Domstols Målregister

Målet gäller: Framställning enligt 72 § patentlagen.

Ink datum: 2002-01-21

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 0004670-6

PRV beslutsdag: 2001-11-09

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Förklaring; Prioritet

Tekniska sökord: -

Lagrum: 72 §, 6 b § och 6 g § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Sandvik AB

Ombud: -

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Sökandebolaget hade i sin svenska ansökan åberopat prioritet från en av bolaget i Finland gjord ansökan. Bolaget kom emellertid in för sent - efter den i 6 b § PL stadgade fristen - till PRV med erforderliga prioritetshandlingar. Sedan bolaget ansökt om förklaring enligt 72 § PL avslog PRV denna ansökan. PBR fann också att det saknades förutsättningar för förklaring enligt 72 § PL och uttalade därvid dels att EPO-praxis vad gällde påminnelse och ny frist var oförenlig med de svenska lagbestämmelserna (jfr. målet P 90-174), dels att den allmänna serviceskyldigheten inte medgav undantag från dessa bestämmelser, dels att ansökningsärendet var sådant att det inte lämpade sig att handläggas av bolagets assistentpersonal och dels att det var olämpligt att bolaget förlitade sig på ett nyinstallerat datorprogram.

Referat fortsättning : -

Text: RÄTTENS AVGÖRANDE

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDE

I överklagandet vidhåller Sandvik AB sin i Patentverket gjorda framställning om förklaring enligt 72 § patentlagen.

Bakgrund

Som framgår av överklagade beslutet har sökandebolaget i förevarande patentansökan åberopat prioritet enligt 6 § patentlagen från en av bolaget i Finland den 21 december 1999 gjord ansökan. Av den i målet tillämpliga 6 b § patentlagen (tidigare 11 § patentkungörelsen, jfr prop. 2000/01:13) följer att bolaget inom 16 månader från ansökningsdagen i Finland, dvs. senast den 21 april 2001, till Patentverket skulle kommit in med av den finländska patentmyndigheten utfärdat prioritetsbevis respektive bestyrkt kopia av den finska ansökningen. Handlingarna kom emellertid in först den 25 maj samma år. Av 6 g § patentlagen (tidigare 6 § andra stycket) följer att om 16-månaderstiden inte iakttas gäller inte prioriten. Misstaget upptäcktes genom att Patentverket i besked den 7 maj 2001 upplyste bolaget om att prioriteten inte kunde åtnjutas. Den härefter ingivna framställningen om förklaring enligt 72 § patentlagen avslogs av Patentverket med hänvisning till att bolaget saknat i omsorgshänseende erforderliga säkerställda rutiner för den ifrågavarande ärendetypen.

Sökandebolagets talan

I framställningen i Patentverket anförde bolaget följande omständigheter till stöd för sin talan.

För det första är det ytterst ovanligt att vi söker ett nationellt svenskt patent med åberopande av prioritet från ett annat land. Därför var det inte självklart att beställa prioritetsdokument vid ansökans ingivande. – För det andra hade vi vid tiden för ansökans ingivande just installerat ett nytt dataprogram, vilket räknar ut alla frister och lägger in dem automatiskt, vilket dock tyvärr inte fungerade i det här aktuella fallet. – För det tredje anser vi att vi borde ha fått en påminnelse från Patentverket att fristen för ingivande av prioritetsdokumentet höll på att löpa ut. Denna regel tillämpas som bekant av det europeiska patentverket (EPO).

I överklagandet utvecklades den sistnämnda omständigheten på följande sätt.

1a. Vi grundar vårt yrkande på att ett motsvarande ärende i EPO skulle innebära att sökanden fick en påminnelse samt en frist för att inkomma med kompletterande handlingar, se kommentaren nedan angående rättsfallet J 1/80:

In J 1/80 (OJ 1980, 289) it was stated that R. 38(3) permitted an applicant to file certified copies of the priority documents at any time before the end of the sixteenth month after the date of priority. There was only a deficiency if the priority documents had not been filed at the end of the period. It could only be said that there was a deficiency thereafter and the applicant had to be given an opportunity to remedy that deficiency within a further period (Art. 91(2), R. 41(1), R. 84). There was a loss of rights only if the applicant did not take advantage of that opportunity.

1b. Dessutom stöder Patentavdelningens riktlinjer 1, 2.3, åtminstone indirekt, att ”Saknade handlingar” bör efterfrågas telefonledes snarast möjligt. Vi inser att nämnda paragraf avser handlingar vilka upptas i ansökningshandlingens bilageförteckning men i ljuset av EPO:s inställning torde riktlinjen kunna anses omfatta även andra viktiga dokument, såsom prioritetsdokument.

Därutöver har bolaget i överklagandet anfört att ansvaret för att beställa och skicka prioritetsdokument åvilar assistentpersonal i enlighet med ett vid överklagandet fogat ”ansvarskort”. Att dessa åtgärder inte vidtagits i förevarande ansökningsärende beror på ett förbiseende av en assistent som annars håller utmärkt kompetens.

SKÄL

Patentbesvärsrätten, som utgår från att de omständigheter som bolaget anfört i Patentverket alltjämt har giltighet även i den del de inte berörts i överklagandet, gör följande bedömning.

Vad först gäller inverkan av åberopad EPO-praxis utesluter såväl utformningen av som syftet med bestämmelserna i 6 b och 6 g §§ patentlagen att sökanden i annat fall än genom förklaring enligt 72 § samma lag kan få ytterligare tid utöver 16-månadersfristen för att ge in prioritetshandlingarna. Eftersom sålunda EPO-praxis i detta avseende inte är förenlig med de tillämpliga svenska lagbestämmelserna och detta redan bekräftats i rättspraxis bl.a. genom Patentbesvärsrättens avgörande i målet P 90-174 (ej prövningstillstånd i Regeringsrätten) har sökandebolaget inte kunnat räkna med en möjlighet att i efterhand rätta till ett uteblivet iakttagande av den i målet aktuella fristen. Det föreligger heller inte någon lagstadgad skyldighet för Patentverket att i förväg påminna en patentsökande, som yrkat prioritet, om att 16-månadersfristen håller på att löpa ut. Och den allmänna serviceskyldigheten som svenska myndigheter är ålagda genom förvaltningslagen och andra allmänna författningar är inte av sådan karaktär att eventuella brister därvidlag i myndighetshandläggningen kan medge ett åsidosättande av lagbestämmelser av det i målet aktuella slaget och tillkomna av såväl rättsäkerhetsskäl som praktiska handläggningsskäl.

När det sedan gäller frågan om brister i bolagets egen omsorg avser det ingivna ansvarskortet enligt däri angiven rubricering uppenbarligen den situationen att en serie utlandsansökningar skall göras med åberopande av prioritet från en av bolaget gjord svensk ansökan, dvs. en som det får antas ofta återkommande situation där de ifrågavarande åtgärderna kan få en rutinbetonad karaktär och i förening med instruktioner till förebyggande av misstag kan lämpa sig för delegering till assistentpersonal. I den motsatta och i målet aktuella situationen som bolaget betecknat som ytterst ovanlig saknas däremot förutsättningen att de då erforderliga åtgärderna kan få rutinkaraktär och krävs kännedom om de svenska lagreglerna och rättspraxis. Det är således en situation som med beaktande av det i 72 § patentlagen uppställda omsorgskravet inte lämpar sig för självständig handläggning av assistentpersonal.

Av det nyss anförda följer också det olämpliga i att för ett udda fall som det nu är fråga om i fristbevakningshänseende förlita sig på ett nyinstallerat datorprogram.

Vid angivna förhållanden saknas förutsättningar för förklaring enligt 72 § patentlagen och därmed kan överklagandet inte bifallas.

Lennarth Törnroth Stig Bragnum Stefan Svahn

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär B)

EE Visa mer Visa mindre