Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 01-174

Beslutsdatum: 2002-09-13

Lagakraft: 2002-11-13

Målet gäller: Upphävande av patent på anordning vid golvbrunn.

Ink datum: 2001-05-23

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9300711-0

PRV beslutsdag: 2001-03-23

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: -

Tekniska sökord: golvbrunn

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: AB Sjöbo Bruk

Ombud: H Wagner & Co AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: LC och BE

Ombud: Bjerkéns Patentbyrå KB

Fler Motparter: -

Referat: PBR har funnit att en uppfunnen golvbrunn som omges av en vattentät behållarartad insats avsedd att fixeras relativt det omgivande golvet uppvisar erforderlig uppfinningshöjd.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet utan undanröjer överklagade beslutet och upprätthåller patentet i ändrad lydelse med nya patentkrav inkomna 23 augusti 2002.

YRKANDEN

I överklagandet yrkar invändaren att patentet upphävs.

Patenthavaren yrkar att patentet upprätthålls med nya patentkrav inkomna 23 augusti 2002.

DOMSKÄL

Föreliggande patent avser enligt ingressen till kravet 1 en anordning vid golvbrunnar, vilken innefattar ett för i ett golvhål nedsänkt anordning relativt det omgivande golvet avsett, med en ledning för bortledning av vatten förbindbart brunnsorgan för mottagning av vatten samt en inrättning för tätning av golvets beläggning relativt brunnsorganet för förhindrande av att vatten söker sig mellan dessa, varvid tätningsinrättningen uppvisar medel anordnade att täta mot golvbeläggningen genom att ovanifrån anligga däremot runtom en övre vattenmottagningsöppning hos brunnsorganet. Patentet avser även enligt ingressen till kravet 19 ett förfarande för åstadkommande av en golvbrunn i ett våtutrymme.

Sådana golvbrunnar anbringas i olika slags våtutrymmen för att mottaga och bortleda t. ex. bad- och duschvatten. Golvet hos dessa utrymmen är försett med ett våtrumsisoleringselement i form av en vattentät golvbeläggning.

Det är av yttersta vikt att det vid golvbrunnar av detta slag anordnas en tätning som förhindrar risken för uppkommande av vattenskador på golvbjälklag, själva golvbeläggningen eller andra närliggande byggnadselement. Hittills har sådan tätning oftast uppnåtts genom att i regionen av brunnsorganet golvbeläggningen skurits upp, så att partier därav har kunnat vikas ned i brunnsorganet och anbringats mot de övre partierna av det senares sidovägg för tätning mellan golvbeläggning och brunnsorgan. Därvid har det varit nödvändigt att värma upp golvbeläggningen för att ta bort tendenserna hos de i brunnsorganet nedvikta partierna att krypa upp ur brunnsorganet och forma dessa partier, så att de anligger tätt mot brunnsorganets sidovägg. För att uppnå den åsyftade tätningen mellan brunnsorgan och de nedvikta golvbeläggningspartierna har det anordnats en i brunnsorganets öppning ovanifrån inskjutbar klämring, som utövar radiella krafter mot de nedåtvikta golvbeläggningspartierna.

Dessa tidigare kända anordningar vid golvbrunnar uppvisar emellertid betydande nackdelar. Även om man använder sig av ovannämnda procedur för uppvärmning av golvbeläggningen, vilken i sig är komplicerad och utgör en avsevärd nackdel, kommer ändock vissa resterande spänningar att vara förefintliga i nämnda golvbeläggningspartier, vilka ger dessa en tendens att sträva uppåt ur brunnsorganet. Detta medför med tiden ofrånkomligen vissa formförändringar hos golvbeläggningsmaterialet, såsom utbuktningar och dylikt, via vilka i brunnsorganet förefintligt vatten kan, främst genom kapillärverkan, söka sig in bakom golvbeläggningspartierna och på så vis förorsaka fuktskador på undersidan av golvbeläggningen, vilka kan få till följd att våtutrymmets hela golvbeläggning måste bytas ut.

Genom anordningen enligt SE, B, 332 787 har dessa nackdelar kunnat undvikas bl. a. genom att golvbeläggningen inte skall vikas ned i brunnen utan golvbeläggningen kläms fast mellan en utåtriktad kant på brunnsorganet och en utåtriktad del på en sil. Även om tätningen mellan golvbeläggningen och den därpå anliggande sildelen hos denna anordning är väl fungerande, uppvisar denna anordning dock den nackdelen att i brunnsorganet befintligt vatten vid högre vattennivåer kan komma att nå golvbeläggningen och genom kapillärverkan söka sig in bakom golvbeläggningspartierna och på så vis förorsaka fuktskador på undersidan av golvbeläggningen, vilka kan få till följd att våtutrymmets hela golvbeläggning måste bytas ut, eller till och med på omkringliggande partier vid golvbjälklag eller andra byggnadselement, vilket kan framtvinga betydligt mera långtgående och kostsammare saneringsarbeten. Skulle tätningen mellan sildel och golvbeläggningsmaterial hos anordningen brista i funktionsduglighet, skulle detta dessutom medföra samma problem.

Syftet med föreliggande uppfinning är att tillhandahålla en anordning vid golvbrunnar av det i ingressen till kravet 1 definierade slaget, vilken undanröjer de ovannämnda nackdelarna hos en enligt ovan tidigare känd anordning av det slag som anges i ingressen till kravet 1 och därigenom eliminera riskerna för från golvbrunnen ifråga härrörande fuktskador hos ett därmed försett våtutrymme.

Detta syfte uppnås enligt den kännetecknande delen av kravet 1 genom att den innefattar en golvhålet definierande, förutom en öppning mot nämnda ledning uppvisande, vattentät behållarartad insats avsedd att fixeras relativt det omgivande golvet och att brunnsorganet har mindre dimensioner i sidled och djupled än insatsen och är anordnat att bilda ett utrymme mellan sig och insatsen.

Syftet uppnås även vid förfarandet enligt den kännetecknande delen av kravet 19 genom att i nämnd ordning följande steg utföres: i samband med appliceringen av golvbjälklaget fixeras en uppåt öppen behållarartad insats, som är vattentät, därvid på den plats man önskar ha en golvbrunn och en ledning för bortledning av vatten från brunnen anordnas att mynna i denna insats, en golvbeläggning appliceras på hela golvet, det utförs ett hål i golvbeläggningen väsentligen motsvarande insatsens inre begränsning, ett för mottagning av det ned i brunnen rinnande vattnet avsett brunnsorgan som har mindre dimensioner i sidled och djupled än insatsen och är anordnat att bilda ett utrymme mellan sig och insatsen anordnas i insatsen och ansluts till nämnda ledning, och en tätningsinrättning för tätning mellan brunnsorganet och golvbeläggningen appliceras.

Invändaren har i överklagandeskriften framhållit att genom US, A, 2 400 070 och US, A, 2 743 786 får fackmannen en indikation på att en mantel- eller insatsliknande komponent kan anordnas vid brunnar för skyddsändamål och att ett brunnsorgan kan placeras däri så att ett utrymme bildas mellan brunnsorganet och manteln eller insatsen.

Den första skriften anser invändaren visa en golvbrunn med en insats och ett rör som tjänar som brunnsorgan. Insatsen är kanske inte behållarartad som enligt patentföremålet och brunnsorganet har kanske inte mindre dimension i djupled än insatsen, men detta är heller inte nödvändigt för syftet att hindra vatten från golvbrunnen att nå golvbeläggningskanten. Den andra skriften anser invändaren visa en golvbrunn med en insats, vilken kanske inte är behållarartad och brunnsorganet har kanske inte heller mindre dimension i djupled än insatsen, men återigen, detta är inte nödvändigt för att hindra vatten från brunnen att nå golvbeläggningskanten, vilket var syftet med patentföremålet.

Invändaren framhåller vidare att flera av de osjälvständiga kraven föregrips av de nämnda skrifterna och vissa av de osjälvständiga kraven avser anordningar som är oberoende av anordningen enligt krav 1.

Beträffande förfarandet enligt krav 19 anser invändaren att detta inte i något väsentligt synes skilja sig från de åtgärder som normalt vidtages då en golvbrunn monteras, frånsett det knappast patenterbara steget att anbringa en insats för golvbrunnen i golvbjälklaget. Sådana insatser anbringas naturligtvis alltid först, således även vid anordningarna enligt de ovan nämnda amerikanska publikationerna.

Patenthavaren anser att i de självständiga kraven 1 och 19 angivna uppfinningarna uppfyller samtliga för patentbeviljande erforderliga kriterier.

Vad beträffar golvbrunnen enligt US, A, 2 400 070 framhåller patenthavaren att denna inte kan anses ha någon behållarartad insats. Mellan röret och den s.k. insatsen är en tätningsmassa anordnad. Insatsen är inte behållarartad och den har inte större dimensioner i djupled än något brunnsorgan. Det finns heller inte några medel för tätning mot en golvbeläggning.

Angående anordningen enligt US, A, 2 743 786 anser patenthavaren att den del som invändaren här betecknar som insats inte alls kan liknas vid någon insats utan denna del måste anses utgöra själva brunnsorganet. Anordningen uppvisar inte heller några medel för tätning mot en golvbeläggning, då den av invändaren påstådda golvbeläggningen egentligen är ett tråg med helt annan karaktär än en golvbeläggning och är dessutom lagd under själva golvet.

Vad gäller invändarens kommentarer till kravet 19 utgör dessa endast lösa påståenden utan några belägg. Patenthavarens uppfattning är att förfarandet enligt kravet 19 är något i grunden nytt inom VVS-installationsområdet.

För övrigt anser patenthavaren att det material som invändaren åberopat inte är mer relevant än de dokument som Patentverket anfört, nämligen SE, B, 332 787 och SE, B, 457 734.

Patentbesvärsrätten gör följande bedömning.

Bland de av invändaren åberopade dokumenten får de i överklagandeskriften särskilt framhållna, US, A, 2 400 070 och US, A, 2 743 786, anses vara de i målet mest relevanta dokumenten tillsammans med de av Patentverket anförda SE, B 332 787 och SE, B, 457 734.

US, A, 2 400 070 beskriver en golvbrunn innefattande ett utloppsrör som omges av en insatsliknande del som är anordnad i ett hål i golvet. Insatsen har en radiellt utåt sig sträckande fläns. Flänsen och det omgivande golvet täcks av ett golvbeläggningsmaterial, vars närmast golvhålet belägna yta fasthålls av en radiellt utåtriktad fläns på ett vattenuppsamlande tråg, vars nedre del har en radiellt inåt-nedåt utskjutande fläns, som sträcker sig in över utloppsröret för att leda vatten till utloppsröret samt hindra att med vattnet medföljande ludd skall fastna på utloppsrörets taggiga överkant. Insatsen kan i sig inte anses vara vattentät. Utrymmet mellan utloppsröret och insatsen är fyllt med ett fyllnadsmaterial. Skriften nämner inget om några åtgärder för att förhindra vatteninträngning mellan golvbeläggningen och golvet vid höga vattennivåer.

US, A, 2 743 786 beskriver en provanordning vid en golvbrunn innefattande ett utloppsrör som omges av en insatsliknande del som är anordnad i ett hål i golvet. Insatsen har en radiellt utåt sig sträckande fläns. Flänsen och det omgivande golvet täcks av ett membran som vanligtvis är av bly och har uppåtvikta yttre kanter och skall tjäna till att förhindra läckage till den undre golvyta (subfloor 11) som omger golvbrunnen. Membranet fasthålls av en ovanpå flänsen fastbultad klämring, som har läckagehål samt ett centralt gängat hål i vilket är inskruvat utloppsröret på en vattenuppsamlande sil. Innan övergolvet anbringas skall man testa om membranet har några läckor varvid utloppsröret nedskruvas så långt att silens undersida tätar läckagehålen varefter det behållarliknande membranet fylls med vatten. Då membranet konstaterats vara vattentätt skruvas utloppsröret upp till den nivå det övre golvet skall ha, varvid läckagehålen friläggs. Insatsen i sig kan inte anses vattentät utan detta åstadkoms genom att utrymmet mellan utloppsröret och insatsen är fyllt med ett fyllnadsmaterial och skriften nämner inte något om åtgärder för att förhindra vatteninträngning mellan golvbeläggningen (membranet) och golvet.

SE, B, 332 787 beskriver en tätningsanordning vid en golvbrunn som upptill har en innervägg mot vilken en hylsformad invändigt gängad del anligger. Delen är i sin övre ände försedd med en radiellt utåtriktad kant och samverkar via gängan med en sil med utvändig gängning. Silen är upptill försedd med en utåtriktad kant. En plastmatta är avsedd att fästas mot ovansidan av hylsans utåtriktade kant och säkras i detta läge genom iskruvning av silen, varvid mattan kommer att klämmas fast mellan silens och hylsans kanter. Skriften nämner att genom denna konstruktion sker ingen nedvikning av mattan i brunnen och någon värmning av mattan erfordras sålunda ej, vilket förenklar appliceringen betydligt.

SE, B, 457 734 beskriver en golvbrunn som i sin övre del har ett säte mot vilket en i golvbrunnen nedvikt ytbeläggning kläms fast medelst en klämring som på bajonettliknande sätt eller genom nedskruvning i brunnen åstadkommer fastklämning av ytbeläggningen.

Enligt Patentbesvärsrättens uppfattning får SE, B, 332 787 anses beskriva den teknik som kommer uppfinningarna enligt kraven 1 och 19 närmast. Ingressen till kravet 1 motsvarar vad som är förut känt genom detta dokument medan det som anges i den kännetecknande delen inte har visats vara förut känt. Kravet 1 uppvisar sålunda nyhet.

Ett problem som uppfinningen enligt kravet 1 skall lösa är att åstadkomma en anordning där vatten vid höga nivåer i golvbrunnen inte kan nå golvets beläggning och därmed förhindra att vatten tränger in under beläggningen och skadar det underliggande golvet.

Fackmannen erhåller inte genom de i målet åberopade dokumenten några anvisningar som skulle kunna leda honom fram till att förändra anordningen enligt SE, B, 332 787 så att uppfinningen enligt kravet 1 uppnås, varför detta krav anger en patenterbar uppfinning.

Av motsvarande skäl får även kravet 19 anses ange en patenterbar uppfinning.

Invändarens påstående att vissa osjälvständiga krav anger uppfinningar som är oberoende av uppfinningen enligt krav 1 kan ej beaktas av rätten, eftersom oenhetlighet ej utgör grund för upphävande av patent (25 § patentlagen).

Patentet skall därför upprätthållas i ändrad lydelse med patentkrav inkomna 23 augusti 2002.

Björn Pernold Rune Näsman Stefan Svahn

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

ak Visa mer Visa mindre