars fram till december, dvs. under en lång tid. Detta tillsammans med MS:s allmänt sett tunga arbetsbörda borde ha föranlett bolaget att se över ordningen för årsavgiftsbetalning. Dessutom framgår av de redogörelser som MS och AS lämnat om de uteblivna reaktionerna på aviseringen i januari resp. den outhämtade påminnelsen i april att de är osäkra på varför någon åtgärd inte vidtogs och MS har inte angett något skäl till varför han skulle ha kunnat tro att, i och med åtgärdandet av betalningen för Modus, någon årsavgift för Lean-Ex patent inte utestod.

Vad gäller den av BG i september upprättade statusrapporten är den otvivelaktigt oklar eller vilseledande när det gäller årsavgiftsbetalningen för det europeiska patentet eftersom den just ifråga om detta patent inte innehöll några sådana upplysningar överhuvud. Ansvaret här vilar i första hand på BG som rimligen borde kontrollerat med årsavgiftsavdelningen om hur det förhöll sig med betalningsläget när hon upprättade rapporten. Vidare har ombudsföretaget då det den 26 maj mottog aprilpåminnelsen i retur nöjt sig med att vid det några dagar senare, eller den 31 maj, inkomna telefonsvararmeddelandet från BB, översända kopior av handlingarna till denne utan att följa upp saken eller underrätta AS om returen. Orsaken till att BB, vars engagemang i Lean-Ex enligt vad klaganden anfört var avslutat vid denna tidpunkt, begärde kopiorna och varför BB inte vidtog någon åtgärd framgår inte av utredningen.

Sammantaget innebär det nu anförda med beaktande också av att klagandebolaget får bära ansvaret även för bristerna i ombudsföretagets handlande liksom för bristen på klarläggande ifråga om BB:s inblandning i betalningsärendet, att det saknas utrymme för en förklaring enligt 72 § patentlagen.

De åberopade besluten av fyra andra europeiska patentverk om återupprättande av patent i dessa länder innehåller inga argument i sak som kan föranleda annan bedömning. Inte heller finner Patentbesvärsrätten att Europapatentverkets publicerade praxis skulle ge stöd för ett bifall till framställningen.

Vid angivna förhållanden kan överklagandet inte bifallas.

Lennarth Törnroth Stig Bragnum Sten-Ove Henningsson

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär B)

ak Visa mer Visa mindre