Domstols Målregister

Målet gäller: Framställning enligt 72 § patentlagen.

Ink datum: 2001-12-13

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 0004226-7

PRV beslutsdag: 2001-10-08

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Förklaring; Överskriden tidsfrist

Tekniska sökord: -

Lagrum: 72 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Alberta Research Council

Ombud: Kransell & Wennborg AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Eftersom sökanden inte ansetts ha haft tillräckliga rutiner till förebyggande av misstag vid fullföljd av patentansökningar och den försummade fristen bl.a. berott på detta har PBR funnit att sökanden inte iakttagit all den omsorg som betingats av omständigheterna och begärd förklaring har inte lämnats.

Referat fortsättning : -

Text: RÄTTENS AVGÖRANDE

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandena.

YRKANDEN M.M.

Sökanden Alberta Research Council (härefter ARC) har i Patentbesvärsrätten vidhållit sina framställningar om förklaring enligt 72 § patentlagen.

Till stöd för sin talan har ARC

dels framhållit att de händelser som ledde fram till att den för ärendena gemensamma fullföljdsfristen missades härstammar från ett isolerat fel av mänsklig karaktär i ett förfarande som i övrigt iakttog all erforderlig omsorg för att garantera att fristerna hölls,

dels i Patentbesvärsrätten givit in och åberopat en kopia av en Statutory Declaration avgiven av LS i motsvarande ärenden om framställning om återställande av den försuttna fullföljdsfristen i det brittiska patentverket,

dels påpekat att den försuttna fristen i de båda ärendena återställts i Tyskland och Storbritannien,

dels åberopat att praxis i det Europeiska Patentverket (EPO) sådan den framgår av besvärskammaravgörandena J 2-3/86 och J 33/90 ger stöd för ett bifall till talan.

I målet har hållits muntlig förhandling.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

Sista dag enligt 31 § patentlagen att fullfölja ifrågavarande internationella patentansökningar, 0004226-7 (PCT/CA 98/00871) och 0004227-5 (PCT/CA98/00874), i Sverige var den 18 mars 2000. Eftersom ansökningarna inte fullföljdes förrän den 17 november 2000 avskrevs ansökningarna av Patentverket den 3 januari 2001. Framställningar om förklaring enligt 72 § patentlagen ingavs i samband med fullföljden av ansökningarna.

Av handlingarna i målet framgår att den för den försenade fullföljden närmast ansvariga personen, LS, sedan 1997 varit anställd vid ARC:s avdelning Technology Commercialisation Office som samordnare av industriella rättigheter. Hon har haft ett stort antal arbetsuppgifter vari bl.a. ingått att instruera patentombud i inhemska och utländska patentansökningar. Sedan anställningens början har hon med hjälp av det då nyinstallerade datorprogrammet DEALS handlagt 786 patentärenden klanderfritt. Hon arbetade vid tidpunkten för handläggningen av ifrågavarande patentansökningar på deltid.

I december 1999 diskuterade LS med uppfinnaren TG om vilka länder som var av ekonomiskt intresse för fullföljd av ifrågavarande PCT-ansökningar. TG tillställde LS en lista över vilka länder han ansåg vara intressanta nämligen: Storbritannien, Danmark, Sverige, Finland, USA och Kanada. LS informerade sin chef KB genom e-post den 23 februari 2000 om vilka länder TG föreslagit och bad KB om eventuella synpunkter på uppräknade länder samt frågade henne om hon ville lägga till ytterligare länder. På den kopia av e-postmeddelandet som getts in av ARC finns ditskrivna för hand utan signatur: Brasilien, Indonesien, Norge och Europa som region. ARC:s svenska ombud har tolkat det så att KB lagt till dessa länder. LS gör i sin Declaration ingen hänvisning till något svar från KB utan anger där (punkt 8) att hon vid tidpunkten för sin förfrågan till KB hade blivit informerad av ARC att man avsåg erhålla patent i Danmark, Kanada, Storbritannien, Sverige, Finland och USA och anger att hon fortsatte handläggningen i enlighet med denna avsikt.

LS instruerade den 29 februari via e-post hemlandsombudet NT att fullfölja den nationella fasen såvitt avsåg Brasilien, Indonesien, Norge, Finland, USA och Kanada samt Europa som region. Hon gjorde enligt utsagan i Declaration inte klart för NT vilka länder i Europa som var av intresse för ARC eller på vilket sätt fullföljd skulle ske i dessa länder utan frågade honom om råd hur man skulle gå vidare i de europeiska länderna av intresse för ARC och bad om en uppskattning av kostnaderna. Det var enligt utsagan LS avsikt att instruera honom att fullfölja ansökningarna avseende de tidigare uppräknade länderna och från denna tidpunkt utgick hon från att hon givit NT korrekta instruktioner. I den i målet ingivna kopian av LS ovannämnda e-postinstruktion till NT anges följande länder: Brasilien, Indonesien, Norge, Finland, USA och Kanada. De är uppställda under varandra i form av en lista. Efter ett mellanrum anges sedan Europa, som region, följt av en fråga inom parentes lydande: "Kan vi välja alla länder, vid den här tidpunkten – om inte vilken är kostnaden per land". Det svenska ombudet har uppfattat innehållet på det sättet att NT skulle fullfölja ansökningarna i de sex först uppräknade länderna och att instruktionen dessutom innehöll en förfrågan om kostnaderna för fullföljd i EPC-länderna Sverige, Danmark och Storbritannien via EPO eller nationellt direkt.

NT besvarade inte hennes förfrågan, men LS reagerade inte på detta.

Under tiden den 29 februari till den 16 mars korresponderade LS med NT:s kontor med avseende på vilka dokument som behövdes för att fullfölja den nationella fasen i flera av de intressanta länderna.

Under tiden den 31 mars till den 7 april befann hon sig på semester. Den 5 april inkom ett brev från NT daterat den 24 mars 2000 där han bekräftade att fullföljd skett i Brasilien, Indonesien, Norge, Finland, Kanada och USA. Beroende på arbetsbelastningen vid återkomsten från ledigheten läste hon brevet endast översiktligt men var övertygad om att patentskydd sökts i alla de länder ARC var intresserat av.

Den 30 maj fick hon kännedom om att NT tänkte lägga ner sin verksamhet med omedelbar verkan och hon involverades då i arbetet att snabbt överföra NT:s akter i patentärendena till ett nytt patentombud, GF.

Den 5 juni erhöll hon meddelanden från EPO att tiden för att betala diverse avgifter för att fullfölja ärendena genom EPO hade förfallit enligt regel 85 a och 85 b i den Europeiska Patentkonventionen (EPC). Eftersom hon uppfattat det så att ARC inte var intresserad av fullföljd genom EPO placerades breven i respektive akt utan vidare åtgärd. Enligt vad hon uppgett i sin Declaration förblev hon omedveten om felet att nationell fullföljd inte inletts.

Hon kontaktades den 2 juli av TG som upplyste henne om att det verkade som om GF:s kontor inte hade tillräckliga akter ifråga om den nationella fullföljdsfasen. TG bad henne kontrollera de akter som innehades av GF. Hon uppfattade det så att det fanns akter som inte överförts till GF:s kontor. Den 18 juli skickade hon en förfrågan till GF:s assistent JY om statusen i alla utländska patentärenden som ombudet handlade för ARC:s räkning. Hon erhöll inget svar från JY.

Under tiden den 22 juli till den 10 augusti befann sig LS på semester. Den 22 augusti fick hon meddelanden från EPO om att ansökningarna förfallit i enlighet med regel 69 (1) EPC eftersom en viss avgift inte betalts. Även denna gång placerades meddelandena i respektive akt utan att någon åtgärd vidtagits av LS, vilket enligt hennes utsaga berodde på att hon uppfattat ARC inte vara intresserat av fullföljd via EPO och att hon istället utgick från att nationell fullföljd skett.

Den 18 september arbetade hon med ett utkast avseende patentrelaterade utgifter. Vid ett samtal i anledning härav med TG drog sig denne till minnes att ARC hade önskat ett mera omfattande skydd än vad som framgick av den lista över länder som ingick i det material som låg till grund för utkastet. Hon gick igenom korrespondensen i ARC-akterna och insåg för första gången att den nationella fasen inte hade inletts i en rad länder.

SKÄL

Patentbesvärsrätten – som inte går in på frågan om vid vilken tidpunkt förfallet skall anses upphört och om framställningen därmed gjorts i rätt tid – gör mot bakgrund av vad som enligt ovan och i övrigt framgår av utredningen i målet följande bedömning.

Av utredningen i målet framgår att LS instruktion den 29 februari till patentombudet NT föregåtts av kontakter mellan TG, LS och KB och att det var KB som hade att besluta om i vilka länder fullföljd skulle ske i förevarande ärenden. Hennes beslut i fråga om dessa får – i den mån det återspeglas av handanteckningarna på e-postförfrågan från LS den 23 februari – förstås så att hon ansåg att, liksom TG föreslagit, fullföljd ifråga om Sverige m.fl. länder skulle ske via EPO. Någon kontroll från KB:s sida att hennes beslut verkställdes korrekt synes inte ha förelegat.

I målet har uppgetts att LS skötte ärendehanteringen med hjälp av datorprogrammet DEALS. Vid den muntliga förhandlingen har ombudet uppgett att instruktionen till NT inte föranledde att några uppgifter fördes in i DEALS om fullföljden för länderna inom EPC eftersom beslutet om fullföljd skulle ske nationellt eller via EPO enligt instruktionen var betingat av att vissa uppgifter erhölls från NT i enlighet med den fråga LS ställt i instruktionen. Vidare framgår det inte om hon med hjälp av detta program eller på annat sätt gjort anteckningar i respektive ärende om nödvändigheten av ett svar i anledning av den förfrågan som gjordes till NT beträffande fullföljden av ärendena i Europa. Att enbart förlita sig på sitt goda minne måste anses som ytterst riskabelt.

ARC:s rutiner när det gäller fullföljd av patentansökningar har således inte innefattat några som helst åtgärder till förebyggande av misstag av förevarande slag och kan därför inte anses tillfredsställande.

I ärendet föreligger vidare flera uppgifter som framstår som motsägelsefulla. LS anger exempelvis i punkt 9 i Statutory Declaration att hon instruerade NT att fullfölja i Brasilien, Indonesien, Norge, Finland, USA och Kanada och att hon inte talade om för honom vilka övriga länder i Europa som var intressanta för ARC eller på vilket sätt fullföljd skulle ske i dessa länder utan hon bad om råd och information angående den fortsatta hanteringen i Europa. I punkt 10 säger hon däremot att det var hennes avsikt att instruera NT med avseende på dessa länder och att hon från "den här tidpunkten" felaktigt antog att hon hade givit NT sådana instruktioner att nödvändiga åtgärder skulle vidtas. Av LS redogörelse framgår också att hon inte hade klart för sig vilka länder som omfattades av EPC vilket kan ha bidragit till att instruktion till NT framstår som otydlig.

Uppenbarligen hade LS glömt bort sin förfrågan den 29 februari till NT angående fullföljden i Europa.Vid korrespondensen med NT:s kontor under tiden den 29 februari till 16 mars erinrade hon sig inte att hon inte fått svar på sin förfrågan vilket framstår som anmärkningsvärt. Också LS fortsatta agerande efter fullföljdsfristens utgång den 18 mars bekräftar den bristande noggrannheten i hennes sätt att hantera fullföljdsärendena. Sålunda reagerade hon inte när hon fick del av NT:s brev daterat den 24 mars där han angav i vilka länder fullföljd skett. Hon reagerade inte heller på de två meddelandena i juni resp. augusti från EPO och skyller – obegripligt – detta på att hon fått den uppfattningen att ärendena inte skulle fullföljas via EPO. Inte heller följde hon i erforderlig omfattning upp TG:s påpekande den 2 juli med anledning av att det verkade finnas otillräckliga akter med avseenden på i vilka länder ifrågavarande ärenden var fullföljda och vidtog inte någon åtgärd med anledning av att hon inte fick något svar från JY med anledning av sin förfrågan om statusen i alla ARC:s utländska patentansökningar hos patentombudet GF.

Slutligen har ARC att bära ansvaret också för bristerna i hemlandsombudet NT:s handlande, dvs. i första hand dennes uteblivna besvarande av LS fråga om fullföljd via EPO.

De av ARC åberopade besvärskammaravgörandena i EPO saknar vid jämförelse med de i målet föreliggande faktiska omständigheterna relevans och Patentbesvärsrätten har heller inte kännedom om något publicerat EPO-avgörande som vid motsvarande omständigheter medgett förklaring. Ifråga om de åberopade båda nationella engelska och tyska återupprättandebesluten avseende motsvarande fullföljdsärenden där framgår det inte av utredningen hur dessa motiverats.

Sammantaget finner därför Patentbesvärsrätten att det inte är visat att ARC iakttagit all den omsorg som har betingats av omständigheterna för att iaktta den ifrågavarande fristen. Förutsättningar föreligger därför inte för att meddela begärd förklaring. Överklagandena kan således inte bifallas.

Lennarth Törnroth Jeanette Bäckvall Sten-Ove Henningsson

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär B)

ak Visa mer Visa mindre