Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

02-453
2003-08-18
2003-08-18
Patent på "Elfältsanering".
2002-11-07
-
-
9500600-3
2002-09-18
-
-
-
Tydlighet; Uppfinningshöjd
Elsanering; Elöverkänslighet; PEN-ledare; Nolledare; Enfassystem; Trefassystem; 230-voltsbelastning
2 § och 8 § patentlagen (1967:837)
patent
bifall2
intressant
sökande
ÖJ
-
-
-
-
-
Uppfinningen avser ett förfarande med elsanerande effekt. Efter förbrukarens huvudsäkringscentral anslutes en transformator som på sin primärsida inkopplas mellan två av de tre inkommande faserna och som är utförd så att den på sin sekundärsida ger en spänning på 230 volt. Till transformatorns sekundärsida anslutes hos förbrukaren förekommande 230-voltsbelastningar och den ena anslutningen på transformatorns sekundärsida förbindes galvaniskt med via huvudsäkringscentralen inkommande PEN- eller nolledare. Härigenom uppnås dels en reduktion av den inverkan vissa störningar på primärsidan kan få på sekundärsidan och omvänt, dels att det inte kommer att flyta någon ström genom PEN- eller nolledaren mellan huvudsäkringscentralen och anslutningen till transformatorns
Referat forts sekundärsida. Patentbesvärsrätten fann att uppfinningen var beskriven så att en fackman kan utöva den samt att den som den angavs i det enda patentkravet skilde sig väsentligen från anförd, känd teknik.
DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller överklagandet och visar med undanröjande av Patentverkets avslagsbeslut målet åter till verket för fortsatt handläggning på grundval av följande handlingar: ett nytt patentkrav och en korrigerad beskrivningstext, båda inkomna den 7 juli 2003, samt den ursprungligen ingivna ritningen.

YRKANDE M.M.

ÖJ vidhåller ansökningen med ett nytt patentkrav och en korrigerad beskrivningstext, båda inkomna den 7 juli 2003, samt den ursprungligen ingivna ritningen.

I målet har hållits muntlig förhandling.

BAKGRUND

I den med ansökningen ingivna beskrivningen anges följande om uppfinningen.

”Vi har idag en elinstallation som blandar 3 FAS system (deltakoppling) och l FAS system (ykoppling) med varandra (Fig l). Detta innebär att vi får strömmar som följer PEN ledaren vid fyrledarsystem eller NOLL ledaren vid femledarsystem. Olika störfält bildas också mellan FAS ledarna. – Genom att skilja 3 FAS system och l FAS system från varandra, (tex. enligt Fig 2) undviker man att strömmar följer PEN eller NOLL ledaren. Störfälten mellan FAS ledarna minskar också betydligt eftersom l FAS anslutningarna inte påverkas av 3 FAS systemet. – I dag pågår i många stycken en sjuk debatt när det gäller människor som påverkas av el i olika former. Fakta kommer att visa att dom fält som bildas när man blandar 3 FAS med l FAS har en mycket stor, kanske rent av en avgörande betydelse för att folk reagerar för el. – Elektroniksystem påverkas också av dessa fält som bildas när man blandar 3 FAS med l FAS system. Om en dator anslutes till 230 V (Fig l ) via FAS Ll, en annan dator anslutes till 230 V FAS L2, kommer också dessa båda datorer att kopplas i serie med varandra mellan 400 V, Ll och L2 .”

FIGUR 2 (se register för ritning)

Uppfinningen definieras på följande sätt i det av ÖJ numera åberopade enda patentkravet.

Metod för inkoppling av 230-voltsbelastningar hos en förbrukare ansluten till en trefastransformatorstation kännetecknad av

– att efter förbrukarens huvudsäkringscentral anslutes en transformator som på sin primärsida inkopplas mellan två av de tre inkommande faserna och som är utförd så att den på sin sekundärsida ger en spänning på 230 volt,

– att till transformatorns sekundärsida anslutes hos förbrukaren förekommande 230-voltsbelastningar och

– att den ena anslutningen på transformatorns sekundärsida förbindes galvaniskt med via huvudsäkringscentralen inkommande PEN- eller nolledare,

– varigenom uppnås dels en reduktion av den inverkan vissa störningar på primärsidan kan få på sekundärsidan och omvänt, dels att det inte kommer att flyta någon ström genom PEN- eller nolledaren mellan huvudsäkringscentralen och anslutningen till transformatorns sekundärsida.

Patentverket har anfört att ansökningens problembeskrivningen är så knapphändig att det inte klart framgår vad som menas med störfält och hur de uppstår samt att vad som avses med att "olika störfält bildas mellan fas-ledarna" och att "fält bildas när man blandar tre- och enfassystem" inte är närmare angivet.

I fråga om känd teknik har Patentverket som hinder för bifall till ansökningen åberopat dels ett meddelande T 49-84 från Elinspektionscentralen, Helsingfors, april 1984, dels publikationen Starkströmsguiden, utgåva 1:1994, Elektriska Installatörsföreningen EIO m.fl., Stockholm, sidan 46. Genom det förra är det känt att servicedon och mätinstrument som på grund av störningar inte kan anslutas direkt till nätet i stället kan kopplas till en av en skyddskiljetransformator matad krets. Skyddsskiljetransformatorn är en typ av transformatorer som skiljer två nät galvaniskt. Den isolerar sekundärsidan från störningar i primärsidan och omvänt. Den andra publikationen beskriver också en skyddsskiljetransformator men där transformatorns primärsida är ansluten mellan två faser i stället för som i den förra mellan fas och nolla.

ÖJ har anfört att utförandet enligt figur 2 ger fackmannen tillräcklig ledning för att kunna utöva uppfinningen. Vidare är någon elinstallation enligt denna figur inte känd genom det av Patentverket anförda nyhetsmaterialet eftersom enligt gällande elinstallationsföreskrifter för skyddsskiljetransformatorer sekundärsidan inte får anslutas till PEN- eller nolledare. Dessutom följer av figur 2 att det vid uppfinningen inte flyter någon ström i PEN- eller nolledaren.

Vid i målet hållen muntlig förhandling har ÖJ särskilt framhållit följande. De störningar som skall reduceras är dels störningar som kommer från transformatorstationen till förbrukaren, dels störningar som uppkommer hos förbrukaren. De senare störningarna är antingen ”spikar på sinuskurvan” som uppkommer om det finns apparatur hos förbrukaren som ger upphov till pulserande strömmar eller störningar som orsakas av apparatur som förskjuter strömvektorn så att ström- och spänningsvektorerna inte är i fas med varandra. Transformatorn fungerar som ett filter som reducerar såväl dessa störningar som störningarna från transformatorstationen. All 230-voltsapparatur hos förbrukaren ansluts till transformatorns sekundärsida. Det går inte att också, vid utnyttjande av uppfinningen, ansluta en motsvarande transformator mellan några av de övriga faserna från transformatorstationen och utnyttja denna ytterligare transformator för matning av en del av 230-voltsapparaturen. De störningar från transformatorstationen som tillförs den i figur 2 visade trefasiga belastningen, såsom elspis och varmvattenberedare, hos förbrukaren reduceras inte genom uppfinningen men är å andra sidan av mindre betydelse ur elöverkänslighetssynpunkt jämförda med de störningar som härrör från 230-voltsapparatur och då särskilt dataapparatur.

DOMSKÄL

Sedan ÖJ inskränkt sitt skyddsanspråk till att grundas endast på det utförande som framgår av figur 2 med tillhörande beskrivningsuppgifter får det i 8 § patentlagen uppställda tydlighetskravet anses vara uppfyllt. Vidare får det nu av ÖJ åberopade patentkravet och den korrigerade beskrivningen med tillhörande ritning anses vara godtagbara i formellt avseende.

Som framgått ovan har den patentsökta metoden till syfte att underlätta för personer som reagerar för el, eller med andra ord är elöverkänsliga. Det är välbekant att det inom den vetenskapliga expertisen på detta område ännu inte finns någon ensartad uppfattning i frågan huruvida elöverkänslighet är ett reellt problem eller inte. Detta förhållande bör, enligt Patentbesvärsrättens mening, dock inte hindra att patent ges på tekniska nyskapelser med elsanerande effekt.

De två tekniska effekter som, i fråga om 230-voltsbelastningen, erhålls med uppfinningen, till skillnad från vad som är fallet vid en konventionell elinstallation, är dels att genom transformatorn hos förbrukaren förekommande störningar dämpas, dels att inte någon ström kommer att flyta i PEN- eller nolledaren mellan transformatorstationen och förbrukartransformatorn. Båda dessa effekter är otvivelaktigt av elsanerande karraktär.

Vad sedan gäller frågan om den av Patentverket anförda skyddsskiljetransformatortekniken föregriper uppfinningen gör Patentbesvärsrätten följande bedömning.

Fackmannen som är inriktad på att lösa problem som är förknippade med elsanering och elöverkänslighet har knappast anledning att söka lösningar inom skyddsskiljetransformatortekniken eftersom denna avser helt andra situationer och problem och dessutom utesluter att transformatorns sekundärsida ansluts till PEN- eller nolledare. I vart fall får fackmannen inte genom det av Patentverket anförda nyhetsmaterialet eller genom sina allmänna kunskaper om transformatorers störningsdämpande verkan i övrigt något uppslag till den kombinationen att i en konventionell elinstallation använda en transformator som på primärsidan ansluts mellan två faser och som på sin sekundärsida försörjer de hos förbrukaren förekommande 230-voltbelastningarna och som dessutom med sin ena anslutning på sekundärsidan förbinds med inkommande PEN- eller nolledare. Erforderlig uppfinningshöjd får därför anses föreligga.

Det förhållandet att uppfinningen i och för sig kan medföra en viss snedbelastning av faserna i det matande eldistributionsnätet är inte av sådan karaktär att det bör inverka på bedömningen av uppfinningens patenterbarhet.

Vid angivna förhållanden och då det inte heller annars genom utredningen hitintills framkommit något hinder för bifall till ansökningen skall överklagade beslutet undanröjas och målet visas åter

till Patentverket för fortsatt handläggning i enlighet med ÖJ:s i Patentbesvärsrätten framställda yrkande.

Lennarth Törnroth Stefan Svahn Rune Näsman

Referent

Enhälligt

Visa mer Visa mindre