Domstols Målregister

Målet gäller: Avskrivning enligt 31 § fjärde stycket patentlagen.

Ink datum: 2001-05-23

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 0004487-5

PRV beslutsdag: 2001-02-27

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Fullföljd; Internationell ansökan; Lagstöd; Identifiering; Tredjemansintresset; Proportionalitet; Rättelse

Tekniska sökord: -

Lagrum: 31 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: bifall

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Delaware Capital Formation, Inc.

Ombud: Ström & Gulliksson AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Tillämpning av 31 § patentlagen. Det har vid fullföljd av internationell ansökan inte ansetts nödvändigt att den internationella ansökningens nummer och ingivningsdag alltid måste framgå av de inom fullföljdsfristen ingivna handlingarna. Härvid har beaktats att Patentverket och tredje man via WIPO:s internationella byrå har tillgång till samtliga identifieringsuppgifter för internationella ansökningar, t.ex. uppgifter om åberopad prioritet. Utrymme för rättelse i efterhand har ansetts föreligga om de identifieringsuppgifter som framgår av ingivna handlingar är uppenbart felaktiga eller motstridiga.

Referat fortsättning : -

Text: RÄTTENS AVGÖRANDE

Patentbesvärsrätten undanröjer överklagade beslutet och förklarar att den ifrågavarande patentansökningen skall anses vara fullföljd i enlighet med 31 § PL.

YRKANDE

Klaganden har i Patentbesvärsrätten yrkat att "återkallningsbeslutet" upphävs och att ansökningen förklaras ha kommit in i rätt tid.

SKÄL

För att en internationell patentansökan skall anses som fullföljd i Sverige krävs enligt 31 § 1 och 2 st patentlagen (PL) uteslutande att sökanden till patentmyndigheten inom i paragrafen angiven tid dels – med ett undantag som inte är tillämpligt i målet – givit in översättning till svenska av den internationella patentansökningen i den omfattning regeringen förordnat, dels erlagt fastställd avgift. En internationell ansökan skall enligt samarbetskonventionens (PCT) artikel 3(2) utöver beskrivning, patentkrav och sammandrag innefatta en begäran om att ansökningen skall behandlas som internationell ansökan enligt PCT. För innehållet i begäran finns närmare bestämmelser i artikel 4. En internationell ansökan åsätts av den mottagande myndigheten (dvs. vanligen patentmyndigheten i sökandens hemland) ingivningsdag och ett internationellt ansökningsnummer innan den sänds i ett exemplar till WIPO:s internationella byrå.

Den i 31 § angivna tiden är antingen 20 månader (1 st) eller 30 månader (2 st), vilken sistnämnda tid är tillämplig i målet. Tiden räknas i båda fallen från den internationella ansökningens ingivningsdag eller, om prioritet åberopas, från prioritetsdagen. Enligt 31 § 3 st får dock, om avgiften erlagts inom fullföljdstiden, översättningen ges in inom en ytterligare frist om två månader om en tilläggsavgift erläggs inom samma frist.

31 § PL innehåller sålunda inte uttryckliga krav på annat än översättning och avgift varvid som nyss nämnts begäran enligt artikel 3 och 4 ingår i ansökningen och därför faller inom översättningsvillkoret som inte behöver uppfyllas förrän inom den ytterligare tvåmånadersfristen. Det framstår emellertid som ett naturligt krav att sökanden senast vid utgången av den tid som gäller enligt första eller andra stycket också måste lämna information som gör det möjligt att, om inte direkt så på något sätt utan orimligt merarbete, fastställa att det är fråga om fullföljd av en internationell patentansökan liksom att avgöra dess identitet. Detta för att tillgodose Patentverkets behov och tredje mans intresse av att vid 20- resp. 30-månaderstidens utgång kunna avgöra vilka internationella ansökningar erlagda avgifter hänför sig till.

Å andra sidan är enligt 31 § 4 st rättsföljden, om villkoren i första-tredje styckena inte uppfyllts, den att ansökningen skall anses återkallad, dvs. sökanden går förlustig sin patentansökan och därmed också sin rätt till prioritet såvitt avser Sverige. Mot denna bakgrund bör därför försiktighet iakttas när det gäller att närmare precisera innebörden av den ifrågavarande paragrafen genom att t.ex. ställa krav på specifika identifieringsuppgifter som inte har uttryckligt lagstöd eller eljest inte är ovillkorligen nödvändiga (jfr lagrådets uttalande med instämmande av regeringen i prop. 2000/01:13 angående ändring av 6 § PL samt Patentbesvärsrättens avgöranden i målen 93-156 (fråga om identifieringsproblem vid fullföljd av europeiskt patent enligt 82 § PL) och 95-332 (fråga om avvisande av invändning enligt 24 § PL enär ombudsfullmakt ej getts in inom invändningsfristen)). Förarbetena till 31 § berör inte tillämpningen av paragrafen i de i målet aktuella avseendena. Och inte heller innefattar patentkungörelsen någon precisering av betydelse; detta i motsatts till tillämpningen av 82 § PL där kungörelsen i 60 § innehåller uttryckliga identifieringsvillkor.

Det ligger självfallet i en fullföljdssökandes eget intresse att lämna erforderliga uppgifter då avgiften betalas och att det därför i praktiken endast i sällsynta undantagsfall uppkommer några identifieringsproblem som då beror på oavsiktliga misstag av sökanden eller anlitat ombud, misstag som emellertid uppenbarligen kan vara av sådan art att de inte kan rättas till med stöd av 72 § PL. Med den ursprungliga utformningen av 31 § uppkom inte något problem eftersom ett ytterligare fullföljdsvillkor då var att sökanden också gav in en kopia av den internationella ansökningen (SFS 1978:149, prop. 1977/78:1 s. 3 44ff, SOU 1974:63 s. 124ff) inom de då gällande fullföljdstiderna 20 resp. 25 månader, och alltså identifieringsuppgifterna var direkt tillgängliga genom kopian. Sagda villkor utgick vid en patentlagsändring den 1 oktober 1983 (SFS 1983:433, prop. 1982/83:67 s. 53ff, s. 75f, SOU 1981:21 s. 91 och 95) av skäl som inte är av betydelse i målet och samtidigt infördes den ytterligare fristen för att ge in översättning. Kopian blev fortsättningsvis, istället tillgänglig för Patentverket som designerad myndighet genom att den i enlighet med huvudregeln i artikel 20 sändes direkt från internationella byrån i anslutning till byråns publicering av motsvarande ansökan och senast inom 19 månader från prioritetsdagen (regel 47.1.b), en ordning som uppenbarligen kom att försvåra en omedelbar identifiering av bristfälliga fullföljdshandlingar med hjälp av kopian.

Emellertid måste berördas möjligheter att bevaka fullföljden i Sverige av en internationell patentansökan bedömas också med hänsyn till de praktiska förutsättningarna i övrigt för en sådan bevakning. Internationella patentansökningar publiceras av WIPO:s internationella byrå med samtliga identifieringsuppgifter i anslutning till att 18 månader förflutit från resp. ansökans internationella ansökningsdag eller, om prioritet begärts, från prioritetsdagen. I anslutning därtill publiceras identifieringsuppgifterna numera också i elektronisk form (CD-ROM) med veckovis uppdatering och med sökmöjlighet i fråga om var och en av identifieringsuppgifterna. (Ett utdrag avseende den i målet aktuella ansökningen ingår i detta beslut som bilaga 2). Dessa CD-ROM distribueras till de nationella patentmyndigheterna. Samma uppgifter är sedan 1998 också tillgängliga i en databas, esp@cenet, som är sökbar via Internet. Tredje man har i Sverige via Patentverket tillgång till dessa uppgifter. Patentverket erhåller dessutom vissa identifieringsuppgifter (sökandens namn, uppfinningens benämning, internationell ansökningsdag, internationellt ansökningsnummer samt mottagande myndighet) ifråga om internationella patentansökningar som omfattar Sverige för diarieföring och publicering redan när resp. ansökan mottagits av WIPO (se art. 30.2b PCT och 7 § patentkungörelsen). Som följer av det ovan anförda och som likaså uttalats i det ovannämnda avgörandet i mål 93-156 räcker det knappast med att tredje man i sin bevakning i en fullföljdsfråga förlitar sig på en enda identifieringsuppgift, t.ex. enbart det internationella ansökningsnumret, för att vara säker på huruvida fullföljd skett eller inte. Vidare har Patentbesvärsrätten i det nyss nämnda avgörandet uttalat att det i motsvarighet till EPO-praxis bör finnas ett utrymme för rättelse i efterhand om det förhåller sig så att de vid fullföljden föreliggande handlingarna anger identifieringsuppgifter som är uppenbart motstridiga eller felaktiga.

I förevarande fall har klagandens svenska ombud vid fullföljden av den internationella ansökningen, som enligt 31 § 2 st PL skulle ske senast den 11 december 2000, gett in engelskspråkig lydelse av beskrivning, patentkrav och sammandrag men av misstag använt den blankett som är avsedd för ny ansökan om svenskt patent och inte heller på annat sätt upplyst om att det var fråga om fullföljd av en internationell ansökan. I blanketten har uppgift lämnats om sökandens resp. uppfinnarnas namn och adresser, uppfinningens benämning, svenskt ombud med adress samt om att prioritet åberopas från en i USA gjord patentansökan med angivande av dennas nummer och vars ingivningsdag uppgetts vara 11 juni 1998, dvs. nästan 30 månader innan förevarande ansökningshandlingar gavs in till Patentverket den 6 december 2000. Ombudet rättade misstaget genom en inlaga den 29 samma månad.

Det framgår omedelbart vid ett studium av den först ingivna blanketten att den åberopade prioritetsdagen måste vara oriktig om de ingivna handlingarna skulle, i enlighet med rubriceringen i den använda blanketten, avsetts utgöra en ny ansökan om svenskt patent. Vidare framstår det som uppenbart för den som har elementär kunskap om bestämmelserna för handläggningen av internationella patentansökningar att den åberopade prioritetstiden tyder på att det istället är fråga om en fullföljd av en internationell ansökan eftersom en av de alternativa fullföljdsfrister som föreskrivs i 31 § PL, som nämnts ovan, utgör 30 månader räknat från åberopad prioritetsdag.

De sålunda i målet aktuella omständigheterna innebär att såväl tredje man som Patentverket haft anledning misstänka att de några dagar före fullföljdfristens utgång ingivna handlingarna avsåg en internationell ansökan snarare än en svensk nyansökan. Mot bakgrund av bl.a. den ovan redovisade lättillgängliga informationen från internationella byrån hade det varit enkelt att – i första hand med dag och nummer på den prioritetsgrundande ansökningen – verifiera hur det förhöll sig, alternativt genom att istället förhöra sig med sökandens svenska ombud.

Det förhållandet att internationella byråns uppgifter utvisade ett annat bolag som sökande än det som uppgetts vid fullföljden bör inte nämnvärt ha försvårat identifieringen.

Det anförda sammantaget leder Patentbesvärsrätten till den slutsatsen att 31 § PL vid en rimlig och proportionell avvägning av de berörda intressena inte bör tilläggas en så preciserad innebörd att den hindrar ett godtagande av fullföljden under de faktiska omständigheterna som föreligger i klagandens fullföljdsärende. Då klaganden vidare inom den i paragrafens tredje stycke angivna ytterligare fristen kommit in med erforderlig översättning och tilläggsavgift är fullföljden godtagbar även i övrigt.

Överklagandet skall därför bifallas.

Till sist anmärker Patentbesvärsrätten att ovan angivna utgång i målet medför att de tre första årsavgifterna förfallit till betalning den 30 juni innevarande år. Klaganden har, som framgår av beslut i Patentverkets akt den 14 juni, betalt erforderligt årsavgiftsbelopp den 12 samma månad. I beslutet meddelar verket att beloppet återbetalas med hänvisning till att förfallodagen är först den 31 december 2002. Patentbesvärsrätten noterar att detta beslut är felaktigt eftersom verkets beslut att anse ansökningen som återkallad överklagats dessförinnan eller den 25 april och dessutom en framställning om förklaring enligt 72 § PL kommit in den 10 maj. Enligt Patentbesvärsrättens mening bör verkets sålunda felaktiga hantering inte leda till krav på något förhöjningsbelopp (41 § 3 st PL).

Lennarth Törnroth Jeanette Bäckvall Sten-Ove Henningsson

Referent

Enhälligt

EE Visa mer Visa mindre