Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

91-315
1996-04-02
1996-06-02
Förfarande för färgning av hår jämte hårfärgningssats för användning vid nämnda förfarande
1991-07-19
-
-
8306730-6
1991-05-17
-
-
-
-
hårfärgning
-
patent
avslag
intressant
invändare
L'Oreal
Albihns Patentbyrå AB, H.
-
Bristol-Myers Squibb Company
Perneborg, Henry, Uppsala Patentbyrå tidigare Allied Attorneys Chemical AB ändr. 95-08-18 ak
-
Färgning av hår genom behandling först med ett koppar- eller järnsalt vid pH≤8 och därefter med 5,6-dihydroxiindol. Ej uppfinningshöjd av förstahandsyrkande. Denna påverkas ej av om man i efterhand lyckats visa en annan reaktionsmekanism än som kunde antas gälla vid tiden för hänvisningen. Sökandens andrahandsyrkandet (kopparsalter) patenterbart.
-
YRKANDEN

Invändaren har i första hand yrkat att ansökningen avslås och i andra hand att kravet 1 begränsas "till användning av koppar(II)salt vid förbehandlingen".

Sökanden har vidhållit patentansökningen med i första hand oförändrade patentkrav och i andra hand med patentkrav inkomna den 23 februari 1996.

I målet har hållits muntlig förhandling.

Patentbesvärsrätten bifaller inte invändarens förstahandsyrkande utan bifaller, med undanröjande av det överklagade beslutet, ansökningen till patent på grundval av de patentkrav som inkom den 23 februari 1996 och med samtidigt inkommen ny beskrivning.

SKÄL

Patentkraven 1 avser huvudsakligen ett förfarande för färgning av hår genom behandling med 5,6-dihydroxiindol vid ett pH av 8-9,5, vilken behandling föregås av att håret dessförinnan bringas i kontakt med en vattenlösning av ett metallsalt med ett pH av minst 8 som enligt sökandens förstahandsyrkande utgörs av ett koppar- eller järnsalt och enligt andrahandsyrkandet av ett kopparsalt.

Genom den franska patentskriften 1.133.594 är ett förfarande för färgning av hår förut känt, vilket förfarande innefattar behandling av håret med en alkalisk vattenlösning av 5,6-dihydroxiindol och järnklorid eller kopparklorid (s. 1, sp. 2, andra st., r. 1-2 och s. 2, sp. 1, femte st., r. 1-8) eller behandling först med indolföreningen och därefter sköljning med metallsaltet.

Genom den japanska patentskriften 53-133641, som av invändaren ingivits i engelsk översättning, är det förut känt att hår behandlas med polyetylenimin, färgas genom behandling med en utgångsförening ("precursor") till melanin, nämligen tyrosin eller "dopa" (DL-ß-(3,4-dihydroxifenyl)alanin eller derivat därav och ett metallsalt. Olika metallsalter har prövats bl.a. koppar- och järnsalter (s. 6, tabell 1). Som metallsalt föredras bl.a. järnsalt. Färgeffekten uppges bli större om håret först behandlas med metallsaltet och därefter med melaninutgångsföreningen (s. 7, r. 1-3).

Invändaren hävdar att uppfinningen utgör en kombination av vad som är förut känt genom de två hänvisningarna och att den patentsökta uppfinningen inte väsentligen skiljer sig från vad som är förut känt.

Sökanden bestrider att så skulle vara fallet. Sökandens främsta skäl för sin ståndpunkt är att den japanska patentskriften avser färgning med tyrosin eller dopa, vilka inte såsom 5,6-dihydroxiindol övergår till färgämnet melanin utan färgeffekten skulle i stället härröra från bildade metallkomplex. Som stöd härför åberopar sökanden tre utlåtanden från K. Brown, inkomna den 28 februari 1991 (pag 70), den 1 november 1995 (a.b. 29) och den 29 december 1995 (a.b. 48) samt ett utlåtande från G. Prota inkommet den 28 november 1995 (a.b. 35). Sökanden framhåller även, att enligt den japanska hänvisningen håret först behandlas med polyetylenimin, vilket påverkar färgningseffekten (s. 9, r. 5-9) och att färgningen enligt den patentsökta uppfinningen är betydligt snabbare. Beträffande vad som är förut känt genom den franska patentskriften framhåller sökanden i huvudsak att det enligt denna inte är kritiskt att använda metallsalt, att varken järn- eller kopparsalt förekommer i utföringsexemplen och att ammoniakaliskt silvernitrat är föredraget metallsalt (s. 2, spalt 1, femte st., r. 8-9).

Patentbesvärsrätten gör följande bedömning.

Förfarandet enligt patentkravet 1 i förstahandsyrkandet skiljer sig från vad som är förut känt genom den franska patentskriften i huvudsak därigenom att håret bringas i kontakt med koppar eller järnsaltet i ett steg innan det behandlas med 5,6-dihydroxiindol.

Vid läsning av den japanska hänvisningen måste det anses framstå såsom klart för fackmannen att avsikten med att använda tyrosin och dopa, vilka - i likhet med 5,6-dihydroxiindol - utgör mellanprodukter för melanin, är att bilda den för färgning av hår önskade slutprodukten melanin (s. 1, r. 3-1 nedifrån, s. 3, r. 6-2 nedifrån och s. 5, r.1-3 och t.ex. Problèmes Capillaires (1966), s. 68, a.b. 20). Denna insikt påverkas inte av om man i efterhand har kunnat göra sannolikt att melanin inte bildas vid det i den japanska patentskriften beskrivna förfarandet. Vidare ligger förbehandlingen av håret med poyetylenimin enligt det kända förfarandet utanför det i kravet 1 angivna färgningsförfarandet och påverkar inte bedömningen av uppfinningshöjden. Av tabell 1 framgår att järnsalter men inte kopparsalter ger upphov till bra färgningsvärden och dessutom anges järnsalt i kravet 1, s. 2, r. 1.

Det får med hänsyn till vad som ovan anförts anses näraliggande för fackmannen att genom kombination av vad som är förut känt genom den franska patentskriften och den japanska patentskriften använda järnsalter på det sätt som anges i patentkravet 1 för att uppnå en förbättrad färgning. I vad gäller kopparsalterna förekommer i den japanska patentskriften endast uppgift om dessa salter i tabell 1, s. 6 och då i samband med så dåliga värden att de närmast avhåller fackmannen från att använda sig av kopparsalter i det aktuella sammanhanget, varför denna hänvisning inte kan anses ge någon för patenterbarheten relevant information i kombination med vad som beskrivs i den franska patentskriften.

Patentbesvärsrätten finner därför att förfarandet enligt sökandens förstahandsyrkande inte väsentligen skiljer sig från vad som är förut känt. Motsvarande bedömningar gäller produktkraven 4 och 5. Däremot kan förfarandet enligt krav 1 i andrahandsyrkandet inte anses närliggande. Produkterna angivna i krav 4 och 5 enligt andrahandsyrkandet kan inte heller anses vara förut kända eller närliggande i förhållande till vad som är förut känt.

Patentkraven 1, 4 och 5 enligt sökandens förstahandsyrkande anger sålunda inte en patenterbar uppfinning jämlikt 2§ patentlagen. De alternativa patentkraven inkomna den 23 februari 1996 får däremot anses ange en patenterbar uppfinning enligt samma lagrum.

Suzanne Depken Göran Andersson Rune Näsman

Referent

Enhälligt

BESVÄRSHÄNVISNING, se bilaga (Formulär A)

ak

Visa mer Visa mindre