Domstols Målregister

Målet gäller: Framställning enligt 72 § patentlagen.

Ink datum: 2002-08-05

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 96941117.2

PRV beslutsdag: 2002-06-12

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Förfallets upphörande; vid vilken tidpunkt skall förklaringsavgiften anses erlagt

Tekniska sökord: -

Lagrum: 72 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Parthus (UK) Limited

Ombud: Willquist & Partners Patentbyrå AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: En ombudsbyrå som haft ett depositionskonto hos PRV och som via fax meddelat PRV att kontot skulle debiteras avseende förklaringsavgift har ansetts ha rätt att tillgodoräkna sig debiteringen den dag fax meddelandet inkom till PRV och inte den senare dag begäran inkom i original. Förfallets upphörande har ansetts vara den dag den för ärendet ansvarige själv insett eller borde har insett genom ex vis information från assisterande personal eller fristbevakningssystem att ett fristöverskridande skett.

Referat fortsättning : -

Text: RÄTTENS AVGÖRANDE

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDE M.M.

Parthus (UK) Limited (Parthus) har överklagat Patentverkets beslut att inte ta upp bolagets framställning enligt 72 § patentlagen (PL) till prövning. Parthus har anfört dels att tidpunkten för förfallets upphörande skall räknas från den dag bolagets svenska ombud mottog Patentverkets beslut den 19 september 2001 att inte utfärda kungörelse enligt 82 § PL, dels att förklaringsavgiften skall anses erlagd den 19 november 2001.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

Det Europeiska Patentverket kungjorde den 6 juni 2001 sitt beslut att meddela det europeiska patentet 0 866 983 (96941117.2). Sista dag att fullfölja patentet i Sverige var således den 6 september 2001. Uppdraget att fullfölja patentet i Sverige anförtroddes ombudsbyrån Willquist & Partners Patentbyrå AB. På grund av misstag inom ombudsbyrån inkom översättning och tryckningsavgift till Patentverket först den 12 september 2001 och således för sent. Patentverket underrättade därför Parthus genom beslut den 19 september 2001 att verket inte skulle utfärda någon kungörelse enligt 82 § PL.

Parthus överklagade den 14 november 2001 beslutet och ansökte i samma skrift om förklaring enligt 72 § PL. Överklagandet har av Patentverket, efter ett klargörande besked från verket till ombudsbyrån per telefon den 19 november 2001, behandlats enbart som en ansökan om förklaring.

Patentverket fann i det nu överklagade beslutet att ansökningen om tillämpning av 72 § PL inte kommit inom den i paragrafens första stycke föreskrivna tvåmånaderstiden från förfallets upphörande. Sålunda hade förfallet upphört redan den 10 september 2001. Vidare fann verket att erforderlig förklaringsavgift erlagts först den 5 december 2001.

Närmare omständigheter

Vad först gäller erläggandet av förklaringsavgiften innehöll överklagandet den 14 november 2001 inte någon uppgift om betalning av förklaringsavgift. Sedan Patentverket vid sitt telefonbesked till ombudsbyrån den 19 november 2001 också påmint om att förklaringsavgift inte erlagts faxade byrån samma dag en begäran till Patentverket att debitera byråns depositionskonto. Patentverket debiterade emellertid inte kontot förrän begäran inkom i original den 5 december 2001. Parthus har i överklagandet i denna del anfört i huvudsak följande. ”Genom sedvanligt faxmeddelande den 19 november 2001 ombads PRV att debitera ett av våra depositionskonton med förklaringsavgiften om 500 kronor i det aktuella ärendet. Det medför att PRV samma dag skulle ha debiterat vårt konto. Just detta depositionskonto är sådant att PRV omedelbart får avgiften tillhanda samma dag som begäran om debitering sker och utförs. Medel fanns tillgängliga på kontot. – Det är för utförande av sådan debitering inte lagligen nödvändigt att avvakta till dess begäran inkommit i original. Det saknas bindande föreskrifter om särskilda krav på begärans utformning. Ett faxmeddelande anses utgöra en giltig viljeförklaring och anses även vara en bindande rättshandling. En motsatt syn skulle också strida mot svensk myndighetspraxis i allmänhet och PRV:s sedvanliga praxis i synnerhet”.

Vad därefter avser frågan om vid vilken tidpunkt ombudsbyrån blivit medveten om att fullföljdsfristen överskridits har byrån i sin, till Patentverket den 11 januari 2002 ingivna redogörelse med närmare motivering för att erforderlig omsorg iakttagits, anfört bl.a. följande. Byrån använder sig av fristhanteringssystemet PatraWin. Den 9 juli 2001 inkom orderbrevet från Parthus att byrån skulle fullfölja ifrågavarande europeiska patent i Sverige. Ärendet lades samma dag in i fristhanteringssystemet och den 6 september 2001 noterades, efter korrigering, som slutgiltigt fristdatum. Vid samma tillfälle utsågs E som den konsult som hos byrån skulle ansvara för ärendet. Den 18 juli 2001 godkände konsulten med sin signatur den korrekta fristen mot underlaget vilket innebar att han blev medveten om att översättning och tryckningsavgift skulle inges till verket senast den 6 september 2001. Efter godkännandet har han, i enlighet med byråns rutiner till stöd för konsulterna, genom veckovisa fristlistor som varje måndag lagts in i hans korg av ansvarig assistent blivit påmind om slutfristen. Akten har hela tiden funnits på den konsultens rum.

De frister som förfaller samma vecka som listan delas ut är på listan markerade särskilt med understrykningspenna och i förekommande fall med pilar eller tillägget OBS!. Varje konsult och assistent har tillgång till PatraWin på sin dator. Vederbörande konsult kan när som helst gå in i PatraWin och se vilka ärenden som han eller hon är antecknad som ansvarig konsult för och vilka åtgärder som skall vidtas för varje specifikt ärende tre månader framåt i tiden, vilket är samma tid som de veckovis utdelade listorna täcker.

I redogörelsen anförs vidare följande. ”Fristöverskridandet upptäcktes vid sedvanlig utskrift av fristboken måndagen den 10 september av ansvarig assistent som då särskilt underrättade E om att ett fristöverskridande hade skett. E vidtog härvid omgående åtgärder för att inge översättning och att tryckningsavgiften betalades till Patentverket. – Översättningen gick med ordinarie postgång från W & P den 11 september 2001 och tryckningsavgiften betalades samma dag”.

I överklagandet anförs däremot följande. ”I bakgrunden till det aktuella ärendet döljer sig omständigheter av synnerligen personlig natur hänförliga till det ansvariga ombudet E - - - Tyvärr, medförde dessa aspekter av ärendet att vi formulerade oss så olyckligt att det skulle kunna anses framgå att förfallet upphörde redan den 10 september 2001, vilket inte är korrekt. - - - Med rättelse av det tidigare anförda, skedde i själva verket följande. Assistent P upptäckte vid sedvanlig utskrift av fristboken måndagen den 10 september 2001 att en frist hade passerats utan att bli avbokad. Det hade tidigare hänt att ett ansvarigt ombud inte hade meddelat att en frist skulle avbokas. Assistenten lämnade därför, särskilt och personligen i det ansvariga ombudets inkorg en fristlista med den aktuella fristen angiven överst. - - - Det ansvariga ombudet E vidtog därefter åtgärder för att inge översättning och inbetala tryckningsavgift till PRV. Närmare utredning har inte kunnat fastställa att ombudet vid denna tidpunkt skulle ha varit medveten om att fristen redan hade överskridits. Tvärtom synes ombudet ha trott sig vara ute i rätt tid. Detta styrks till del av det faktum att översättning och avgift avsändes först ytterligare en dag senare, nämligen den 11 september 2001, samt att denna inlaga inte skickades med annat än vanlig postgång och inte per fax. Inte heller något i det medföljande brevet, ger vid handen att E skulle vara medveten om fristöverskridandet. - - - Något intyg om det ovan sagda från ombudet E kan inte bifogas då han inte förmår att klart redogöra för sitt handlande under de aktuella dagarna. Willquist & Partners hade inte någon kännedom om fristöverskridandet förrän PRV:s avskrivningsbeslut kom oss till handa.”

SKÄL

För att en framställning om förklaring enligt 72 § första stycket PL skall tas upp till prövning fordras att framställningen gjorts och förklaringsavgiften erlagts inom den föreskrivna tiden om två månader från det förfallet upphörde. Med hänsyn till omständigheterna i målet framstår det som ändamålsenligt att först pröva frågan om vid vilken tidpunkt – den 19 november eller den 5 december 2001 – förklaringsavgiften skall anses erlagd och om ställningstagandet i den frågan innebär att avgiften anses erlagd redan den 19 november, därefter pröva frågan om förfallet skall anses ha upphört först då ombudsbyrån mottog Patentverkets, den 19 september 2001 expedierade beslut att till följd av att översättning och tryckningsavgift inkommit för sent inte utfärda kungörelse enligt 82 § PL.

Förklaringsavgiften

Enligt uppgift som Patentbesvärsrätten inhämtat från Patentverkets kassakontor tillämpar verket ifråga om debitering för den som har ett depositionskonto för ”officiella avgifter” följande ordning. Som huvudregel krävs för att verket skall debitera ett sådant konto att en begäran om debitering sker medelst en egenhändigt undertecknad originalhandling. I undantagsfall godtar verket en faxad begäran om det av faxhandlingen bl.a. klart framgår att kontot skall debiteras samma dag.

Enligt Patentbesvärsrättens mening framstår emellertid ett sådant krav för att debitering ska ske samma dag inte som rimligt och proportionellt när det gäller avgifter som om de inte betalas i tid föranleder rättsförlust för en patentsökande/patenthavare och i all synnerhet inte när det, såsom i förevarande fall, gäller betalningsfrister som inte kan återställas. Det ligger också i sakens natur att kombinationen depositionskonto och debiteringsbegäran per fax från behörig kontohavare är ändamålsenlig i sådana fall, förutsatt att erforderliga medel finns på aktuellt konto. Det saknas vidare anledning anta att debitering redan på grundval av begäran per fax skulle föranleda missbruk eller eljest föranleda påtagliga problem för Patentverket. Skulle det i något enstaka fall visa sig att verket av misstag debiterat ett konto, eller om faxbegäran inte i efterhand bekräftas genom undertecknat original, torde korrigering kunna ske utan något större besvär eller skada för verket.

Det anförda tillämpat på omständigheterna i målet leder till att förklaringsavgiften skall anses erlagd den 19 november 2001.

Förfallets upphörande

Såväl av svensk praxis som av EPO-praxis framgår att tidpunkten för förfallets upphörande i den mening som avses i 72 § PL (artikel 122 EPC) måste avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda förklaringsärendet. Som regel upphör förfallet så snart den person som har ansvaret för handläggningen av ett ifrågavarande patentärende själv insett eller borde ha insett, t.ex. genom information från assisterande personal respektive fristbevakningssystem, att ett fristöverskridande skett. I förevarande mål är det konsulten E, som med stöd av underfullmakt närmast haft ansvaret för att fullföljdsuppdraget utfördes. Och han har härvid haft stöd av ombudsbyråns datoriserade fristbevakningssystem och de veckovisa fristlistorna på sätt som framgår av den till Patentverket ingivna redogörelsen, daterad 11 januari 2002, vari byråns rutiner och händelseförloppet i fullföljdsärendet utförligt beskrivs.

I redogörelsen anges, som citerats ovan, att då ansvarig assistent måndagen den 10 september 2001 upptäckte att fullföljdsfristen den 6 september inte iakttagits hon särskilt underrättade konsulten E om att ett fristöverskridande skett och att han därefter omgående vidtog erforderliga åtgärder så att översättning och tryckningsavgift per post dagen därpå skickades till Patentverket. Dessa uppgifter så som de anförts i redogörelsen ger inte utrymme för annan slutsats än att förfallet upphörde den 10 september 2001. I den korrigerade redogörelsen i överklagandet, daterat den 29 juli 2002, görs gällande att konsulten inte personligen av assistenten uppmärksammats på fristöverskridandet utan att fristlistan endast lades i konsultens korg och att konsulten, när han vidtog åtgärderna för att ge in översättning och betala avgiften till Patentverket, inte varit medveten om fristöverskridandet utan synes ha trott sig vara ute i rätt tid. Byrån har antytt att konsulten på grund av personliga problem inte kommit till insikt om fristöverskridandet. Enligt Patentbesvärsrättens mening framstår dock denna version – tillkommen i utredningen ett drygt halvår efter den ursprungliga redogörelsen och nära 10 månader efter upptäckten av fristöverskridandet – i avsaknad av närmare utredning eller bevisning som alltför vagt och delvis motsägelsefullt underbyggd för att kunna vinna i trovärdighet och även utesluta risken för att den skulle kunna uppfattas som en efterhandskonstruktion. Överklagandet innehåller inte heller i övrigt något som ger Patentbesvärsrätten anledning att frångå bedömningen att förfallet upphörde den 10 september 2001 innebärande att sista dag för ansökan om förklaring enligt 72 § PL och betalning av förklaringsavgift var, med förskjutning på grund av mellankommande helg, den 12 november 2001. Varken ansökan eller betalning har därför skett i rätt tid.

Patentbesvärsrätten får i sammanhanget till slut anmärka att utredningen i målet kan ge anledning till visst tvivel huruvida ansvariga personer hos ombudsbyrån vid tiden för ansökningen enligt 72 § PL hade erforderliga insikter om förutsättningarna för att få till stånd en prövning enligt denna paragraf. Också den sena betalningen av förklaringsavgiften den 19 november 2001, vilken skedde först efter en erinran från Patentverket, tyder på bristande omsorg ifråga om hanteringen av förklaringsärendet.

På ovan anförda grunder kan överklagandet inte bifallas.

Lennarth Törnroth Jeanette Bäckvall Håkan Sandh

Referent

Enhälligt

LC

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär B)

Visa mer Visa mindre