Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 00-431

Beslutsdatum: 2003-03-21

Lagakraft: 2003-05-21

Målet gäller: Upphävande av patent på mängdregleringsorgan för ett strömningsrör.

Ink datum: 2000-11-17

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9700275-2

PRV beslutsdag: 2000-09-20

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Nyhet; Uppfinningshöjd; Stöd i grundhandlingarna; Ej tillåten utvidgning

Tekniska sökord: Mängdregleringsorgan; Irisbländar-princip; Lameller

Lagrum: 1 §, 2 §, 13 §, 20 § samt 25 § tredje stycket patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: Lindab AB

Ombud: Awapatent AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: ABB Fläkt OY

Ombud: Stenhagen Patentbyrå AB

Fler Motparter: -

Referat: Nyhet och uppfinningshöjd ansågs föreligga hos ett mängdregleringsorgan för strömningsrör som fungerar enligt en irisbländares princip. I organet ingår lameller som i sina båda ändar är försedda med genom pressning åstadkomna upphöjningar/fördjupningar. Varje lamell är i sin ena ände infäst i ett hus vilket är försett med icke genomgående upphöjningar/fördjupningar i vilka motsvarande upphöjningar/fördjupningar hos lamellerna är inpassade. Patentkravet ansågs inte innehålla bestämningar som saknar stöd i grundhandlingarna (G1/93).

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet utan undanröjer överklagade beslutet och upprätthåller patentet i ändrad lydelse med nya patentkrav inkomna 3 februari 2003.

YRKANDEN

I överklagandet yrkar invändaren att patentet upphävs i sin helhet.

Patenthavaren yrkar, som det får förstås, att överklagandet lämnas utan bifall och att patentet upprätthålls med nya patentkrav inkomna 3 februari 2003.

DOMSKÄL

Föreliggande uppfinning avser, enligt ingressen till det nya patentkravet 1 (inkommet 3 februari 2003), ett mängdregleringsorgan för strömningsrör som fungerar enligt en irisbländares princip och omfattar ett ringformigt hus bestående av en botten och ett ovanpå bottnen monterat lock, och inuti vilket hus monterats väsentligen buktade stryplameller som i sin ena ände är vridbart förenade med huset, samt en strypring som är försedd med radiella spår i vilka stryplamellernas andra ändar löper, vilka stryplameller steglöst kan vridas mellan stängt och öppet läge genom att man vrider på strypringen.

Ett sådant mängdregleringsorgan där lamellerna fästes i sin ena ände vridbart vid lagertappar i bottnen av huset är förut känt. Lamellerna fästes i huset med genomgående nitning som visserligen ger god vridbarhet åt lamellerna och dessutom garanterar att de inte lossnar men har nackdelen att nithål uppstår i såväl husets botten som lock, vilket leder till läckage i flödesregleringsorganet, enligt vad som anges i patentets beskrivning.

Ändamålet med uppfinningen är, enligt vad som anges i beskrivningen, att åstadkomma ett flödesregleringsorgan där man slipper skadligt läckage.

Detta uppnås enligt den kännetecknande delen av det nya patentkravet 1 genom att på husets ena halva, företrädesvis bottnen, för varje lamell som ska monteras, har en icke genomgående fördjupning eller upphöjning utformats genom pressning, och att på lamellen i sin häremot kommande ände har utformats genom pressning en, likaså icke genomgående, relativt denna väsentligen komplementär formdetalj så att lamellen fritt kan vridas runt denna vridpunkt, och att på lamellen i båda ändar har utformats genom pressning sinsemellan likadana upphöjningar eller fördjupningar, men att på lamellens ena yta den ena är en upphöjning och den andra en fördjupning och tvärtom på lamellens andra yta.

Invändaren har anfört att patentkravet 1 som förelåg vid det överklagade beslutet har ändrats så att det innehåller bestämningar som inte har stöd i grundhandlingarna och så att det på ett otillåtet sätt har utvidgats genom att bestämningar i det beviljade patentkravet 1 har borttagits.

Invändaren anser således att det patentkrav 1 som förelåg vid det överklagade beslutet strider mot både 13 och 20 §§ patentlagen. Enligt invändaren har de "omarbetningar" och "preciseringar" som patenthavaren har utsatt patentkravet 1 för inte stöd i grundhandlingarna. De textställen patenthavaren hänvisar till ger enligt invändaren inget stöd för ändringarna.

Invändaren konstaterar vidare att vissa bestämningar som finns i det beviljade patentkravet 1 inte återfinns i patentkravet 1 som förelåg vid det överklagade beslutet. Det beviljade patentkravet 1 anger dels att husets ena halva skall ha "en icke genomgående fördjupning eller upphöjning (5", 5"")", dels att lamellen i ena änden är försedd med en, likaså icke genomgående formdetalj (5', 5"'). Patentkravet 1 som förelåg vid det överklagade beslutet anger förvisso att husets ena halva har en fördjupning eller upphöjning "vilken saknar genomgående hål", men den i det beviljade patentkravet 1 förekommande bestämningen att lamellen i ena änden har en icke genomgående formdetalj har tagits bort. Detta menar invändaren otvetydigt är en otillåten utvidgning i strid mot 20 § patentlagen, eftersom patentkravet 1 som förelåg vid det överklagade beslutet härigenom omfattar både genomgående och icke genomgående formdetaljer.

I överklagandeskriften vidhåller invändaren att det som anges i patentkravet 1 som förelåg vid det överklagade beslutet saknar uppfinningshöjd mot bakgrund av vad som är känt genom FI, B, 50 184 (D1), som invändaren menar representerar närmast liggande teknik, i kombination med endera av JP, U, 45 27998 (D2), JP, A, 54 17531 (D3) eller US, A, 4 094 492 (D4). I synnerhet menar invändaren att kombinationen D1 och D2, som leder till ett mängdregleringsorgan enligt det vid överklagade beslutet gällande patentkravet 1, ligger omedelbart nära till hands för en fackman på området. Av invändarens tidigare argumentering i ärendet mot då gällande patentkrav får det förstås att denne anser att det framgår av ansökningshandlingarna och av vad patenthavaren har angivit under ansökans behandling att ingressen till det beviljade patentkravet 1 (vilken ingress överensstämmer med den till det nya patentkravet 1) är baserad på det mängdregleringsorgan av irisbländartyp som är känt genom D1. Denna skrift visar även den första bestämningen av det beviljade patentkravets 1 kännetecknande del, eftersom upphöjningarna hos bottenstycket är icke genomgående och helt klart avsedda för montering av lamellerna. Invändaren anför vidare beträffande D1 att det är självklart att lamellernas monteringsorgan måste utformas som komplementära formdetaljer med avseende på upphöjningarna. Annars uppnås inte den åsyftade lagringen.

Enligt invändaren framgår av fig. 3 i D2, att detta kända irisspjäll har lameller som var för sig är försedda med en icke genomgående formdetalj (ett utskott) som är i ingrepp med en icke genomgående fördjupning i en del av huset. En fackman som ställs inför uppgiften att förbättra det genom D1 kända irisspjället, i synnerhet vad gäller förbindningen mellan lamellerna och bottenstycket, skulle således ha anledning att kombinera de tekniska lärorna ur D1 och D2 och därigenom komma fram till föreliggande uppfinning. Detta gäller i synnerhet som D2 också är inriktad på att minska läckaget i anslutning till spjället.

Vid ansökningsdatumet för det aktuella patentet hade fackmannen, enligt invändaren, även kännedom om flera andra liknande alternativa lösningar vad gäller effektiva förbindningar mellan lamellerna och bottenstycket eller locket hos spjällhuset. Exempel på detta finns i D3, där det i fig. 2 visas en i ett irisspjäll ingående lamell med upphöjningar avsedda att lagras i komplementärt utformade formdetaljer hos bottenstycket. En fackman, som har kännedom om D1 och D3, skulle ha anledning att kombinera D1 och D3 om han ställdes inför uppgiften att utveckla ett irisspjäll med mindre risk för läckage.

Motsvarande resonemang kan, enligt invändaren, föras kring en kombination av D1 och D4 som visar ännu ett alternativ vad gäller lagringen av spjällets lameller. Som bäst framgår av fig. 4 i D4, har lamellerna två upphöjningar 27 resp. 28 avsedda att ingripa med fördjupningar 21 (se fig. 3) resp. 22 (se fig. 4). Se i synnerhet spalt 3, rad 46-53 i D4. Upphöjningarna 27 och 28 är ”icke genomgående”, och även fördjupningarna 21 kan utformas som "icke genomgående". En fackman, som återigen utgår från det genom D1 kända spjället, skulle genom kombination med det genom D4 kända spjället enkelt kunna konstruera ett läckagereducerat spjäll enligt uppfinningen, varför denna saknar uppfinningshöjd.

Patenthavaren har anfört att enligt publikationen D1 är vid huset fäst en tapp för respektive spjäll som skall monteras, genom förmedling av en liten underläggsplatta. Den är alltså inte försedd med upphöjningar. Ett problem med den i D1 beskrivna tekniken är att det behövs separata delar (tappar, underläggsplattor) och arbetsskeden för fästande av dessa. Enligt D1 är den i spjällen bildade komplementära formdetaljen dessutom ett hål (enligt uppfinningen är den en fördjupning eller en upphöjning som inte går genom materialet, dvs. som alltså är bildad av materialet). Vid D1 kan denna tapp/hålförbindning inte utföras på motsatt sätt eftersom ett hål i huset skulle medföra just den nackdel som uppfinningen försöker avhjälpa. Teknikens ståndpunkt enligt D1 har alltså en nära anknytning till uppfinningen men de för uppfinningen kännetecknande definitionerna, som inte är självklara för en fackman inom teknikområdet på basis av denna publikation, framgår inte av D1.

I D2 är det, enligt patenthavaren, fråga om en strypdel som reglerar strömningen av kylluft vid en spinnmaskin och liknar en irisregulator. Enligt D2 förses varken huset eller spjällen med en upphöjning. Mellan huset och spjällen finns ett tappliknande organ som eventuellt är fäst (inte bildat) på spjällen. D2:s beskrivning är till ingen nytta när det gäller bedömning av denna del av konstruktionen. I varje fall ger den inte något som helst stöd åt invändarens ståndpunkt. Patenthavaren anför att det enligt invändaren är lätt för en fackman inom teknikområdet att komma fram till lösningen enligt patentet genom att kombinera publikationerna D1 och D2. Det är dock, enligt patenthavaren, ett faktum att ingendera av dessa två visar att spjällen/huset omfattar upphöjningar eller motsvarande fördjupningar. Patenthavaren anför vidare att invändaren också anser att i D2 har försökts lösa samma problem som i patentet. Av detta framgår att anordningen i D2 inte är uppbyggd på det i patentet beskrivna sättet. Vid anordningen i D2 behövs nämligen en separat tätad spärrplatta för att förhindra läckage eftersom konstruktionen mellan spjällen och huset inte förhindrar läckage. Enligt patentet behövs ingen dylik spärrplatta, och inget annat separat tätande organ heller, eftersom den i patentkrav 1 definierade konstruktionen som sådan förhindrar läckage.

Patenthavaren anser att det i D3, vilken avslöjar ett organ som reglerar strömningen av pulver eller motsvarande material och som liknar en irisregulator, på spjällen är bildade varken upphöjningar eller fördjupningar utan vid dem är fästa tappar. Enligt D3 är huset dessutom försett med hål i vilka de motsvarande tapparna på spjällen placeras. Det är fråga om just den teknik som man vill bli av med, för genom huset gjorda hål orsakar läckage om det strömmande mediet är gasformigt. Risken för läckage är inte lika stor vid ett strömningsrör för pulverformiga medel men mängdregleringsorganet enligt det föreliggande patentet är inte avsett för pulverformiga medel. D3 varken innehåller lösningen enligt uppfinningen som sådan eller leder till densamma då den kombineras med någon annan av de av invändaren anförda publikationerna.

Vad gäller D4 anför patenthavaren att vid respektive spjäll också i detta fall är fästa tappar varav den på den ena sidan belägna tappen rör sig i ett spår i en drivring och varav den på motsatta sidan och i motsatta änden belägna tappen rör sig i ett hål i en monteringsring. På det egentliga huset är varken fördjupningar eller upphöjningar bildade. Konstruktionen är alltså, enligt patenthavaren, mer komplicerad och inte utförd enligt de i patentet ingående kännetecknen. Det är, enligt denne, inte heller självklart att en fackman inom teknikområdet kommer fram till uppfinningen enligt patentet om han kombinerar denna publikation med någon annan av de i invändningen anförda publikationerna.

I samband med att de nya patentkraven ingavs anförde patenthavaren att genom det nya patentkravet 1 har det begärda skyddet ytterligare inskränkts till förhållandet att lamellerna har speciell symmetri med avseende på sina formdetaljer. Härigenom har uppfinningen enligt det nya patentkravet 1 givits ytterligare nyhet och uppfinningshöjd.

Invändaren har haft tillfälle att yttra sig över de nya patentkraven men inte inkommit med något yttrande.

Patentbesvärsrätten gör följande bedömning.

Först konstaterar rätten att det nya patentkravet 1 ändrats i förhållande till det ursprungligen ingivna patentkravet 1 genom att det i den kännetecknande delen intagits bestämningar om att: a) fördjupningen eller upphöjningen som finns på husets ena halva har utformats genom pressning, b) formdetaljen på lamellen i sin mot fördjupningen eller upphöjningen som finns på husets ena halva kommande ände likaså är icke genomgående och har utformats genom pressning, samt c) att på lamellen i båda ändar har utformats genom pressning sinsemellan likadana upphöjningar eller fördjupningar, men att på lamellens ena yta den ena är en upphöjning och den andra en fördjupning och tvärtom på lamellens andra yta.

Genom att bestämningen om att formdetaljen på lamellen är icke genomgående nu åter finns i patentkravet 1 faller anmärkningen om att patentkravet 1 har utvidgats efter patentmeddelandet.

Det kvarstår dock att fastställa huruvida de gjorda ändringarna i patentkravet 1 har stöd i de ursprungligen ingivna handlingarna.

Beträffande bestämningen a) hänvisas till den ursprungligen ingivna beskrivningens sida 5 rad 3-5 där det anges att fördjupningarna/upphöjningarna på lamellerna åstadkommits genom till exempel pressning samt samma sida rad 11-12 där det anges att bottnen på samma sätt som lamellerna försetts med upphöjningar/fördjupningar. Dessa textavsnitt ger, enligt Patentbesvärsrättens mening, erforderligt stöd för införandet av bestämningen a).

Vad gäller bestämningen b) så hänvisas till den ursprungligen ingivna beskrivningens sida 5 rad 3-5 beträffande den del av bestämningen som rör åstadkommandet av fördjupningarna/upphöjningarna genom pressning. Rätten kan dock inte finna att det i grundhandlingarna uttryckligen är angivet att formdetaljen är icke genomgående. Emellertid är enligt vad som framgår av figurerna 4-6 samt 12-13 de där visade formdetaljerna utformade utan genomgående hål eller ”icke genomgående”. Vidare är det ostridigt att det av grundhandlingarna framgår att fördjupningen eller upphöjningen som finns på husets ena halva är icke genomgående. Om man sedan beaktar att det på den ursprungligen ingivna beskrivningens sida 5 rad 11-12 anges att bottnen försetts med upphöjningar/fördjupningar på samma sätt som lamellerna framgår det att förutom att upphöjningarna/fördjupningarna både på husets ena halva och på lamellerna utformats genom pressning även att de utformats ”icke genomgående”. Enligt rättens mening finns därför erforderligt stöd för bestämningen b) i grundhandlingarna.

I detta sammanhang hänvisas även till EPO:s stora besvärskammares avgörande G 1/93. Av sista stycket i detta avgörande framgår att: ett särdrag som inte har angivits i grundhandlingarna men som har lagts till ansökningen under dess handläggning och som, utan att ge ett tekniskt bidrag till uppfinningen enligt patentkraven, endast begränsar det beviljade patentets skyddsomfång genom att exkludera skydd för en del av ansökningsföremålet enligt grundhandlingarna, skall inte anses utgöra ett särdrag som går utanför innehållet i grundhandlingarna enligt artikel 123(2) EPC. Invändningsgrunden enligt artikel 100(c) EPC utgör därför inget hinder för upprätthållande av europeiskt patent som innehåller ett sådant särdrag.

Motsvarande bestämmelse i 13 § patentlagen möjliggör att samma synsätt skulle kunna tillämpas i föreliggande fall då särdraget att lamellens formdetalj är ”icke genomgående” enligt rättens mening måste betraktas som ett särdrag som har lagts till ansökningen under dess handläggning och som, utan att ge ett tekniskt bidrag till uppfinningen enligt patentkravet 1, endast begränsar det beviljade patentets skyddsomfång genom att exkludera skydd för en del av ansökningsföremålet enligt grundhandlingarna. Bestämmelsen i 25 § punkt 3 patentlagen skulle därmed inte utgöra något hinder för upprätthållande av patentet på grund av detta särdrag även om det skulle ha bedömts sakna erforderligt stöd i grundhandlingarna.

Vad sedan avser bestämningen c) anser rätten att stöd för denna bestämning återfinns på den ursprungligen ingivna beskrivningens sida 5 rad 3-9 samt det ursprungliga patentkravet 2.

Patentbesvärsrätten finner vidare att vad som anges i det nya patentkravet 1 skiljer sig från vart och ett av de anförda dokumenten (D1-D4) åtminstone genom att det i det nya patentkravet 1 anges att fördjupningen eller upphöjningen som finns på husets ena halva har utformats genom pressning samt att på lamellen i båda ändar har utformats genom pressning sinsemellan likadana upphöjningar eller fördjupningar, men att på lamellens ena yta den ena är en upphöjning och den andra en fördjupning och tvärtom på lamellens andra yta. Vad som anges i patentkravet 1 uppvisar således nyhet. Då inget av de anförda dokumenten ger fackmannen någon anvisning som leder denne fram till uppfinningen enligt patentkravet 1 eller då det för övrigt inte finns någon anledning att anse det som närliggande att med utgångspunkt från något av de anförda dokumenten modifiera ett organ för reglering av flöde och på så sätt erhålla ett organ enligt patentkravet 1 måste det som anges i detta patentkrav anses uppvisa erforderlig uppfinningshöjd.

Patentet skall därför upprätthållas i ändrad lydelse med patentkrav inkomna 3 februari 2003.

Björn Pernold Stefan Svahn Håkan Sandh

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

ak Visa mer Visa mindre