Domstols Målregister

Målet gäller: Patent på "Elgenerator eller elmotor".

Ink datum: 2002-05-14

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9801966-4

PRV beslutsdag: 2002-03-13

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Elektrisk maskin; Generator; Motor; Vindkraftverk; Stator; Löpring;

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: övrigt

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: OG och MG

Ombud: -

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Patentbesvärsrätten fann att en elgenerator eller elmotor, innefattande en yttre och en inre stator med en i en spalt mellan dessa roterande ledarring inte skiljde sig väsentligen från känd teknik. Sökandens argumentering att ledarringen var järnfri kunde inte beaktas eftersom detta inte framgick av beskrivningen.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDE

I överklagandet vidhåller sökanden patentansökningen med nya patentkrav, inkomna den 14 maj 2002.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

Av ansökningens beskrivning framgår i huvudsak följande beträffande uppfinningens bakgrund och syfte.

Föreliggande uppfinning avser en elgenerator eller -motor, innefattande en yttre och en inre stator, samt en i en spalt mellan dessa roterande ledarring (rotor).

Ett problem är att vid maskiner för rotationsrörelser med stora diametrar, ev. lineära rörelser, hålla nere problemen med centrifugalkrafter och lagringar, och att undvika dyrbara mekaniska växelanordningar, som kräver service. Ett annat problem är virvelströms- och hysteresförluster, orsakade av reversibla magnetflöden i ferromagnetiska kretsar.

Denna uppfinning avser en lösning på ovannämnda och andra näraliggande problem.

Den patentsökta anordningen definieras på följande sätt i det gällande patentkravet 1.

Elgenerator eller -motor, innefattande en yttre och en inre stator, samt en i en spalt mellan dessa roterande ledarring (6), kännetecknad därav, att de yttre och inre statorerna består av en ytter- (1) resp. innerring (2) av ferromagnetiskt material samt att vid vardera ett lika antal permanentmagneter eller elektromagneter är anordnade (3, 4) utan mellanliggande järn, riktade med den ena polen mot spalten och mot en motsvarande magnet i den andra statorn, varvid motsvarande permanentmagneter i ytter- resp. innerstatorn har inbördes motsatt polaritet, samt att denna maskin ingår i ett vindkraftverk, d.v.s. utformad med stor diameter och hög periferihastighet, men låg rotationshastighet, varigenom växel ej erfordras.

Detta patentkrav skiljer sig från det av Patentverket avslagna genom uppgifterna om att maskinen ingår i ett vindkraftverk och därför är utformad på visst sätt varigenom växel ej erfordras.

I ansökningsbeskrivningen anges vidare följande om fördelar med anordningen enligt uppfinningen.

Denna konstruktion möjliggör bl.a. rotationsrörelser med stora, t.o.m. oändligt stora diametrar, motsvarande lineära, raka rörelser. Problemen med centrifugalkrafter och lagringar, nämnda ovan, löses här även när man önskar stora periferi- respektive lineära hastigheter. Några dyrbara, mekaniska växelanordningar erfordras ej, och således finns ej motsvarande servicekrav. Virvelströmsförlusterna, orsakade av reversibla magnetflöden i ferromagnetiska kretsar, kan här i huvudsak undvikas. (Dessa förluster är beroende av frekvensen i kvadrat.) Man kan med uppfinningsföremålet erhålla hög verkningsgrad vid både stor och liten belastning.

Maskiner enligt denna princip kan lätt utformas för långsamgående vindkraftverk mm. Vindelverk har ofta stor diameter, hög periferihastighet och därvid låg rotationshastighet. Växel erfordras ej.

Övermagnetisering ger också höga hysteresförluster, vilket således kan undvikas här. Vi uppnår detta genom att ej omrikta flödet i mellanliggande järn, utan utesluter järn mellan polerna.

Elledarna i ledarringen befinner sig i ett mångpoligt radiellt och axiellt magnetflöde. Effektivast alstras magnetflödet med permanentmagneter på insidan av en järnring, och med permanentmagneter på utsidan av en inre järnring. I denna radiella spalt mellan magneterna roterar en löpring i form av en ferromagnetisk ring med n st. ledare per magnetpol. Alternativt kan magnetiseringsringen rotera och ledarna i löpringen stå stilla, varvid inga släpringar erfordras. Större rörelsemassa utjämnar kuggningseffekter. Inner- och ytterringen är mekaniskt sammankopplade. Vid motordrift tillföres ström via släpringar eller kommutatorer, vid generatordrift utmatas effekt via dylika organ.

Patentverket fann i överklagade beslutet att uppfinningen enligt de då gällande patentkraven inte var patenterbar mot bakgrund av vad som är känt genom den amerikanska patentskriften 3 602 749 (D1).

Genom D1 är förut känd en elektrisk maskin som innefattar en yttre och en inre stator, samt en rotor i en spalt mellan dessa. Den yttre och den inre statorn innefattar ett cylindriskt ytterhölje resp. två inre cylindriska hållaranordningar. Vid vardera av dessa är ett lika antal permanentmagneter anordnade, riktade med den ena polen mot spalten och mot en motsvarande magnet i den andra statorn, varvid motsvarande permanentmagneter i ytter- resp. innerstatorn har inbördes motsatt polaritet.

Sökandena har i Patentverket framhållit bl.a. följande till stöd för uppfinningens patenterbarhet.

I vårt patentkrav 1 står "ett lika antal permanentmagneter eller elektromagneter är anordnade utan mellanliggande järn, riktade mot...". - I D1 står att "coils or windings are electrically connected and wound around their respective magnetic cores 50 such that...". Vidare anges 48 som elektromagnets, se spalt 3, rad 3, se även rad 17 - 33 samt figur 2 och 5. - Klart är således att nämnda publikation ej anteciperar våra patentkrav.

I överklagandet har sökandena utvecklat sin talan och anfört bl.a. följande.

Att tillämpa denna nya konstruktion utan växel för ett vindkraftverk är nytt och ej näraliggande för fackmannen. Ett vindkraftverk har normalt en mycket långsamroterande turbin och är utformat med stor diameter och hög periferihastighet och sålunda låg rotationshastighet. Trots detta kan växeln elimineras med vår direktdrivna generator. Man undviker hysteresförluster och stora virvelströmsförluster genom att ej omrikta flödet i mellanliggande järn. Den i kravet 1 definierade maskinen får hög verkningsgrad vid såväl hög som låg belastning och gör den mycket lämplig för just vindkraftverk, något som på intet sätt framgår ur den i avslagsbeslutet åberopade D1, där alla radiella järnkärnor (50) utsätts för ständiga omriktningar av magnetflödena vid rotation. Med denna precisering av krav 1 framgår ytterligare skillnaden i förhållande till nämnda publikation klart, och det kan ej anses näraliggande att komma fram till uppfinningstanken enligt det nya patentkravet 1 med kännedom om nämnda publikation.

Då ansökningsföremålet enligt det nya kravet 1 och övriga krav ej är näraliggande i förhållande till känd teknik, samt kan tillämpas allmänt, anhålles om godkännande av de nya patentkraven.

DOMSKÄL

Av sökandenas argumentering för skillnader mellan uppfinningen och den i D1 angivna anordningen framgår att de anser en skillnad bestå i att mellan en pol i den yttre statorn och en motsvarande pol i den inre statorn, i en anordning enligt uppfinningen, finns inget mellanliggande järn.

Emellertid anges i den allmänna beskrivningsdelen, på sid. 2, sista stycket att ”I denna radiella spalt mellan magneterna roterar en löpring i form av en ferromagnetisk ring med n st. ledare per magnetpol.”

Dessutom anges i beskrivningens speciella del på sid. 3 bl.a. följande.

Polerna vid den yttre ringen och den inre är riktade mot varandra och därvid med motsatt polaritet. Mellan dessa är utbildad spalten för den roterande löpringen (6). Mellan de radiella sidorna (5) är utformat ett järnfritt mellanrum. I den mångpoliga spalten (gapet 6) roterar således löpringen (6) i pilens (7) riktning.

I ritningsfiguren betecknas också mellanrummet mellan permanentmagneterna vid den yttre ringen med hänvisningsbeteckningen 5.

Ansökningsbeskrivningen ger utöver det nämnda inget besked om den roterande löpringens (ledarringen) material eller uppbyggnad, förutom vad gäller ledarnas antal och förläggning. Av ansökningshandlingarna kan således inte utläsas att i en anordning enligt uppfinningen löpringen (ledarringen) ska vara järnfri.

Vad som i patentkravet 1 anges om att ”de yttre och inre statorerna består av en ytter- (1) resp. innerring (2) av ferromagnetiskt material samt att vid vardera ett lika antal permanentmagneter eller elektromagneter är anordnade (3, 4) utan mellanliggande järn, riktade med den ena polen mot spalten och mot en motsvarande magnet i den andra statorn” kan därför inte uppfattas på annat sätt än att det inte finns något mellanliggande järn mellan magneterna ingående i den yttre statorn och inte heller mellan magneterna ingående i den inre statorn.

Vad därefter gäller förhållandet till D1 anges visserligen inte uttryckligen i denna att det inte finns något mellanliggande järn mellan magneterna ingående i den yttre statorn eller mellan magneterna ingående i den inre statorn. Det får dock anses uppenbart för fackmannen som tar del av beskrivningen i D1 att så är fallet, eftersom det motsatta förhållandet skulle avsevärt försämra maskinens funktion.

Av det ovan anförda följer att det som anges i det gällande patentkravet 1 skiljer sig från vad som är känt genom D1 därigenom att i respektive stator uppbärs magneterna av en ferromagnetisk ring samt att maskinen ingår i ett vindkraftverk, d.v.s. utformad med stor diameter och hög periferihastighet, men låg rotationshastighet, varigenom växel ej erfordras.

Att använda en elektrisk maskin av det slag som beskrivs i D1 i ett vindkraftverk och därvid utforma och anpassa den så som anges i patentkravet 1 utgör endast för fackmannen självklar anpassning till en närliggande tillämpning för en känd elektrisk maskin.

Vid angivna förhållanden avser patentkravet 1 inte en uppfinning som skiljer sig väsentligen från känd teknik. Överklagandet kan därför inte bifallas.

Lennarth Törnroth Stefan Svahn Ulf Hallin

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

Visa mer Visa mindre