Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 99-388

Beslutsdatum: 2000-12-04

Lagakraft: 2000-12-04

Målet gäller: Framställning enligt 72 § patentlagen.

Ink datum: 1999-12-07

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9604781-6

PRV beslutsdag: 1999-10-01

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Förklaring, årsavgift, frist, principen om skydd för berättigade förväntningar

Tekniska sökord: -

Lagrum: 72 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: bifall

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: MK

Ombud: -

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Sökanden gjorde gällande att han vid samtal med PRV:s tjänstemän fått den informationen eller i allt fall den uppfattningen att årsavgifter skulle betalas först efter det att sökanden fått patentbrevet. PBR fann att det saknades grundad anledning att ifrågasätta sökandens trovärdighet och att det inte gick att utesluta att PRV:s tjänstemän uttryckt sig på ett sätt som kunnat missförstås. I enlighet med principen om skydd för berättigade förväntningar faller ansvaret för uppkomsten av sådana missförstånd i första hand på PRV:s tjänstemän. PBR fann att sökanden borde beviljas förklaring enligt 72 § PL och återförvisade därför ansökningen till PRV.

Referat fortsättning : -

Text: RÄTTENS AVGÖRANDE

Patentbesvärsrätten undanröjer det överklagade beslutet och visar ansökningen åter till Patentverket för fortsatt handläggning.

YRKANDE M.M.

I överklagandet vidhåller sökanden sin framställning om förklaring enligt 72 § patentlagen.

I målet har hållits muntlig förhandling.

SKÄL

Gällande bestämmelser om betalning av årsavgifter för patentansökningar och patent ålägger inte Patentverket någon skyldighet att erinra patentsökande/patenthavare om betalningsskyldigheten. Den s.k. påminnelse som verket normalt tillställer en patentsökande/patenthavare när en ifrågavarande årsavgift inte betalts senast på förfallodagen med påpekande att årsavgiften med 20 procents förhöjt belopp kan betalas inom sex månader från förfallodagen har enbart servicekaraktär. En utebliven påminnelse utgör därför i sig inte en godtagbar ursäkt för att betalning inte skett i tid.

I förevarande fall, som avser de tre första årsavgifterna vilka förföll till betalning den 31 december 1998, har sökanden enligt egen utsago inte nåtts av den ifrågavarande påminnelsen som enligt ansökningsakten är daterad den 10 januari 1999. Förklaringen härtill kan sammanhänga med att påminnelsen sänts till den i ansökningshandlingen uppgivna adressen men som inte längre var aktuell, något som framgått av en inlaga från sökanden den 23 december 1998. Verket kan i och för sig kritiseras för att inte ha använt den nya adressen i påminnelsen men detta förhållande ensamt medför i omsorgsavseende inte annan slutsats än om påminnelse inte alls sänts ut.

Sökanden har som ursäktande omständighet, utöver verkets feladressering av påminnelsen, åberopat att han vid telefonsamtal med två olika namngivna tjänstemän i verket fått information om, eller i vart fall bibringats uppfattningen, att någon årsavgift inte behövde erläggas förrän han erhållit sitt patentbrev. Tjänsteanteckning finns i ansökningsakten endast om ett av samtalen, vilket enligt anteckningen ägde rum den 17 februari 1999. Av anteckningen framgår, såvitt här är av intresse, bara att tjänstemannen upplyste om att årsavgiften inte var betald. Det utesluter dock inte att avgiftsbetalningen kan ha ytterligare berörts i samtalet. Vidare var detta samtal, enligt vad som anges i tjänsteanteckningen, föranlett av att sökanden ringt och undrat varför ”inget hände” i ärendet. Det får i detta läge, med tillämpning av principen om skydd för berättigade förväntningar och med hänsyn till att sökanden inte längre var företrädd av yrkesombud, anses ha ålegat tjänstemannen att lämna upplysning om vad som gällde ifråga om årsavgiftsbetalningen. Så har uppenbarligen inte skett.

Vad sedan gäller sökandens påståenden om vad han uppfattat genom telefonsamtalen framstår det visserligen som osannolikt att de ifrågavarande tjänstemännen skulle ha haft felaktiga kunskaper om betalningsvillkoren för årsavgifter. Men det saknas grundad anledning ifrågasätta sökandens trovärdighet och det går inte att utesluta att tjänstemännen uttryckt sig på ett sätt som kunnat missförstås av sökanden, särskilt som ansökningen befann sig i ett sådant behandlingsskede att beviljandet av patent förestod. Ansvaret för uppkomsten av sådana missförstånd faller i enlighet med den ovannämnda principen om skydd för berättigade förväntningar i första hand på de ifrågavarande tjänstemännen.

Vid ovan angivna förhållanden bör sökanden beviljas förklaring enligt 72 § patentlagen. Överklagandet skall därför bifallas.

Lennarth Törnroth Stig Bragnum Sten-Ove Henningsson

Referent

Enhälligt

EE Visa mer Visa mindre