Domstols Målregister

Målet gäller: Geometriska kroppar som åskådliggör rummets dimensionalitet.

Ink datum: 1998-10-28

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9503638-0

PRV beslutsdag: 1998-10-28

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Teknisk karaktär; Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Binomialteoremet; Dimension; Åskådliggörande

Lagrum: 1 § och 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: JP

Ombud: -

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Anordning för åskådliggörande av binomialteoremet och påvisande av rummets mångdimensionalitet. Det nya i uppfinningen jämförd med liknande kända anordningar ansågs inte ha teknisk karaktär, och kunde därför inte beaktas vid bedömning av uppfinningshöjden i enlighet med nyare EPO-praxis (T 931/95 i OJEPO 2001, s. 441).

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDE M.M.

Sökanden vidhåller ansökningen med oförändrade patentkrav.

Patentbesvärsrätten har gett sökanden tillfälle att yttra sig över frågan om den ifrågavarande uppfinningen har sådan teknisk karaktär som erfordras för patenterbarhet, se bilaga 2.

Muntlig förhandling har hållits i målet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

Förevarande uppfinning bygger enligt ansökningens beskrivning på upptäckten av ett samband mellan binomialteoremets matematiskt logiska struktur och formen på geometriska kroppar vilka hittills hävdats representera en-, två- eller tredimensionella rum. Ändamålet med uppfinningen är att genom utnyttjande av detta samband i förening med införandet av ett nytt flerdimensionsbegrepp visuellt åskådliggöra fyr-, fem- och sexdimensionella kroppar/rumsenheter och dessas samband med en-, två och tredimensionella rumsenheter. Den härigenom erhållna serien av flerdimensionella kroppar kan enligt ansökningens beskrivning – framställda som fackverk, skalkonstruktioner eller som massiva stela eller flexibla kroppar – med deras teoretiska och algebraiska bakgrund, utgöra inspirationskälla och förklaringsmodeller vid metod- och produktutveckling inom t.ex. verkstadsindustri, kemisk-teknisk verksamhet, byggnadsteknik, arkitektur och design.

Det ovannämnda sambandet består konkret i att binomialteoremet, dvs. utvecklingen av det matematiska uttrycket (a+b)n, med successivt ökande exponent n kan åskådliggöras i form av geometriska figurer eller kroppar/nätverk med ökande komplexitet om termerna a och b betecknar sträckor/kanter. I det enklaste fallet, alltså vid exponenten n=1, åskådliggörs således den endimensionella sträckan a+b och vid n=2 en kvadrat med kantsidor a+b, dvs. en tvådimensionell figur, varvid denna är sammansatt av fyra delytor som var och en representerar en term i det utvecklade uttrycket, dvs. a2+2ab+b2. Och med n=3 blir det fråga om en kub och följaktligen en tredimensionell kropp med kantsträckan a+b och sammansatt av åtta delkroppar svarande mot de olika termerna i utvecklingen av (a+b)3 som utgörs av a3+3a2b+3ab2+b3, dvs. en kub med kantlängden a, tre rätvinkliga parallellepipeder med kvadratiska basytor a2 och längden b, tre rätvinkliga parallellepipedrar med kvadratiska basytor b2 och längden a samt en kub med kantlängden b. Enligt ansökningens beskrivning gäller motsvarande samband också vid större exponenter utan någon övre gräns, varvid åskådliggörandet enligt uppfinningen underlättas genom användningen av ett nytt rumsligt dimensionsbegrepp som skiljer sig från det hittills tredimensionella genom att det istället har lika många dimensioner som antalet möjliga förflyttningsvägar från varje hörn på den aktuella kroppen varvid antalet överensstämmer med exponenten n. I fallet (a+b) 4 finns det alltså fyra dimensioner/förflyttningsvägar. För (a+b) 5 är antalet fem, osv. Det förutsätts vidare att alla förflyttningsvägar från ett hörn till omgivande hörn skall vara lika långa. Det medför att förflyttningssträckans längd (kantlängden) mellan två närliggande hörn/knutpunkter måste vara densamma över hela kroppens yta, såsom är fallet ifråga om kvadraten och kuben. Det leder i sin tur till att antalet hörn/knutpunkter blir lika med 2n, dvs. fördubblas för varje dimension som tillkommer. Utformningen av de ovannämnda, mot termerna i de utvecklade uttrycken svarande delkropparna har inte klarlagts i ansökningsbeskrivningen när det gäller uttryck med högre exponent än 3 (jfr s. 7 i beskrivningen).

De gällande patentkraven utgörs av fyra självständiga krav, av vilka kravet 1 avser en samling om två eller flera anordningar som åskådliggör en serie kroppar (nätverk) i enlighet med det ovan anförda. Kraven 2, 3 och 4 är inriktade på var sin anordning som utgörs av en kropp (nätverk) varvid resp. kropp åskådliggör (a+b) 4, (a+b) 5 resp. (a+b)6. Dessa kroppar/nätverk betecknas i beskrivningen med kvart, kvint resp. sext.

I kravet 1 har i förhållande till det ursprungliga kravet 1 lagts till bestämningen att "de hörn och kanter som bildas i kropparna så långt möjligt är förlagda på kroppens (nätverkets) yta". Patentverket har i överklagade beslutet hävdat att detta särdrag saknar stöd i grundhandlingarna.

Genom den av Patentverket anförda tyska patentansökningen med publiceringsnummer 4.034.416 (i det följande betecknad D1) är känt att åskådliggöra matematiska uttryck såsom (a+b+---)n, dvs. innefattande binomialteoremet, i rumslig modellform för att göra uttrycken mer begripliga. Den inneboende symmetrien i de matematiska uttrycken anges vidare leda till att modellerna blir estetiskt mycket tilltalande. Det anges också att liknande matematiska uttryck tidigare använts för att i rumslig modellform åskådliggöra kemiska molekylstrukturer och kristallstrukturer. De olika hörnpunkterna förenas sinsemellan med stavar. Det är alltså fråga om en nät- eller fackverkskonstruktion, varvid fig. 1 i D1 anges visa en modell som åskådliggör (a+b) 4. Den av Patentverket likaledes nämnda tyska patentansökningen med publiceringsnummer 2.138.053 (i det följande betecknad D2) avser att åskådliggöra en fjärde dimension i en geometrisk formation utgående från den tredimensionella kuben, varvid det från varje hörnpunkt i formationen (se fig. 4-6) finns fyra liklånga förbindelser i metalltrådsform, var och en till en närliggande hörnpunkt. På s. 5 i publikationen anges att motsvarande samband är tillämpligt också för högre antal dimensioner än 4. Vidare framgår att antalet hörnpunkter fördubblas vid varje ökning av antalet dimensioner. Hörnpunkterna med tillhörande trådförbindelser bildar en nätverksformation. Det är uppenbart att uppgifterna i den tabellariska framställningen på nyssnämnda s. 5 i D2 svarar mot den s.k. Pascals triangel som definierar termerna i det utvecklade binomialteoremet i beroende av exponentvärdet.

I det utförliga överklagandet har sökanden bestritt att de ovannämnda publikationerna skulle föregripa uppfinningen. Han har därvid hävdat bl.a. att de snarare avser gitterkonstruktioner i syfte enbart att åskådliggöra binominalutvecklingen i rumslig form medan uppfinningen istället avser en serie kroppar framställda som massiva kroppar, skal- eller gitterkonstruktioner där ett syfte är att åskådliggöra rumsenheters mångdimensionalitet. Publikationerna beskriver heller inte strukturer där en så ytlig förläggning som möjligt av förbindningsvägar och knutpunkter eftersträvas. Den ytliga förläggningen enligt uppfinningen gör kropparna enkla att visuellt tyda liksom enkla och billiga att tillverka.

Vad gäller avsaknaden av stöd i grundhandlingarna har sökanden bl.a. hänvisat till att det av fig. 3 och 4 (gällande kvinten och sexten) framgår att alla hörn/knutpunkter inte ligger i kroppens yta. Det är enligt sökanden inte heller matematiskt möjligt att vid exponentvärden över fyra uppnå en sådan ytlig förläggning för alla hörn/knutpunkter utan ett visst antal av dessa måste nödvändigtvis förläggas i kroppens inre.

Ifråga om den i Patentbesvärsrättens slutföreläggande väckta frågan om teknisk karaktär hävdar sökanden att det primärt bör vara den upplevda reella nyttan av en uppfinning som skall vara avgörande för patenterbarhetsmöjligheten. Denna nytta kan vara väl så stor för en uppfinning som grundas på huvudsakligen intellektuella överväganden, såsom vid uppfinningen, som för en enkel mekanisk uppfinning, t.ex. en skruv. Åtskilliga tekniska produkter som beviljats patentskydd kommer heller aldrig till någon praktisk nytta.

DOMSKÄL

Mot bakgrund av ovanstående och med beaktande av vad som annars framgår av utredningen i målet gör Patentbesvärsrätten följande bedömning.

Vad först gäller den i överklagade beslutet påstådda avsaknaden av stöd i grundhandlingarna anser Patentbesvärsrätten att sökanden har fog för sin ståndpunkt. Rätten avstår från att i övrigt gå in på frågan om kravens utformning är godtagbar i formellt avseende eftersom de brister som där kan finnas är utan avgörande betydelse för bedömningen av själva patenterbarheten hos den avsedda uppfinningen.

Vad sedan angår patenterbarhetsfrågan innefattar den dels frågan om uppfinningen har erforderlig teknisk karaktär (1 § patentlagen), dels frågan om uppfinningen är närliggande för fackmannen mot bakgrund av i målet anförd känd teknik (2 § patentlagen). Med hänsyn till de bedömningsprinciper för den förstnämnda frågan som numera tillämpas av Europeiska Patentverket (EPO), se t.ex. besvärskammaravgörandet T 931/95 (OJEPO 2001 s. 441), bör uppfinningar som definieras som anordningar eller apparater i sig anses som patenterbara utan hinder av artikel 52 i Europeiska Patentkonventionen. I den mån dessa anordningar eller apparater emellertid i förhållande till känd teknik karaktäriseras enbart genom egenskaper, funktioner eller förfaranden som hänför sig till de i artikel 52(2) undantagna områdena, t.ex. matematiska metoder, och deras användning inte ger något bidrag av teknisk karaktär till känd teknik kan dessa egenskaper, funktioner eller förfaranden inte beaktas vid bedömningen av om erforderlig uppfinningshöjd föreligger. Med teknisk karaktär förstås enligt stadgad EPO-praxis att bidraget måste medverka till lösningen av ett tekniskt problem eller annars medföra någon teknisk effekt, t.ex. öka arbetskapaciteten hos en känd anordning, eller i varje fall kräva någon form av tekniska överväganden. Som framgått ovan var det genom D1 känt innan ansökningen gjordes såväl att utforma kroppar i syfte att rumsligt åskådliggöra binomialteoremets matematiska struktur som i syfte att beskriva rumsliga strukturer med hjälp av matematiska uttryck såsom binomialteoremet. Varken ansökningens beskrivning eller vad sökanden anfört i målet ger stöd för att uppfinningen tillför något nytt som uppfyller nyssnämnda kriterier och det gäller också sökandens uppgift på s. 8 i ansökningsbeskrivningen om viss industriell användning, eftersom den inte underbyggts med några förklaringar om i vilka tekniska avseenden uppfinningen där skulle bidra till känd teknik på sätt som innefattas i sagda kriterier. Även om det som sökanden anfört kan finnas goda skäl för att mera se till den praktiska nytta som en uppfinning kan tillföra samhället än till frågan om teknisk karaktär är ett sådant synsätt som framgått ovan inte förenligt med den rättspraxis som EPO utvecklat och som därmed blir normerande också för avgränsningen av det patenterbara området i svensk nationell rättstillämpning. Vid angivna förhållanden kan kravet på uppfinningshöjd inte anses uppfyllt ifråga om den patentsökta uppfinningen.

Patentbesvärsrätten finner emellertid anledning anmärka att uppfinningen även bortsett från bristen på teknisk karaktär framstår som närliggande mot bakgrund av vad som är känt genom D1 och D2 med beaktande av att åskådliggörandet av en rumslig mångdimensionalitet framgår av D2 och av att det för fackmannen, som i detta fall är en matematiker, inte kan antas föreligga några svårigheter att i förhållande till vad som är känt genom D1 och D2 inom de givna matematiska förutsättningarna välja den förläggning av knutpunkter och kanter med eventuellt ifrågakommande begränsningsytor som så långt möjligt ökar överskådligheten.

Vid angivna förhållanden kan överklagandet inte bifallas.

Lennarth Törnroth Sten-Ove Henningsson Stefan Svahn

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 3 (Formulär A)

ak Visa mer Visa mindre