Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 98-443

Beslutsdatum: 2001-11-20

Lagakraft: 2002-01-20

Målet gäller: Upphävande av patent på anordning vid en företrädesvis i en kontorsmöbel ingående låda.

Ink datum: 1998-11-05

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 8803539-9

PRV beslutsdag: 1998-09-09

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Stöd i grundhandlingarna

Tekniska sökord: Mellanvägg; Låda; Kontorsmöbel; Fjädringsbart tungelement

Lagrum: 25 § 1:a stycket punkt 3 patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: bifall2

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: Perstorp AB

Ombud: Yngve Stenberg

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Plastunion AB

Ombud: Peter Bjelkstam

Fler Motparter: -

Referat: Patentet avser en mellanvägg till en i en kontorsmöbel ingående låda. PBR har upphävt patentet då vissa uppgifter i det gällande patentkravet 1 ansetts sakna erforderligt stöd i grundhandlingarna. Patentbesvärsrätten ansåg sig därför sakna anledning att ta ställning till frågan om uppfinningen väsentligen skiljer sig från vad som tidigare blivit känt. .

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten undanröjer det överklagade beslutet och upphäver patentet.

YRKANDEN M.M.

I överklagandet yrkar invändaren att patentet upphävs i sin helhet.

Patenthavaren yrkar att patentet upprätthålls med patentkrav inkomna den 21 augusti 2001.

I målet har hållits muntlig förhandling.

DOMSKÄL

Föreliggande uppfinning avser enligt ingressen till det nu gällande patentkravet 1 en mellanvägg till en i en kontorsmöbel ingående låda. Mellanväggen är monterbar och löstagbart fastsättbar i lådan medelst från mellanväggens ändpartier utskjutande och med i lådans hölje befintliga urtag samverkande tapporgan, av vilka dels åtminstone ett övre beläget tapporgan i vardera ändpartiet är manuellt påverkbart till och från ett låsbart ingrepp med urtagen i lådans hölje och av vilka dels åtminstone ett undre beläget tapporgan i respektive ändparti är anordnat att samverka med i höljet i lådans botten befintliga urtag. Tapporganen är utformade i ett stycke med mellanväggens ändpartier samtidigt som det övre av de bägge tapporganen är beläget på ett i mellanväggens höjdriktning sig sträckande och i dess längdriktning fjädringsbart tungelement för nämnda manuella påverkan av det övre tapporganet på tungelementet under mellanväggens fastsättning och/eller losstagning.

Enligt beskrivningen uppvisar hittills kända lådkonstruktioner med löst insättbara mellanväggar ett problem i det att dels kan mellanväggen vara svår att få in på avsett läge i lådan och dels kan det vara svårt att få mellanväggen att sitta kvar i lådan efter monteringen. Vid användning händer det att mellanväggen lossnar från lådan då denna har för dåligt fungerande fixeringsanordningar för samverkan med lådan.

Ändamålet med uppfinningen var att åstadkomma en anordning vid en mellanvägg, vilken fullständigt eliminerar de nackdelar som fanns hos på marknaden förekommande konstruktioner och som medger att en mellanvägg med mycket enkla handgrepp lätt kan sättas fast på önskat ställe i en låda, från vilket mellanväggen ej kan lossna samtidigt som mellanväggen lika enkelt kan lösgöras för förflyttning till ett annat ställe i lådan eller helt och hållet avlägsnas.

Detta uppnås enligt den kännetecknande delen av det nu gällande patentkravet 1 genom att tungelementet utgår i mellanväggens höjdriktning från respektive ändpartis bottenparti och skjuter ut i en riktning uppåt samtidigt som nämnda tungelement avgränsas i sidled med hjälp av två längsgående slitsar, vilka utgår från varje ändpartis bottenparti i samma uppåtgående riktning.

Av de dokument som anförts i målet får DE 29 44 683 A1 (D1) anses ange den teknik som ligger uppfinningen närmast.

I D1 beskrivs en förflyttbar mellanvägg till en låda, företrädesvis ingående i en kontorsmöbel. Mellanväggen är löstagbart och valfritt fastsättbar i lådan med hjälp av två fjädrande element som är belägna i var sin ände av mellanväggen och som i sina respektive två ändar sticker ut ur mellanväggen för bildande av övre och undre tappformade ingreppsorgan avsedda att samverka med urtag i lådan. De övre tappformade ingreppsorganen är manuellt påverkbara till och från låsbart ingrepp med sina tillhörande urtag i lådan.

Vidare har anförts DE 7 147 587.1 U (D2) och en broschyr från Asco Plastics: ”Vario komponenter för kontorsinredningar” (D3) samt därtill fogade fotografier som anges visa en i broschyren förekommande mellanvägg.

I D2 visas en mellanvägg till en låda. Mellanväggen är fastsättbar i lådan med hjälp av ett stift som är beläget vid övre delen av en ände av mellanväggen och som samverkar med ett urtag i lådan samt med hjälp av ett fjäderorgan som är beläget i nedre delen av samma ände av mellanväggen. Fjäderorganet kan vara försett med ett utsprång som är avsett att samverka med ett urtag i lådan.

D3 visar en kontorsmöbel i vilken en låda är försedd med förflyttbara skiljeväggar. De bifogade fotografierna uppfattas visa skiljeväggar med fjädrande och fasta fastsättningsorgan vid skiljeväggarnas ändpartier.

Invändaren har anfört att vad som angivits i det meddelade patentets patentkrav inte uppvisat uppfinningshöjd i förhållande till vad som är känt genom D1 i kombination med D3 eller D2 i sig, alternativt i kombination med D1, och vidhåller i Patentbesvärsrätten det som tidigare anförts vad gäller D1- D3.

Invändaren har hävdat att uttrycket ”tungelementet utgår i väggens höjdriktning från respektive ändpartis bottenparti för att skjuta ut i en riktning uppåt”, som tidigare införts i patentkravet 1 och som i något förändrad form återfinns i det nu gällande patentkravet 1, saknar motsvarighet i grundhandlingarna. För att få stöd i grundhandlingarna skulle det ursprungliga patentkravet 5 inkorporeras i patentkravet 1 i stället för nämnda uttryck.

Invändaren hävdar vidare i Patentbesvärsrätten att uttrycket ”vilka tapporgan är utformade i ett stycke med mellanväggens ändpartier” i det gällande patentkravet 1 saknar stöd i grundhandlingarna. Att det i det ursprungliga kravet 2 anges att ”tapporganen är utformade i mellanväggens ändpartier” ger inte stöd för ovan nämnda uttryck. I D1 är tapporganen utformade i mellanväggens ändpartier utan att vara utförda i ett stycke med denna.

Vidare anför invändaren att det saknas stöd i grundhandlingarna för att föra in uttrycket ”nämnda tungelement avgränsas i sidled med hjälp av två längsgående slitsar, vilka utgår från varje ändpartis bottenparti i samma uppåtgående riktning” i det gällande patentkravet 1, så som gjorts. Dels är tungelementet enligt grundhandlingarna anordnat i gavelväggen och inte i mellanväggens sidokanter, som det nu gällande patentkravet 1 är vidgat till att omfatta, och dels framgår det inte av det nu gällande patentkravet 1 att slitsarna behöver nå mellanväggens övre kant. Invändaren hänvisar till grundhandlingarna, sid. 3 andra stycket, där det sägs att tungelementet är utformat av själva gavelväggen och avgränsas i sidled av två längsgående slitsar av vilka den ena slitsen sträcker sig något längre ned på gavelväggen i och för undvikande av en brottanvisning i materialet. I det ursprungliga patentkravet 5 angavs dessutom att ”tungelementet är utformat i mellanväggens gavelvägg och avgränsas i sidled på denna medelst två längsgående slitsar som är parallella med varandra och från mellanväggens övre kantparti sträcker sig nedåt längs gavelväggen olika långt”. Invändaren anser att uttryck selektivt tagits från det ursprungliga patentkravet 5 och tillförts det nu gällande patentkravet 1, på ett inte tillåtet sätt, och hänvisar till ”Case Law of the Boards of Appeal of the European Patent Office”, 3rd edition 1998, sid. 200, fjärde stycket, där vissa möjligheter att bryta ut särdrag ur beroendekrav behandlas samt till avgörandet vid EPO:s besvärskammare i mål nr T 788/98, punkterna 2.4.3, 2.4.4 och 2.5.

Patenthavaren anser att de nu gällande patentkraven är väl avgränsade från den åberopade, kända tekniken, vilken innefattar D1- D3. Vidare bestrids att D3 skulle ha varit allmänt tillgänglig före ingivningsdagen för ansökan som ledde till föreliggande patentet.

Beträffande stöd i grundhandlingarna för uttrycket ”tungelementet utgår i väggens höjdriktning från respektive ändpartis bottenparti för att skjuta ut i en riktning uppåt” i ett tidigare patentkrav 1 hänvisar patenthavaren till grundhandlingarnas beskrivning, sid. 3, andra och tredje stycket samt till vad som framgår av särskilt fig. 1 och 4.

Stöd för uttrycket ”vilka tapporgan är utformade i ett stycke med mellanväggens ändpartier” återfinns enligt patenthavaren i det ursprungliga patentkravet 2, där det anges att tapporganen är utformade i mellanväggens ändpartier.

Vidare hänvisar patenthavaren beträffande stöd i grundhandlingarna för uttrycket ”nämnda tungelement avgränsas i sidled med hjälp av två längsgående slitsar, vilka utgår från varje ändpartis bottenparti i samma uppåtgående riktning” till grundhandlingarnas beskrivning, sid. 3, andra stycket samt till vad som framgår av fig. 4.

Patentbesvärsrätten gör följande bedömning.

Beträffande uttrycket ”tungelementet utgår i mellanväggens höjdriktning från respektive ändpartis bottenparti och skjuter ut i en riktning uppåt”, som återfinns i det nu gällande patentkravet 1 konstaterar rätten att det inte finns angivet någonstans i grundhandlingarna att tungelementet utgår från något bottenparti. Förutom att det anges i det ursprungliga kravet 2 och i grundhandlingarnas beskrivning att tungelementet sträcker sig i mellanväggens höjdriktning så beskrivs tungelementets utsträckning endast genom bestämningar rörande slitsarna som avgränsar tungelementet. Varken i grundhandlingarnas beskrivning, patentkrav eller ritningsfigurer framgår, eller ges stöd för att införa en bestämning, att tungelementet utgår från respektive ändpartis bottenparti. Det anges inte heller i grundhandlingarna att slitsarna utgår från respektive ändpartis bottenparti. Nämnda uttryck saknar därför erforderligt stöd i grundhandlingarna.

I frågan huruvida stöd för införandet av uttrycket ”vilka tapporgan är utformade i ett stycke med mellanväggens ändpartier” finns i grundhandlingarna konstaterar rätten att det inte är uttryckligen angivet i grundhandlingarna att tapporganen är utformade i ett stycke med mellanväggens ändpartier. Emellertid är det i det ursprungliga kravet 2 angivet att ”tapporganen är utformade i mellanväggens ändpartier”. Rätten är av den uppfattningen att en fackman som läser detta och tar hjälp av beskrivning och ritningar för tolkning av uttrycket utan tvekan kommer fram till att det med nämnda uttryck i krav 2 avses att tapporganen är utformade i ett stycke med mellanväggens ändpartier. Erforderlig motsvarighet i grundhandlingarna föreligger sålunda.

Vad angår uttrycket ”nämnda tungelement avgränsas i sidled med hjälp av två längsgående slitsar, vilka utgår från varje ändpartis bottenparti i samma uppåtgående riktning”, som återfinns i det nu gällande patentkravets 1 kännetecknande del, finner Patentbesvärsrätten att i den ursprungligen ingivna beskrivningen på sid. 2, rad 17- 19 anges att ”en i vardera ändpartiet av mellanväggen och i dess höjdriktning sig sträckande, fjädringsbart tungelement” och på sid. 3, rad 5-10 anges att tungelementet är utformat av själva gavelväggen och avgränsas i sidled av två längsgående slitsar av vilka den ena slitsen sträcker sig något längre ned på gavelväggen i och för undvikande av bildandet av en brottanvisning i materialet. Vidare anges i det ursprungligen ingivna patentkravet 2 ”i dess höjdriktning sig sträckande och i mellanväggens längdrikting fjädringsbart tungelement”, samt i det ursprungligen ingivna patentkravet 5 att ”tungelementet är utformat i mellanväggens gavelvägg och avgränsas i sidled på denna medelst två längsgående slitsar, som är parallella med varandra och från mellanväggens övre kantparti sträcker sig nedåt längs gavelväggen olika långt”.

När det sålunda i grundhandlingarna talas om att tungelementet avgränsas av slitsar görs detta endast i det sammanhang slitsarna är belägna i gavelväggen. Det finns därför inget stöd i grundhandlingarna för att slitsarna skulle vara belägna någon annanstans än i gavelväggen. Emellertid är inte det nu gällande patentkravet 1 begränsat till att slitsarna skall vara belägna i gavelväggen.

Vidare innefattar det gällande patentkravets 1 bestämning att tungelementet avgränsas i sidled med hjälp av två längsgående slitsar även fall då slitsarna inte sträcker sig ända till mellanväggens övre kantparti. Detta står i motsats till vad som anges i det ursprungliga patentkravet 5 och vad som i fig. 4 visas beträffande den enda utföringsformen. En sådan generaliserad definition, som omfattar fall där tungelementet ligger helt i väggen utan att gå upp till det övre kantpartiet har inte stöd i grundhandlingarna.

Den begränsning som gjorts genom införandet av uttrycket ”nämnda tungelement avgränsas i sidled med hjälp av två längsgående slitsar, vilka utgår från varje ändpartis bottenparti i samma uppåtgående riktning” har inte gjorts genom att en grupp av funktionellt sammanhörande bestämningar från grundhandlingarna tillförts patentkravet, utan genom tillförande av enstaka bestämningar som valts ut ur sina ursprungligen beskrivna sammanhang utan att stöd i grundhandlingarna har funnits för att göra detta. Något stöd för införande av bestämningar på detta sätt ges således inte i ”Case Law of the Boards of Appeal of the European Patent Office”, 3rd edition 1998, sid. 200, fjärde stycket, där vissa möjligheter att bryta ut särdrag ur beroendekrav behandlas.

Vid angivna förhållanden kan patentet inte upprätthållas med de patentkrav som inkom den 21 augusti 2001, med hänvisning till PL 25 § första stycket punkt 3.

Till följd härav saknar Patentbesvärsrätten anledning att ta ställning till frågan om uppfinningen väsentligen skiljer sig från vad som tidigare blivit känt.

Björn Pernold Stefan Svahn Sten-Ove Henningsson

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

Visa mer Visa mindre