Domstols Målregister

Målet gäller: Anordning för att förbättra funktion i radiokommunikationssystem

Ink datum: 1997-06-17

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9400722-6

PRV beslutsdag: 1997-03-26

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: DECT; Dubbel tidslucka; Riktantenn

Tekniska sökord: -

Lagrum: patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Telia AB

Ombud: Karlsson Berne, Telia Research AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Uppfinningen avser en anordning vid radiokommunikationssystem av typen DECT. Syftet är att öka räckvidden i ett DECT-system inom ramen för dess standard. Detta åstadkoms genom att utnyttja den i standarden definierade ”dubbelsloten”, dvs en tidslucka bildad genom sammanslagning av två, intill varandra belägna tidsluckor. En enkel tidslucka bäddas in i dubbelsloten varigenom avsevärt större tidsfördröjning än normalt kan tillåtas. Den större tidsfördröjningen i förening med riktantenner och repeterare möjliggör en avsevärd ökning av räckvidden. Patentbesvärsrätten fann, i likhet med Patentverket, att uppfinningen inte skilde sig väsentligen från anförd, känd teknik.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDE

Sökanden vidhåller ansökningen med nya patentkrav inkomna till Patentbesvärsrätten den 17 juni 1997.

DOMSKÄL

Föreliggande uppfinning avser enligt ingressen till patentkravet 1 en anordning för att vid radiokommunikationssystem av typen DECT eller motsvarande system förbättra en eller flera av systemets funktioner, såsom räckvidd, tidsfördröjning, tidsdispersion, etc. Systemet arbetar med TDMA/TDD-struktur innefattande tidsluckor för överförande av bl.a. data. I strukturen är två intill varandra belägna tidsluckor sammanslagna till en dubbel tidslucka.

I ansökningens beskrivning redogörs för det i Europa standardiserade DECT-systemet (Digital European Cordless Telecommunications). Av redogörelsen framgår bl.a. att DECT är ett TDMA/TDD-baserat system, designerat för ett flertal applikationer vilka är avsedda att ge hög kvalitet och hög kapacitet i förening med stor flexibilitet till låg kostnad. DECT:s höga kapacitet är bl.a. en följd av de små cellerna. Den korta räckvidd som utmärker systemet beror främst på två skilda faktorer, nämligen låg signalnivå och begränsad tidsfördröjning. Signalnivån kan höjas med riktantenner men den maximalt acceptabla tidsfördröjningen är en följd av valda parametervärden i TDMA/TDD-strukturen, främst storleken av den däri befintliga skyddsluckan. Oberoende av signalstyrkan kommer därför räckvidden mellan DECT-systemets FP (Fixt Part) och en PP (Portabel Part) att vara begränsad till ett fåtal kilometer på grund av tidsfördröjningen.

Emellertid finns det enligt ansökningens beskrivning användningar där det vore önskvärt med större tålighet mot tidsfördröjning, t.ex. när det är stort avstånd mellan FP och PP.

I beskrivningen anges ett antal dokument som exemplifierar tidigare kända metoder i syfte att i någon mån avhjälpa nackdelen med kort räckvidd i ett tidsmultiplexsystem. En sådan känd metod är användning av repeterarfunktion. Sålunda kan ett antal repeterare placeras i det område som man önskar täcka in. Repeterarna kan användas för att förstärka och utsända signaler med samma frekvens som de mottagna signalerna eller konvertera signalerna till annan frekvens.

Slutligen redogörs i ansökningens beskrivning för den i DECT-standarden specificerade s.k. dubbelsloten (dubbel tidslucka). Denna innebär att två intilliggande luckor slås ihop till en lång tidslucka vilket möjliggör mer än en fördubbling av den överförbara datamängden. Dubbelsloten skapades ursprungligen för att öka kapaciteten i DECT då detta system används som access till t.ex. ISDN. Det har emellertid visat sig att behovet av dubbelsloten i detta syfte varit betydligt mindre än förväntat.

Den lösning som föreliggande uppfinning föreslår på problemet avseende främst DECT-systemets korta räckvidd består enligt den kännetecknande delen till kravet 1 däri att dubbeltidsluckan är använd mellan FP och repeterare eller fast installerad DECT-enhet, varvid all tidskompensation, omflyttning av tidsluckor, etc. är utförbar i FP. Vidare att en enkel tidslucka är inbäddad i dubbeltidsluckan, vilken enkla tidslucka kan skalas fram ur dubbeltidsluckan för användning i repeterarna samt att riktantenner är anordnade för att förbättra länkbudgeten mellan FP och repeterarna.

Av de dokument som Patentverket anfört får följande två anses vara mest relevanta i målet (de i överklagade beslutet förekommande dokumentbeteckningarna används).

D3 EP 0 171 525 A2

D2 Elliott et al: ”Supporting Diverse Services in a

Microcellular TDMA System” Tenth UK

Teletraffic Symposium, IEE Digest Number

1993/173, 14 – 16 April 1993, s. 28/1 – 28/9.

Dokumentet D3 hänför sig till ett mobilradiosystem för tidsmultiplex överföring av information mellan en basstation och ett antal mobila stationer. Av dokumentet framgår att en skyddslucka normalt anordnas mellan kanalerna för att hantera de varierande tidsförskjutningar som uppstår till följd av skilda avstånd mellan basstationen och de olika mobila stationerna. Skyddsluckans längd bestäms av det största förväntade avståndet mellan basstationen och de mobila stationerna. Dokumentet behandlar problemet att reducera den erforderliga längden hos skyddsluckan utan att i motsvarande grad reducera räckvidden. Lösningen på problemet består i en individuell tidsförskjutning av de mobila stationernas sändningsramar.

Dokumentet D2 är en rapport avseende en datorsimulering av ett DECT-system i syfte att främst utröna hur en blandning av tidsluckor av olika längd påverkar systemets totala trafikkapacitet. Av rapporten framgår bl.a. att DECT är ett TDMA/TDD-baserat system och att dess standard tillåter dubbla tidsluckor för att öka kapaciteten för dataöverföring. Vidare anges i rapporten (s. 28/9, Appendix A, Transmit Power) att den normala räckvidden för systemet är 50 – 300 m samt att standarden vid behov tillåter en antennförstärkning på upp till 22 dBi vilket medger fasta länkar om flera kilometer.

Sökanden har i sin argumentering framhållit att det problem uppfinningen avser att lösa består i att öka robustheten och räckvidden i ett DECT-system. Lösningen är direkt anpassad för DECT-system och baseras på att en dubbel tidslucka utnyttjas på ett sätt som ej tidigare gjorts i DECT- sammanhang. Normalt utnyttjas dubbeltidsluckorna i stället för att öka kapaciteten i DECT-systemet.

I uppfinningen utnyttjas vidare en enkel tidslucka inbäddad i en dubbel tidslucka i kombination med DECT-repeterare och riktantenner för att öka räckvidden och säkerheten. Nämnda inbäddning av en enkel tidslucka medför speciellt att denna kan skalas fram ur den dubbla tidsluckan och användas i repeterare utan vidare bearbetning.

Vad sedan angår de i målet anförda dokumenten gör sökanden gällande att varken det aktuella problemet formuleras i dessa eller att någon lösning på problemet anges. Uppfinningen får därför anses uppvisa erforderlig uppfinningshöjd.

Patentbesvärsrätten gör mot bakgrund av det ovan anförda och vad som i övrigt framgår av utredningen följande bedömning.

Dokumentet D3 behandlar det tidsfördröjningsproblem som uppstår vid tidsmultiplexbaserade mobilradiosystem på grund av varierande avstånd och därmed signalgångtider mellan basstationen och de olika mobilstationerna. Av dokumentet framgår att en känd lösning på detta problem består i att anordna skyddsluckor mellan informationskanalerna varvid längden på luckorna bestäms av det längsta förväntade avståndet mellan basstationen och mobilstationerna. Den naturliga åtgärden om detta avstånd beräknas öka blir då att i motsvarande grad förlänga skyddsluckorna.

Fackmannen som söker att avsevärt utöka räckvidden i ett DECT-system står därför inför problemet att utöver erforderlig ökning av signalstyrkan även åstadkomma en förlängning av skyddsluckan. För att åstadkomma en sådan förlängning inom ramen för DECT-systemets standard är en uppenbar möjlighet, vilket fackmannen inser, att utnyttja den i standarden specificerade dubbla tidsluckan. Detta ger även möjlighet till att ”bädda in” en enkel tidslucka som sedan på ett enkelt sätt kan skalas fram i mottagaren, som uppenbarligen kan vara en i mobilradiosammanhang vanligt förekommande repeterare. Vad sedan gäller ökningen av signalstyrkan ger DECT-standarden direkt anvisning om att använda riktantenner i samband med utökning av räckvidden ( jfr dokumentet D2). Vad slutligen angår styrningen av systemet i fråga om tilldelning av tidsluckor etc. är det naturligt att detta sker i den fasta stationen.

Vid angivna förhållanden kan den i patentkravet 1 angivna anordningen inte anses skilja sig väsentligen från känd teknik. Överklagandet kan därför inte bifallas.

Lennarth Törnroth Sten-Ove Henningsson Stefan Svahn

Referent

Enhälligt

LC

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga (Formulär A)

Visa mer Visa mindre