Domstols Målregister

Målet gäller: Giltighet av den internationella varumärkesregistreringen SAINT LOUIS SUCRE i figur.

Ink datum: 2001-01-25

Reg datum: -

Överklagat: 2003-02-21

PRV:s nummer: 691.814

PRV beslutsdag: 2000-11-20

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: 1212-03

Beslut: Ej prövningstillstånd

Klass: -

Juridiska sökord: Särskiljningsförmåga; Användning; Vilseledande geografisk ursprung; Telle-quelle

Tekniska sökord: -

Lagrum: 3 § 29 § 14 § 1 st 2), 2 § 2 st 3 förordningen om utländska varumärken (1970:495)

Måltyp: varumärke

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Saint Louis Sucre S.A.

Ombud: Ehrner & Delmar Patentbyrå AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Beteckningen SANT LOUIS har ansetts var ägnat att uppfattas som angivande av det geografiska ursprunget för de varor i klass 30 som omfattas av registreringen. Eftersom klaganden bedriver sin tillverkning i Frankrike har märket också ansetts vilseledande allmänheten i fråga om varornas geografiska ursprung. Bestämmelsen i 29 § VmL jfr med 2 § förordningen om utländska varumärken har inte ansetts tillämplig vid prövning av giltigheten av en internationell registrering.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDEN OCH GRUNDER

Klaganden har vidhållit yrkandet att den internationella registreringen av varumärket SAINT LOUIS SUCRE i figur för varuslaget socker i klass 30 skall medges giltighet i Sverige. Klaganden har medgivit en disclaimer för ordet SUCRE i märket.

Klaganden har bestritt att beteckningen SAINT LOUIS i märket är vilseledande för en fransk näringsidkare i fråga om varornas geografiska ursprung och har anfört att beteckningen är namnet – inte bara på en stad i USA – utan också på en stad i klagandens hemland Frankrike liksom på en stad i Senegal samt att märkesordet snarare torde referera till den historiskt kände franske kungen Ludvig IX med epitetet den helige – Saint Louis.

Klaganden har vidare anfört att märket använts i Sverige sedan 1993 och har gjort gällande att märket därför måste anses ha erforderlig särskiljningsförmåga.

I andra hand har klaganden med åberopande av sin hemlandsregistrering av märket yrkat att giltighet för den internationella registreringen medges med tillämpning av bestämmelsen om registrering telle quelle i 2 § förordningen (1970:495) om utländska varumärken m.m.

DOMSKÄL

Enligt 54 § andra stycket varumärkeslagen (VmL) föreligger hinder mot giltigheten här i landet av en internationell varumärkesregistrering om det med registreringen avsedda märket inte uppfyller förutsättningarna enligt 13 § eller om något hinder föreligger enligt 14 §.

Enligt 13 § första stycket VmL får ett varumärke registreras endast om det har särskiljningsförmåga. Ett varumärke som bl.a. uteslutande eller med endast en mindre ändring eller tillägg

anger varans art eller geografiska ursprung skall inte i och för sig anses ha särskiljningsförmåga. Vid bedömande av om ett märke har särskiljningsförmåga skall hänsyn tas till alla omständigheter och särskilt till den omfattning och den tid märket varit i bruk.

Enligt 14 § första stycket 2) VmL får ett varumärke inte registreras om det är ägnat att vilseleda allmänheten. Sådant vilseledande anses bl.a. föreligga om märket består av eller innehåller beteckning som förmedlar ett oriktigt intryck av en varas geografiska ursprung.

Klagandens märke är ett kombinerat ord- och figurmärke. Det förhållandet att märket redan genom sin figurkaraktär besitter särskiljningsförmåga innebär att hinder mot giltighet av klagandens internationella registrering inte föreligger enligt 13 § VmL. Frågan i målet är i stället huruvida förekomsten av ordet SAINT LOUIS innebär att märket framstår som vilseledande i fråga om geografiskt ursprung.

Det måste anses vara tämligen väl känt hos den svenska allmänheten att beteckningen Saint Louis är namnet på en stad i delstaten Missouri i USA. Det kan inte heller på grund av den varutyp märket avser i klass 30 eller på grund av den aktuella platsens beskaffenhet anses att det för omsättningskretsen här i landet skulle framstå som främmande i och för sig att varorna i fråga om tillverkning eller på annat sätt har geografisk anknytning till den amerikanska staden.

Fråga är därför om det föreligger andra omständigheter som innebär att märket ändock inte skulle komma att i första hand sättas i samband med namnet på den amerikanska staden.

Det förhållandet att det såsom klaganden anfört i målet också finns en stad i Frankrike med namnet Saint-Louis och en stad i Senegal med namnet Saint Louis skulle kunna innebära att

märket uppfattas hänsyfta främst på någon av dessa städer. Eftersom klaganden är ett franskt företag skulle hinder i så fall inte föreligga att låta namnet på en fransk stad ingå i märket medan namnet på en stad i Senegal inte skulle framstå som mindre vilseledande än på en amerikansk stad. Den franska staden har emellertid få invånare och måste liksom staden i Senegal antas vara föga känd av allmänheten här i landet. Det finns därför inte skäl att i prövningen fästa avseende vid att Saint Louis utgör namn även på dessa båda städer.

Den utredning som sökanden åberopat i målet ger inte stöd för att märket på grund av användning kommit att i den berörda omsättningskretsen framstå främst som ett varukännetecken för det aktuella varuslaget. Inte heller finns det skäl att anta att märket i någon beaktansvärd omfattning skulle komma att associeras till den franske medeltidskonungen Ludvig IX och det epitet Saint Louis som tillkommit denne. Det får därför vid en samlad bedömning anses att märket genom den ingående beteckningen SAINT LOUIS i första hand är ägnat att sättas i samband med den amerikanska staden och uppfattas ange denna som geografiskt ursprung för varorna. Eftersom klaganden är ett franskt företag och bedriver sin tillverkning i Frankrike är märket ägnat att vilseleda allmänheten ifråga om varornas geografiska ursprung. Hinder mot registreringens giltighet föreligger därför med tillämpning av 54 § andra stycket VmL jämförd med 14 § första stycket 2).

Som framgår av 54 § VmL skall prövningen av om hinder föreligger mot giltigheten av en internationell varumärkesregistrering ske med utgångspunkt i bestämmelserna i 13 § och 14 §. Den särskilda ordningen för nationell registrering av varumärke grundad på en hemlandsregistrering enligt 29 § VmL och 2 § förordningen (1970:495) om utländska varumärken m.m. äger således inte tillämpning vid prövningen av giltigheten av en internationell varumärkesregistrering. I de avseenden som är aktuella i målet skulle en tillämpning av nämnda bestämmelser emellertid inte heller ha kunnat leda till en annan bedömning, jämför 2 §

andra stycket punkterna 2 och 3 förordningen.

Klagandens internationella registrering kan på anförda skäl inte ges giltighet i Sverige.

Alf Linder Jeanette Bäckvall Eva Hammar

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär B)

Visa mer Visa mindre