Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

01-071
2001-11-12
2001-11-12
Etikettframmatare.
2001-02-16
-
-
9802664-4
2001-02-16
-
-
-
Väsentlig skillnad
Etikett; Linerlessmaterial
2 § patentlagen (1967:837)
patent
bifall2
intressant
sökande
KL
-
-
-
-
-
En metod för framställning av etikettmaterial har ansetts uppvisa erforderlig uppfinningshöjd gentemot redovisad känd teknik. Metoden innebär att linerlessmaterial förses med grafisk information innan dess adhesivsida bringas att mottaga utstansade etiketter innehållande exempelvis ett elektroniskt chip, varvid de utstansade etiketterna uppbärs av en bärbana vilken rullas upp efter det att de utstansade etiketterna är dispenserade på linerlessmaterialet.
-
DOMSLUT

Patentbesvärsrätten undanröjer överklagade beslutet och visar ansökningen åter till Patentverket för fortsatt behandling på grundval av nya patentkrav inkomna den 30 oktober 2001 och samtidigt inkommen ny beskrivning med tillhörande ritning.

YRKANDE

I överklagandet vidhåller sökanden patentansökningen med nya patentkrav inkomna den 30 oktober 2001.

DOMSKÄL

Föreliggande uppfinning avser enligt ingressen till kravet 1 en metod för framställning av etikettmaterial.

I beskrivningen anges bl. a. att den vanligaste metoden att applicera självhäftande etiketter med elektromagnetiskvåginformation är att först applicera en etikett med elektromagnetiskvåginformation och sedan en grafisk etikett ovanpå för att dölja etiketten med elektromagnetiskvåginformation. En annan teknik som används är att man i etikettryckeriet, innan man stansar ut etiketterna på sin bärbana, skiljer den sammanhängande, självhäftande etikettfrontmaterialbanan från sin bärbana (vanligen silikonpapper) och applicerar elektromagnetiskvåginformationsetiketten, t. ex. etikett med minneskrets och antenn eller spole-kondensator med antenn, på adhesivet och sedan sammanfogar den självhäftande frontbanan med bärbanan, och sedan stansas etiketten ut ur frontbanan, och därmed har man elektromagnetiskvåginformationsetiketten sittande under och dold. Denna etikett kan sedan appliceras på produkten i en vanlig etikettdispenser. I detta fall är thermo- eller thermotransferprinter ett problem, eftersom printningen kräver en plan yta och med en elektromagnetiskvåginformationsetikett under, är ytan ojämn.

Ändamålet med uppfinningen uppges vara att man applicerar elektromagnetiskvåginformationsetiketten under en linerlessbana, vilken blir grafiska etiketter. Genom att använda linerlessetiketter som bärare och som döljande, så har man en materialbesparande konstruktion och därmed billigare. Linerlessmaterial är etikettmaterial med självhäftande adhesiv på undersidan och med lågvidhäftningsämne på ovansidan.

Detta uppnås enligt den kännetecknande delen av kravet 1 genom att en självhäftande linerless etikettmaterialrulle rullas av och linerlessmaterialet passerar ett printerhuvud som avger grafisk information till linerlessmaterialet, och sedan passerar linerlessmaterialet med adhesivsidan mot materialet från en elektromagnetiskvåginformationmaterialrulle, vilket elektromagnetiskvåginformationsmaterial är utstansade, självhäftande etiketter på lågvidhäftningsbehandlad bärbana, vilken rullas upp efter att elektromagnetiskvåginformationsetiketterna är dispenserade på linerlessmaterialet, varefter linerlessmaterialet klipps av i anpassade längder.

Patentbesvärsrätten gör följande bedömning.

Den enda i målet åberopade nyhetshänvisningen utgörs av SE 507 711 C2, som beskriver ett förfarande för framställning av etikettmaterial innefattande laminat med en komponent, t. ex. ett elektroniskt chip. Utgångspunkten för framställningen utgörs av en kontinuerlig bana av laminat med applicerade komponenter. Man kan då använda konventionella tekniker för beläggning med adhesiv och silikon, hopläggning med banor, tryckning på papper och laminat, stansning av etiketter mot underpapper. Det anges vidare att laminatet bör ha en ungefär likformig tjocklek för att inte störa skrivhuvudet i printerutrustningen, om etikettmaterialet skall förses med ytterligare tryck i en printer. Laminatet kan bestå av två separata skikt eller ett homogent skikt. Komponenten är härvid applicerad mellan laminatskikten eller inbäddad i det homogena skiktet. Det är också möjligt att applicera komponenterna i en kavitet, varvid komponenterna kan förseglas antingen av det övre laminatskiktet eller direkt av ett pappersskikt med adhesiv. Det anges vidare att det övre pappersskiktet kan förses med tryck, t. ex. olika färg och markerade fält, vilka sedan kan förses med skrift och streckkoder i en printer.

Det utförande av alla i SE 507 711 C2 omnämnda, som får anses komma uppfinningen närmast utgörs av ett förfarande där ett laminat bestående av ett skikt av polyesterfilm med kaviteter i vilka komponenterna appliceras, varefter komponenterna förseglas med ett övre pappersskikt, som innan förseglingen kan ha försetts med tryck.

Det i kravet 1 angivna förfarandet får sålunda anses skilja sig från det kända förfarandet genom att elektromagnetiskvåginformationsmaterialet är självhäftande etiketter på lågvidhäftningsbehandlad bärbana, vilken rullas upp efter att elektromagnetiskvåginformationsetiketterna är dispenserade på linerlessmaterialet under det att vid det kända förfarandet sker inte någon sådan upprullning av laminatskiktet vilket utgör bärbana för komponenterna. Förfarandet enligt kravet 1 uppvisar därför nyhet. SE 507 711 C2 ger dessutom inte fackmannen sådana anvisningar som gör att denne skulle ledas fram till förfarandet enligt kravet 1, vilket därför får anses uppvisa erforderlig uppfinningshöjd. Då slutligen anledning saknas att betvivla att förfarandet enligt kravet 1 medger en materialbesparande och därmed billigare konstruktion får en patenterbar uppfinning anses föreligga.

Björn Pernold Sten-Ove Henningsson Stefan Svahn

Referent

Enhälligt

EE
Visa mer Visa mindre