Domstols Målregister

Målet gäller: Upphävande av varumärkesregistreringen GRUPPHEM

Ink datum: 2002-07-12

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 330.265

PRV beslutsdag: 2002-05-03

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Särskiljningsförmåga; Ond tro

Tekniska sökord: -

Lagrum: 13 §, 14 § 1 st 7 varumärkeslagen (1960:644)

Måltyp: varumärke

Utgång: annan

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Samspar AB

Ombud: Ulf Willquist, Awapatent i Linköping AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: SalusAnsvar AB

Ombud: Albihns Stockholm AB

Fler Motparter: -

Referat: Hinder mot registreringarna GRUPPHEM och GRUPPVILLA har inte ansetts föreligga med stöd av 14 § 1 st 7) VmL. Eftersom PRV inte prövat märkenas särskiljningsförmåga har målen återförvisats till PRV.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

1. Patentbesvärsrätten undanröjer överklagade besluten och visar ärendena åter till Patentverket för prövning av frågan om varumärkena GRUPPHEM respektive GRUPPVILLA besitter för registrering erforderlig särskiljningsförmåga för försäkringsverksamhet.

2. Patentbesvärsrätten avslår yrkandena om inhämtande av yttranden från Finansinspektionen.

YRKANDEN M.M.

Samspar AB (Samspar) har i Patentbesvärsrätten vidhållit att registreringarna av varumärkena 330.265 GRUPPHEM och 330.266 GRUPPVILLA skall bestå.

SalusAnsvar AB (Salus) har i Patentbesvärsrätten bestritt ändringsyrkandena i själva saken.

Samspar har begärt att Patentbesvärsrätten inhämtar yttrande från Finansinspektionen angående det rättsliga förhållandet mellan försäkringsgivare och försäkringstagare/gruppföreträdare vid gruppförsäkring.

Salus har begärt att Patentbesvärsrätten inhämtar yttrande från Finansinspektionen i frågan om GRUPPHEM och GRUPPVILLA är generiska benämningar på tjänsterna grupphemförsäkringar respektive gruppvillaförsäkringar.

Parterna har bestritt varandras framställningar om att Patentbesvärsrätten skall inhämta yttranden från Finansinspektionen.

Grunder

Samspar har till grund för sin talan i själva saken åberopat att förutsättningar för att tillämpa 14 § första stycket 7 varumärkeslagen inte är för handen samt att de registrerade märkena besitter erforderlig särskiljningsförmåga för försäkringsverksamhet.

Salus har till grund för sin talan i första hand åberopat att de registrerade märkena är beskrivande för de tjänster som omfattas av registreringarna och att de således saknar erforderlig särskiljningsförmåga för dessa. I andra hand har bolaget gjort gällande att Samspar vid ansökningstillfället kände till att de ifrågavarande kännetecknen användes av Salus och att Samspar inte använt sina märken innan Salus tog sina kännetecken i bruk.

Utveckling av talan

Parterna har – Salus genom hänvisning till vad bolaget anfört i Patentverket – till utveckling av sin talan i fråga om registreringshinder enligt 14 § första stycket 7 varumärkeslagen anfört bl.a. följande.

Samspar

Patentverket synes mena att det skulle föreligga registreringshinder enligt regeln om agentvarumärken. Den internationellt vedertagna dispositiva presumtionsregeln om agentvarumärken (Jfr artikel 6 septies Pariskonventionen och artikel 8.3 EG:s varumärkesförordning) förutsätter att det föreligger en positiv varumärkesrätt som huvudmannen i ett avtalsförhållande är innehavare till. Bevisbördan för rätt till varumärket åvilar ”huvudmannen”. Det typiska för ett ”agentförhållande” är att agenten rättshandlar direkt för huvudmannens räkning. Skulle även andra typer av avtalsförhållanden innefattas skulle detta medföra att rättsföljden av regeln riskerar att bli alltför långtgående och direkt kunna ge upphov till s.k. namenapping-situationer. Sådana fall där ”agenten” inte rättshandlar direkt för ”huvudmannen” utan där parterna anser sig jämbördiga och där de huvudsakliga prestationerna utgörs av något annat än just vidareförsäljning bör falla utanför bestämmelsens tillämpning. Omständigheter som bör beaktas är exempelvis där en part inte bara säljer produkten utan också har utvecklat den, att en part tillhandahåller en exklusiv kundkrets för produkten, att endast den ena parten bär det juridiska ansvaret gentemot slutkonsumenten eller att en part ombesörjer hela marknadsföringen. Ett minimum för tillämpning av ”agentregeln” bör vara att märket verkligen tagits i bruk av ”huvudmannen”.

Gruppförsäkringar avtalas efter förhandlingar mellan gruppföreträdare och försäkringsgivare. Gruppförsäkringsavtalet är i regel en ensidigt utfärdad handling vari försäkringsbolaget förbinder sig att försäkra ett vid avtalsslutet ofta okänt antal förmånstagare i

enlighet med i avtalet fastställda och ovillkorliga bestämmelser. Priset för gruppföreträdarens försäkring sätts i regel i förhållande till antalet senare anmälda förmånstagare. Det är gruppföreträdaren som erhåller en rätt mot försäkringsbolaget. Individerna i gruppen erhåller ett eget självständigt ingånget eller obligatoriskt avtal med gruppföreträdaren med en rätt mot gruppföreträdaren att bli förmånstagare i dennes försäkring. Gruppföreträdaren kan välja att ge bort försäkringen till kunder, medlemmar eller liknande; typexemplet är kompletterande reseförsäkring för kontokortskunder. Premien för varje enskild individ i gruppen fastställs och uppbärs i regel av gruppföreträdaren. Själva premien för försäkringen erlägger normalt gruppföreträdaren till försäkringsbolaget. Gruppföreträdaren administrerar ofta försäkringen helt och hållet. En gruppföreträdare kan vara en arbetsgivare, en bank, en intresseorganisation eller en bensinstationskedja. Avtalen grundas oftast på en av försäkringsbolagen utfärdad offert eller begäran från gruppföreträdaren. – Gruppförsäkringens rättsliga status belyses i Svea hovrätts lagakraftvunna dom den 17 juni 2002 i mål FT 4155-01.

Under tidig vår 1993 hade Samspar såsom gruppföreträdare arbetat fram ett nytt koncept avseende gruppförsäkringar. De produkter som detta koncept avsåg skulle marknadsföras mot Samspars befintliga kundkrets under varumärkena GRUPPHEM och GRUPPVILLA. Med angivande av varumärket GRUPPHEM respektive GRUPPVILLA riktade Samspar offertförfrågningar till ett flertal försäkringsbolag i Sverige. Samspar ingick slutligen avtal med dåvarande Ansvar AB om att försälja särskilt framtagna produkter till Samspars egna kunder och under egna varumärken. Med anledning av att detta koncept var nytt användes helt naturligt den beteckning som Samspar angivit i sin offertförfrågan vilket framgår av att avtalstexten i det närmaste uteslutande refererar till ”grupphemförsäkringen” eller ”gruppvillaförsäkringen”.

Salus

Salus har i många år använt sig av kännetecknen GRUPPHEM

och GRUPPVILLA i sin verksamhet. Ansvar träffade 1990 ett agenturavtal med Samspar avseende försäljning av hem- och villaförsäkringar. Under våren 1993 påbörjades en diskussion om ett utvidgat samarbete med en ny produktvariant för hemförsäkring som skulle knytas till de kunder som hade ett insättarkonto hos Samspar. En offert avseende ”Grupphemförsäkring” skickades till Samspar i oktober 1993. Ansvar offererade en försäkringsprodukt med ett bestämt namn, GRUPPHEM. Ett avtal slöts mellan parterna i december 1993. Som komplettering till detta avtal slöts under 1995 ett avtal om GRUPPVILLA- och GRUPPHEMförsäkringar. Samspar äger genom avtalet rätt att sälja försäkringar under de nämnda kännetecknen men äganderätten till produkten och kännetecknen har inte övergått till Samspar.

Samspar har i Patentbesvärsrätten givit in ny och tämligen omfattande utredning.

DOMSKÄL

Patentbesvärsrätten konstaterar inledningsvis att det inte finns skäl för domstolen att inhämta begärda yttranden från Finansinspektionen.

Enligt vad utredningen visar använde Samspar redan i mars 1993 beteckningarna GRUPPHEM och GRUPPVILLA som kännetecken för försäkringar. Salus har inte påstått att bolaget dessförinnan tagit dessa beteckningar i bruk som kännetecken. Det föreligger därmed inte hinder mot registrering på det skäl som Patentverket anfört.

Patentverket har inte prövat frågan om GRUPPHEM och GRUPPVILLA har för registrering erforderlig särskiljningsförmåga för den försäkringsverksamhet som de avser i klass 36 och det skulle strida mot instansordningens princip att nu pröva den i Patentbesvärsrätten. Det överklagade beslutet skall därför undanröjas

och ärendena återförvisas till Patentverket för prövning av frågorna om särskiljningsförmåga.

Per Carlson Jeanette Bäckvall Stig Bragnum

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 3 (Formulär B)

LC Visa mer Visa mindre