Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 02-498

Beslutsdatum: 2004-12-10

Lagakraft: 2006-01-23

Målet gäller: Upphävande av patent på en antennanordning, innefattande ett första och ett andra krökt meanderformat antennelement, för en bärbar radiokommunikationsanordning. - domen fortsätter

Ink datum: 2002-12-09

Reg datum: -

Överklagat: 2005-02-04

PRV:s nummer: 9602387-4

PRV beslutsdag: 2002-10-09

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: 884-05

Beslut: Ej prövningstillstånd

Klass: -

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd; Stöd i grundhandlingarna (ja)

Tekniska sökord: Antennelement; Mobiltelefon; Dualband

Lagrum: 2 §, 13 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: annan

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: Telefonaktiebolaget LM Ericsson

Ombud: Ström & Gulliksson IPC AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: AMC Centurion AB (tidigare Allgon AB) ändr. 04-06-21 IB

Ombud: Kransell & Wennborg AB

Fler Motparter: -

Referat: Uppfinningen avsåg ursprungligen en övergång från helixelement till meanderelement som externt antennelement vid mobiltelefoner i syfte att reducera bindningen av elektromagnetisk energi i antennelementet och därav följande begränsning av bandbredden, varvid meanderelementet krökts till cylinderform för att inte upta större utrymme än ett helixelement avstämt till samma frekvens. Uppfinningen begränsades p.g. av känd teknik till användningen av två (eller ev. flera) sådana meanderelement i syfte att skapa ett bredare frekvensområde eller två helt åtskilda frekvensband, vilket emellertid också föregreps av känd teknik. Meanderelementen avsågs framställas med tunnfilmsteknik. Också utföringsformer ingick i vilka meanderelementen kombinerats med en in- och utdragbar sprötantenn.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten undanröjer överklagade beslutet och upphäver patentet.

YRKANDEN M.M.

Invändaren yrkar att patentet, med undanröjande av överklagade beslutet, upphävs i sin helhet.

Patenthavaren bestrider ändring av överklagade beslutet och vidhåller patentet med den ändrade lydelse av patentkraven som låg till grund för detta beslut, dvs. patentkrav ingivna den 28 januari 2002.

Förevarande mål har avgjorts samtidigt med målet 02 145, vilket avser upphävande av ett patent meddelat på grundval av en patentansökan som ursprungligen avdelades ur den patentansökan som lett till det patent förevarande mål avser. Patenten avser likartade uppfinningar och invändarna, av Patentverket betecknade invändare I, II och III, var desamma ifråga om båda patenten, det invändningsvis motanförda nyhetsmaterialet likaså detsamma. Muntlig förhandling har i såväl Patentbesvärsrätten som Patentverket hållits gemensamt ifråga om båda patenten.

Verkets beslut att upprätthålla förevarande patent har överklagats endast av invändare II, i det följande benämnd invändaren.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

Av patentets beskrivning framgår bl.a. följande om uppfinningens bakgrund, ändamål och principiella utformning.

Uppfinningen avser en antennanordning för en bärbar radiokommunikationsanordning. Speciellt avser uppfinningen en antennanordning för en handportabel mobiltelefon, vilken erfordrar en kompakt och effektiv antenn. Antennanordningen enligt uppfinningen är speciellt fördelaktig när två eller flera strålande element skall kombineras eller när en impedansmatchande anordning erfordras för matchning av antennanordningens strålande element med sändar/mottagarkretsar i telefonen.

Ett allmänt problem när en strålande antenns storlek reduceras är en reduktion av dess relativa bandbredd. Helixformade radiatorer används vanligen när det erfordras antenner som ryms i begränsade volymer med begränsad höjd. Emellertid genererar slingorna i en helixantenn ett magnetiskt fält som binder energi, vilket resulterar i en ytterligare reduktion av bandbredden. Helixradiatorer har också problemet med stark inbördes koppling när två eller flera radiatorer är anordnade nära varandra.

Ett ändamål med uppfinningen är att tillhandahålla en effektiv antennanordning enligt ingressen till krav 1, vilken löser problemet med att tillhandahålla en antennanordning som är mekaniskt hållbar och har en geometri som passar för placering i en liten volym. Ytterligare ändamål är att tillhandahålla ersättningar för helixradiatorer vilka också ger förbättrade antennprestanda, att få bukt med de ovannämnda problemen med bindning av elektromagnetisk energi i radiatorn eller radiatorerna i antennanordningen, att undvika genomföringar i en bärare som uppbär det (de) strålande elementet (en), att tillhandahålla en effektiv och kostnadseffektiv impedansmatchningsanordning som är integrerad med antennanordningen, att tillhandahålla en konfiguration som är både effektiv och mekaniskt hållbar, att möjliggöra användningen av mer exakta produktionstekniker än t ex lindade helixar, och att tillhandahålla en antenn i vilken olika strålande element kan kombineras utan att vara ogynnsamt inbördes kopplade, speciellt varvid kombinationen innefattar en utdragbar sprötantenn.

Dessa och andra ändamål uppnås enligt beskrivningen genom att ett eller flera antennelement med meanderform används vilka har en matad ände och en andra öppen ände. Vidare anförs följande.

Det strålande första elementet i denna antennanordning är en ledare som löper i meanderform, vilken är bågformig eller böjd så att den upptar ett utrymme liknande det som upptas av ett strålande helixelement. Denna konfiguration möjliggör att antennanordningen enligt uppfinningen kan användas i de flesta applikationer i radiokommunikationsanordningar, speciellt vid mobiltelefoner, där helixantenner tidigare har använts. I jämförelse med en helixantenn är fördelarna med att använda antennanordningen enligt uppfinningen t ex en större bandbredd, förbättrade produktionstoleranser, vilket leder till mindre kassering, en lägre grad av koppling till någon närliggande radiator, vilket i hög grad förbättrar operation i flera band, och en möjlighet att integrera en impedansmatchande krets på samma bärare med åtminstone delvis samma produktionsteknik. Att det strålande elementet sträcker sig omväxlande i positiva och negativa vinkelriktningar i förhållande till dess centrumaxel skall förstås innefatta att det strålande elementet beskriver en meanderkurva som ändrar perifeririktning åtminstone en gång vid sin utbredning längs en längdaxel hos ett imaginärt cylinderskal, som företrädesvis har en cirkulär eller elliptisk bas.

När antennanordningen innefattar ett eller flera ytterligare strålande element, ges möjlighet till funktion inom ett bredare frekvensband eller två eller flera separerade frekvensband. Det är möjligt att tillverka alla strålande element samtidigt i samma sekvens av framställningssteg.

Den första och andra matningspunkten kan vara förbundna och gemensamt kopplade till kretsarrangemang i radiokommunikationsanordningen. Detta kan också tillämpas vid användning av mer än två strålande element. Alternativt kan de olika strålande elementen vara separat förbundna med radiokretsanordningen.

Antennanordningen innefattar företrädesvis en dielektrisk bärare som uppbär den strålande strukturen för att låta den skjuta ut utåt från radiokommunikationsanordningens chassi på vilket anordningen är avsedd att monteras. Detta möjliggör ett effektivt strålningsmönster. Bäraren är företrädesvis en dielektrisk flexibel film eller laminat som har den strålande strukturen applicerad därpå eller däri i form av en ledande filmstruktur, möjligen erhållen genom en etsningsprocess. En tryckteknik är lämplig för tillverkning i stora kvantiteter.

Det kan vara fördelaktigt att kombinera antennanordningen enligt uppfinningen med en utdragbar och inskjutbar sprötantenn, vilket kommer att inses av följande beskrivning av föredragna utföringsformer. Bäraren och ledarna i antennanordningen kommer då möjligen att inkludera en eller flera omkopplare för inkoppling eller bortkoppling av olika strålande element i olika funktionsmoder.

Speciellt när bäraren är en flexibel film med ett tryckt kretsmönster är det fördelaktigt att på bäraren integrera en impedansmatchande anordning för matchning av impedanser hos något strålande element på filmen eller i kombination med denna struktur med kretsarrangemanget hos radiokommunikationsanordningen, vilka vanligen passar ihop vid 50 ohm.

Till domen har för att underlätta förståelsen som bilaga 2 fogats en sammanställning av vissa ritningsfigurer i patentet.

Det av Patentverket i ändrad lydelse upprätthållna patentet innefattar fyra självständiga patentkrav numrerade 1, 19, 37 och 48, av vilka kravet 1 har följande lydelse.

Antennanordning för en bärbar radiokommunikationsanordning innefattande:

- ett strålande första element avstämt till en första frekvens

- att det första elementet har en central längsgående första axel, första och andra ändar vilka utgör en första matningspunkt respektive en första öppen ände och en meanderkonfiguration, varvid anordningen är inrättad att vara utskjutande från radiokommunikationsanordningen, kännetecknad av

- ett strålande andra element avstämt till en andra frekvens skild från den första frekvensen,

- att det andra elementet har en central längsgående andra axel, första och andra ändar vilka utgör en andra matningspunkt respektive en andra öppen ände och en meanderkonfiguration,

- att det första såväl som det andra elementet kröker sig runt sin respektive axel och sträcker sig omväxlande i positiva och negativa vinkelriktningar i förhållande till denna axel, så att det beskriver en meanderkurva, som ändrar perifeririktning åtminstone en gång vid sin utbredning längs denna axel.

Det självständiga kravet 19 skiljer sig från kravet 1 genom att ordet ”långsträckt” tillagts efter ordet ”bärbar” på rad 1 och att den sista bestämningen i kravets ingress ”varvid - - - radiokommunikationsanordningen” ersatts med bestämningen ”varvid den första axeln är väsentligen parallell med radiokommunikationsanordningens längdriktning”.

De självständiga kraven 37 och 48 avser båda en kombination av antennelementen med en utdragbar och inskjutbar sprötantenn. Kravet 37 innefattar alla bestämningarna i kravet 1 med undantag för bestämningen ”varvid - - - radiokommunikationsanordningen” men med följande tillägg.

- en utdragbar och inskjutbar sprötantenn som är drivbar i kombination med det första och det andra elementet,

- att sprötantennen är avsedd att förskjutas in i och ut från ett chassi till radiokommunikationsanordningen,

- att det första och det andra elementet är fixerade koaxiellt vid en ände av sprötantennen och är hela tiden belägna utanför chassit,

- att det första och det andra elementet är kopplade till kretsar hos radiokommunikationsanordningen när sprötantennen är i ett inskjutet läge,

- att det första och andra elementet och sprötantennen är kopplade i serie till kretsarna eller att sprötantennen är kopplad till kretsarna när sprötantennen är i ett utdraget läge.

Kravet 48 skiljer sig från kravet 37 huvudsakligen därigenom att de krökta meanderformade antennelementen istället anges vara fixerade vid radiokommunikationsanordningens chassi och därvid omger den utdragbara och inskjutbara sprötantennen, vilken är inkopplad i utdragsläget medan meanderelementen är inkopplade i sprötets inskjutna läge.

Sedan patentet meddelats med de ursprungligen ingivna patentkraven - med undantag för ett självständigt patentkrav 3, som avskiljdes genom den ovannämnda avdelade ansökningen - gjordes tre invändningar mot patentet i vilka sammantaget åberopades känd teknik enligt ett drygt tjugotal dokument såsom hinder mot patentet, i patenthavarens bemötande betecknade med bokstäverna A till V, se bilaga 3 till domen. Patentverket anförde därefter på eget initiativ det japanska patentdokumentet 05 347505, vilket har betecknats med W. Slutligen har invändaren i Patentbesvärsrätten ytterligare anfört det amerikanska patentdokumentet 3 231 894, betecknat med X.

I det följande används enbart dessa bokstavsbeteckningar för identifiering av berörda dokument.

Parterna har i Patentbesvärsrätten utvecklat sin talan i huvudsaklig överensstämmelse med vad de anfört i Patentverket.

Utöver de i överklagade beslutet behandlade dokumenten B, E, L, U och W har invändaren återkommit till dokumentet F. Som sammanfattning har invändaren anfört bl.a. följande (återges med en smärre redaktionell bearbetning).

Dokument X visar en meanderantenn som är kort och effektiv i drift. Antennen har en dubbel meander 1, innefattande ett första strålande element 1a och ett andra strålande element 1b. - Det första elementet har en central längsgående första axel, som är horisontell i förhållande till orienteringen i FIG 1, första och andra ändar som utgör en första matningspunkt 2a respektive en första öppen ände 3a till vänster i FIG 2 och en meanderkonfiguration 1a. - Det andra elementet har en central längsgående andra axel, som är horisontell i förhållande till orienteringen i FIG 1, första och andra ändar som utgör en andra matningspunkt 2b respektive en andra öppen ände 3b till höger om matningspunkten och en meanderkonfiguration 1b. - I kol. 1, rad 69 - kol. 21, rad 3 anges: the radiating first and second elements 1a and 1b are made substantially less than ª/4, ª being the wave length of an electromagnetic wave at a predetermined frequency within a range of frequencies for which the antenna is designed. Dessutom framgår det av kol 3 rad 6 8 att: by varying the shape properly, many types of antennas having various characteristics may be produced. ”Shape” innefattar bland andra egenskaper dimensioner. Sålunda täcker dokument X en antenn med ett första strålande element 1a och ett strålande andra element 1b av olika längd varigenom de kan stråla vid olika frekvenser i enlighet med krav 1. Dokument W hänför sig till en antenn för en portabel radiokommunikationsanordning (företrädesvis utskjutande som visas i FIG 17) med en antenn i olika modifikationer, beroende på dimensioner hos det första och andra elementet, hos en antenn med samma strukturella särdrag och som kan erbjuda samma funktioner som anordningen enligt krav 1. W instruerar fackmannen att det första strålande elementet 2 och det andra strålande elementet 3 kan anordnas enligt modifikationerna visade i FIG 3 respektive 4, och anordnas runt delen 5 (och det flexibla substratet 1) (see W, styckena 0021 0024 och 0030 i den datoröversatta versionen av W). FIG 3 visar en modifikation motsvarande den i X och FIG 4 visar en modifikation enligt den föredragna utföringsformen i patentet. Ändamålet i W är att åstadkomma en miniatyrisering av antennen. - Det framgår härigenom klart att fackmannen som försöker utföra läran i X utan problem skulle kunna byta ut konfigurationen hos de strålande första och andra elementen 1a och 1b hos meanderantennen (motsvarande modifikationen i FIG 3 i X) med den visade modifikationen i FIG 4 i W när han försöker anpassa antennen i X med vissa egenskaper i ett begränsat utrymme genom att välja den mest lämpliga modifikationen för ändamålet. - Detta är rutinåtgärder för fackmannen, som därmed oundgängligen leds mot lösningen enligt krav 1. Krav 1 kan således inte ha uppfinningshöjd.

Eftersom krav 19 är bredare än krav 1 genom att krav 19 inte anger att antennen ska vara utskjutande och W i kombination med X föregriper uppfinningshöjden hos krav 1 måste kombinationen även föregripa det bredare kravet 19. - Ett led i att bedöma om en uppfinning är patenterbar i förhållande till tidigare känd teknik är i enlighet med patentavdelningens riktlinjer att identifiera det eller de tekniska särdrag som skiljer uppfinningen från närmaste teknikens ståndpunkt. Därefter gäller det att identifiera vilken funktion eller teknisk effekt som dessa skillnader har vid den eventuella uppfinningen. - I inledningen i patentet läggs problemet med helixantenner fram. Även om det enligt patenthavaren är allmänt förekommande att helixantenner används i begränsade volymer med begränsad höjd framförs problem med helixantenner. Slingorna genererar magnetiska fält som binder energi, vilket bidrar till en reducerad bandbredd. Stark inbördes koppling mellan radiatorer anordnade nära varandra framförs också som ett problem. - Lösningen av problemen beskrivs som att man övergår från helix till meanderelement. Krav 1 i sin ursprungliga lydelse innefattade ett meanderelement. Det var tidigare känt att ha flera helixradiatorer, se inledningen till patentbeskrivningen och exempelvis dokument U. När väl fackmannen har fått anvisning om att gå från helix- till meanderelement får han ledning av tidigare känd teknik, som angav att en eller flera helixar kunde användas, att byta alla mot meanderelement för att undvika de inneboende problemen med helix. Patenthavaren har efter att det framkommit relevant nyhetsmaterial övergått från ett krökt meanderelement till två krökta meanderelement istället för två helixelement utan att visa på någon för fackmannen oväntad teknisk fördel utöver vad som följer redan av övergången från helix- till meanderelement i sig.

Patenthavaren har framhållit att den krökta formen är viktig även därför att den ger utrymmeseffektiv form, vilket även medför att man till viss del kan utnyttja befintlig produktionsutrustning avsedd för meandertillverkning. Detta tillför dock inget nytt eftersom det genom exempelvis B och W, är känt att ha antenner med kurvade former anordnade på liknande sätt som enligt patentet.

Alternativen två matade antennelement eller, såsom i W, ett matat element och ett parasitelement finns väl beskrivna i tidigare känd teknik. Två separata direkt matade element medför en något mer utrymmeskrävande lösning eftersom två element måste matas. Exempelvis krävs två matningsterminaler och eventuellt fler komponenter. Om fackmannen istället väljer ett matat element med ett parasitelement försvinner problemet med fler komponenter för matning av de båda elementen, medan viss anpassning av arrangemanget med ett matat element och ett parasitelement tillkommer för att uppnå önskad effekt. Följaktligen finns det för- och nackdelar med de båda lösningarna varför fackmannen mycket väl kan välja det ena eller det andra beroende på vad som är mest lämpligt för den aktuella konstruktionen.

Beträffande kraven 37 och 48 har invändaren vidhållit dokumenten L och U i kombination med W. Likaså vidhålles inställningen att grundhandlingarna inte ger stöd för kombinationen två krökta meanderelement och ett utdragbart och inskjutbart antennspröt. I Patentbesvärsrätten har invändaren lagt till att grundhandlingsstöd inte heller finns för en i kommunikationsanordningens hölje inbyggd meanderantenn vilket utförande ingår i kravet 19 eftersom bestämningen om att antennanordningen skall vara utskjutande från radiokommunikationsanordningen inte återfinns i detta krav.

Patenthavaren har som sammanfattning anfört följande (utgörande dels vad som i protokollet från i målet hållen muntlig förhandling antecknats om patenthavarens inställning, dels i en därefter ingiven skriftlig sammanfattning).

Uppfinningen avser endast monopolantenner medan flertalet av de invändningsvis anförda dokumenten avser dipolantenner eller andra antenntyper och således skiljer sig från uppfinningen i principiellt avseende och därmed inte har någon relevans för att nå fram till denna. Dokumentet X avser en dipol med balanserad matning. Ingenting i X tyder på att det finns öppna ändar på den meanderformade antennslingan i syfte att få till stånd en monopolfunktion eller att de båda grenarna av antennslingan skulle vara avstämda till sinsemellan åtskilda frekvenser. Beträffande W visar det visserligen en monopolantenn med två meanderformade antennelement men det ena av dessa utgörs av ett parasitelement, dvs. det har till skillnad från det andra elementet ingen egen matningsförbindelse med radiokretsarna. Parasitelement har jämfört med matade element betydande nackdelar. Dessutom visar W flera utföringsformer med inbördes, och till skillnad från uppfinningen, skilda axelinriktningar mellan parasitelementet och det matade antennelementet utan att peka ut den med parallella axlar som särskilt fördelaktig. Sammantaget ger W inte fackmannen någon anvisning som leder fackmannen fram till uppfinningen. Detsamma gäller övriga anförda hänvisningar. Beträffande sprötantennfunktionen anvisar uppfinningspatenten en mekaniskt hållbar i in- och urkopplingshänseende säker konstruktion som inte föregrips av de mothållna hänvisningar som rör sprötantenner.

- - -

Såsom tidigare visats under den skriftliga hanteringen beskriver inget av de anförda dokumenten en antenn omfattande två meanderformade strålande element som är avstämda till olika frekvenser för sändning och mottagning i två olika frekvensband. - Inte heller kan någon kombination av dokumenten leda fackmannen i den riktningen. I det avseendet vill vi påpeka att en kombination av ett dokument som visar en dipolantenn med ett dokument som behandlar monopoler inte utan vidare låter sig göras. Vi hänvisar i det avseendet till dokument K som visar på en konstruktion där en dipol, t ex en dipol enligt dokument X, används i en mobiltelefon. Konstruktionen omfattar extra komponenter, t ex för att omvandla en obalanserad matning till en balanserad, är stor och utrymmeskrävande och framför allt inte flerbandig. - Beträffande parasitelement vill vi framhålla att sådana element inte är en konstruktionsmässig ekvivalent till matade element. För det första måste parasitelement vara lambda/2 långa i sin resonansfrekvens eftersom elementet har två öppna ändar, en begränsning som inte matade element lider av. Dessutom kommer avståndet till matningselementet att vara kritiskt, vilket kan medföra högre krav vid tillverkning. I andra sammanhang är parasitelement att föredra, t ex på grund av färre anslutningar. Det är därmed uppenbart att en konstruktör, eller fackman, inte utan vidare går mellan parasitelement och matade element.

Speciellt vill vi framhålla att föreliggande uppfinning löser ett mycket specifikt problem, nämligen problemet med den starka kopplingen mellan två helixantenner. Ett problem som inte är diskuterat i litteraturen. Bakgrunden till uppfinningen är att en konstruktion som omfattade både 900MHz och 1800MHz banden medelst helixantenner inte lyckades, vilket var något förvånande eftersom man lyckats med uppgiften för banden 800MHz och 1900MHz. Lösningen blev konstruktionen som beskrivs i föreliggande patent, nämligen att använda två matade meanderformade element. - Vi vill även framföra att föreliggande uppfinning inte endast löser strålningsproblem utan även mekaniska och andra konstruktionsproblem. I det avseendet är t ex den kurvade formen på själva antennen viktig eftersom den ger en utrymmeseffektiv form, vilket även medför att man till viss del kan utnyttja befintlig produktionsutrustning avsedd för helixtillverkning.

Till sist vill vi påpeka att antenner enligt föreliggande patent är mycket framgångsrika. I storleksordningen 100 200 miljoner antenner av denna sort har sålts till dags dato, och försäljningen fortsätter. Antennområdet är även mycket patentintensivt där patent söks och beviljas på olika former av antenner vilka emellanåt kan tyckas relativt närliggande. Detta kan möjligen bero på att antennkonstruktion är ett svårt yrke, och relativt små detaljförändringar i en antenns utformning kan ha mycket stor betydelse för dess strålningsegenskaper eller tillverkningskostnad.

Också i övriga delar har patenthavaren bestritt invändarens argumentering.

I samband med förberedelserna inför den muntliga förhandlingen har Patentbesvärsrätten genom en skrivelse den 15 september 2004, se bilaga 4, uppmärksammat parterna på vissa omständigheter av betydelse för prövningen i målet, däribland dokumenten D och H.

DOMSKÄL

Vad först gäller de av invändaren hävdade motsvarighetsbristerna i förhållande till grundhandlingarna har den första, nämligen den huruvida stöd finns för ett utförande med två krökta meanderantennelement i kombination med en in- och utdragbar sprötantenn enligt de självständiga kraven 37 och 48 redan prövats i överklagade beslutet. Patentbesvärsrätten delar bedömningen där att erforderligt grundhandlingsstöd finns för denna kombination. Det uppkommer visserligen praktiska problem, som inte berörts i grundhandlingarna, vid en sådan kombination såvitt gäller sprötlängd och impedansanpassning när den skall användas vid antennelement avstämda sinsemellan för vitt åtskilda frekvensband. De torde dock inte vara större än att fackmannen på området klarar dem med sitt normala kunnande.

Den andra bristen ifråga om stöd i grundhandlingarna, vilken invändaren åberopat först under handläggningen i Patentbesvärsrätten, gäller huruvida det finns stöd för ett utförande av antennanordningen, där meanderelementen inte är utskjutande från radiokommunikationsanordningen utan är belägna inom dennas hölje. Härvid är först att märka att inget av de båda självständiga patentkraven i grundhandlingarna innehöll någon bestämning om att antennanordningen skulle vara utskjutande utan denna bestämning framgick först av det osjälvständiga kravet 6. Vidare sägs på sid 5, rad 7 11 i grundhandlingsbeskrivningen bara att den företrädesvis bör ha en sådan utskjutande utsträckning för att möjliggöra ett effektivare strålningsmönster. Bestämningen framställs således inte heller där som tvingande. Dessutom saknar valet av den ena eller den andra utformningen helt betydelse för bedömningen av uppfinningens patenterbarhet och patentets skyddsomfång. Erforderligt grundhandlingsstöd föreligger alltså.

Vad därefter avser patenterbarhetsprövningen enligt 2 § patentlagen innehåller som framgått ovan det genom överklagade beslutet upprätthållna patentet fyra självständiga patentkrav, nämligen kraven 1, 19, 37 och 48. De två första som båda främst avser de meanderformade antennelementen och dessas närmare utformning, är i huvudsak likvärdiga ur patenterbarhetssynpunkt. De självständiga kraven 37 och 48 innefattar, utöver de huvudsakligen samma bestämningar som ingår i kraven 1 och 19, också bestämningar om de meanderformade antennelementens samverkan med ett utdrag- och inskjutbart antennspröt.

Av de självständiga patentkraven är det sålunda kraven 1 och 19 som anger de vidaste uppfinningsdefinitionerna och som därmed i första hand och i frånvaro av något andrahandsyrkande blir avgörande för utgången i målet såvitt gäller prövningen enligt 2 § PL. Vidare är att märka att inte något av dessa krav innehåller någon bestämning om meanderelementens rumsliga belägenhet i förhållande till varandra eller om förhållandet mellan meanderelementens respektive längsgående axlar, dvs. huruvida dessa axlar är parallella, sammanfallande eller har olika riktningar. Först kraven 3 respektive 21 innehåller en bestämning härom, innebärande att axlarna är sammanfallande. Kraven 1 och 19 får således anses omfatta även de båda andra alternativen. Inget av de självständiga kraven definierar heller det närmare förhållandet mellan avstämningsfrekvenserna.

Vad därefter avser frågan om i målet anförd känd teknik som hinder enligt 2 § PL för att upprätthålla patentet börjar Patentbesvärsrätten med dokumentet B eftersom dels Patentverket i det föreliggande målet tolkat B på ett sätt medan verket i parallellmålet 02 145 gjort en helt motsatt tolkning, dels parterna fortsatt har varit oeniga om hur B skall förstås. Även om B innehåller en del otydligheter och felskrivningar framgår emellertid i vart fall följande för fackmannen. Tekniken i B avser att komma till rätta med krav på ökad antennimpedansanpassning till följd av den fortgående minskningen av storleken av bärbara, mobila radioterminaler och därmed också krav på minskande antennstorlek, såsom ifråga om vid sådana terminaler vanliga antenner av helixtyp; det ökande kravet på impedansanpassning till följd av den minskade antennstorleken har enligt B nödvändiggjort användningen av en från antennen fristående impedansanpassningskrets som emellertid i sin tur tagit ökat utrymme i anspråk. Tekniken i B löser, något förenklat uttryckt, detta problem genom att, istället för en sådan fristående krets med diskreta och utrymmeskrävande komponenter, utforma antennelement och matningsledning så att de verkar som stubbledningar gentemot varandra vid resonansfrekvensen och därmed ger erforderlig impedansanpassningen sett från matningspunkten. Stubbledningstekniken för impedansanpassning vid radioantenner är allmänt känd sedan länge.

Såsom uppfinningen enligt B närmare beskrivs består i samtliga utföringsformer matningsledningen av en eller två meanderformade ledare och antennelementet av en eller flera helixlindningar, var för sig anslutna med en ände till lämpliga punkter på meanderledaren/arna och öppna i sina andra ändar. Gemensamt för alla i B beskrivna utföringsformer är vidare att meanderledaren/arna anordnas koaxiellt inuti helixlindningen/arna. Vid det framställningsförfarande som beskrivs i anslutning till fig 14 med en helixlindning och en meanderledare är dessa formade på var sin dielektrisk film genom sedvanlig tryckteknik. Filmerna anbringas därefter på var sin dielektrisk bärare, den ena i form av en ihålig cylinder, eller med liknande omkretsform, med helixfilmen fäst på cylinderytan, och den andra bäraren i form av en massiv pelare med sådan omkretsform att den med meanderfilmen anbringad därpå kan föras ned i den cylinderliknande bärarens hålighet. Till sist förbindes helixlindningens ena ände med lämplig punkt på meanderledaren mellan dennas ändar och radiokretsarna anslutes till en andra punkt mellan dessa ändar. Valet av dessa båda anslutningspunkters lägen är de parametrar som i förening med helixlindningens och meanderledarens respektive totala längder som används för att vid önskade frekvenser uppnå erforderlig impedansanpassning genom stubbverkan. De långa fram- och återgående partierna av meanderledaren/arna i B är parallella med helixlindningens centrumaxel och sträcker sig därmed huvudsakligen vinkelrätt mot ledarriktningen i helixen; detta, såsom fackmannen inser - och som är väl förenligt med den mellan parterna omtvistade uppgiften i B spalt 2, rad 18 rad 26 - i syfte att undvika en direkt induktiv överföring mellan meander- och helixledarna, vilken annars skulle störa den avsedda impedansanpassningsfunktionen.

I alla de beskrivna utföringsformerna är det uppenbarligen helixlindningen/arna som svarar för den huvudsakliga antennverkan medan meanderledaren/arna p.g.av sin placering och riktning inte nämnvärt kan bidra till denna. I B sägs visserligen helt allmänt såväl att helix- och meanderledarna kan byta plats så att de senare omger de förra, som att helixen istället för meandern kan utgöra matningsledare, dock utan någon närmare analys eller angivande av konkreta utföringsformer i någotdera avseendet. Hursomhelst förutsätter B i vart fall en kombination av meander- och helixledare i impedansanpassningssyfte så som beskrivits ovan och ger därför inte fackmannen något incitament att utforma en antenn med enbart meanderformade antennelement.

Av B framgår således såvitt avser utformning av antennelement bestämt endast en eller flera parallellt ändmatade helixlindningar som är öppna i sin andra ände och har varierande längd i syfte att åstadkomma en frekvensbreddning, dvs. en teknik som har de nackdelar som uppfinningen i målet avser att eliminera. Däremot föregriper B såsom framgått ovan det filmtillverkningsförfarande med omformning till cylinderform och därmed erhållen volymminskning som enligt patentbeskrivningen utgör en viktig del av uppfinningskonceptet.

När det sedan gäller det grundläggande särdraget i uppfinningen, nämligen att ersätta tidigare använda antennelement av helixtyp med antennelement i meanderform visar den utredning som tillförts av invändarna att denna teknik ifråga om såväl monopol- som dipolantenner var väl känd innan förevarande patent söktes - se exempelvis ifråga om den först nämnda antenntypen dokumenten D, E, H, L och W och ifråga om den sistnämnda antenntypen F, N, S och X - och känd också ifråga om antennelement vid mobiltelefoner (t.ex. H, L och W). Det ligger i sakens natur att ett meanderformat antennelement jämfört med ett helixformat antennelement med samma elektriska ledarlängd genererar avsevärt mindre elektromagnetisk energi, detta därför att antennströmmen i de närliggande fram- och återgående partierna av meanderledaren, dvs. sammantaget i större delen av ledarlängden, löper i motsatta riktningar så att de elektromagnetiska fälten som alstras kring dessa partier är motriktade varandra (jfr. vad som anges i D, spalt 3, det stycke som börjar på rad 21). I ett helixelement däremot har antennströmmen samma riktning i alla varv, dvs. den magnetiska energi som genereras av de enskilda ledarvarven adderar sig utmed helixledarens hela längd. Denna skillnad i funktionssätt begränsar också den inbördes kopplingen mellan närliggande meanderelement jämförd med kopplingen mellan närliggande helixelement.

Också den ”krökta” meanderkonfiguration som patenthavaren så småningom inskränkte patentkraven till visade sig vara känd genom, förutom B, även W och implicit genom L och är en konfiguration som är fördelaktig eftersom den, såsom är ett av syftena med antennkonstruktionen i W, minimerar utrymmesbehovet med bibehållande av erforderlig ledarlängd hos meanderantennelementet. Krökning av meandrar i utrymmesanpassande eller liknande syfte är känd också genom D och E.

Vad därefter avser den ytterligare inskränkning som patenthavaren i förhållande till patentkraven i det meddelade patentet vidtagit genom den i de vid överklagade beslutet gällande patentkraven medtagna bestämningen om ett andra krökt meanderantennelement, men avstämt till en frekvens som skiljer sig från avstämningsfrekvensen för det första antennelementet, i syfte att möjliggöra antennanordningens användning för två överlappande eller åtskilda frekvensband, är det allmänt känt inom antenntekniken att utforma en antennanordning med flera matade och parallella antennelement avstämda till sinsemellan olika frekvenser för att utöka en antennanordnings frekvenstäckning, jfr även D, spalt 1 rad 38 41. Dessutom har patenthavaren själv utgått från en sådan teknikens ståndpunkt i form av en antennanordning bestående av två helixelement avstämda till sinsemellan skilda frekvenser (se förutom patentbeskrivningen med där anförd känd helixteknik patenthavarens svaromål den 25 april 2002 sid 7 nedtill och sid 8 upptill på de i parallellmålet gjorda invändningarna).

Det anförda innebär att fackmannen genom teknikens ståndpunkt har såväl anvisning om krökta meanderformade antennelements fördelar i förhållande till helixantennelement som anvisning om kombinationen - både allmänt och i helixform - av två eller flera matade antennelement för att utöka frekvensområdet. Detta leder honom således till en kombination av två meanderelement.

Därtill kommer att de ovannämnda dokumenten D, H och W i likhet med uppfinningen avser antennanordningar med två eller flera monopolantennelement med meanderform för att uppnå bredbandighet vid litet antennutrymme, i H från 880 till 1900 MHz. I första hand är dokumentet W av intresse eftersom detta också visar tekniken att utforma meanderelementen på en flexibel film av dielektriskt material vilken därefter kan anbringas på en cylindrisk bärare eller bärare med liknande form för att efter inkapsling appliceras som en från mobiltelefonens hölje uppåt utskjutande del. Dessutom beskriver dokumentet i anslutning till figur 4 en utföringsform i vilken, i likhet med vad som anvisas i D och H, meanderelementen har samma längdriktning och därför, efter ett i enlighet med dokumentets W anvisningar, anbringade på en cylindrisk yta, kröker sig kring samma axel på det sätt som avses i patentkraven 1 och 19 sammantagna med patentkraven 3 respektive 21. Utförandet med sammanfallande eller parallella längsaxlar är f.ö. naturligt när antennelementen såsom normalt är fallet skall ha samma riktverkan. Därmed är den enda skillnaden mellan ett sådant utförande enligt W och uppfinningen enligt de nämnda patentkraven att i W, liksom i D och H, används en kombination av ett ändmatat meanderelement och ett eller flera med detta parallellt anordnade icke matade meanderelement, s.k. parasitelement, som istället exiteras via strålningsfältet från det matade elementet eller, vid mottagning, av det från en basstation eller annan sändare kommande strålningsfältet, medan i uppfinningen båda meanderelementen är matade. Tekniken att använda parasitelement i syfte att bredda frekvensområdet hos en antennanordning är gängse inom antenntekniken som alternativ till metoden med flera matade antennelement och medför fördelar i förhållande till detta alternativ eftersom antennelementen kan anordnas närmare varandra och behovet av kretsar för impedansanpassning bortfaller ifråga om parasitelementen, men också vissa nackdelar. Patenthavarens uppgift att parasitelement måste ha den dubbla längden jämfört med ett matat monopolelementet vinner dock inte stöd i vare sig D, H eller W och inte heller i jordplansspeglingsprincipen. Sammantaget ligger det otvivelaktigt inom fackmannens normala kunnande att i den enskilda tillämpningssituationen avgöra vilket alternativ som är att föredra.

Invändaren har fäst stor vikt också vid dokumentet X. Patentbesvärsrätten gör samma tolkning av detta som patenthavaren, dvs. att X närmast avser en mittmatad dipolantenn. Syftet är att åstadkomma en antenn som tar liten plats men ändå är användbar för ett brett frekvensområde. Den är utformad på ett avlångt substrat. Dipolarmarna, som är symmetriskt belägna på ömse sidor om substratets tvärgående mittlinje, består vardera av ett eller två meanderformade element, det ena beläget på substratets ovansida och det andra på dess undersida med de längsgående axlarna utefter substratets längsaxel. Matningen sker via innerändarna på de övre elementen. Innerändarna på de undre är anslutna till varandra. Dipolens elektriska ledarlängd och därmed dess avstämningsfrekvens kan varieras genom att en elektrisk överbryggning mellan det övre och undre elementet görs på lämpligt ställe i respektive par. Varken ifråga om det nu återgivna utförandet eller utförandet med enbart de två övre element innehåller X någon anvisning om att övergå till ett osymmetriskt utförande med monopolfunktion. X får därför i målet ses bara som ett tidigt (publ. 1966) exempel på fördelen med meanderantennformen som sådan. Övriga senare dipoldokument avseende meanderformade antennelement får ses på samma sätt. Dipoldokumentet F har dock åberopats för - förutom att det avser en kompakt och bredbandig meanderantenn - att därav framgår att impedansanpassningskretsen är utformad på antennsubstratet, vilket i sig framstår som en trivial konstruktionsåtgärd.

Vid ovan angivna förhållande har inte de med kraven 1 och 19 avsedda antennanordningarna erforderlig uppfinningshöjd, vilket således också gäller antennanordningarna enligt patentkraven 37 och 48 i motsvarande delar. Vidare ligger ett utbyte av helixelement mot meanderelement med krökt form i kända kombinationer av ett utdragbart och inskjutbart antennspröt med helixelement (t.ex. L - av vilket dokument f.ö. som nämts ovan framgår att den visade helixen kan ersättas med ett meanderelement - och U) inom fackmannens normala konstruktionskunnande. Och även om det skulle uppkomma några konstruktionstekniska problem, vars lösning kräver insatser som går utöver fackmannens normala kunnande när två eller flera meanderelement skall kombineras med antennsprötet, anvisar i vart fall inte patentet någon sådan lösning. Sammantaget innefattar således inte heller antennanordningarna enligt de självständiga patentkraven 37 och 48 erforderlig uppfinningshöjd.

Förutsättningar för att upprätthålla patent saknas sålunda. Invändarens talan skall därför bifallas och patentet, med undanröjande av överklagade beslutet, upphävas.

Lennarth Törnroth Jeanette Bäckvall Håkan Sandh

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 5 (Formulär A)

ak Visa mer Visa mindre