Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 02-117

Beslutsdatum: 2004-06-18

Lagakraft: 2004-08-19

Målet gäller: Patent på "Varningsanordning att anbringas vid fordon, för att med signal påkalla förarens uppmärksamhet".

Ink datum: 2002-02-20

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9700276-0

PRV beslutsdag: 2001-12-12

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Fordon; Döda vinkeln; Detekteringsområde; Detektering; Laser; Fotodetektor

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: GS

Ombud: Zacco Sweden AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Uppfinningen avser en varningsanordning som uppmärksammar en fordonsförare om det finns ett fordon eller annat föremål i den döda vinkeln. Detekteringen sker med en fotodetektor som tar emot ljus som reflekterats av ett fordon eller föremål inom detekteringsområdet, som bestäms av det område detektorn känner av och som belyses av två lasrar. Dessa är inriktade så att deras utsända strålar korsar varandra inom ett visst område (detekteringsområdet) som motsvarar döda vinkeln. PBR fann att uppfinningen inte skilde sig väsentligen från känd teknik.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDE

Sökanden vidhåller patentansökningen med ett nytt patentkrav inkommet den 20 februari 2002.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

Uppfinningen

Föreliggande uppfinning avser en varningsanordning att anbringas vid fordon, för att med signal påkalla förarens uppmärksamhet när ett andra fordon eller föremål befinner sig i ett för föraren helt eller delvis kritiskt läge. I den till patentet hörande beskrivningen anges inledningsvis följande om uppfinningens bakgrund och fördelar.

När exempelvis ett andra fordon befinner sig i läge snett bakom "eget fordon", vanligen i läget diagonalt snett bakom det egna fordonet i förhållande till förarplatsens läge, kan det vara svårt att uppfatta det andra fordonet i backspegeln, även om denna är rätt inställd. Än svårare blir det om spegeln är bara något felställd och hindrar dessutom vanligen bilens konstruktion att ögats sidoseende kan uppfatta det andra fordonet när föraren tittar i backspegeln. En ytterligare faktor, som gör det svårt att upptäcka det andra fordonet i detta läge, är den stress som bilföraren utsätts för vid körning i intensiv trafik med krav på upprepade filbyten, vilken särskilt är fallet i storstadstrafik.

Olika mer eller mindre sofistikerade anordningar finns för att varna föraren för andra fordon, befinnande sig inom nämnda "döda vinkel", dvs. snett bakom det egna fordonet.

Bl.a. US 3 732 536, US 3 568 144, GB 22 65 744 och WO 95/25322 berör fordonsdetekteringsanordningar för att detektera närvaron av ett fordon som befinner sig inom nämnda "döda vinkel", dvs. snett bakom fordonet med nämnda anordning, med användande av passiva ultraljudmottagande eller värmeavkännande (IR) arrangemang. De i arrangemangen ingående komponenterna är ofta placerade på åtskilda ställen på fordonen. Mot bakgrund av omgivande bakgrundsbrusstrålning är denna typ av apparater nära omöjliga att göra tillförlitliga som varningsanordningar av avsett slag.

Det finns även kända anordningar vilka är utrustade med aktiva sökarorgan, för att upptäcka ett annat fordon, snett bakom det egna. Dessa aktiva organ utgöres sålunda av sändare av någon typ av pulser samt mottagare för mottagande av ekon, vilka erhålles om pulserna träffar ett föremål i dess väg. Exempel på sådana anordningar visas i DE 21 43 406, och EP 0 370 965, A2 vilka anordningar använder Dopplerradar. På grund av komplexiteten hos dessa kända anordningar och de därmed förknippade, relativt höga kostnaderna, kombinerat med stor risk för driftsstörningar gör, att dessa kända varningsanordningar ej funnit någon marknad. Stor risk för mottagande av falska ekon föreligger.

Föreliggande uppfinning, såsom denna är utformad enligt patentkravets kännetecknande del, innebär en varningsanordning vilken gör föraren uppmärksam på ett annat fordons eller föremåls läge i förhållande till förarens fordon, utan att lägesbestämningen störs av bakgrundsljud eller solljus - bakgrundsljus -, samtidigt som anordningen är funktionssäker och lätt att hålla ren.

Det gällande patentkravet har följande lydelse.

Varningsanordning att anbringas vid fordon, för att med signal påkalla förarens uppmärksamhet när ett andra fordon (2) eller föremål befinner sig i ett för föraren helt eller delvis kritiskt läge i döda-vinkeln, varvid anordningen innefattar två på avstånd från varandra anordnade källor (5, 6) för laserstrålning samt en utanför resp. källa anordnad konvex lins (8), en mellan källorna (5, 6) anordnad positionskänslig strålningsdetektor (7), utanför vilken likaså är anordnad en konvex lins (8), varvid källorna (5, 6) och detektorn (7) ingår i en integrerad strömkrets med källorna modulerade att tända med fasförskjutning och att strålarna (9, 10) från källorna (5, 6) är inställda att skära varandra på ett på förhand bestämt avstånd från anordningen, kännetecknad av att den positionskänsliga strålningsdetektorn (7) är inrättad att avge signaler påkallande förarens uppmärksamhet endast när detektorn (7) mottar reflekterade strålar från båda källorna (5, 6) där de vid utsändning har skurit varandra, vilket åstadkommes när det andra fordonet eller föremålet rör sig genom strålar som utsänts från båda källorna (5, 6), och varvid ett detekteringsområdes utsträckning för detektering av ett fordon eller föremål bestäms genom att variera inbördes skärningsvinkel mellan strålknippen utsända från källorna (5, 6) för laserstrålning, varvid anordningens effektiva avkänningszon är begränsad i rummet.

Detta patentkrav skiljer sig från det av Patentverket avslagna endast genom att uppgift om att det är vid kritiskt läge i döda vinkeln som föraren skall uppmärksammas.

Känd teknik och överklagade beslutet

Patentverket anförde i ett föreläggande den 29 oktober 1997 följande dokument avseende känd teknik.

D1: DE 2 455 733, A1

D2: JP 59-92372, A

Genom D1 är det känt att i en anordning för att mäta det relativa avståndet till ett objekt använda en IR-mottagare placerad mellan två IR-sändare. Sändarna som kan utgöras av IR-dioder utsänder omväxlande ljuspulser och är riktade så att deras strålars riktningslinjer skär varandra inom ett visst område. Reflekterat ljus ger i IR-mottagaren upphov till signaler som behandlas så att det kan avgöras om ett objekt befinner sig inom ett område som IR-bestrålas av den ena IR-sändaren, den andra IR-sändaren eller av båda sändarna, varvid således erhålls en indikering av i vilket av tre detekteringsområden det detekterade objektet befinner sig. Det anges att anordningen kan användas vid motorfordon för att varna för bakomvarande fordon.

I D2 beskrivs en anordning för detektering av hinder avsedd att användas i bilar. En laserdiod sänder ut ljus som när det träffar ett hinder reflekteras och sedan tas emot i en fotodetektor som alstrar en indikeringssignal.

I det överklagade beslutet fann Patentverket att uppfinningen enligt det då gällande enda patentkravet inte skiljde sig väsentligen från den sålunda redovisade kända tekniken.

Sökandens argumentering

Sökanden har till stöd för den i det gällande patentkravet angivna uppfinningens patenterbarhet i överklagandet anfört i huvudsak följande.

Det tekniska problem som rubricerad uppfinning söker lösa är hänfört till att eliminera brus för säker detektering av ett fordon som befinner sig i den s.k. döda vinkeln, se ansökan bl. a. sid. 1, rad 22-32. - Den närmast uppfinningen liggande tekniken framgår av det i PRV:s behandling av ärendet anförda dokumentet D1.

D1 avser en elektronisk optisk mätning av avståndet (Entfernungsmessung) och med en bestämning av det exakta läget som ett föremål har i förhållande till det objekt som bär den mätande optiken, varvid det exakta läget utgör ett av tre möjliga, vilka är åt vänster sida, i mitten eller åt höger sida. Detta framgår tydligast av D1: s titel på försättsbladet. D1 behandlar ytterst kortfattat en anordning för att mäta det relativa avståndet till ett föremål med två infraröda sändare och en mottagare, varvid sändarna sänder i motfas (180°) mot varandra.

Anordningen enligt D1 anger endast ett exempel på hur den skall användas hos fordon, se de sista två raderna i beskrivningen. Härvid används anordningen för att varna för påkörning bakåt (Auffahr-Warngrät). Detta utgör ett helt annat problem för en fackman att lösa än de som är aktuella avseende detektering av fordon i den döda vinkeln, varvid problemet är att detektera fordon under omkörning. D1 däremot varnar för risk att backa på föremål.

D1 beskriver tre möjliga strålgångar B, A, C för att mäta ett relativt avstånd. Om endast strålen C träffar fordonet som skall detekteras betyder det att fordonet är åt vänster bakom fordonet med mätanordningen. Då endast stråle B träffar fordonet är fordonet åt höger, och om båda strålarna träffar fordonet erhålls en reflektion av strålar A som detekterar fordonet till ungefär mitt bakom. Naturligtvis förekommer det mellanlägen mellan de tre vänster, mitt, höger då strålknippena B och C skär varandra, och det står klart att mittläget detekteras då strålarna B och C korsar varandra.

Ur D1 lärs dock på intet sätt ut hur ett avgränsat detekteringsområde för döda vinkeln skapas, genom att strålar från två sändare skär sig på ett specifikt sätt. D1 lär inte heller ut hur detta område kan varieras till storlek så att en effektiv avkänningszon blir begränsad i rummet.

Ur D1 framgår ej heller att ett fordon som skall detekteras, aktivt rör sig genom utsända strålar. För en fackman inom föreliggande teknikområde framgår det endast ur D1 att anordningen kan användas för att parkera ett fordon, utrustat med anordningen, på rätt avstånd och i en bra vänster-, mitt-, högerriktning i förhållande till ett bakomvarande fordon. Sagda kan ställas utom större tvivel trots att det på intet sätt beskrivs eller lärs ut i D1.

Uppfinningen enligt ansökan beskriver och anger som skyddsanspråk via ett enda avfattat krav minst tre bestämningar som inte framgår av D1, enligt det följande

1) "Påkallande av förarens uppmärksamhet endast när detektorn (7) mottarreflekterade strålar från båda källorna (5, 6) där de vid utsändning har skurit varandra"

2) "vilket åstadkommes när det andra fordonet eller föremålet har rört sig genom strålar som utsänts från båda källorna"

3) "detekteringsområdets utsträckning för detektering av ett fordon eller föremål bestäms genom att variera inbördes skärningsvinkel mellan strålknippen utsända från källorna (5, 6) för laserstrålning, varvid anordningens effektiva avkänningszon är begränsad i rummet".

Alla tre bestämningarna är viktiga för att behandla eller lösa problem avseende detektering i den döda vinkeln. Inget av dessa kännetecken behandlas i D1, vilket inte är förvånande eftersom D1 synes, dvs. det är ej utsagt i D1, avhandla backning av fordon för parkering nära ett föremål. Fackmannen anvisas därför på intet sätt om de specifika problem som berör döda vinkeln när fordon åstadkommes att t ex byta fil i en körbana. Uppfinningen mäter ej heller något avstånd såsom i D1.

Som ett exempel på hur oanvändbar anordningen i D1 är avseende detektering i döda vinkeln hänvisas till sid. 4 "Beispiel 2". Här kan antagas att fordonen förflyttar sig i mittfilen på en trefilig motorväg. Då inses genast att det kommer att ske ett otal alarm med en anordning enligt D1 när fordon passerar till höger och vänster om fordonet med monterad mätanordning och föraren kommer konstant att erhålla positioner vänster, mitt, höger som inte är till någon nytta då denne inte kan avgöra varifrån fordonen närmar sig.

Med uppfinningen monterad på en eller båda sidobackspeglarna kan föraren koncentrera sig på körningen för att endast varnas när något fordon befinner sig i en effektiv avkänningszon och veta att ett omkörande fordon passerar till vänster och/eller till höger beroende på om båda backspeglarna är utrustade med uppfinningens varningsanordning. V.g. se fig. 1 och det streckade området för en bild av en möjlig begränsad avkänningszon.

För praxis beträffande "Problem - solution" kontra uppfinningshöjd eller motsvarande "inventive step" åberopas speciellt "Guidelines for Examination in the European Patent Office", del C chap. IV 9.9 avseende "ex post facto" analyser av uppfinningshöjd, dvs. att dokument som framkommit under behandling såsom D1 av nödvändighet erhållits med förkunskaper om det som utgör uppfinningen.

Vi anser oss ha visat att uppfinningen söker skydd för bestämningar som inte framgår ur anförd teknik genom D1 i form av tre bestämningar som är väsentliga för att minska omgivningsbrus vid omkörningar i döda vinkeln. Bestämningarna är inte triviala utan bygger på antaganden om hur strålar skär varandra på ett uttalat sätt och som bildar en avkänningszon som kan varieras i storlek. Det är även visat, utgående från D1, att en sådan anordning skulle alstra irriterande och obegripliga alarm om den användes för att detektera föremål i döda vinkeln.

För att ytterligare skilja uppfinningen från den i D1 har vi i det enda kravet infört "i döda- vinkeln", rad 4 efter uttrycket "kritiskt läge", varvid det klart framgår att varningsanordningen enligt uppfinningen inte avser backning av t ex ett fordon mot ett annat.

Det framhålls att fordon utrustade med detektering för föremål i döda vinkeln enligt förut känd teknik har detekteringen avstängd då fordonet är stillastående eller backar.

DOMSKÄL

Inledningsvis anmärker Patentbesvärsrätten att bestämningen i patentkravet om att detekteringsområdets utsträckning bestäms genom att variera den inbördes skärningsvinkeln mellan strålknippena som utsänds från källorna är oklar till sin innebörd och motsäger vad som i patentkravet anges om att strålarna från källorna är inställda att skära varandra på ett på förhand bestämt avstånd. Patentbesvärsrätten utgår därför, med stöd av vad som framgår av ansökningens beskrivning, från att med bestämningen avses att detekteringsområdets utsträckning är beroende av skärningsvinkeln, vilken har bestämts i förväg. Detta förhållande är i sig känt genom vad som för fackmannen framgår av figuren till ”Beispiel 1” i D1.

Som framgår av ansökningsbeskrivningen är anordningar som varnar en bilförare då något annat fordon befinner sig i den döda vinkeln kända. Sålunda beskriver den där angivna GB 2 265 744, A en sådan anordning där detekteringen av att ett fordon eller annat föremål befinner sig i den döda vinkeln (detekteringsområdet) kan ske med ett antal olika typer av detekteringsanordningar utan att det närmare framgår någon teknik för att detekteringen skall kunna avgränsas till det önskade detekteringsområdet.

Emellertid får fackmannen som söker en lösning på problemet att avgränsa detekteringen till det område som motsvarar den döda vinkeln genom D1, som hör till det teknikområde som fackmannen i målet har anledning att studera, tillgång till en härför lämplig teknik. D1 beskriver visserligen tre olika avsökningsområden men fackmannen som har det nyssnämnda problemet för ögonen inser omedelbart att alternativet där detekteringsområdet är det område som växelvis bestrålas av båda strålkällorna ger störst antal möjligheter när det gäller att åstadkomma erforderlig avgränsning.

Att därutöver i stället för IR-strålare enligt D1 använda lasrar och att framför dessa och tillhörande detektorer anordna konvexa linser för att få lämpliga strålnings- och detekteringsvinklar är sådana åtgärder som fackmannen vidtar inom ramen för sitt normala kunnande och som inte medför någon oväntad effekt.

Den med gällande patentkravet avsedda uppfinningen saknar sålunda erforderlig uppfinningshöjd. Överklagandet kan således

inte bifallas.

Lennarth Törnroth Stefan Svahn Ulf Hallin

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

Visa mer Visa mindre