Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 97-258

Beslutsdatum: 2001-12-04

Lagakraft: 2002-02-04

Målet gäller: Registrering av varumärket SCA jämte figur

Ink datum: 1997-04-08

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 90-05741

PRV beslutsdag: 1997-01-31

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Upphovsrätt; Förväxlingsbarhet; Inarbetning

Tekniska sökord: -

Lagrum: 14 § 1 st 5 o 6 varumärkeslagen (1960:644)

Måltyp: varumärke

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: OR

Ombud: Lars-Erik Ström Advokatfirman Konsultbyrån för Marknadsrätt Malmö AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Svenska Cellulosa AB SCA

Ombud: Örjan Grundén Advokaterna Grundén & Gozzo

Fler Motparter: -

Referat: PRV har enligt bestämmelserna i VmL ansetts behörig att pröva om hinder mot beg. föreligger enligt 14 § 1 st 5 VmL. (kränker annans upphovsrätt). Figurerna i de sökta märkena har inte ansetts kränka Reutersvärs upphovsrätt till motanförda omöjliga trianglar typ 263 figur 1-3. De former som skapar illusionen av att triangelfiguren består av tre fullständiga trianglar och bryts i nio vinkelspetsar men i själva verket består av en sluten slinga som bryts i sex vinkelspetsar skiljer sig i SCA:s märken från dem som skapar sådana förutsättningar i Reutersvärds verk. Skillnaden gör att figurerna i SCA:s märken ger en annan estetisk upplevelse än figurerna i Reutersvärds verk. Inte heller har Reutersvärds figur variant 2 visats blivit inarbetad som kännetecken för hans konstnärliga verksamhet.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandena.

YRKANDEN M.M.

OR har vidhållit sina yrkanden att ansökningarna skall avslås.

Svenska Cellulosa AB SCA (SCA)har bestritt ändring.

Grunder m.m.

OR har i Patentbesvärsrätten till grund för sin talan vidhållit att de sökta märkena med dess figurer kränker hans upphovsrätt till de paradoxala figurerna benämnda typ 263, variant 1, 2 och 3, tredimensionell projektion, icke bildande trianglar. ORhar här dessutom åberopat att den paradoxala figuren, variant 2, är inarbetad och väl ansedd som kännetecken för hans konstnärliga verksamhet samt att de sökta märkena är förväxlingsbara med hans därigenom skyddade kännetecken.

SCA har vidhållit sitt bestridande att de sökta märkena inte kränker ORs upphovsrätt till de paradoxala figurerna. Bolaget har därvid hållit fast vid att en kränkning av en upphovsrätt kan utgöra hinder mot registrering av ett varumärke endast om intrånget fastställts i en lagakraftägande dom vid allmän domstol samt att figurerna i de sökta märkena utgör självständiga verk i förhållande till ORs verk och att konstnären som skapat figurerna i märkena, David Hillman, England, varken känt till eller kunnat känna till ORs verk. SCA har i Patentbesvärsrätten tillagt att ORs verk inte offentliggjorts före bolagets varumärkesansökan. Vidare har bolaget bestritt att de paradoxala figurerna inarbetats och fått ett anseende som kännetecken för ORs konstnärliga verksamhet.

OR har i replik anfört att Patentverket är behörigt att självt pröva om en kränkning av en upphovsrätt utgör hinder mot en varumärkesregistrering och att det således inte fordras att allmän domstol i en lagakraftägande dom fastställt att det föreligger ett upphovsrättsintrång. Vidare har han gjort gällande att hans tre paradoxala figurer offentliggjorts åren 1969-1970.

Utveckling av talan

Det finns en klar likhet mellan SCA:s märken och ORs tre paradoxala figurer. Den inre formen är genomgående densamma i de tre varianterna och ligger inom ramen för det upphovsrättsliga skyddsomfånget. Mest påtaglig är likheten mellan figurerna i bolagets märken och konstnärens figur, variant 2. Denna figur är en paradoxal hexagrammoid som är fullt möjlig att gestalta tredimensionellt. Vid ett första påseende förefaller figuren sammansatt av tre trianglar, tre triangelspetsar och tre M. Men vid en närmare granskning framträder sex vinkelspetsar och sex vinkelben, där de tre M:n upplösts i sex åtskilda vinkelformer. Figurens dubbelriktade löpsträckor enkelriktas vid de tre korsningarna varvid de tre trianglarna upplöses och bildar en enda figur i form av en evighetsslinga. Härtill kommer att ytornamentet omgestaltats paradoxalt till ett fritt svävande, i olika riktningar buktande evighetsband. I detta stavformade band är varannan spets vriden bakåt och varannan framåt.

De tre paradoxala figurerna offentliggjordes ursprungligen under åren 1969-1970. Vidare visade AS under åren 1984-85 kända konstnärers paradoxala bilder på konsthallar över hela Japan, varvid bl.a. verk 263 avbildades i färg i en konstbilaga om utställningen. De nu aktuella verken visades också på bl.a. olika utställningar i Italien under åren 1979-88. Detta bestyrks av innehållet i en skrift av professor Bruno D´Amore, matematiska institutionen vid Bologna universitet.

Verkets inre form utgörs av den paradox som det fritt svävande evighetsbandet konstituerar. Dess yttre form utgörs av gestaltningen av paradoxen i en minimalistisk avskalad form, en gestaltning som utvecklats och konsekvent genomförts av OR. I SCA:s märken utnyttjas den inre formen hos ORs verk fullt ut. Både den yttre geometriska formen och den åstadkomna paradoxen i bolagets märken är identisk med dem i konstnärens verk. De figurativa märkena uppfattas i förstone som tre trianglar vilka bildar ett M. Men vid närmare påseende visar sig figurerna bestå av en evighetsslinga där trianglarna upplösts. I SCA:s märken används en schatteringsteknik för att omgestalta ytornamenten. I ORs figurer, version 2 och 3, används i stället en vriden stavform. Denna skillnad visar sig tydligast vid en jämförelse med märket i ansökan 90-05741 och ORs verk i färglagd version, men framträder även vid jämförelse med märket i ansökan 90-05742. I tekniskt hänseende är skillnaderna inte större än att det är fråga om en bearbetning av ORs upphovsrättsligt skyddade verk.

Det är naturligt nog omöjligt att skapa sig en föreställning om i vilken omfattning Hillman i subjektivt avseende haft kännedom om ORs verk. De nu aktuella figurerna är dock så pass komplicerade att det inte kan vara fråga om ett dubbelskapande. Ändå sammanfaller Hillmans bilder med ORs på samtliga avgörande punkter. SCA:s figur skall enligt bolaget avse koncernens tre huvudområden – papper, förpackningar och hygien. Grafiskt torde det finnas otaliga möjligheter att gestalta ett varumärke med detta symbolinnehåll. Likväl har Hillman åstadkommit en figur som sammanfaller med ORs. Härtill kommer att ORhar en ställning i konstvärlden, som innebär att hans verk förekommer världen över i utställningar och andra sammanhang. Med sin strikta grafiska form och konstruktivistiska stil appellerar han till företag. I flera fall har också hans verk använts som logotyper. Detta leder till slutsatsen att Hillman måste ha känt till ORs paradoxala figurer, variant 1, 2 och 3. En annan möjlighet är att SCA lämnat instruktioner till Hillman med utgångspunkt i ORs verk. I detta scenario är det utan betydelse om Hillman varit medveten om ORs verk, eftersom SCA självt med vetskap utnyttjat en efterbildning av hans verk.

De paradoxala figurerna av typ 263 är lätta att identifiera för den konstköpande allmänheten som verk av OR. Formspråket är karaktäristiskt och skapar en bestående minnesbild hos betraktaren. ORhar konsekvent använt sig av samma formspråk i ett antal distinkta paradoxala verk. Dessa verk har kommit till allmänheten genom konstutställningar, tidningsartiklar och referat i konstböcker samt genom att de utgjort motiv på svenska frimärken. Den paradoxala figuren, variant 2, har härigenom hos den stora allmänheten etablerats som kännetecken för ORs konstnärliga verksamhet. Genom den omfattande kännedomen om verket och det anseende som det har hos allmänheten är figuren väl ansedd som kännetecken för ORs konstnärliga verksamhet och åtnjuter därför som varukännetecken ett skydd i alla varuklasser.

SCA

Den som gör gällande att det föreligger intrång i upphovsrätten till ett verk har bevisbördan för att en efterbildning har skett. En framträdande likhet med ett skyddat verk kan i och för sig anses utgöra ett starkt stöd för att ett senare tillkommet alster är en efterbildning. Den som påstås ha gjort ett intrång måste då göra sannolikt att hans alster framtagits självständigt för att någon efterbildning inte skall anses föreligga.

En förutsättning är härvid att det skyddade verket varit tillgänglig som förebild vid tillkomsten av det senare alstret, t.ex. därför att verket blivit känt genom den spridning det fått. Har verket varken spritts eller offentliggjorts på ett sådant sätt att skaparen av det senare alstret känt till eller ens kunnat känna till verket kan någon efterbildning inte ha skett. Det senare tillkomna alstret kränker då – oavsett likhet – inte upphovsrätten till det äldre verket.

ORhar skapat ett stort antal paradoxala eller omöjliga figurer. Många av dessa figurer har publicerats i böcker av och om OR. De tre teckningarna med beteckningarna typ 263, variant 1, 2 och 3, har dock inte återgivits i någon publikation eller spritts på annat sätt. Genom de allmänna uppgifter som lämnats om utställningar av verk av ORkan det inte anses visat att någon av just dessa teckningar ens hade offentliggjorts före år 1990. De utställningar som nämns bland dessa uppgifter avser för övrigt utställningar som ägt rum i Sverige och några andra länder än Hillmans hemland. På grund härav och av Hillmans egna uppgifter får det anses utrett att denne varken kände till eller kunnat känna till ORs tre teckningar vid tillkomsten av de sökta märkena.

Hillmans märken skiljer sig från var och en av ORs tre teckningar i allt utom en viss geometrisk grundform. Denna grundform har dock förekommit i annat sammanhang och åtnjuter inte upphovsrättsligt skydd. I detta fall har Hillman använt helt andra grafiska uttrycksmedel än vad ORgjort. Hillmans märken och ORs teckningar utgör i upphovsrättslig mening olika, från varandra fristående verk. Hillman har skapat sitt verk självständigt utan instruktioner från SCA om grundform eller utformning och utan att han känt till ORs åberopade bilder eller överhuvudtaget haft möjlighet att känna till dessa.

Ingen av ORs figurer har visats vara vare sig sökt eller registrerad eller använd som varukännetecken. Figurerna är inte heller kända eller ansedda som kännetecken – eller överhuvudtaget. ORhar således inte förvärvat någon ensamrätt till figurerna som kännetecken. Någon ensamrätt kan inte föreligga för ORs paradoxala figurer eller formspråk i allmänhet. Vad ORtillhandahåller i sin konstnärliga verksamhet är vidare inte varor eller tjänster av samma slag som de varor eller tjänster för vilka SCA sökt registrering.

Beredningen av målet i Patentbesvärsrätten m.m.

Under beredningen av målet i Patentbesvärsrätten har domstolen avslagit ett yrkande från SCA om att ORs överklagande i mål 97-259 (v.ans. 90-5742) skulle avvisas på den grunden att invändning i det målet inte gjorts i rätt tid.

SCA har åberopat ett rättsutlåtande av professorn emeritus, jur. dr. Gunnar Karnell.

DOMSKÄL

Enligt 14 § första stycket 5 varumärkeslagen (1960:644), Vml, får ett varumärke inte registreras bl.a. om det innehåller något som kränker annans upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk. Bestämmelsen är ett utflöde av regleringen i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, URL, och syftar till att det skydd som URL ger en upphovsman skall få genomslag även vid registreringsprövningen av varumärken. På samma sätt som när det gäller övriga hinder mot registrering har Patentverket att som första instans självständigt avgöra frågan om det finns något hinder mot registrering av hänsyn till annans upphovsrätt.

Den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har enligt 1 § första stycket URL upphovsrätt till verket. Det gäller bl.a. alster av bildkonst i form av teckningar, om dessa utgör ”verk” i lagen mening (1 § 1 st. 5 URL). Upphovsrätten innebär enligt 2 § URL bl.a. att upphovsmannen – med vissa undantag som här saknar betydelse – har uteslutande rätt att förfoga över verket. Av URL framgår dock inte närmare vare sig vad som konstituerar ett verk eller hur långt lagens skydd sträcker sig. Allmänt sett är numera kraven för ett grundläggande upphovsrättsligt skydd förhållandevis låga. Men ju mer utpräglad originalitet ett verk har desto större är dess skyddsomfång.

Var och en av figurerna i ORs teckningar utgår, förenklat uttryckt, från en sammansättning av tre liksidiga och lika stora trianglar som överlappar varandra och som är så orienterade att var och en av dem har en horisontell sida. I respektive figur utgör en av trianglarna en bas medan de två övriga är placerade bredvid varandra och förskjutna i höjdled i förhållande till bastriangeln. De tre trianglarna överlappar varandra så att de (tänkta) medianer som löper från den sida i respektive triangel som bildar ytterkontur i figuren möts i en gemensam skärningspunkt i figurens centrum. Figurerna ger vid en första anblick ett intryck av att bestå av tre fullständigt utbildade trianglar och följaktligen innehållande nio vinkelspetsar, men består i själva verket av en sluten slinga som bryts i endast sex vinkelspetsar. I alla tre figurerna skapas denna illusion genom att vinkelbenen vid skärningspunkterna passerar varandra.

Figurernas grundläggande form med tre trianglar som överlappar varandra skiljer sig inte från vad som tidigare skapats och omfattas följaktligen inte av ett upphovsrättsligt skydd. Av samma skäl omfattas inte heller de element i sig av skydd som är nödvändiga för att göra en sådan figur paradoxal, dvs. att vinkelbenen vid skärningspunkterna passerar varandra. Enligt vad utredningen visar bör däremot den konkreta form som i varje figur skapar förutsättningar för illusionen omfattas av ett upphovsrättsligt skydd.

I ORs tvådimensionella figur, variant 1, består den konkreta form, som skapar förutsättningar för illusionen av tre fullständiga trianglar, av det sätt på vilket de bandformade vinkelbenen vid skärningspunkterna löper igenom varandra i tre på mitten av bandet längsgående snitt. I hans tredimensionella figurer, variant 2 och 3, består den konkreta formen i detta hänseende av en vridning vid vinkelspetsen av de med kvadratiska respektive rektangulära tvärsnitt stavformade vinkelbenen. I de tvådimensionella figurerna i SCA:s märken består den konkreta form som skapar motsvarande illusion av det sätt på vilket vinkelbenen vid skärningspunkterna schatterats respektive streckats. De former som skapar förutsättningar för illusionen i SCA:s märken skiljer sig alltså från dem som skapar sådana förutsättningar i ORs verk. Dessa skillnader gör också att figurerna i SCA:s märken ger en annan estetisk upplevelse än figurerna i ORs verk.

Vid dessa förhållanden kan inte något av SCA:s märken anses kränka ORs upphovsrätt till något av verken Paradoxal figur, typ 263, variant 1, 2 eller 3, tredimensionell projektion, icke bildande trianglar.

På grund av det anförda och då ORmot SCA:s bestridande inte visat att hans figur, variant 2, blivit inarbetad som

kännetecken för hans konstnärliga verksamhet skall överklagandena lämnas utan bifall.

Per Carlson Jeanette Bäckvall Eva Hammar

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 3 (Formulär B)

ak Visa mer Visa mindre