Domstols Målregister

Målet gäller: Registrering av varumärket NORBERGSHEM

Ink datum: 2002-07-04

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 02-00077

PRV beslutsdag: 2002-05-14

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Särskiljningsförmåga; Ordmärke; Beskrivande; Beskaffenhet; Geografiskt ursprung

Tekniska sökord: -

Lagrum: 13 § 1 st. varumärkeslagen (1960:644)

Måltyp: varumärke

Utgång: bifall

Beslutskategori: vägledande

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Norbergs kommun

Ombud: -

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Varumärket NORBERGSHEM har ansetts ha för registrering erforderlig särskiljningsförmåga för förvaltning och uthyrning av bostäder i klass 36.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten undanröjer det överklagade beslutet och visar ansökan åter till Patentverket för erforderlig behandling

YRKANDE M.M.

Norbergs kommun har i Patentbesvärsrätten vidhållit sin ansökan om registrering av varumärket NORBERGSHEM.

Till grund för talan har kommunen här, som det för förstås, hållit fast vid att det sökta varumärket i sig har för registrering erforderlig särskiljningsförmåga för de tjänster i form av förvaltning och uthyrning av bostäder som det avser samt att märket i allt fall genom användning förvärvat särskiljningsförmåga för sådana tjänster.

Kommunen har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak följande. Kännetecknet NORBERGSHEM har använts sedan år 1963 och är inarbetat för kommunens allmännyttiga bostadsföretag. Kännetecknet används inom hela kommunen där det allmännyttiga bostadsföretaget har en ledande ställning med en marknadsandel om ca 45 procent. Omsättningen för bostadsföretaget uppgår till ca 13 miljoner kr per år och marknadsföringskostnaderna till ca 35 000 kr per år.

Kommunen har åberopat viss utredning angående användningen av NORBERGSHEM.

DOMSKÄL

Ett av de grundläggande kraven för att ett varumärke skall kunna skyddas genom registrering är att märket har särskiljningsförmåga för de varor eller tjänster som det avser. Kravet på särskiljningsförmåga innebär att märket skall kunna fungera som individualiseringsmedel på marknaden för de varor eller tjänster som märket avser, se EG-domstolens dom i mål C-108--109/97 (CHIEMSEE-fallet), punkt 46. Det betyder med andra ord att märket skall kunna skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet från dem som tillhandahålls i en annan.

I kravet på särskiljningsförmåga ligger också ett förbud mot registrering av beteckningar som är artangivande eller beskrivande med avseende på de varor eller tjänster som märket avser. Till en del har detta förbud sin grund i att artangivande och beskrivande beteckningar inte utan vidare är ägnade att uppfattas som kännetecken. I första hand syftar dock detta förbud till att säkerställa att sådana beteckningar skall kunna användas fritt av alla vid marknadsföring, se CHIEMSEE-fallet, punkt 25.

Bedömningen av om ett tecken har särskiljningsförmåga skall göras på grundval av en konkret helhetsbedömning av alla relevanta omständigheter. Vid bedömning av särskiljningsförmågan hos ett märkesord bildat av i och för sig beskrivande delar är en förutsättning för att sammansättningen skall anses ha särskiljningsförmåga att den ”ger upphov till ett intryck som är tillräckligt avlägset från det intryck som ges genom att de upplysningar som erhålls genom de delar som ordet består av blott förenas, så att nybildningen blir en större enhet än summan av nämnda delar”, se EG-domstolens dom i mål C-265/00 (BIOMILD-fallet), punkterna 41 och 43).

Prövningen av frågor om särskiljningsförmåga bör dock göras i betraktande av att det inom vissa områden finns en tradition bland näringsidkare att som kännetecken använda beteckningar som kan sägas stå på gränsen mellan att vara suggestiva och beskrivande. Förekomsten av sådana beteckningar är ett resultat av att de i praktiken fungerar som kännetecken utan att otillbörligt hindra andra från att effektivt marknadsföra sina varor och tjänster. Angående känneteckensfunktionen hos beteckningar av detta slag, jfr SOU 2001:26 s. 381 f. samt EG-domstolens dom i mål C 329/02 (SAT.2-fallet), punkt 44.

Varumärket NORBERGSHEM är enligt Patentbesvärsrättens mening ett varumärke som är bildat i en tradition av detta slag. Det finns sålunda gott om exempel på kännetecken bildade av en sammansättning av ett geografiskt namn och ordet hem eller bostäder, vilka uppenbarligen fungerar som kännetecken för tjänster avseende bl.a. uthyrning av bostäder utan att hindra andra i deras marknadsföring. Vid dessa förhållanden får det sökta märket NORBERGSHEM i sig anses ha för registrering erforderlig särskiljningsförmåga för sådan förvaltning och uthyrning av bostäder som det avser.

På grund av det anförda skall det överklagade beslutet undanröjas och Norbergs kommuns ansökan återförvisas till Patentverket för erforderlig behandling.

Per Carlson Jeanette Bäckvall Stig Bragnum

Referent

LC Visa mer Visa mindre