Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 02-180

Beslutsdatum: 2003-12-11

Lagakraft: 2004-02-11

Målet gäller: Upphävande av patent på förfarande för att förändra ljuddämpningen hos en öronkåpa samt öronkåpa enligt förfarandet.

Ink datum: 2002-04-09

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9500368-7

PRV beslutsdag: 2002-02-08

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Öronkåpa; Ljuddämpn.karakteristik; Lågfrekvensdämpning; Luftningsöppn.; Tätningsring; Luftfjäder

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: Peltor AB

Ombud: Patentbyrån Y Wallengren AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Dalloz Safety AB

Ombud: Awapatent AB

Fler Motparter: -

Referat: PBR har funnit att ett förfarande för att förändra ljuddämpningen hos en öronkåpa och en öronkåpa har uppfinningshöjd gentemot känd teknik. Uppfinningen avser en öronkåpa av det slag som har en kopp med en utmed koppens öppningsomkrets anordnad elastisk tätningsring, vilken tätningsring inbegriper ett ringhölje och däri anordnat elastiskt material. Ringhöljet förses med i omkretsled utmed tätningsringen fördelade luftningsöppningar eller -passager, som efter öronkåpans applicering står i förbindelse med omgivningen men saknar förbindelse med koppens inre, så att tätningsringens luftfjäderverkan och därmed öronkåpans ljuddämpningskarakteristik påverkas genom att lågfrekvensdämpningen ökas och ljuddämpningskarakteristiken utjämnas.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet och upprätthåller, med undanröjande av det överklagade beslutet, patentet i ändrad lydelse med nya patentkrav inkomna den 20 oktober 2003.

YRKANDEN

I överklagandet yrkar invändaren att patentet ska upphävas.

Patenthavaren yrkar att patentet skall upprätthållas i ändrad lydelse med patentkrav inkomna den 20 oktober 2003.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

Uppfinningen

Föreliggande uppfinning avser enligt ingressen i patentkravet 1, inkommet den 20 oktober 2003, ett förfarande för att förändra ljuddämpningen hos en öronkåpa av det slag som har en kopp med en utmed koppens öppningsomkrets anordnad elastisk tätningsring, vilken tätningsring inbegriper ett ringhölje och däri anordnat elastiskt material företrädesvis ett skummaterial. Uppfinningen avser även en öronkåpa enligt patentkravet 9.

Enligt patentbeskrivningen gäller för dylika öronkåpor att lågfrekvensdämpningen i regel är väsentligt lägre än dämpningen vid högre frekvenser. Ljuddämpningskarakteristiken är också oftast ojämn. Uppfinningens huvudsyfte är att med utnyttjande av tätningsringen förändra ljuddämpningskarakteristiken hos en öronkåpa, speciellt öka dess lågfrekvensdämpning och/eller utjämna dess ljuddämpningskarakteristik.

Detta uppnås enligt uppfinningen genom att man förser ringhöljet med i omkretsled utmed tätningsringen fördelade luftningsöppningar eller -passager, som efter öronkåpans applicering står i förbindelse med omgivningen men saknar förbindelse med koppens inre, så att tätningsringens luftfjäderverkan och därmed öronkåpans ljuddämpningskarakteristik påverkas genom att lågfrekvensdämpningen ökas och ljuddämpningskarakteristiken utjämnas.

De självständiga patentkraven 1 och 9 inkomna den 20 oktober 2003 har följande lydelse.

1. Förfarande för att förändra ljuddämpningen hos en öronkåpa av det slag som har en kopp med en utmed koppens öppningsomkrets anordnad elastisk tätningsring, vilken tätningsring inbegriper ett ringhölje och däri anordnat elastiskt material, företrädesvis ett skummaterial, k ä n n e t e c k n a t av att man förser ringhöljet med i omkretsled utmed tätningsringen fördelade luftningsöppningar eller -passager, som efter öronkåpans applicering står i förbindelse med omgivningen men saknar förbindelse med koppens inre, så att tätningsringens luftfjäderverkan och därmed öronkåpans ljuddämpningskarakteristik påverkas genom att lågfrekvensdämpningen ökas och ljuddämpningskarateristiken utjämnas.

9. Öronkåpa av det slag som har en kopp med en utmed koppens öppningsomkrets anordnad elastisk tätningsring, vilken tätningsring inbegriper ett ringhölje och däri anordnat elastiskt material, företrädesvis ett skummaterial, k ä n n e t e c k n a t av att ringhöljet är försett med luftningsöppningar eller -passager, varigenom tätningsringens inre, efter applicering av öronkåpan, står i förbindelse med omgivningen men saknar förbindelse med koppens inre, varvid luftningsöppningarna är fördelade i omkretsled utmed tätningsringen samt har sådana öppningsarea eller sådan öppningsareor att luft kan strömma ut ur tätningsringens inre till omgivningen och omvänt, så att tätningsringens luftfjäderverkan är i väsentlig grad påverkad därav och därigenom lågfrekvensdämpningen ökas och ljuddämpningskarakteristiken utjämnas.

Känd teknik

Invändaren hänvisar till följande dokument.

EP 0 127 275 A1, nedan betecknad A, som visar en öronkåpa med en skumplastfylld tätningsring som kan vara försedd med hål för ventilering av tätningsringen. Hålens utformning och placering visas inte. Se sid. 5, rad 28-30.

EP 0 084 363 A1, nedan betecknad B, som beskriver en hörlur med en tjockväggig tätningsring utan fyllning. Tätningsringen är försedd med en luftningskanal mot omgivningen vars diameter är så vald att ett akustiskt motstånd skapas för låga ljudfrekvenser. Se sid. 5, rad 4-10.

EP 0 338 463 A1, nedan betecknad C, som beskriver en öronkåpa med en tätningsring försedd med ventilationshål. Hålen är placerade runt tätningsringens inre periferi.

DE 3 418 949 A1, nedan betecknad D, som beskriver en öronkåpa med en textilöverdragen tätningsring.

F. Alton Everest, The Master Handbook of Acoustics, 3rd Edition, 1994, sid. 181-187. Nedan betecknad E. Boken belyser funktion och användning av Helmholtz-resonatorer.

Göran Gadefelt, Hörselskydd av kåptyp, Institutionen för Teknisk Akustik, KTH, 1986, sid. 83-92. Nedan betecknad F. Rapporten behandlar bl. a. tätningar på hörselskyddskåpor.

US A 1 498 727, nedan betecknad G, som visar en telefonlur där tätningsringen är försedd med hål som dels tillåter luftcirkulation och dels minskar bruset från högtalarmembranet.

Parternas utveckling av talan

Invändaren anför i huvudsak följande.

Hänvisningen A visar en öronkåpa där den skumplastfyllda tätningsringen kan förses med öppningar för att släppa in luft innanför tätningsringens hölje. I C beskrivs vidare en öronkåpa där hålen är placerade med jämna mellanrum runt tätningsringen för att låta luft passera in och ut ur tätningsringens inre. Det måste i sammanhanget ses som självklart att dessa hål kommunicerar med omgivningen och inte med kåpans inre, eftersom i så fall en stor del av tryckavlastningen skulle utebli, då kåpan innesluter en liten begränsad volym. Således återstår i den kännetecknande delen av kravet 1 det som är det essentiella i patentet, nämligen att öronkåpans ljuddämpningskarakteristik påverkas av öppningarna i tätningsringen. Inte heller detta är nytt. Hänvisning B anger nämligen dels att en tätningsring kan förses med öppningar för tryckutjämning då tätningsringen trycks samman och dels att diametern på ett sådant ventilationshål kan väljas så att det utgör ett akustiskt motstånd för låga frekvenser. Därmed saknar patentkravet 1 nyhet.

Vidare hänvisas till E som belyser bl. a. funktion och användning av Helmholtz-resonatorer. Det luftfjädersystem som uppges vara uppfinningsidén är inget annat än ett exempel på en Helmholtz-resonator. Vidare behandlar rapporten F bl. a. tätningar på hörselskyddskåpor. Ett antal hörselskydd studerades, bl. a. Bilsom-Viking. På sid. 83 visas olika tätningstyper och det kan konstateras att fallen III och V i figuren 3.4 visar perforerade tätningar. Studien behandlar inte närmare dynamiken i hålen i tätningen, men man har för hörselskyddet Bilsom-Viking beräknat Helmholtz-resonansen för systemets hål – tätningsvolym till under 10 Hz (se sid. 87, rad 4-10). Tanken att teorin för Helmholtz-resonans kan tillämpas vid perforerade tätningar för hörselskyddskåpor är således inte ny. Att luften inuti tätningsringen fungerar som en fjäder anges i rapporten vara en följd av att höljet har en perforering i plasten. Detta anges gälla även om tätningsringen är fylld med skumgummi (sid. 91, rad 7 nedifrån – sid. 92, rad 4). Mot denna bakgrund återstår av patentet endast en dimensionering av hålen. En ren dimensionering enligt kända formler för en tillämpning som redan är känd är ingen uppfinning.

För ytterligare belysning av teknikens ståndpunkt hänvisas till G som visar ännu ett exempel på en hålförsedd tätningsring. Hålen är utplacerade symmetriskt runt tätningsringen och det anges att de har en påverkan på tätningsringens ljuddämpande effekt.

Vad som visas i patentet är således inget annat än resultatet av rena konstruktions- och lämplighetsåtgärder som torde vara uppenbara för fackmannen mot bakgrund av de anförda dokumenten.

Patenthavaren anför i huvudsak följande.

De av invändaren anförda dokumenten A och C beskriver inget mer än den kända teknik som redovisats i patentbeskrivningen på sidan 1. Det likaså anförda dokumentet B avser en tätningsring som har en helt annorlunda uppbyggnad än tätningsringen i vår öronkåpa. Tätningsringen utgörs av en formdel av ett tjockväggigt material och har ringformigt öppen U-profil samt saknar helt något däri anordnat skummaterial eller dylikt. Tätningsringen har med andra ord ett ”öppet” ofyllt inre. Detta kan stå i förbindelse med den yttre omgivningen via en luftkanal i den tjocka tätningsväggen, vilken kanal har sådan diameter att det däri skapas ett akustiskt motstånd. Med andra ord ersätts den dämpning som ett inre skummaterial skulle kunna ha gett med luftmotståndet i nämnda kanal. Dessutom kan konstateras att det i B inte är fråga om en skyddsöronkåpa utan om en huvudhörlur. B har sålunda ingen relevans vad gäller en konstruktion enligt vår uppfinning, som bygger på utnyttjande av materialet inne i tätningsringen för dämpning samtidigt som verkan av den parallellt liggande luftfjädern påverkas genom avpassat öppningsarrangemang gentemot den yttre omgivningen.

Vidare diskuterar det anförda dokumentet E allmänt kring Helmholtz-resonatorer utan att på något sätt hänföra diskussionen till hörselskydd, i synnerhet inte i form av öronkåpor. Nämnda diskussion av en sedan mycket länge väl känd resonansteori är inte relevant för bedömning av patenterbarheten av uppfinningen.

Vad som står i rapporten F leder inte fackmannen in på tanken att förfara i enlighet med principen för vår uppfinning. Vad gäller perforering hänvisar rapporten till vår öronkåpa Bilsom-Viking, det vill säga just till den kända teknik som redovisas i beskrivningsinledningen. Vidare konstateras att under punkten 3.13 ”Transmission genom perforerad luftfylld tätning” förutsätts ”mycket fin plastperforering” (som inte ger den luftfjäderpåverkan som vår uppfinning bygger på), samt ger det hela låg prioritering, dvs. i realiteten får anses snarast avråda från att gå vidare med vad som skulle kunna kallas ett ”perforeringskoncept”.

Vad beträffar hänvisningen G visar denna visserligen en telefonlur försedd med en ringformig öronkudde, vilken senare är försedd med ett antal större luftcirkulationshål. Dessa är dock primärt avsedda att vid normal användning av telefonluren medge sådan luftcirkulation genom öronkudden att örat, mot vilket telefonluren är applicerad, kan ”andas”, dvs. problem med svett skall undvikas. Fackmannen inser direkt att en hålkonfiguration av detta slag inte alls kan jämföras med vad som utgör vår uppfinning.

Invändaren har inte kunnat redovisa någon känd teknik som skulle göra att vår uppfinnings patenterbarhet måste ifrågasättas.

DOMSKÄL

Av det i målet anförda nyhetsmaterialet får vad som anges i rapporten F anses komma uppfinningen närmast. Rapporten behandlar bl. a. tätningar på hörselskyddskåpor vilka tätningar kan ha ett yttre plastskal som är tätt eller perforerat. Under punkten 3.13 ”Transmission genom perforerad luftfylld tätning” anges att fallet ej närmare analyserats då det prioriterats lågt. Dock anges dels att tätningsväggen i den perforerade tätningen ”dynamiskt närmast kommer att svara mot ett tunt massbelagt membran” (sid. 91, rad 3-4 nedifrån) och dels att ”isoleringsmässigt kommer tätningen att verka som en dubbelvägg där luften mellan de båda massbelagda membranen verkar som en fjäder” (sid. 92, rad 3-4). Däremot diskuteras inte att ett arrangemang av luftningsöppningar i tätningsringen skulle ge möjlighet att variera öronkåpans ljuddämpningskarakteristik för att uppnå ökad lågfrekvensdämpning och utjämning av karakteristiken. Snarare ger den låga prioriteringen och att den använda modellen sägs medföra ”att isoleringen då skulle bli ganska begränsad i hela frekvensområdet” intryck av att ett sådant arrangemang är mindre intressant.

Uppfinningen enligt de självständiga patentkraven 1 och 9 skiljer sig sålunda i detta avseende från vad som är känt genom F.

Bland övrig anförd känd teknik visar A och C öronkåpor där tätningsringen har ventilationshål. Något annat syfte med hålen än tryckavlastning eller ventilering av tätningsringen anges inte.

Hänvisningarna B och G visar båda hörlurar. I B är tätningsringen försedd med en luftningskanal som ger ett akustiskt motstånd för låga frekvenser i ändamål att dämpa självsvängning och undvika resonans hos hörluren. Det är i detta fall fråga om enbart ett hål och inte om flera hål fördelade runt tätningsringen. I G är tätningsringen försedd med ett antal hål i syfte att dels tillåta luftcirkulation för att undvika svettning och dels att minska bruset från högtalarmembranet.

De återstående hänvisningar D och E berör inte öronkåpors ljuddämpande egenskaper.

Det kan således konstateras att den i målet anförda kända tekniken inte anger någon lösning på det uppfinningsenliga problemet. Den innehåller inte heller några anvisningar som skulle ge fackmannen anledning att modifiera luftningshålen i en öronkåpas tätningsring i syfte att därigenom öka lågfrekvensdämpningen och utjämna ljuddämpningskarakteristiken. Den kända tekniken kan därför inte anses leda fackmannen till uppfinningen såsom den definieras i de självständiga patentkraven. Uppfinningen får sålunda anses skilja sig väsentligen från känd teknik.

Då inte heller annat hinder mot patentet i ändrad lydelse med patentkraven inkomna den 20 oktober 2003 har framkommit skall, med undanröjande av det överklagade beslutet, patentet upprätthållas i denna lydelse och överklagandet i denna del inte bifallas.

Lennarth Törnroth Håkan Sandh Jeanette Bäckvall

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga (Formulär A)

Visa mer Visa mindre