Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 02-270

Beslutsdatum: 2003-11-04

Lagakraft: 2007-09-03

Målet gäller: Upphävande av patent på förfarande för inmatning av syrehaltig gas i en eldstad.

Ink datum: 2002-06-06

Reg datum: -

Överklagat: 2004-01-02

PRV:s nummer: 9501815-6

PRV beslutsdag: 2002-04-05

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: 158-04

Beslut: Ej prövningstillstånd

Klass: -

Juridiska sökord: -

Tekniska sökord: Sodapanna

Lagrum: 2, 13 och 25 §§ patentlagen

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: Kvaerner Pulping OY

Ombud: Albihns Stockholm AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Oy Polyrec AB

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Uppfinningen avser inmatning av syrehaltig gas i en sodapannas förbränningsrum varvid gasen på nivåer över de två lägsta inblåses genom öppningar arrangerade i några få vertikala rader. Fyra alternativa patentkrav 1 har yrkats. Fjärdehandsyrkandet befanns godtagbart. Övriga patentkrav ansågs inte väsentligen skilja sig från vad som var tidigare känt. Kraven 1 enligt andra- och tredjehandsyrkandena har dessutom ansetts sakna motsvarighet i grundhandlingarna

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet utan undanröjer det överklagade beslutet och upprätthåller patentet i ändrad lydelse med patentkrav 1 betecknat "Alt. 4" och patentkraven 2-10. Samtliga patentkrav har ingivits den 19 september 2003.

YRKANDEN M.M.

I överklagandet yrkar invändaren att patentet upphävs.

Patenthavaren yrkar att patentet upprätthålls med patentkrav inkomna den 19 september 2003. Fyra alternativa patentkrav 1 betecknade Alt. 1-4 yrkas att prövas i nämnd ordning tillsammans med patentkrav 2-11, vilka är desamma för de fyra alternativa yrkandena. Patenthavaren yrkar också att de av patentkraven 2-11 som inte kan godkännas skall strykas.

I målet har hållits muntlig förhandling.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

Ingressen till kravet 1 enligt samtliga yrkanden lyder:

"Ett förfarande för inmatning av syrehaltig gas i en sodapannas förbränningsrum för förbränning av flytande eller fasta partiklar, vilket har tillnärmelsevis plana väggar, i vilka portar eller grupper av portar för inblåsning av strålar av gasen är anordnade på ett flertal olika nivåer, varvid strålar i samma nivå definieras som strålar som har sin bas inom ett vertikalt avstånd på mindre än 0,51m från en given punkt".

Uppfinningen avser enligt den ursprungliga beskrivningen lösning på problem i samband med förbränning av bränsle i form av fasta eller flytande partiklar främst förbränning av avlutar inom cellulosaindustrin dvs. förbränning i en sodapanna. Enligt konventionella metoder tillförs syrehaltig gas till en sodapanna genom väggöppningar s.k. portar. De är vanligen anordnade i tre nivåer, primär, sekundär och tertiär. Varje nivå består av en eller ibland två horisontella rader av portar. Befintliga pannor uppges i många anläggningar utgöra flaskhalsar i produktionen. Nya enheter görs av ekonomiska skäl allt större, vilket kräver så stora dimensioner på ugnarna att såväl konstruktiva som processmässiga svårigheter uppstår. Det krävs högre hastigheter på förbränningsluften för att åstadkomma tillräcklig omblandning vilket också medför ökad medryckning och överbäring av bränslepartiklar. Nackdelarna med den konventionella luftfördelningen härrör från de lågt belägna horisontella raderna av gasstrålar. Man får sålunda en kraftig uppåtgående luftström med hög hastighet i ugnens mittområde medan man får en nedåtgående luftström längs väggarna. De snabba uppåt- och nedåtgående flödena ger en stark omblandning i vertikal led. Det blir en avsevärd vertikal uttänjning av området med hög temperatur med ett innehåll av suspenderade partiklar och brinnande gaser. I stället behöver man maximal koncentration av förbränning och värmeavgivning längst nere i ugnen och snabbast möjliga slutförbränning och avkylning av uppåtströmmande gaser utan medryckning av bränslepartiklar. Lösningen på problemet är att i stället för horisontella rader ovanför primärnivån införa gasen i ett fåtal vertikala rader med ett stort antal öppningar i varje nivå.

Enligt den kännetecknande delen av patentkravet 1 i förstahandsyrkandet inblåses gasen på högre nivåer, definierade som nivåer ovanför de två lägsta nivåerna (4), vilka består av tillnärmelsevis horisontella rader av gasstrålar, genom öppningar som är approximativt arrangerade i några få vertikala rader på ett sådant sätt att den horisontella omblandningen intensifieras och vertikal cirkulation undertrycks.

I patentkravet 1 enligt andrahandsyrkandet har därutöver på slutet tillagts "och de nämnda raderna består av gasstrålar i minst tre nivåer".

I patentkravet 1 i tredjehandsyrkandet har i förhållande till kravet 1 i andrahandsyrkandet beträffande öppningarna i vertikala rader tillförts bestämningen att öppningarna -i jämförelse med traditionellt nivåantal - förekommer i stort antal i varje rad varvid långa sugströmmar som verkar horisontellt erhålls. Vidare har tillfogats "medan vertikala strömmar utöver den uppåtgående nettoströmmen effektivt blir avskurna av de i vertikala rader inblåsta strålarna".

Patentkravet 1 enligt fjärdehandsyrkandet skiljer sig från krav 1, Alt. 3, genom att uttrycket "och de nämnda vertikala raderna består av gasstrålar i minst tre nivåer" har utgått.

Det självständiga patentkravet 2 skiljer sig från krav. 1, Alt. 4 genom att uppgiften "med ett - i jämförelse med traditionellt nivåantal - stort antal öppningar i varje rad" ersatts av "som utgår från smala portar med en höjd av minst en meter".

Det självständiga patentkravet 11 skiljer sig från krav 1, Alt. 4 genom att det avser inmatning av syrehaltig gas i ett förbränningsrum för förbränning av fasta partiklar dvs. att det inte är begränsat till förbränning i sodapanna. Vidare har uttrycket "består av" i den kännetecknande delen r. 1 utbytts mot "kan bestå av" och efter sista raden har uttrycket "och där nämnda vertikala rader i en vägg till antalet är två eller tre och dessutom symmetriskt arrangerade i väggens sidled" tillagts.

Invändaren har i korthet anfört följande.

Uppgifterna i patentkraven 1 enligt samtliga yrkanden är obestämda. Bl.a. är det inte helt tydligt vad uttrycket "nivå" har för innebörd. Dessutom saknar uttrycket "de nämnda raderna består av gasstrålar i minst tre nivåer" i krav 1, Alt. 2 och 3 motsvarighet i grundhandlingarna och det har inte heller visats att så få nivåer verkligen medför den åsyftade tekniska effekten. I krav 1, Alt. 4 och i kravet 11 är uttrycket "ett - i jämförelse med traditionellt nivåantal - stort antal öppningar i varje rad" obestämt, eftersom "traditionellt nivåantal" och "stort" i sammanhanget är obestämda till sin innebörd.

Invändaren har även åberopat en rad hänvisningar mot nyhet och uppfinningshöjd, främst svenska patentansökningen 9000584-4, som motsvarar SE 505798 C2 (D3), och International Chemical Recovery Conference, Proceedings, 7-11 juni 1992, Siiskonen et. al., "Combined physical and numerical study of a multilevel air system" (D5). Beträffande kravet 11 har invändaren dels åberopat D3 och dels hänvisat till IEA Coal Research 1990, Hjalmarsson A-K, "NOx control technologies for coal combustion", s. 32-33 (D1) samt till US 4,469,050 (D6).

Beträffande D3 har invändaren i huvudsak anfört följande.

I D3 beskrivs hur luftströmmar i en förbränningskammare i en sodaugn med traditionellt förbränningsluftinmatningssystem, dvs. ett system med horisontella rader av luftinmatningshål, går upp i varandra i mitten av förbränningskammaren och skapar en kraftig uppåtriktad ström i förbränningskammarens centrala del (s. 1, rad 16-19). Därvid beskrivs vilka problem som orsakas av en hög flödeshastighet i mitten av förbränningskammaren och syftet med uppfinningen enligt D3 definieras som ett förbränningsluftmatningssystem i en sodaugn som kan eliminera dessa problem i hög grad. Detta åstadkoms genom ett förbränningsluftmatningssystem som hindrar att det bildas kraftiga resulterande strömmar och som gör den förbränningsgasström, som är riktad uppåt från området med sekundärluftshål avsevärt lugnare och mer likformig över hela den horisontella tvärsnittsytan hos förbränningskammaren (s. 2, rad 25-29). Syftet i D3 är alltså detsamma som i det aktuella patentet, nämligen att förhindra att luftflödena från luftmunstyckena kolliderar med varandra och att åstadkomma en god horisontell omblandning utan högt vertikalt flöde i mitten. I fig. 6 visas hur inloppshålen (11 och 13) är anordnade i en vertikal rad. I fig. 1 syns tydligt att tertiärluften anordnats med samma flödesmönster som sekundärluften. Det ligger därför nära till hands för fackmannen att anordna tertiärluftinmatningen på samma sätt som sekundärinmatningen i fig. 6. Detta förhållande stöds även av texten på s. 6, andra st. "De alternativa utföringsformer, som gäller sekundärluftsinmatningen S, gäller också tertiärluftsinmatningen T" och av patentkravet 10 i D3. Det anges inte heller i patentkravet 1 hur långt avstånden mellan gasstrålarna är.

Beträffande D5 har invändaren i huvudsak anfört följande.

D5 visar ett luftinmatningssystem som är mycket likt det som beskrivs i D3. Syftet med den däri beskrivna studien är att finna luftinmatningssystem som är lämpliga för stora pannor med hög last. "I det s k överlappande multinivåluftsystem som togs fram för studien, används de två nedersta nivåerna för att ta hand om bäddens yta. Den tredje luftinloppsnivån (high secondary), som är placerad under bränsleinloppet, är utformad så att man undviker kollisioner mellan luftstrålarna (s. 57, sista stycket). Studien inriktades på de problem som är en följd av höghastighetskärnan i mitten av pannan och skillnaderna i gashastighet i pannan, och man löste dessa genom att utforma "high secondary"-inloppet så att kollisioner mellan strålarna undviks. Man undersökte 3-finger-, 5-finger- och multifingerkonfigurationer och man fann att man erhåller en plan hastighetsprofil i den övre sekundärluftsnivån för alla tre konfigurationerna och att de huvudsakligen gav horisontella virvlar i stället för vertikala. Det horisontella flödesmönstret håller effektivt kvar bränsledroppar inom den aktuella nivån och frånvaron av vertikala hastighetsproppar minimerar överföringen av bränsledroppar. Detta visar alltså att det är i sig känt att anordna inloppsportar i ett/två- och två/tre-konstellationer. Det får därför anses uppenbart att välja just de antalen rader i den utföringsform som visas i fig. 6 i D3." Av en förstoring av fig. 1 i D5 (aktbil 22) framgår dessutom tydligt att förbränningsluften inblåses i tre nivåer , två sekundärnivåer och en tertiärnivå. I figuren visas primärluften som endast en nivå men det är välkänt att den kan inblåsas i två nivåer.

Patenthavaren har beträffande anmärkningen angående bristande motsvarighet i grundhandlingarna till uttrycket "de närmaste raderna består av gasstrålar i tre nivåer" hänvisat till det ursprungliga kravet 3 "tre gasstrålar liggande i tillnärmelsevis en vertikal rad" och till motsvarande PCT-ansökning, där det senare uttrycket återfinns på engelska.

Patenthavaren har p.g.a. likheten mellan vad som beskrivs i D3 och D5 till övervägande del argumenterat mot D3 och i huvudsak anfört följande.

Syftet med det kända förfarandet är att motstående gasstrålar skall möta varandra utan att kollidera. Detta sker genom att låta strålarna passera varandra på olika höjd (vertikal delning) och med olika läge i sidled (lateral delning). Huvudidén med den aktuella uppfinningen är däremot placering av gasstrålar i vertikala rader för att åstadkomma en jämn uppåtgående gasström med ungefärligen samma hastighet över hela pannans tvärsnitt. Samband mellan luftportarnas laterala läge i båda registren S och T behandlas inte i D3, lika litet som portarnas antal. Fig. 6 utgör endast en utföringsform av förfarandet och fackmannen kan inte dra slutsatsen att det som anges på s.6 beträffande tertiärluftsystemet kan kopplas ihop med denna utföringsform. Inloppshålen 11 och 13 i S1 och S2 ligger inte heller på det avstånd som anges i krav 1. Vidare ligger P1 och P2 så nära varandra att de inte kan sägas utgöra de två lägsta nivåerna enligt definitionen i kravet 1. "Tillämpas stridspatentets krav på konstruktionen enligt D3, utgörs den lägsta nivån av P1 och P2 samt den näst lägsta av S1 och S2. T1 och T2 utgör alltså enda nivå ovanför de två lägsta".

DOMSKÄL

Vid bedömning av patenterbarheten av patentkraven enligt de fyra alternativa yrkandena måste beaktas om de i patentkraven angivna formuleringarna äger motsvarighet i grundhandlingarna, om patentkraven anger de särdrag som är nödvändiga för att uppnå åsyftad verkan och om det i patentkraven angivna förfarandet är nytt och väsentligen skiljer sig från vad som visats vara förut känt.

Det är riktigt som invändaren har påpekat att uttrycket "nivåer" i sig kan vara obestämt då det används i olika betydelser i patenthandlingen. I patentkraven 1 enligt de olika yrkandena definieras dock "nivå" så att det klart framgår vad som avses med uttrycket. Bestämningen " de nämnda raderna består av gasstrålar i minst tre nivåer" i krav 1 enligt Alt. 2 och 3 saknar dock motsvarighet i grundhandlingarna där det närmast liggande uttrycket "tre gasstrålar liggande tillnärmelsevis i en vertikal rad", som patenthavaren hänvisar till, inte kan anses ha samma innebörd. Andra- och tredjehandsyrkandena kan därför inte godtas redan av den anledningen att motsvarighet i grundhandlingarna saknas.

D3, som Patentbesvärsrätten tar till utgångspunkt för bedömning av uppfinningshöjden av förfarandet enligt kraven 1, beskriver ett förfarande för inmatning av syrehaltig gas i en sodapanna enligt ingressen till krav 1 enligt Alt. 1-4. Ovanför de två lägst belägna primära raderna inblåses gasen genom öppningar S1 och S2 resp. T1 och T2, vilka kan vara belägna ovanför varandra, se fig. 6 och s. 6, andra st., rad 12-14. Patenthavaren har gjort gällande att avstånden mellan portarna P1 och P2 och mellan S1 och S2 samt mellan T1 och T2 är kortare än enligt den aktuella uppfinningen. I förevarande beskrivning anges dock på s.7, r. 27-29 att "de (två) lägsta luftnivåerna, vilka direkt kan påverka en eventuell bädd på ugnens botten" inte ingår i uppfinningen och i fig. 8 är dessa nivåer ritade mycket nära varandra. Avstånden mellan S1 och S2 går inte att utläsa ur ritningarna i D3, men det i kravet 1 angivna värdet 0,51 m utan uppgift om öppningarnas placering i kombination med den vaga uppgiften "att den horisontella omblandningen intensifieras" kan inte anses utgöra tillräckliga särdrag för att förfarandet skall anses väsentligen skilja sig från vad som är förut känt genom D3, då den horisontella omblandningen måste intensifieras även enligt det kända förfarandet. Att horisontella och inte vertikala virvlar bildas i ett sådant arrangemang framgår dessutom av D5, s. 59, sp.1.

Krav 1 enligt förstahandsyrkandet kan således inte anses ange en patenterbar uppfinning i förhållande till vad som är förut känt (2§ patentlagen).

På motsvarande sätt får även det som anges i krav 1 enligt andrahandsyrkandet anses ligga nära till hands, varför inte heller detta anger en patenterbar uppfinning enligt 2§ patentlagen.

Som patenthavaren har framhållit är syftet med förfarandet enligt D3 att motstående gasstrålar skall möta varandra utan att kollidera i förbränningskammarens område. Syftet med förfarandet enligt den aktuella uppfinningen är, såsom framgår av beskrivningen och utredningen i övrigt, att åstadkomma långa sugströmmar, som verkar horisontellt, varvid de vertikala strömmarna blir avskurna och den horisontella omblandningen intensifieras. Syftet med uppfinningen åstadkoms genom inblåsning av gasen i strålar genom öppningar arrangerade i vertikala rader med "ett - i jämförelse med traditionellt nivåantal - stort antal öppningar i varje rad" på det sätt som anges i krav 1, Alt. 4. I beskrivningen nämns 14 strålar i varje vertikal rad och i fig. 8 visas 12 öppningar. Invändaren har anmärkt att nämnda uppgift i kravet är obestämd. Med det underlag som finns i beskrivningen och med fackmannamässig kännedom om förbränning i sodapannor får uttrycket dock anses vara tillräckligt bestämt. I beskrivningen anges som exempel 12 och 14 öppningar, men det vore oskäligt att begära en begränsning till dessa antal. I krav 1 enligt Alt. 4 har den aktuella uppfinningen genom de tillförda uppgifterna kommit till sådant uttryck att det som däri anges kan anses väsentligen skilja sig från vad som är förut känt. Detta patentkrav anger sålunda en patenterbar uppfinning. På motsvarande sätt skiljer sig även det som anges i patentkravet 2 från vad som är förut känt och kravet 2 anger en patenterbar uppfinning.

I tredjehandsyrkandet, krav 1 anges utöver vad som anges enligt Alt. 4 "och de nämnda vertikala raderna består av gasstrålar i minst tre nivåer". Som ovan angavs saknar uttrycket motsvarighet i grundhandlingarna. Uttrycket motsäger också det i kravet angivna uttrycket "ett - i jämförelse med traditionellt nivåantal - stort antal öppningar". Patenthavaren har inte heller på ett övertygande sätt visat att så få gasstrålar medför den i kravet angivna effekten. Tredjehandsyrkandet kan därför inte godtas även av denna anledning.

Förfarandet enligt det tillkomna, självständiga patentkravet 11 är inte begränsat till inmatning av syrehaltig gas till en sodapanna. I detta fall saknar uttrycket "i jämförelse med traditionellt nivåantal - stort antal öppningar" mening eftersom det inte är relaterat till någon speciell typ av förbränning, såsom i en sodapanna. Patentkravet 11 saknar därmed bestämd uppgift om vad som söks skyddat genom patent. Se 8§ patentlagen. Genom D1 är det för övrigt känt att införa syrehaltig gas i vertikala rader i ett förbränningsrum, vilket rimligtvis förhindrar vertikal omblandning. Patenthavaren har hävdat att de primära horisontella raderna saknas i D1. Må så vara men i kravet anges att de två lägsta nivåerna "kan" bestå av tillnärmelsevis horisontella gasstrålar. Således inget obligat. Därutöver anges att de vertikala raderna i en vägg till antalet är två eller tre och symmetriskt arrangerade i väggens sidled. En sådan symmetrisk anordning av strålarna är känd genom D5, fig. 2 och får anses ligga nära till hands att utnyttja. Förfarandet enligt patentkravet 11 kan därför inte heller anses ange en patenterbar uppfinning i förhållande till vad som är förut känt. Patentkravet 11 måste sålunda utgå.

Ändring av beskrivningen, s.1, har gjorts för att anpassa denna till de beviljade patentkraven, se bilaga.

Suzanne Depken Rune Näsman Stefan Svahn

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

Visa mer Visa mindre