Domstols Målregister

Målet gäller: Registrering av en utstyrsel (ficklampa)

Ink datum: 2001-11-22

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 97-05718

PRV beslutsdag: 2001-09-19

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Utstyrsel; Användning

Tekniska sökord: -

Lagrum: 13 § varumärkeslagen (1960:644)

Måltyp: varumärke

Utgång: bifall

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Mag Instrument, Inc

Ombud: Awapatent AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Den sökta ficklampsutstyrseln har ansetts utgöra en på varuområdet för ficklampa utseendemässig variant och således sakna inneboende särskiljningsförmåga. Den bristande särskiljningsförmågan har ansetts avhjälpt genom användning.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten undanröjer överklagade beslutet och visar ansökningen åter till Patentverket för fortsatt handläggning.

YRKANDE M.M.

Sökanden har i Patentbesvärsrätten vidhållit sin ansökan om registrering som varumärke av en tredimensionell varuutstyrsel i form av en ficklampa för varuslaget ficklampor i klass 11.

Sökanden har i målet till grund för sin talan anfört att utstyrseln i det föreliggande utförandet i sig besitter för varumärkesregistrering erforderlig särskiljningsförmåga och i andra hand att den i vart fall förvärvat sådan genom användning.

Sökanden har till utveckling av talan anfört i huvudsak följande.

Allmänt

Anthony Maglica drev sedan 1950-talet en mekanisk verkstad i Los Angeles, USA, och tillverkade bl.a. maskindelar för den amerikanska flygindustrin. Verkstaden blev under 1970-talet även underleverantör till en ficklampstillverkare och inom ramen för den verksamheten fick Maglica idén att börja en egen tillverkning av ficklampor. Utgångspunkten var att dessa skulle ha särskilt hög kvalité. Företagets första egna ficklampa lanserades på den amerikanska marknaden 1979. Det rörde sig då om en större modell än den i målet aktuella och som fick benämningen Mag-Lite D-Cell. Lampan utmärkte sig genom en helt ny och unik design. Sortimentet av ficklampor har utökats efter hand, bl.a. genom lanseringen 1983 i USA av den ficklampa, Mini Maglite, som representeras av utstyrseln i målet. De olika Maglite-modellerna har sinsemellan sådana formgivningsmässiga likheter att det syns att de tillhör samma ”familj”. Samtidigt har var och en av dem individuella särdrag som tydligt skiljer dem åt.

Märkets inneboende särskiljningsförmåga

Ficklampan Mini Maglite var när den lanserades 1983 unik i sin formgivning och skilde sig radikalt från ficklampor som då fanns tillgängliga på marknaden. Detta bekräftas av den stora uppmärksamhet som produkten fått i skilda sammanhang, bl.a. i form av designutmärkelser såsom Langlebigkeit International Design-Award 1996/1997, The 1991 Good Design Award samt Busse Longlife Award 1996. Svensk Forms Opinionsnämnd har i två skilda yttranden 1993 och 2001 enhälligt funnit att ficklampan Mini Maglite har upphovsrättsligt skydd såsom ett alster av brukskonst. Det faktum att lampan plagierats i stor omfattning världen över är också ett ytterligare bevis på att formgivningen som sådan är distinktiv.

Sökanden har till stöd för att utstyrseln besitter erforderlig inneboende särskiljningsförmåga såsom kännetecken åberopat bl.a. de nämnda yttrandena av Svensk Forms Opinionsnämnd, expertutlåtanden som avgivits i andra rättsliga sammanhang rörande lampans formgivningsmässiga egenskaper av professor Stefan Lengyels samt professor A. H. Marinissen.

Förvärvad särskiljningsförmåga genom användning

Den sökta utstyrseln har enligt sökanden under alla förhållanden genom omfattande och långvarig exponering på marknaden förvärvat för registrering erforderlig särskiljningsförmåga. Ficklampan Mini Maglite har således funnits på den svenska marknaden sedan 1987 och har därefter sålts i ca 1 miljon exemplar (2003). Bland försäljningskanalerna återfinns exempelvis dels butiker inom sport- och järnhandel, varuhus och bensinstationer dels postorderföretag såsom Hobbex, Jula och Clas Ohlson. I marknadsföringen har ficklampan Mini Maglite fortlöpande exponerats i bl.a. annonser i tidskrifter och varukataloger med rikstäckande och omfattade spridning i landet. Utstyrseln har efter visad användning blivit registrerad som EG-varumärke och är därmed varumärkesskyddad i Sverige.

Sökanden har till stöd för påståendet att märket genom användning kommit att här i landet uppfattas som ett kännetecken för ficklampor givit in och åberopat ett omfattande annonsmaterial för tiden fr.o.m. 1992. Vidare har sökanden åberopat ett av Leverantörföreningen för Sport- och Fritidsartiklar (SPOFA) i september 2000 utfärdat intyg samt en marknadsundersökning utförd av Brand Eye AB i april 2003.

I målet har hållits muntlig förhandling.

DOMSKÄL

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 13 § första stycket varumärkeslagen (VmL) får ett varumärke registreras endast om det har särskiljningsförmåga. Vid bedömande av om ett märke har särskiljningsförmåga skall hänsyn tas till alla omständigheter och särskilt till den omfattning och den tid märket varit i bruk. Bestämmelsen i 13 § VmL är med avseende på kravet på särskiljningsförmåga anpassad till artikel 3.1 och 3. i direktivet (89/104/EEG) om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar och förutsätter därmed en direktivenlig tillämpning.

Sökandens tredimensionella märke utgörs av formen på själva den vara som märket söks registrerat för (ficklampor). EG-domstolen har i flera avgöranden uttalat sig om hur direktivbestämmelsen skall tolkas vid prövningen av särskiljningsförmågan när det gäller utstyrslar av den typen, bl.a. i sin dom i mål C-218/01 (Henkel-fallet). Frågan har också prövats av domstolen inom ramen för den motsvarande reglering i artikel 7.1 och 3. förordningen om gemenskapsvarumärken, bl.a. i målet C-136/02 P, Mag Instrument, Inc. mot harmoniseringsbyrån, vilket i själva verket gällde bl.a. den varuutstyrsel som det är fråga om i förvarande mål.

EG-domstolen konstaterar i Mag Instrument-fallet (punkt 30) att det vid tillämpningen av de allmänna kriterierna för särskiljningsförmåga måste beaktas att målgruppen för varorna inte nödvändigtvis uppfattar tredimensionella varumärken som består av formen på själva varan, på samma sätt som vanliga ord och figurmärken. Detta eftersom konsumenten inte har för vana att uppfatta form eller förpackningar utan grafik eller text som en uppgift om varans ursprung.

Med den utgångspunkten anför domstolen vidare (punkt 31) att ju mer den form som ansökan avser närmar sig den mest troliga formen för varan i fråga, desto mer sannolikt är det att denna form saknar särskiljningsförmåga enligt artikel 7.1 b varumärkesförordningen. Endast ett varumärke som kraftigt avviker från normen eller från vad som är sedvanligt i branschen och som således uppfyller sitt huvudsakliga syfte att fungera som ursprungsangivelse, har särskiljningsförmåga i den mening som avses i nämnda bestämmelse.

EG-domstolen för i sak samma resonemang i Henkel-fallet vid den motsvarande tillämpningen av artikel 3.1 b i varumärkesdirektivet (se där punkterna 49 och 52).

Inneboende särskiljningsförmåga?

Utstyrseln enligt ansökningen har en för s.k. stavlampor vanlig grundform bestående av en cylinderformad hållardel som i främre änden övergår i en trattformad del som utgör ficklampans belysningsdel. I den närmare detaljutformningen uppvisar lampan särdrag som sammantagna får den att framstå som en produkt med särskild omsorg lagd på design och kvalité. Det kan emellertid inte därigenom anses att lampan till helhetsutseendet avviker i sådan betydande grad från allmänt förekommande former på produktområdet att omsättningskretsen för varorna, som i sista ledet utgörs av de vanliga konsumenterna, har anledning att med normal uppmärksamhet och utan vidare uppfatta den som ett kännetecken som utmärker ett visst kommersiellt ursprung. Det ligger istället närmare till hands att formen som sådan uppfattas som en ny och tilltalande variant av på marknaden förekommande ficklampor. Utstyrseln har därför i sig inte den särskiljningsförmåga som krävs för varumärkesregistrering.

Förvärvad särskiljningsförmåga?

Den av sökanden i Patentbesvärsrätten åberopade marknadsundersökningen, utförd 2003 av Brand Eye AB, har i sig ett begränsat bevisvärde genom att den baserar sig på ett förhållandevis lågt antal intervjuer (300) genomförda endast på platser i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det förhållandet att enligt undersökningen 66 procent av de tillfrågade spontant eller med hjälp kopplade samman den förevisade ficklampan med ”Mag-Lite” kan således inte utan vidare anses klarlägga att märket förvärvat särskiljningsförmåga.

Av den utredning som sökanden i övrigt förebragt i Patentbesvärsrätten framgår det emellertid att ficklampan Mini Maglite funnits på den svenska marknaden under lång tid och sålts i ett stort antal exemplar. Det framgår också att den är och har varit föremål för fortlöpande och omfattande annonsering i bl.a. tidskrifter och varukataloger, varav flera med bred spridning till allmänheten såsom tidskrifterna Hus & Hem, Villa & Fritid och Svensk Jakt samt postorderkatalogerna från Jula, Clas Ohlson och Hobbex.

Utredningen i målet får därmed vid en samlad bedömning anses ge erforderligt stöd för att sökandens varuutstyrsel till utseendet blivit i betydande grad känd i omsättningskretsen här i landet och därvid kopplas samman med ett visst kommersiellt ursprung. Märket får därför anses numera ha förvärvat för varumärkesregistrering erforderlig särskiljningsförmåga.

Överklagandet skall på nu anförda skäl bifallas.

Alf Linder Jeanette Bäckvall Stig Bragnum

Referent

Enhälligt

EE Visa mer Visa mindre