Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

01-156
2002-11-26
2003-01-26
Förfarande och anordning avseende en elektronisk börs.
2001-05-03
-
-
9804169-2
2001-02-21
-
-
-
-
-
-
patent
avslag
vägledande
sökande
OM Technology AB
Gunilla Svensson
-
-
-
-
-
-
DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDE M.M.

Sökanden vidhåller ansökningen med nya patentkrav inkomna den 16 november 2001.

I målet har hållits muntlig förhandling, vilken omfattat också det rättsligt likartade målet 01-157 med samma sökande, numera avgjort genom dom den 10 oktober 2002 (i det följande betecknat ”parallellmålet").

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

De rättsliga utgångspunkterna för prövningen

Föreliggande patentansökan avser ett förfarande vid en elektronisk, automatiserad börs ansluten till andra börser i syfte att garantera att en kund (köpare eller säljare) inte erbjuds ett sämre pris än kunden skulle fått vid de anslutna börserna. Ansökningen avser också en elektronisk, automatiserad börs för genomförande av förfarandet.

Vid prövningen i målet aktualiseras i första hand frågan hur förfarandet och den elektroniska börsen enligt ansökningen förhåller sig till det patenträttsliga uppfinningsbegreppet i 1 § första stycket patentlagen (PL) med den precisering av detta som kommer till uttryck i bestämmelsens andra stycke punkten 3 enligt vilken som uppfinning aldrig skall anses sådant som enbart utgör ”en plan, regel eller metod för intellektuell verksamhet, för spel eller för affärsverksamhet eller ett datorprogram”.

Leder bedömningen till att förfarandet och den elektroniska börsen enligt ansökningen får anses falla inom uppfinningsbegreppet i 1 § PL kan frågan om kravet på nyhet och uppfinningshöjd enligt 2 § PL är uppfyllt behöva prövas.

Ansökningen

Av ansökningens beskrivning framgår i huvudsak följande beträffande det patentsökta förfarandets respektive den patentsökta börsens bakgrund och syfte.

I existerande elektroniska börssystem för kontinuerlig handel används vanligen vid matchningen av köp- och säljorder en enkel modell, som kan beskrivas ”först in, först betjänad”. Två order matchas om det finns ett säljpris som matchas av ett köppris. För att öka likviditeten finns det s.k. Market makers som har krav på sig från börsen att kontinuerligt ange dubbelsidiga kvoteringar, dvs. både ett säljpris och ett köppris för ett visst finansiellt instrument. En Market maker måste för respektive finansiellt instrument ha en sådan dubbelsidig kvotering på marknaden hela tiden. Kvoteringarna – tillsammans med vanliga order – skapar ett bästa bud respektive erbjudande som sänds ut som börsens officiella pris och som används av investerare för beslut om köp eller försäljning av ett finansiellt instrument.

I dagens börshandel har det blivit allt vanligare att samma finansiella instrument handlas på olika börser samtidigt. Priserna för samma instrument är emellertid inte alltid lika vid dessa olika börser. För investerarna, som önskar det bästa priset när ett avslut görs, har detta skapat ett problem därigenom att de måste välja en börs vid vilken de tror att de kan få det bästa priset vid ett visst tillfälle.

Syftet med föreliggande uppfinning är att lösa detta problem och åstadkomma ett elektroniskt börshandelsystem som har en funktionalitet, vilken minskar eller eliminerar risken för att en person, som lägger en order i en elektronisk börs får ett sämre pris än han skulle ha fått vid en annan börs.

Sökanden har i beskrivningens inledning i avsikt att närmare belysa uppfinningen vidare anfört följande (s. 2f).

”I en föredragen utföringsform tillåter börsen endast matchning om ett bättre pris inte kan hittas på annat håll. Istället har en market marker (primär market maker) vid börsen inmatat en parameter till börsen. Parametern indikerar om market makern är beredd att ge ett bättre pris och om detta är fallet hur mycket bättre. Om det bättre priset är bättre eller lika med priset vid den andra börsen avslutas affären automatiskt vid det pris som erbjuds vid den andra börsen. Om priset fortfarande inte är lika bra som priset som erbjuds vid den andra börsen läggs den inkommande ordern i orderboken men ingen matchning sker omedelbart. Istället sänds ett meddelande till market makern. Market makern kan då kontakta den andra börsen och göra ett avslut vid deras erbjudna pris och sända en handelsrapport tillsammans med kundordern till orderboken. Om ett avslut inte görs med den andra börsen uppdaterar den andra börsen sitt pris till ett sämre pris och matchning kan nu äga rum eftersom ingen annan börs erbjuder ett bättre pris.

I en annan föredragen utföringsform sänds ordern automatiskt till börsen som har det bättre priset om detta är fallet och ordern behandlas vidare vid denna börs eller så gör börsen automatiskt ett avslut med den andra börsen och gör sedan ett avslut med kunden då den andra börsen erbjuder ett bättre pris än ett elektroniskt börssystem.”

Av beskrivningen framgår (bl.a. s. 3 m – n) även att de till den elektroniska börsen anslutna börserna kan vara elektroniska börser eller golvhandelsbörser.

Det patentsökta förfarandet och motsvarande börs definieras på följande sätt i de självständiga båda kraven 1 och 6.

1. Förfarande i en elektronisk, automatiserad börs ansluten till andra börser, innefattande stegen att:

– motta en kundorder från en orderläggare,

– kontrollera vilken börs som för närvarande erbjuder det bästa priset för att matcha ordern och

– automatiskt erbjuda ett pris som är lika med den andra börsens om den andra börsen erbjuder ett för orderläggaren bättre pris.

6. Elektronisk, automatiserad börs ansluten till andra börser, innefattande:

– organ för att motta en kundorder från en orderläggare,

– organ för att kontrollera vilken börs som för närvarande erbjuder det för orderläggaren bästa priset för att matcha ordern och

– organ för att automatiskt erbjuda ett pris som är lika med den andra börsens om en annan börs erbjuder ett för orderläggaren bättre pris.

Överklagade beslutet

Patentverket fann i sitt avslagsbeslut, vilket hänförde sig till patentkrav som i sak överensstämmer med de nu gällande kraven, att det patentsökta förfarandet saknade teknisk karaktär och därför inte tillhörde det patenterbara området enligt 1 § PL. Förfarandets särdrag var enligt Patentverket förfarandesteg enbart av administrativ eller finansiell karaktär.

Vad angick den patentsökta, elektroniska börsen fann Patentverket att denna saknade erforderlig uppfinningshöjd eftersom den karakteriserades av organ bara definierade genom förfarandets särdrag där bidraget till teknikens ståndpunkt var en icke-teknisk beskrivning av en affärsmetod.

Sökandens argumentering

Sökanden har i överklagandet framhållit att undantaget i 1 § andra stycket PL från det patenterbara området genom uttrycket ”vad som enbart utgör” måste tolkas strikt. I förevarande fall anger förfarandekravet en algoritm för hur en automatiserad transaktion mellan en köpare och en säljare utförs i ett elektroniskt börshandelsystem. Detta kan inte anses vara enbart en affärsmetod utan är snarare en beskrivning av hur en maskin arbetar.

Sökanden har vidare framhållit, såsom närmare utvecklats i yttrandet över Patentverkets tekniska föreläggande, att i det patentsökta elektroniska börshandelsystemet finns inbyggt en funktionalitet för att garantera en kund bästa möjliga pris då ett instrument handlas på flera olika marknader samtidigt. Den funktionaliteten utgör en teknisk lösning på ett tekniskt problem som tidigare inte funnits i den automatiserade process som ett elektroniskt börshandelsystem utgör. Ett elektroniskt börshandelsystem är till sin natur av teknisk karaktär och därmed får även den funktionalitet som förbättrar prestanda hos detta system anses ha teknisk karaktär. Uppfinningen har mot denna bakgrund, enligt sökanden, erforderlig teknisk karaktär. I anslutning härtill har sökanden i överklagandet anfört att det torde saknas grund i patentlagen för att ställa upp kravet att det måste vara fråga om ett tekniskt bidrag till känd teknik för att uppfinningshöjd ska föreligga.

I parallellmålet har sökanden vidareutvecklat sin argumentering om den patenträttsliga innebörden av begreppet teknisk karaktär och därvid med hänvisning till två besvärskammaravgöranden vid EPO, T 935/97 (EPOR 1999, s. 301) och T 931/95 (OJ EPO 2001, s. 441) framhållit att någon entydig definition av begreppet teknisk karaktär inte står att finna. Exempel på då teknisk karaktär föreligger ges dock, såsom att tekniska överväganden, lösningen på ett tekniskt problem eller uppnående av en teknisk effekt medför att teknisk karaktär föreligger. Detta torde dock enligt sökanden inte vara en uttömmande förteckning över det som krävs för att teknisk karaktär skall anses föreligga. Sökanden har i parallellmålet slutligen hävdat att tolkningen av 1 § PL måste ske i belysning av det s.k. TRIPs-avtalet som Sverige i egenskap av medlem i WTO är bundet av. Sökanden har därvid – med hänvisning till vissa uttalanden av besvärskammaren i ovannämnda T 935/97 (avsnitten 2.3 och 3 i beslutsskälen) om ett vidare uppfinningsbegrepp i TRIPs-avtalet än i EPC – hävdat att den tolkning av 1 § PL som Patentverket gjort i enlighet med det överklagade beslutet torde stå i strid med TRIPs-avtalets artikel 27.

Denna utveckling av sökandens talan i parallellmålet får i motsvarande mån anses åberopad även i det nu aktuella målet.

DOMSKÄL

Närmare om de rättsliga utgångspunkterna för prövningen

Som inledningsvis anfördes aktualiseras i målet i första hand frågan hur förfarandet och börsen enligt ansökningen förhåller sig till det patenträttsliga uppfinningsbegreppet i 1 § första stycket PL med den precisering av detta som kommer till uttryck i bestämmelsens andra stycke punkten 3 enligt vilken som uppfinning aldrig ska anses sådant som enbart utgör ”en plan, regel eller metod för intellektuell verksamhet, för spel eller för affärsverksamhet eller ett datorprogram”.

I det fall uppfinningsbegreppet enligt 1 § PL kan bedömas vara uppfyllt kan frågan uppkomma om förhållandet till det i 2 § första stycket PL uppställda kravet på nyhet och uppfinningshöjd. Bedömningen görs i så fall på grundval av i första hand den teknikens ståndpunkt sökanden själv utgått från, dvs. en existerande elektronisk, datorstyrd börs, samt med beaktande av konventionell kunskap om datorprogrammering.

I parallellmålet har Patentbesvärsrätten i domen den 10 oktober 2002 , se domskopia (bilaga 2), tagit ställning till motsvarande frågor i sökandens av Patentverket avslagna patentansökan 9804170-0 avseende ett förfarande och ett elektroniskt börssystem syftande till att underlätta för en Market maker att utan onödigt risktagande upprätthålla sin dubbelsidiga kvotering och därvid tillämpa olika matchningsförfaranden i beroende av typ av motpart.

De överväganden ifråga om de rättsliga utgångspunkterna för prövningen som gjorts i det målet innebär sammanfattningsvis för det första att den omfattande och i sak väsentligen ensartade praxis som utbildats vid EPO:s besvärskamrar när det gäller datorrelaterade uppfinningar bör vara vägledande för den svenska rättstillämpningen på området och för det andra att regleringen i TRIPs-avtalets artikel 27 (1) om medlemstaternas patenteringsskyldighet inte motiverar någon ändrad tillämpning, se i bilagda domskopia s. 7n – 9. Vad som där anförts läggs följaktligen till grund även för bedömningen i det nu aktuella målet.

Detsamma gäller redogörelsen i den tidigare domen för den närmare regleringen i EPC och för praxis vid EPO (s. 10 – 15 ö). I sammanfattning innebär den redogörelsen följande. En uppfinning anses patenterbar endast om den har teknisk karaktär och detta villkor ligger i begreppet uppfinning i 1 § första stycket PL med den precisering som följer av andra stycket. Erforderlig teknisk karaktär föreligger om en uppfinning löser ett tekniskt problem, medför en teknisk effekt eller förutsätter tekniska överväganden, vilka båda sistnämnda kriterier implicerar att uppfinningen löser ett tekniskt problem. Jämförd med känd teknik måste en datorrelaterad uppfinning bedömd som helhet innefatta ett nytt tekniskt bidrag som således inte hänför sig till något som enligt 1 § PL faller utanför det patenterbara området. Detta bidrag blir avgörande för prövning av frågan om nyhet och uppfinningshöjd.

En ren automatisering av en plan, regel eller metod för affärsverksamhet, med den tidsvinst och säkerhet detta ger får inte teknisk karaktär enbart därför att metoden i ett aktuellt patentkrav karakteriseras genom normala medel i en dator vilka definieras i funktionsform svarande mot de steg som ingår i metoden. Först om metodens utformning och genomförande med hjälp av en konventionell dator kräver tekniska överväganden kan det medföra att kravet på teknisk karaktär uppfylls.

Patentbesvärsrätten redovisade i det nu berörda avsnittet av den tidigare domen de närmare omständigheterna i två uppmärksammade besvärskammaravgöranden av relevans för undantaget ifråga om metoder för affärsverksamhet, nämligen avgörandet i fallet T 769/92 (OJ EPO 1995, s. 525) och det av sökanden åberopade avgörandet i fallet T 931/95 (OJ EPO 2001, s. 441). Det förstnämnda med positiv utgång och det andra med negativ utgång för den sökande. Fallen har samma relevans för bedömningen i det nu prövade målet.

Patentbesvärsrättens bedömning

Mot den redovisade bakgrunden gör Patentbesvärsrätten följande överväganden och bedömning i frågan huruvida det patentsökta förfarandet respektive den motsvarande elektroniska börsen uppfyller kravet på teknisk karaktär och, om så skulle anses vara fallet, om det föreligger ett sådant bidrag till känd teknik – i första hand såsom denna angivits av sökanden, och med beaktande av konventionell kunskap om datorprogrammering – att nyhet och uppfinningshöjd föreligger. Domstolen inleder med en prövning av det patentsökta förfarandet som detta definieras i det självständiga kravet 1. Med hänsyn till att detta krav, liksom motsvarande krav (nr 6) avseende börsen, är mycket allmänt hållet och dessutom den sista bestämningen i de båda kraven synes brista i tydlighet gör rätten sin bedömning också på grundval av ansökningens beskrivningsinnehåll. Med denna utgångspunkt anser domstolen det vara obehövligt att ta ställning till huruvida patentkraven saknar sådan bestämd uppgift som avses i 8 § PL.

Den grundläggande tanken i det patentsökta förfarandet får uppfattas så att den ifrågavarande elektroniska börsen i avsikt att underlätta för sina kunder övertar uppgiften att undersöka om det finns någon ansluten börs som för ett aktuellt finansiellt instrument erbjuder ett förmånligare köp-/säljpris än den egna börsen gör och sedan erbjuder kunden ifråga det mest förmånliga av de undersökta börsernas priser. Förfarandet i den mån det endast återspeglar denna tanke kan, enligt Patentbesvärsrättens mening, inte anses ge uttryck för annat än affärsmässiga och administrativa åtgärder i syfte att tillgodose ett självklart kundbehov. Det finns i sammanhanget anledning betona att det aktuella undantaget i 1 § andra stycket tredje punkten PL avser metoder för affärsverksamhet och därmed går utöver rent ekonomiska överväganden och principer. En metod för börstransaktioner faller helt klart inom detta undantag.

De med kravet 1 avsedda förfarandestegen följer direkt av den ovannämnda grundtanken och automatiseringen av denna tanke i datorstyrd form involverar, såvitt ansökningens beskrivning ger vid handen, inga sådana problem, effekter eller överväganden som, vid jämförelse med omständigheterna i det ovannämnda fallet T 769/92, skulle motivera att det patentsökta förfarandet därigenom får teknisk karaktär. Och utredningen ger inte stöd för att förfarandet medför sådana funktionalitetsförändringar i den elektroniska börsen internt eller i dennas samverkan med anslutna golvhandelsbörser eller elektroniska börser att förfarandet därigenom får erforderlig teknisk karaktär. Den samverkan med anslutna börser som förfarandet innefattar består huvudsakligen av ett informationsutbyte av ekonomisk och affärsmässig karaktär, vilket utbyte i beroende av ansluten börstyp sker automatiskt eller personligen via tvåvägs kommunikationsledningar av konventionell typ. Ett sådant samverkansförfarande innefattar uppenbarligen inte lösningen av något tekniskt problem och har inte heller eljest erforderlig teknisk anknytning (jfr. t.ex. besvärskammaravgörandet i fallet T 6/83 (OJ EPO 1990, s. 5).

Sammantaget kommer Patentbesvärsrätten till att det med kravet 1 avsedda förfarandet såsom det kommer till uttryck i ansökningens beskrivning inte har sådan teknisk karaktär som förutsätts för att villkoren i 1 § PL skall vara uppfyllda.

Vad därefter gäller det självständiga patentkravet 6, som är inriktat på en elektronisk, automatiserad börs, framgår i sak, utöver vad som anges i det självständiga förfarandekravet, endast att det finns "organ", vars funktioner svarar mot de i förfarandekravet angivna stegen. Ansökningsbeskrivningen ger inte grund för annat antagande än att dessa organfunktioner uppnås genom programmering av en datorstyrd befintlig elektronisk börs och att bestämningen "organ" inte innebär att det tillkommit någon ny komponent eller ny konstruktionsdel i den styrande datorn. På samma sätt som ovan anförts i anslutning till förfarandekravet 1 förutsätts att det för anslutningen till andra börser finns tvåvägs kommunikationsledningar.

Det självständiga börskravet skiljer sig således i fråga om det reella sakinnehållet inte från det självständiga förfarandekravets innehåll på något avgörande sätt.

Den således i huvudsak formella skillnad som det självständiga börskravet företer i förhållande till det motsvarande förfarandekravet borde därför leda till att också den med kravet 6 avsedda elektroniska börsen faller utanför det patenterbara området enligt 1 § första och andra styckena PL. Sålunda bör enligt Patentbesvärsrättens mening inte patentkravens kategoriinriktning utan deras väsentliga sakinnehåll vara avgörande vid en prövning av frågan om teknisk karaktär enligt detta lagrum (jfr EPO-guidelines del C, kap. IV, avsnitt 2.2). Det synsättet har också tillämpats i åtskilliga tidigare besvärskammaravgöranden, jfr t.ex. besvärskammaravgörandena T 22/85, T 38/86 (OJ EPO 1990 s. 12 resp. s. 384) liksom ovannämnda T 769/92. Det nya betraktelsesätt som däremot tillämpades i T 931/95 skulle innebära att den i förevarande mål patentsökta elektroniska börsen likväl skall anses utgöra en uppfinning enligt 1 § första stycket PL. I stället skulle den med kammarens synsätt sakna erforderlig nyhet och uppfinningshöjd, detta eftersom dess bidrag till teknikens ståndpunkt (en befintlig datorstyrd elektronisk börs) väsentligen faller inom undantaget för affärsverksamhet i 1 § andra stycket tredje punkten PL och därför inte utgör ett för uppfinningshöjd erforderligt tekniskt bidrag. Det innebär således att frågan om det föreliggande börskravets väsentliga innehåll har teknisk karaktär i stället överförts till en prövning av om villkoren i 2 § PL är uppfyllda men med en indirekt tillämpning av det aktuella undantaget i 1 § PL.

Oavsett vilket av de båda synsätten som tillämpas i målet blir emellertid utgången densamma i realiteten. Patentverket har i överklagade beslutet i fråga om börskravet uppenbart utgått från synsättet i T 931/95. Sökandens invändning att PL inte torde ge stöd för att i kravet på uppfinningshöjd (2 § PL) lägga in villkoret att det måste vara fråga om ett tekniskt bidrag till känd teknik är riktig så tillvida att paragrafen inte explicit anger något sådant villkor och frågan om teknisk karaktär hör till 1 § PL. Å andra sidan ligger det i sakens natur och utgör stadgad praxis såväl i Sverige som vid EPO att en uppfinning för att ha uppfinningshöjd skall lösa ett tekniskt problem på ett inte närliggande sätt, dvs. det bidrag som uppfinningen i sin helhet tillför utöver vad som redan är känt måste vara av teknisk karaktär. Som den rättsliga regleringen i EPC och PL utformats får grunden för detta villkor härledas ur begränsningarna i 1 § PL respektive artikel 52 EPC av det patenterbara området. Oavsett detta säger det sig självt att ett kategoribyte utan reell förändring av ett patentkravs innehåll inte bör medge ett kringgående av dessa begränsningar.

Sökandens invändning kan därför inte föranleda en annan utgång ifråga om det självständiga börskravet.

Sammanfattningsvis finner Patentbesvärsrätten sålunda att överklagandet inte kan bifallas.

Alf Linder Sten-Ove Henningsson Lennarth Törnroth

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 3 (Formulär A)

EE
Visa mer Visa mindre