Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 00-123

Beslutsdatum: 2002-05-31

Lagakraft: 2002-07-31

Målet gäller: Upphävande av patent på förfarande för torkning av virke.

Ink datum: 2000-04-13

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9400464-5

PRV beslutsdag: 2000-02-23

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Öppet utnyttjande; Nyhet; Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Virkestorkning; Kammartork; Mättad vattenånga; Kondensering; Uppvärmning

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: bifall2

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: WSAB Virkestorkar AB

Ombud: Bernd Wiedemann

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Stiftelsen Relax

Ombud: Björn Dahlstrand, ABB Group Center AB

Fler Motparter: -

Referat: Patentbesvärsrätten har funnit att ett förfarande för torkning av virke i en kammartork där virket först uppvärms till den önskade torkningstemperaturen med mättad vattenånga, som med en viss effekt tillförs den i kammaren cirkulerande luften, varefter själva torkningsfasen äger rum och där virket avlutningsvis konditioneras i en konditioneringsfas, varit förut känt genom öppet utnyttjande.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten undanröjer det överklagade beslutet och upphäver patentet.

YRKANDEN M.M.

I överklagandet yrkar invändaren att patentet upphävs i sin helhet.

Patenthavaren yrkar att patentet upprätthålls med i första hand de beviljade patentkraven och i andra hand med patentkrav inkomna den 11 september 2001.

I målet har hållits muntlig förhandling.

DOMSKÄL

Föreliggande uppfinning avser enligt ingressen till det beviljade patentkravet 1 ett förfarande för torkning av virke genom cirkulation av varm luft kring och genom en eller flera staplar av virket satsvis anbragta i en eller flera slutna torkkamrar i en kammartork, varvid den cirkulerande varma luften först i en uppvärmningsfas bringas värma virket till starttemperatur för torkningen, därefter i en eller flera torkningsfaser får åstadkomma själva torkningen och slutligen i en konditioneringsfas med annan speciellt avpassad luftfukthalt och lufttemperatur än under torkningen så fullständigt förfarandet medger bringas utjämna fuktkvot och spänningar i virket efter torkningen.

Enligt patentets beskrivning användes vid tiden för uppfinningens tillkomst varm luft som värme- och fukttransporterande medium vid artificiell kammartorkning av virke. Detta innebar att värme överfördes konvektivt till virkesytorna under såväl uppvärmnings- som torkningsfasen. Man hade även försökt med alternativa värmningsmetoder, tex. att med mikrovågsenergi tillföra den nödvändiga värmeenergin för värmning och förångning. Vid tiden för uppfinningens tillkomst var dock luftcirkulationsprincipen den helt dominerande torkningsmetoden inom sågverksindustrin, bl.a. av det skälet att bark och sågavfall kunde användas som billigt bränsle vid egna panncentraler. I samband med att allt mer virke torkades till lägre fuktkvot, som var anpassad till snickeriindustrins behov, var det även nödvändigt att avsluta torkningen med en s.k. konditionering. Denna avslutande fas i torkningen syftar till att utjämna skillnader i fuktkvot såväl inom som mellan "virkesindivider", samt att eliminera den spänning i virket som byggts upp under torkningsfasen. Om denna konditioneringsfas försummas eller utförs felaktigt, kommer virket att deformeras vid bearbetning och uppklyvning. Den utveckling som dittills pågått för att förbättra kammartorkningen hade huvudsakligen varit inriktad på att utveckla den programmässiga styrningen av klimatet under torkning och konditionering, givet vissa basprestanda i form av maximal värmeeffekt, satsvolym, virkesdimensioner etc. Däremot hade betydligt mindre gjorts för att studera kritiska faser under torkningen med avseende på skadefrekvens och tidsåtgång/torkningskapacitet i syfte att optimera torkningsprocessen. I detta sammanhang kan man, enligt patentets beskrivning, konstatera att uppvärmnings- och konditioneringsfasen hade varit speciellt försummade.

I samband med torkning av virke kan vissa kvalitetsnedsättande skador uppkomma på virket, vilka är relaterade till torkningssättet. Exempelvis är sprickbildning en sådan torkningsskada som ofta uppkommer på grövre virkesdimensioner. Sprickbildning på virke är en torkningsskada som uppkommer tidigt under torkningsprocessen. Detta sammanhänger med att de mekanismer som ligger till grund för att en spricka skall kunna uppstå är starkt kopplade till virkesytans fukt- och spänningstillstånd. En spricka uppstår principiellt när dragspänningarna tvärs fiberriktningen överstiger brotthållfastheten.

Det har visat sig att ytsprickor kan uppkomma under uppvärmningsfasen i torken. Syftet med denna fas är att värma virkessatsen till starttemperaturen för den egentliga torkningsfasen. Om uppvärmningen sker konvektivt genom att luft cirkuleras genom virket, kommer denna luft att avfuktas tämligen omgående genom kondensering på de kalla virkesytorna. Därefter inleds en okontrollerad torkning genom att den allt varmare luften upptar fukt från virkesytorna, som alltså torkar. Ytorna kan redan i detta skede bli så torra att dragspänningar uppkommer tvärs fiberriktningen, speciellt om ytan innehåller kärnved med lågt vatteninnehåll, och en spricka kan uppstå. Virket har även en låg temperatur under uppvärmningens initialskede, vilket är ogynnsamt utifrån sprickbenägenheten. Man kan konstatera att en okontrollerad förtorkning och uppvärmning av virke med torr luft leder till initial sprickbildning på virket och att dessa sprickor tillväxer under den fortsatta torkningen.

Ändamålet med uppfinningen var att åstadkomma ett sådant förfarande för torkning av virke i en kammartork att uppvärmningstiden före torkningen förkortas samtidigt som sprickinitiering under uppvärmningen förhindras, samt att konditioneringen, som görs för utjämning av fuktkvot och spänningar i virket efter torkningsfasen, förkortas och effektiviseras.

Detta uppnås enligt den kännetecknande delen av det beviljade patentkravet 1 genom att under uppvärmningsfasen mättad vattenånga vid atmosfärstryck tillförs den kring virket cirkulerande varma luften i den för uppvärmningsfasen använda torkkammaren, vilken vattenånga tillförs med en ångeffekt av 6-28 kW/m3, företrädesvis med 10-15 kW/m3 satsvolym av virket så att vattenånga kondenseras på de kallare virkesytorna och därigenom överför kondensationsvärme till virket.

Det alternativa patentkravet 1 skiljer sig från det beviljade patentkravet 1 genom att dettas kännetecknande del givits en delvis annan lydelse, nämligen: att högvärdig ånga genereras och hålls trycksatt i en ackumulator, vilken ånga under uppvärmningsfasen såsom mättad vattenånga vid atmosfärstryck tillförs i huvudsak kontinuerligt och utan uppehåll den kring virket cirkulerande varma luften i torkkammaren, och att vattenångan tillförs med en ångeffekt av 6-28 kW/m3, företrädesvis med 10-15 kW/m3 satsvolym av virket så att vattenånga kondenseras på de kallare virkesytorna och därigenom överför kondensationsvärme till virket, samt att uppvärmningsfasen, torkfasen/torkfaserna och konditioneringsfasen sker i samma torkkammare.

Invändaren har anfört boken ”The kiln drying of lumber”, av Arthur Koehler och Rolf Thelen, McGraw-Hill Book Company, Inc, 1926, sid. 176-181. Som det får förstås anser invändaren att vad som anges i det beviljade patentkravet 1 i allt väsentligt föregrips av vad som framgår av boken. Vidare har invändaren anfört öppet utnyttjande som i vissa fall påstås helt föregripa vad som anges i det beviljade patentkravet 1. Förfarandet enligt detta patentkrav skall enligt invändaren ha varit allmänt utnyttjat i Australien och Nya Zeeland. Som stöd härför har invändaren anfört ett brev skrivet av TH, Forest Research Institute Ltd (FRI) till GB, WSAB (bilaga 3 i en pärm ingiven till Patentverket 1999-05-05). Vidare anges det öppna utnyttjandet ha bestått i att WSAB och Windsor Engineering Group Ltd (Windsor) har konstruerat, offererat och sålt torkanläggningar, som utnyttjat det i det beviljade patentkravet 1 angivna förfarandet, till användare före ingivningsdagen för patentansökan som ledde till patentet. Dessutom har invändaren som nyhetshinder anfört en doktorsavhandling av Tom Morén, ”Creep, Deformation and Moisture Redistribution During Air Convective Wood Drying and Conditioning”, 1993:116D, Tekniska Högskolan i Luleå, sid. 1-10 samt sammandrag.

Patenthavaren har hävdat att den anförda boken endast visar uppvärmning med ånga enligt traditionell metod. Metoden enligt patentet är en helt annan process än vad som beskrivs i boken. Det påstådda öppna utnyttjandet bestrids, då några bevis som styrker detta inte har ingivits. Dessutom kan man inte, enligt patenthavaren, av det ingivna materialet överhuvudtaget utläsa om detta har någon relevans som hinder mot patentets patentkrav. Beträffande doktorsavhandlingen har patenthavaren anfört att denna beskriver laboratorieförsök för konditionering av virke med mättad ånga, och att den inte avser ett industriellt förfarande för torkning av virke enligt det beviljade patentkravet 1.

I Patentbesvärsrätten har invändaren hänvisat till egna beräkningar (aktbilaga 5) för att visa att de ångeffekter som krävs för att genomföra ett förfarande enligt den anförda boken ”The kiln drying of lumber” ligger inom det i det beviljade patentkravet 1 angivna effektintervallet. Vidare har invändaren hänvisat till en referenslista (bilaga 2 i pärmen ingiven till Patentverket 1999-05-05), vars beskaffenhet framgår av domsbilaga 2, över virkestorkningsanläggningar som levererats av Windsor. Invändaren har hävdat att det i denna lista finns upptaget ett antal virkestorkningsanläggningar som har fungerat enligt det förfarande som anges i patentets patentkrav 1 och som före ingivningsdagen för motsvarande patentansökan levererats av Windsor.

Patenthavaren har i Patentbesvärsrätten anfört att de beräkningar som gjorts av invändaren i samband med nämnda bok är gjorda med kännedom om uppfinningen och att man vid beräkningarna felaktigt utgått från att all värme tillförs med vattenånga. I anslutning till Windsors referenslista och de ångeffekter som anges har patenthavaren anfört att man måste skilja på hur själva uppvärmningsförloppet går till och konditioneringsförloppet. Att en viss värmeeffekt använts vid konditioneringsförloppet tyder inte helt klart på att det använts samma princip vid uppvärmningsförloppet som den princip patentet avser.

Vittnesförhör har i målet hållits med MF, Senior Technical Engineer hos Windsor där han enligt egen uppgift arbetat sedan 1985 och varit ansvarig för utvecklingen av virkestorkar. MF har bekräftat att uppgifterna i brevet från TH till GB (bilaga 3 i pärmen ingiven till Patentverket 1999-05-05) är korrekta och att Windsor 1992 kommersiellt började tillverka och sälja kammartorkar med ångbehandling för uppvärmning och konditionering i torkkammaren. I brevet nämns att uppvärmning av vattenbad för generering av ånga skedde med uppvärmningskapaciteter på 12-14 kW/m3. Enligt MF borde det vara 12-15 kW/m3.

Vidare har MF uppgivit att Windsor levererat en kammartork till FRI i Rotorua, Nya Zeeland, år 1991 (sid. 3 i referenslistan). I denna kammare värmdes först virket med ånga normalt fyra timmar. Därefter torkades virket 8-60 timmar, varefter virket konditionerades i en konditioneringsfas som varade 2-4 timmar. Uppvärmning, torkning och konditionering gjordes i samma kammare. Ångkapaciteten för denna tork låg i området 12-15 kW/m3 virke. Samma effekt användes vid uppvärmningsfasen och konditioneringsfasen, varvid kondensering av vattenånga skedde på virkesytorna. Denna anläggning var öppen för besökare, och Windsor önskade att den skulle visas eftersom de ville sälja denna typ av kammare.

MF har redogjort för att ytterligare ett antal av de i nämnda referenslista upptagna anläggningarna har funktionen med uppvärmning med ångtillförsel, torkning och slutligen konditionering med ångtillförsel i samma kammare. School of Forestry, Canterbury University, Nya Zeeland (sid. 1 i referenslistan) har en sådan anläggning som installerades 1987. På sid. 2 i referenslistan nämns The Department of Forestry, Australian National University, Canberra, där en sådan anläggning installerades 1990. På sid. 3 i referenslistan har förutom den tidigare nämnda anläggningen hos FRI även anläggningen hos Southpine Ltd, Nelson, Nya Zeeland denna funktion. Därefter har alla med asterisk markerade anläggningar i referenslistan denna funktion.

Dessutom har MF uppgivit att det finns kammartorkar på Nya Zeeland, hos Carter Holt Harvey, Kinleith, där man har en ånggenerator till sex torkkammare. Anläggningen byggdes omkring 1990 och ångfunktionen byggdes till 1993. I kamrarna utförs både uppvärmning och konditionering med mellanliggande torkning.

Patentbesvärsrätten gör följande bedömning.

I sitt vittnesmål har MF redogjort för att ett antal torkanläggningar sålts till och installerats hos ett antal olika kunder före år 1994. I dessa anläggningar har man utnyttjat det förfarande som anges i patentkravets 1 ingress samt under uppvärmningsfasen tillfört mättad vattenånga vid atmosfärstryck (vanligen genererad genom uppvärmning av vattenbad) till den kring virket cirkulerande varma luften i den för uppvärmningsfasen använda torkkammaren så att vattenånga kondenserats på de kallare virkesytorna och därigenom överfört kondensationsvärme till virket. För flertalet (16 stycken) av dessa har uppgivits att vattenånga tillförts med en ångeffekt som legat i området 6-28 kW/m3 satsvolym av virket.

Han har speciellt redogjort för en torkanläggning som levererats till FRI i Rotorua, vilken också utnyttjat det i föregående stycke angivna förfarandet men med en ångkapacitet i området 12-15 kW/m3 virke, och som visats öppet vid studiebesök hos FRI. Vidare intygar han i sitt vittnesmål att vad som anges i nämnda brev av TH (bilaga 3 i pärmen ingiven till Patentverket 1999-05-05) på ett korrekt sätt beskriver de verkliga förhållandena.

Då det inte finns anledning för Patentbesvärsrätten att ifrågasätta de uppgifter MF lämnat i sitt vittnesmål finner rätten det styrkt att de förfaranden MF redogjort för och de förfaranden som beskrivits i brevet från TH har varit öppet utnyttjade.

Patentbesvärsrätten finner vidare att vad som anges i det beviljade patentkravet 1 inte skiljer sig från de förfaranden som enligt vad MF uppgivit har använts i de torkanläggningar med en ångeffekt som legat i området 6-28 kW/m3 satsvolym av virket och som han uppgivit har sålts och levererats till kunder före år 1994 eller från de förfaranden som beskrivs i nämnda brev från TH. Således har ett förfarande enligt det beviljade patentkravet 1 varit öppet utnyttjat före ingivningsdagen för patentansökan som ledde till patentet. Detta patentkrav anger därför ingen patenterbar uppfinning.

Vidare anges i Tom Moréns doktorsavhandling, förutom att det vid konditioneringsförfarandet efter torkningsförfarandet används ånga i sådana mängder att kondensering sker på virkesytorna, även att ångbehandling skulle kunna användas som ett effektivt sätt att värma virket före torkningen eftersom värmeöverföringen från ångkondensationen resulterar i korta uppvärmningstider. Dock ges inga uppgifter om ångeffekter i avhandlingen. Rätten finner dock det vara närliggande för fackmannen att med kännedom om den önskade verkan räkna fram de för uppvärmningsfasen lämpliga värdena på ångeffekten, och att sedan utnyttja dessa ångeffekter vid ett förfarande enligt det beviljade patentkravets 1 ingress, vilket anses vara förut känt. Vad som anges i det beviljade patentkravet 1 skiljer sig därför inte väsentligen från vad som är förut känt genom doktorsavhandlingen, varför detta patentkrav även av denna anledning inte anger något patenterbart.

Beträffande den anförda boken ”The kiln drying of lumber” finner rätten att det önskade resultatet inte är klart definierat och att det inte heller anges att någon kondensering sker på virkesytorna. Rätten anser också att de givna uppgifterna är för knapphändiga och inte tillräckligt entydiga för att man skall kunna avgöra vilka effektnivåer som bör användas vid de beskrivna förfarandena.

Patentkravet 1 enligt det alternativa yrkandet skiljer sig från det beviljade patentkravet 1 genom att det tillförts uppgifter om att ånga genereras och hålls trycksatt i en ackumulator, att ångan tillförs i huvudsak kontinuerligt och utan uppehåll, samt att uppvärmningsfasen, torkfasen/torkfaserna och konditioneringsfasen sker i samma torkkammare.

Vid de förfaranden som använts i de torkanläggningar med en ångeffekt som legat i området 6-28 kW/m3 satsvolym av virket som sålts till kunder före år 1994 och som MF redogjort för samt vid de förfaranden som beskrivs i nämnda brev från TH har uppvärmningsfasen, torkfasen/torkfaserna och konditioneringsfasen genomförts i samma kammare. Därför finner Patentbesvärsrätten att vad som anges i det alternativa patentkravet 1 skiljer sig från dessa förfaranden därigenom att ångan hålls trycksatt i en ackumulator och att ångan tillförs i huvudsak kontinuerligt och utan uppehåll. Att generera ånga, hålla den trycksatt i en ackumulator och tillföra den i huvudsak kontinuerligt och utan uppehåll utgör enligt rättens mening för fackmannen närliggande lämplighetsåtgärder, varför det som anges i det alternativa patentkravet 1 inte skiljer sig väsentligen från vad som är förut känt genom ovan nämnda öppna utnyttjande.

Vid angivna förhållanden kan patentet inte upprätthållas vare sig med de beviljade patentkraven eller med de patentkrav som inkom den 11 september 2001.

Björn Pernold Stefan Svahn Eva Hammar Rune Näsman

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 3 (Formulär A)

ak Visa mer Visa mindre