Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 02-388

Beslutsdatum: 2005-07-05

Lagakraft: 2005-09-06

Målet gäller: Patent på "Telesystem med person/abonnentbunden identifiering"

Ink datum: 2002-08-12

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9501051-8

PRV beslutsdag: 2002-05-24

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Tydlighet; Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Fast kommunikationssystem; Radiokommunikationssystem; Anknytningsledning; Anslutningsorgan; Jack; Mobilitetsfunktioner

Lagrum: 2 § och 8 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Telia AB

Ombud: Telia Research AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Patentbesvärsrätten fann att anordningar vid universellt personligt telekommunikationssystem (UPT) och användning av mobilitetsfunktioner i cellulärt radiokommunikationssystem inte var så tydligt beskrivna att en fackman kan utöva uppfinningarna. Ett telesystem innefattande ett fast tele- och datakommunika-tionssystem och ett radiokommunikationssystem där ett antal mobila enheter är anordnade för anslut-ning till valfri abonnent- eller anknytningsledning i det fasta systemet via anslutningsorgan (t ex jack), och varvid det fasta och/eller det mobila systemet anordnade identifieringsorgan identifierar den via nämnda anslutningsorgan till det fasta systemet anslutna mobila enheten, varjämte systemet innefattar organ möjliggörande debitering av den mobila enhetens användning i det fasta systemet befanns vara

Referat fortsättning : tillräckligt tydligt beskrivet för en fackman att utöva uppfinningen men ansågs inte skilja sig väsentligen från känd teknik.

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLT YRKANDE

Sökanden ansökte den 23 mars 1995 om patent på en uppfinning avseende ”Telesystem med person/abonnentbunden identifiering”. Patentverket avslog ansökningen och fann i överklagade beslutet dels att patentansökningen inte uppfyllde det i 8 § patentlagen (PL) på beskrivningen ställda tydlighetskravet och dels att det som ändå framgick av patentkraven inte skiljde sig väsentligen från vad som är känt genom den internationella patentansökningen med publiceringsnummer WO 9501070, A1 (D1).

Den föreliggande uppfinningen

I den till ifrågavarande patentansökning hörande beskrivningen anges inledningsvis följande om teknikens ståndpunkt och uppfinningens bakgrund.

Det har tidigare föreslagits olika sätt och anordningar för att vidarekoppla telefonsamtal. Genom den europeiska skriften EP 484 067, A2 beskrivs automatisk vidarekoppling av samtal. Samtal vidarekopplas automatiskt till en abonnent som är på resande fot genom att samla in information om position då abonnenten utför vissa handlingar, såsom exempelvis handlar med ett kreditkort eller ringer ett samtal med hjälp av ett kreditkort.

Den amerikanska patentskriften 5 315 636 visar ett "personal telecommunications system" där en abonnent endast behöver ett personligt telefonnummer och där ett samtal till detta nummer automatiskt kopplas till den telefonterminal som är närmast abonnenten. Abonnenten bär en personlig kommunikationsenhet som medelst radiokommunikation medger att dennes position kan bestämmas. Positionen registreras i en databas och när ett samtal inkommer till abonnenten kopplas samtalet upp mot den terminal som motsvarar abonnentens nuvarande eller senast kända position.

Syftet med uppfinningen är att åstadkomma ett i förhållande till teknikens ståndpunkt förbättrat och förenklat telesystem.

I framtiden kommer det publika landbaserade telenätet att medge personlig mobilitet dvs. att abonnenten skall kunna registrera sig vid en valfri teleterminal på den plats abonnenten för tillfället befinner sig vid eller önskar få sina inkommande/avgående samtal kopplade till/ifrån. Förekommande debitering skall därvid kunna ske gentemot den abonnent som är innehavare av själva terminalen. Idag arbetas det på att kunna kombinera denna personliga mobilitet (UPT) med den terminalmobilitet som de mobila systemen erbjuder. En nackdel med UPT-tjänsten är att abonnenten måste ringa ett samtal för att registrera sig vid just denna telefon. Denna funktion liknar den roaming-funktion som finns i de mobila system med den skillnaden att där är funktion automatiserad. Det tekniska problem uppfinningen avser är därför att åstadkomma en anordning och metod som medger automatisk registrering i det fasta publika telenätet för tjänsten personligt nummer vid anslutning till och utnyttjandet av en portabel teleterminal i fasta telenätet.

Uppfinningen ger en mängd fördelar bland annat erhålls ett bättre och smidigare kommunikationssystem. Vidare underlättas handhavandet av mobiltelefonerna eller mobilstationerna. Sannolikheten för att man skall nå en person som man söker ökar. Användningen av ett telefonnummer för en abonnent i hans olika situationer som han befinner sig i under en dag medför också att tillgängligheten och anträffbarheten ökar.

Uppfinningen definieras på följande sätt i de vidhållna självständiga patentkraven 1, 2, 3 och 8.

1. Telesystem (1) innefattande ett fast tele- och datakommunikationssystem (2), här kallat fast system, och ett radiokommunikationssystem (3), t ex av typen variant på GSM-systemet, här kallat mobilt system, vilket senare mobila system innefattar mobila enheter (4), kännetecknat därav, att respektive mobila enhet av ett antal mobila enheter (4), t ex samtliga mobila enheter, är anordnat för anslutning till valfri abonnent- eller anknytningsledning i det fasta systemet via anslutningsorgan (t ex jack), och att i det fasta och/eller det mobila systemet anordnade identifieringsorgan (5) identifierar den via nämnda anslutningsorgan till det fasta systemet anslutna mobila enheten, varjämte systemet innefattar organ möjliggörande debitering av den mobila enhetens användning i det fasta systemet.

2. Anordning vid universellt personligt telekommunikationssystem (UPT) där abonnenter i systemet har möjlighet att äntra systemet via valfri abonnent- eller anknytningsanslutning och systemet därvid identifierar den äntrade abonnenten på ett sådant sätt att debitering av abonnentens användning av systemet möjliggöres, kännetecknad därav, att systemet är äntringsbart genom anslutning till abonnent- eller anknytningsledningens anslutningsorgan (abonnent- eller anknytningsjack) medelst mobil enhet av det slag som förekommer i cellulära radiokommunikationssystem, företrädesvis av typen variant på GSM-systemet, och att telekommunikationssystemet är anordnat att arbeta med mobilitetsfunktioner som motsvarar det cellulära radiokommunikationssystemets mobilitetsfunktioner, varvid telekommunikationssystemet uppvisar en uppbyggnad som i stället för det cellulära radiobaserade systemets BSC- och BTS-funktioner innefattar möjlighet till anslutning av fasta abonnentledningar.

3. Anordning vid universellt personligt telekommunikationssystem (UPT) där abonnent i systemet har möjlighet att äntra systemet via valfri abonnent- eller anknytningsanslutning och systemet därvid identifierar den äntrande abonnenten på ett sådant sätt att debitering av abonnentens användning av systemet möjliggöres, kännetecknad därav, att systemet arbetar med mobilitetsfunktioner som motsvarar mobilitetsfunktionerna i ett cellulärt radiokommunikationssystem, företrädesvis GSM-systemet, att det i stället för de i det cellulära radiokommunikationssystemet förekommande BSC- och BTS-stegen är anordnat med anslutningar för fasta abonnentledningar.

8. Användning av mobilitetsfunktioner i cellulärt radiokommunikationssystem, företrädesvis av typen GSM, där positionerna för systemets mobila enheter är följningsbara medelst identifikationsorgan beskaffade så att de möjliggör debiteringar av de olika abonnenternas användningar av systemet, kännetecknad därav, att mobilitetsfunktionerna är implementerade i ett universellt personligt telekommunikationssystem (UPT) där anslutningar/jack till fasta abonnent- och anknytningsledningar finns upprättade för de mobila enheternas respektive anslutbarhet till det universella personliga telekommunikationssystemet.

Känd teknik

I D1 beskrivs ett förfarande för telekommunikation med utnyttjande av flera kommunikationsnät. En terminal som används vid kommunikation i de olika näten kan vara en mobilterminal som själv väljer vilket nät den skall anslutas till, exempelvis ett fast eller ett mobilt telekommunikationsnät.

I Patentbesvärsrätten har sökanden beretts tillfälle att yttra sig över följande skrifter.

D3: WO 9417639, A1

D4: US 4 972 457, A

D5: EP 0 660 628, A2

I D3 beskrivs en anordning som möjliggör att en mobiltelefon kan inkopplas via ett jack till det fasta telenätet. Oberoende av om användaren är tillgänglig via det mobila eller det fasta nätet kan ett enda personligt telefonnummer användas. Se speciellt sid. 3 rad 3 - sid. 4 rad 21, sid. 8 rad 15 - 21, sid. 13 rad 16 - sid. 14 rad 3, sid. 18 rad 24 - sid. 19 rad 3 samt det ändrade patentkravet 1 på sid. 28.

Genom D4 är det känt att via en kommunikationsstyrenhet koppla in en kommunikationsenhet på ett cellulärt nät eller ett fast nät som styrenheten är ansluten till genom en trådförbindelse.

Genom D5 (publicerad den 28 juni 1995) är det känt att en mobiltelefon, med användning av en anpassningsenhet, via anslutningsledning kan kopplas till ett fast telefonnät.

Yrkande

I Patentbesvärsrätten vidhåller sökanden patentansökningen med oförändrade patentkrav.

Grund

Som grund för sin talan har sökanden gjort gällande att uppfinningen definierad i patentkraven uppvisar nyhet och uppfinningshöjd samt att beskrivningen är så tydlig att fackmannen kan utöva uppfinningen.

Utveckling av talan

Till utveckling av sin talan har sökanden i överklagandeskriften till Patentbesvärsrätten framhållit bl.a. följande till stöd för uppfinningens patenterbarhet i förhållande till D1.

Patentverket har anfört skriften WO 95/01070 mot rubricerade ansökan. I skriften beskrivs hur en mobiltelefon anordnas för multifunktionalitet, dvs. att mobilen är användbar mot olika mobila telenät. Av skriften framgår att man härvid avser anslutning mot dels generella mobilnät dels mot lokala mobila telenät.

Mobiltelefonen förses med anledning härav med funktionsblock som kan hantera det generella respektive det lokala mobilsystemet. Ett dylikt block förutsätts härvid erfordras för vart och ett av de nät som skall vara accessbara. Vidare inbegriper mobiltelefonen ett block som i beroende av användarens belägenhet avgör huruvida det generella mobilnätet eller det lokala mobilnätet skall utnyttjas i ett aktuellt fall. Kriteriet vid avgående samtal är härvid att det nät som är billigast skall utnyttjas. I denna del synes således skriften beskriva ett system där ett lokalt nät väljes om mobilen befinner sig inom dettas täckningsområde, i övriga fall sker uppkoppling mot det generella mobiltelefonnätet. I denna del sker ingen anslutning mot det fasta telefonnätet.

Den anförda skriften beskriver vidare hur mobiltelefonen vid insättning i batteriladdare initieras att ringa upp mobiltelefonnätet och vidarekoppla inkommande samtal till ett abonnemang i det fast telefonnätet. Huruvida den omkopplingen kan ske till godtyckligt abonnemang eller enbart till förutbestämda abonnemang synes ej vara klart utsagt i skriften.

Uppfinningsföremålet, enligt patentansökan, avser att ge användare av mobiltelefoner en möjlighet att ansluta sig direkt till det fasta telefonnätet. För detta ändamål förses mobiltelefonen med anslutningsfunktioner, som är direkt anslutbara mot det fasta telefonnätet. Det som beskrivs i den anförda skriften tar över huvud taget inte upp denna problematik varför fackmannen ej ges någon vägledning i frågan. Enligt föreliggande patentansökan löses detta genom att funktionaliteter motsvarande mobilsystemens hemmaregister och besöksregister införs även i de fasta telesystemen. På detta sätt kan mobilen vid anslutning mot det fasta telesystemet utnyttja de mobila telesystemens funktioner. När mobilen ansluts mot det fasta telesystemet överförs sålunda informationer från mobiltelefonen över det fasta telesystemets förbindelser till aktuella funktioner. Mobilen identifierar sig på sedvanligt sätt samt att aktuellt abonnentnummer i det fasta nätet vidarebefordras till det egna hemmaregistret, som i sin tur därefter vidarebefordrar samtal till aktuell anknytning.

Vid utgående samtal från mobiltelefonen över det fasta nätet sker en uppkoppling på sedvanligt sätt, samt att den aktuella telefonstationens besöksregister identifierar att mobiltelefon utnyttjas. När dylik registrering skett konstateras att abonnemanget i det fasta nätet inte skall debiteras för samtalet utan att mobiltelefonabonnemanget skall belastas. För detta ändamål översänds därefter informationer om samtalsdebitering till mobilens abonnemang. Det skall här noteras att funktioner som enbart utnyttjats i de mobila telesystemen införlivas i det fasta telesystemet. Granskaren synes i denna del anse att beskrivningen inte ger fackmannen tillräckliga anvisningar för uppfinningens realiserande. Vi är i detta avseende av motsatt uppfattning eftersom funktionerna för hantering av mobiler vid handover mellan olika täckningsområden sedan länge är känt. Det är däremot inte tidigare beskrivet att dylika funktioner är införlivbara i det fast telenätet. I och med att handover och överföring mellan olika basstationsområden för mobiltelefoner tidigare är välkända torde det med ledning av de uppgifter som lämnas i patentansökan vara fullt möjligt för fackmannen att utöva uppfinningen.

Det konstateras att den anförda skriftens syfte är att omdirigera trafik till ett fast abonnemang när mobilen är på laddning. Någon debitering av utgående samtal på ett mobilabonnemang i detta sammanhang behandlas över huvud taget inte. Vidare behandlar det anförda dokumentet en valmöjlighet mellan olika mobilabonnemang vid utgående anrop, varvid det billigaste alternativet prioriteras. Någon hantering av utgående samtal och debitering på mobilabonnemang är inte diskuterat i skriften.

Vår uppfattning är således att patentansökan är patenterbar över den kända tekniken. Vidare är fackmannen, enligt vår uppfattning, i stånd att utöva uppfinningen med ledning av den beskrivning som föreligger, samt med kännedom om mobilnätets funktioner.

Vidare har sökanden anfört följande till stöd för uppfinningens patenterbarhet i förhållande till D3-D5.

Vår uppfattning är att det som PBR tar upp i D3 överensstämmer till viss del [med vår uppfinning]. Vi anser dock att man måste läsa hela dokumentet och inte ta korta stycken. Genom att göra på detta sätt får man inte lösningen på vår uppfinning. D3 och uppfinningen löser olika problem. D3 löser problemet med att använda en och samma "mobilterminal 10" för att ta emot/ringa mobilsamtal eller fastsamtal via ett "wireline interface 20". För fasta samtal används "terminalen 10" via "interface 20" till ett "jack 31". I D3 tar man emot och ringer mobilsamtal som vanligt med mobilterminalen. Även då man tar emot eller ringer samtal i det fasta nätet så görs det med mobilterminalen fast då används den som en vanlig fast terminal. "Mobilterminalen 10" har i sitt fönster en "mobil ikon 43" för mobila samtal och en "fast ikon 44" för fasta samtal. Kopplingen mellan fast och mobilt görs via "knapp 46" LINE, se fig. 3 sid. 7 rad 11-20. I D3 behövs det en speciell mobilterminal för att klara av mobila och fasta samtal.

I D3 beskrivs hur inkommande mobila samtal görs, se sid. 11 rad 22 - sid. 12 rad 4.

I D3 beskrivs hur inkommande fasta samtal görs, se sid. 12 rad 5 - 13.

I D3 beskrivs hur utgående [samtal] görs, se sid. 12 [rad] 14 – 22, där man pendlar med "knappen 46" LINE.

Vår uppfinning löser problemet att i det gemensamma mobila och fasta nätet hålla reda på ifall en befintlig mobilterminal finns i det mobila eller fasta nätet. I vår uppfinning används mobilterminalen hela tiden som en mobilterminal. I det ena fallet så fungerar mobilterminalen som vanlig mobil och i andra fallet då mobilterminalen är kopplat till det fasta nätet fungerar mobilterminalen som en mobilterminal fast signalerna går via det fasta nätet istället för att gå via luften. När mobilterminalen är kopplad till det fasta nätet så får man en uppkoppling som översiktligt ser ut som figur 2 i patentansökan. Alltså att på den fasta sidan så är den fasta lokala växeln också uppbyggd med samma funktionalitet som en basstation men signalerna går via fasta nätets ledningar.

I D3, sid. 13 rad 9 -20, beskrivs vidarekoppling av mobilnummer till fast nummer vilket sker som idag att när någon ringer mobilnumret så kopplas samtalet vidare till det nummer som användaren av mobilterminalen har angett.

Vår uppfinning löser inte vidarekopplingsproblematiken. När någon har kopplat in mobilterminalen i det fasta nätet sker signaleringen mellan mobilterminalen och den fasta lokala växeln som har denna funktionalitet i stället för basstationen vilket sker vid vanlig mobilsignalering.

Därefter beskrivs i D3 hur terminalen kan arbeta i de olika moderna: "cellulär mode" och "wireline mode".

Inget av de 6 olika sätten i D4 att använda en mobilterminal överensstämmer eller liknar på något sätt det som vår uppfinning gör. Vår uppfattning är att mobilterminalen används antingen som mobilterminal eller som en fast terminal fast det är en mobilterminal. Vår uppfinning använder en mobilterminal som en mobilterminal oberoende av om den är inkopplad i mobilnätet eller i det fasta nätet. Det som skiljer oss är att i det fasta nätet så görs signaleringen via det fasta systemet förutom att betalning skulle kunna ske som om det vore ett fast samtal.

Det är vår uppfattning är att D5 beskriver en mobilterminal som används som en vanlig mobilterminal och som en fast terminal.

Dessutom ger uppfinningen den överraskande fördelen att med små medel för användaren av mobilterminalen gör det enkelt att med ett nummer nås via mobilen vare sig mobilen är kopplad till det mobila nätet eller det fasta nätet, och dessutom gör samtalen billigare då mobilterminalen är inkopplad i det fasta nätet. Uppfinningen eftersträvar enkelhet och spar dessutom pengar för mobilterminalanvändaren. Ingetdera av dokumenten D3 - D5 behandlar problem med att mobilsignalering sker via det fasta nätet då mobilterminalen är kopplad till det fasta nätet. I D3-D5 sker alltså ingen uppdatering av HLR och VLR vilket görs i vår uppfinning. Föreliggande uppfinning, definierad av patentkravet 1, 2, 3 och 8 ger således positiva synergieffekter utöver den rena kombinationen av D3 - D5.

Inget av dokumenten D3-D5 tillför något av betydelse för uppfinningen vid bedömningen av föreliggande uppfinnings patenterbarhet utöver vad som beskrivs i D3-D5. Föreliggande uppfinning, definierad av patentkravet 1, 2, 3 och 8 skiljer sig därför väsentligt från vad som visats vara förut känt genom dokumenten D3-D5, då dessa beaktas var för sig eller i kombination.

DOMSKÄL

Patentbesvärsrätten har först att ta ställning till om uppfinningen enligt de självständiga patentkraven är så tydligt beskriven att en fackman kan utöva den.

För att visa att det i 8 § PL på beskrivningen ställda tydlighetskravet är uppfyllt har sökanden hänvisat till att i och med att handover och överföring mellan olika basstationsområden för mobiltelefoner tidigare är välkänt torde det med ledning av de uppgifter som lämnas i patentansökan vara fullt möjligt för fackmannen att utöva uppfinningen. Vidare har sökanden vid redovisning av hur uppfinningen löser det uppställda problemet hänvisat till ett beskrivningsavsnitt som beskriver identifiering av en mobil enhet som ansluts till det fasta nätet. I detta avsnitt anges att identifieringsorganet består till vissa delar av känd funktionalitet från motsvarande organ från det konventionella mobiltelefonisystemet samt andra funktioner som är indikativa på signaler som härrör från det konventionella fasta systemet. Vilka delar av respektive funktioner som härrör från respektive system samt hur de samverkar framgår inte av beskrivningstexten. Vidare anges i beskrivningen att systemet arbetar med mobilitetsfunktioner som motsvarar mobilitetsfunktionerna i ett cellulärt radiokommunikationssystem. Hur dessa mobilitetsfunktioner är utformade och anpassade till en anordning enligt uppfinningen eller hur kunskapen om handover och överföring mellan olika basstationsområden för mobiltelefoner skulle tillämpas i förevarande uppfinning framgår dock inte av beskrivningstexten.

Mot bakgrund av att det i patentkraven 2, 3 och 8 anges att systemet arbetar med mobilitetsfunktioner som motsvarar mobilitetsfunktionerna i ett cellulärt radiokommunikationssystem resp. att mobilitetsfunktioner i ett cellulärt radiokommunikationssystem företrädesvis är implementerade i ett universellt personligt telekommunikationssystem, delar Patentbesvärsrätten Patentverkets bedömning att uppfinningen enligt dessa patentkrav inte är så tydligt beskriven att en fackman kan utöva uppfinningen.

Vad sedan gäller patentkravet 1 så nämns i detta inte några mobilitetsfunktioner som motsvarar mobilitetsfunktionerna i ett cellulärt radiokommunikationssystem utan detta patentkrav är inriktat på anslutning till det fasta nätet och identifiering för möjliggörande av särskild debitering. I detta patentkrav nämns därför identifieringsorgan som identifierar den till det fasta systemet anslutna mobila enheten och organ möjliggörande debitering av den mobila enhetens användning i det fasta systemet. Dessa organ är inte beskrivna i ansökningsbeskrivningen varför den avgörande frågan är om fackmannen omedelbart inser hur sådana organ skall anordnas och hur de fungerar i sammanhanget. Eftersom en mobilterminal innehåller identifieringsanordning och GSM-systemet innefattar organ för identifiering av mobilterminaler samt då GSM-systemet liksom andra telefonisystem innefattar organ för debitering av mobilterminalers användning kan det, enligt Patentbesvärsrättens mening, inte anses föreligga några problem för fackmannen att utöva uppfinningen enligt patentkravet 1.

Härefter återstår i fråga om patentkravet 1 att bedöma om erforderlig nyhet och uppfinningshöjd föreligger för den däri angivna uppfinningen.

Av de dokument som förekommit i utredningen är det enligt Patentbesvärsrättens mening dokumentet D3 som beskriver den kända teknik som kommer uppfinningen enligt patentkravet 1 närmast. I D3 anges att genom gränssnittet (20) mot det fasta telenätet kan en mobiltelefon användas som en fullvärdig telefon i det fasta nätet och dra nytta av det fasta nätets låga kostnader (se sid. 8 rad 15-17). Vidare anges i det ändrade patentkravet 1 på sid. 28 att telefonenheten enligt detta patentkrav innefattar medel för automatisk signalering till det fasta telenätet för att möjliggöra att samtal till mobiltelefonen vidarekopplas till telefonenheten via det fasta nätet när en aktiv anslutning till det fasta nätet detekterats. Ett sådant arrangemang och vad som för övrigt framgår av D3 såvitt avser vidarekoppling av samtal till mobiltelefonen och användandet av ett enda personligt telefonnummer, förutsätter identifieringsorgan för identifiering av mobiltelefonen.

Vad som anges i patentkravet 1 skiljer sig från vad som sålunda är känt genom D3 därigenom att det uttryckligen anges att systemet innefattar identifieringsorgan och organ som möjliggör debitering av den mobila enhetens användning. Det får dock anses vara närliggande att, för en fackman som söker ett alternativ till systemet enligt D3, anordna identifieringsorgan och organ som möjliggör debitering av den mobila enhetens användning på så sätt som anges i patentkravet 1 med hänsyn till att det i en anordning enligt D3 förutsätts finnas ett identifieringsorgan och till att telefonisystem i allmänhet innefattar organ för debitering av terminalers användning samt till att det genom identifieringen skapats förutsättningar för debitering av den mobila enheten. Att olika debiteringsprinciper kan råda i olika regioner (se D3 sid. 13 rad 16-20) påverkar inte denna uppfattning då fackmannen förväntas känna till dessa och då det är självkart för denne att i viss utsträckning kunna anpassa ett telesystems debiteringsrutiner på ett effektivt sätt varvid de rutiner som nämns i patentkravet 1 klart tillhör det som är självklart för fackmannen.

Vid angivna förhållanden kan överklagandet inte bifallas.

Per Carlson Stefan Svahn Håkan Sandh

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

EE Visa mer Visa mindre