Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 03-060

Beslutsdatum: 2004-05-26

Lagakraft: 2006-03-28

Målet gäller: Upphävande av patent på anordning vid skaft med sfärisk greppdel som har friktionshöjande organ.

Ink datum: 2003-03-19

Reg datum: -

Överklagat: 2004-07-26

PRV:s nummer: 9801136-4

PRV beslutsdag: 2003-01-17

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: 4971-2004

Beslut: Ej prövningstillstånd

Klass: -

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Skaft; Städmopp; Friktionshöjande organ; Greppdel; Handtag; Sfärisk greppdel

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: bifall2

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: Swish AB

Ombud: Awapatent AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: LE

Ombud: Hynell Patenttjänst AB

Fler Motparter: -

Referat: En sfärisk greppdel försedd med friktionshöjande organ och roterbart anordnad på ett skaft (kvastskaft eller moppskaft) ansågs inte utgöra en uppfinning som uppfyller villkoren i 2 § patentlagen. SS skiljaktig.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten undanröjer överklagade beslutet och upphäver patentet.

YRKANDEN

I överklagandet vidhåller invändaren sitt yrkande att patentet upphävs.

Patenthavaren bestrider ändring.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

1. Uppfinningen

Föreliggande uppfinning avser en anordning vid skaft. I den till patentet hörande beskrivningen anges inledningsvis följande om uppfinningens bakgrund.

Mycket arbete utförs med olika anordningar försedda med skaft, såsom städmoppar, sopborstar, skurborstar, och liknande. En konventionellt utformad skaftände medger inte många möjligheter till olika grepp. Det är exempelvis svårt och obekvämt att hålla om själva änden som ofta har en plan eller svagt rundad ändyta, vilken yta ungefär motsvarar skaftets tvärsnittyta.

Vid arbetet behöver anordningen vridas ofta genom att vrida skaftet runt dess längdaxel, som exempelvis vid städning runt möbler och liknande med städmoppar. Detta vridande är till nackdel ur ergonomisk synpunkt då det är ansträngande för handlederna, och/eller nöter skaftänden i handflatan om man håller med en hand om denna.

En annan aspekt med ovanstående anordningar med skaft är när dessa tillfälligt ställs åt sidan, varvid skaftänden vanligtvis lutas mot en vägg eller liknande. Genom den låga friktionen mellan skaftänden och underlaget har skaftet mycket ofta en tendens att glida iväg och skaftet hamna på golvet.

Föreliggande uppfinning har som ändamål att avhjälpa ovanstående problem. Detta uppnås med en anordning av det slag som anges i det beviljade och av patenthavaren alltjämt åberopade självständiga patentkravet 1, vilket har följande lydelse.

Anordning vid skaft med en del (20) avsedd att anordnas till änden av ett skaft, härefter benämnt hållardel, som innefattar en del (22) avsedd att greppas vid användandet, härefter benämnd greppdel, varvid hållardelen är anordnad med organ (10, 24) i stånd att medge vridning av greppdelen (22) runt en vridningsaxel (V) i förhållande till skaftet när anordningen är anbringad till skaftänden, varvid vridningsaxeln (V) huvudsakligen sammanfaller med skaftets längdriktning (L), kännetecknad av att greppdelen (22) är utformad huvudsakligen sfärisk samt anordnad med organ (34, 36) i stånd att höja friktionen mellan hållardelen och handen eller en yta som skaftänden anlägges mot.

I beskrivningen framhålls vissa fördelar med en anordning enligt uppfinningen enligt följande.

Genom att greppdelen är vridbar i förhållande till skaftet är den övre handen som håller i greppdelen stilla under användandet, vilket dels förenklar manövrerandet och gör användandet smidigare dels förbättras ergonomin. Den sfäriska formen hos greppdelen ger en greppvänlig funktionell anordning med många möjligheter till olika grepp.

Genom att greppdelen är försedd med friktionshöjande organ, företrädesvis anordnade i närheten av greppdelens ekvator, erhålles dels ett bättre grepp vid användandet, dels ökad friktion mellan skaftänden och en yta, exempelvis en väggyta, när skaftet ställs åt sidan och lutas mot väggytan, där den ökade friktionen förhindrar att skaftet glider längs ytan och faller ner på golvet.

2. Känd teknik och överklagade beslutet

Patentverket anförde i ett föreläggande den 23 oktober 1998 innan patentet meddelades följande dokument avseende känd teknik.

D1: US 5 581 839, A

D2: DE 3 004 315, A1

Genom D1 är det känt att ett skaft till en golvmopp kan förses med två handtag i form av på skaftet anordnade roterbara hylsor. Det ena handtaget, som utgörs av en i ena änden sluten hylsa, är anordnat vid skaftets ena ände och det andra på visst avstånd från det första. Genom att anordna de två handtagen roterbara erhålls en golvmopp som ger minskade besvär med muskelpåfrestning och blåsor för användaren.

I D2 visas ett skaft till en kvast eller liknande hushållsföremål. Skaftet är i ena änden försedd med en roterbart anordnad upphängningsanordning i syfte att underlätta upphängning.

Patentkravet 1 avgränsades därefter i enlighet med den ovan angivna lydelsen, varefter patentet meddelades. Genom invändning anfördes följande dokument avseende känd teknik som grund för upphävande av patentet.

D3: US 184 918, A

D4: US 5 165 143, A

D5: US 1 980 655, A

Genom D3 är det känt att anordna handtag i form av hylsor av gummi eller annat lämpligt elastiskt eller flexibelt material på kvastskaft eller liknande. Det ena handtaget, som är slutet i ena änden, är anordnat i ena skaftänden och det andra handtaget kan för att justeras in flyttas upp och ned på skaftet och kvarhålls med hjälp av friktionen mot skaftet. Syftet med denna teknik är att åstadkomma ett skydd mot att användaren får blåsor eller andra handskador.

Genom D4 är det känt att anordna stopporgan på kvastskaft eller liknande till förhindrande av att skaftet glider mot en vägg bänk eller liknande, mot vilket skaftet ställts lutande, och sedan faller ned på golvet. Stopporgan som placeras en bit in på skaftet kan vara hylsformat och öppet i båda ändar medan stopporgan som placeras vid en skaftände kan vara slutet i ena änden. Stopporganen, som är flexibla, kan vara utförda i gummi eller någon termoplast och har en ytteryta med stor friktion.

I D5 visas handtag som är avsedda för skaft till borstar, moppar eller liknande. Handtagen är utförda i elastiskt material som exempelvis gummi och är fästa vid skaftet med hjälp av sina fjädrande egenskaper eller ett adhesiv, varvid ett handtag är placerat vid skaftets ände och ett handtag en bit in på skaftet. Handtaget skall skydda användarens händer och underlätta hanteringen av den skaftförsedda anordningen.

I sitt svar på invändningen har patenthavaren hänvisat till följande skrift för att visa att roterbara greppdelar till skaft varit kända sedan länge.

D6: US 1 609 414, A

I denna skrift visas en borste med ett skaft som är försett med greppdel som anordnas vridbart på skaftets ände och har en sfärisk form. Syftet med denna anordning är att kompensera för den vridrörelse som uppstår vid skaftets fria ände mellan hand och skaft samt att förebygga att handen nöter mot skaftet.

I det överklagade beslutet fann Patentverket att uppfinningen enligt patentkravet 1 skiljde sig väsentligen från den sålunda redovisade kända tekniken.

3. Parternas argumentering

Invändaren har i invändningsskriften anfört i huvudsak följande beträffande patentkravet 1.

I D3 visas och beskrivs ett kvastskaft, som har en på skaftänden anordnad, huvudsakligen sfärisk greppdel, som är gjord av gummi eller ett annat lämpligt elastiskt eller flexibelt material. Eftersom gummi är ett friktionshöjande material och det är rimligt att antaga att även ett annat lämpligt elastiskt eller flexibelt material är det, kan vi inte finna annat än att det måste vara näraliggande för en fackman att kombinera de båda US-skrifterna D1 och D3 för att komma fram till en lösning som helt föregriper lösningen enligt det gällande patentkravet 1.

Beträffande de övriga patentkraven anförde invändaren att det som anges i dessa inte heller skiljer sig väsentligen från känd teknik under åberopande av de ytterligare skrifterna D2 samt D4-D5.

Patenthavaren konstaterade inledningsvis i sitt svar på invändningen att invändaren förutom D1 och D2 åberopade ytterligare ett dokument, D3, och anförde vidare följande.

D3 avser alltså ett över hundra år gammalt dokument som påvisar att det är förut känt att förse en skaftände med en gummiknopp D. Av kolumn 1, sista stycket framgår att "D represents a cap or sleeve closed at one end, also made of rubber or other suitable elastic or flexible material, to be placed upon the end of the broom-handle B". Det är uppenbart att denna greppdel är avsedd att anordnas vid skaftänden medelst friktionen mellan greppdelen D och skaftet B. Således avses en fixerad greppdel D, till skillnad från uppfinningen som definierar "en hållardel samt en greppdel varvid hållardelen anordnad med organ 10, 24 i stånd att medge vridning av greppdelen runt en vridningsaxel". Således föreligger en grundläggande/väsentlig skillnad mellan det nyligen anförda dokumentet och uppfinningen enligt patentkraven.

I sammanhanget bör hänvisas till Regeringsrättens dom 1367-1995 (RÅ 1998 ref. 55, Patentbesvärsrättens anmärkning): - "En uppfinning som vid första anblicken framstår som närliggande kan i själva verket ha uppfinningshöjd. När en ny idé en gång har formulerats kan det ofta teoretiskt visas hur man kan komma fram till den med startpunkt i något som är känt, genom en serie steg som framstår som enkla. Bedömaren skall undvika en efterhandsanalys av detta slag. Om en uppfinning t. ex. visas ha stort tekniskt värde och särskilt om den ger tekniska fördelar som är nya och överraskande och detta på ett övertygande sätt kan hänföras till ett eller flera av patentkraven, är ofta kravet på uppfinningshöjd uppfyllt. Detsamma gäller om uppfinningen löser ett tekniskt problem som de som är verksamma inom området har försökt lösa under lång tid eller den på annat sätt tillgodoser ett länge känt behov."

Mot bakgrund av att den anförda skriften är över hundra år gammal och att roterbara greppdelar vid skaft också varit kända sedan länge (se t.ex. D6) är det tydligt att det ovan citerade har stor bärighet i nämnda ärende, eftersom fackmannen inom området har försökt lösa problemet under mycket lång tid. Trots detta faktum har ingen innan uppfinningen presenterat en anordning vid ett skaft innefattande både en vid skaftänden anordnad hållardel, en vid denna hållardel vridbar greppdel som är anordnade med organ i stånd att höja friktionen mellan hållardel och handen eller en yta som den anlägges mot.

Även om kommersiell framgång skall tillmätas begränsad betydelse är ändock den succé som uppfinningen inneburit ett tydligt mått på att det problem som uppställts lösts på ett effektivt vis. Och som redan nämnts ovan ett problem som funnits sedan väldigt länge. Det finns anledning att åter citera Regeringsrättens dom 1367-1995, där det anges: - "Därefter definieras det problem som skall lösas. Slutligen bedöms om uppfinningen från dessa utgångspunkter skulle vara närliggande för fackmannen. I detta tredje steg är det fråga om det finns något i den närmaste liggande tekniken som en helhet som skulle - inte bara kunde - leda fackmannen…". - Invändarens argumentation bygger på ren efterhandsanalys, där det helt saknas argument som påvisar varför fackmannen skulle ledas till en lösning enligt uppfinningen. - Enligt vår uppfattning finns inget i vare sig D1, D2 eller D3 som på uppenbart vis skulle leda fackmannen till en lösning enligt patentkrav 1. Tvärtom tycks känd teknik leda bort från en kombination enligt uppfinningen. - Det begäres därför att invändningen avvisas.

Invändaren anförde i överklagandet att som konsekvens av att det i överklagade beslutet angivits att D6 visar den teknik som kommer uppfinningen närmast borde patentkravet 1 ha en annan lydelse. Bestämningen att ”greppdelen är utformad huvudsakligen sfärisk” borde flyttas upp i ingressen varvid endast bestämningen ”greppdelen (22) är anordnad med organ (34, 36) i stånd att höja friktionen mellan hållardelen och handen eller en yta som skaftänden anlägges mot” skulle kvarstå i den kännetecknande delen av patentkravet 1. Invändaren har vidare i överklagandet framfört följande, där nyssnämnda bestämning inledningsvis kommenteras.

I det överklagade beslutet uppges denna bestämning i sammanhanget vara ny, ha uppfinningshöjd och besitta teknisk effekt. Man motiverar det hela med att det inte är troligt att fackmannen skulle komma fram till en lösning enligt uppfinningen, eftersom "en ovridbar gummiknopp ...på ett bättre sätt förhindrar glidning mot en vägg" eller, för att citera ett annat ställe, eftersom fackmannen inser att problemet löses effektivast "med en greppdel som sitter pressad mot skaftet och följaktligen inte är avsedd att vridas relativt detsamma". - Patenthavaren kommer också fram till att kravet 1 anger en patenterbar uppfinning som fackmannen inte utan vidare kommer fram till och bygger under sin slutsats genom citat hämtade ur Regeringsrättens dom 1367-1995. I denna står bl a "Detsamma gäller om uppfinningen löser ett tekniskt problem som de som är verksamma inom området har försökt lösa under lång tid eller den på annat sätt tillgodoser ett länge känt behov" och "I detta tredje steg är det fråga om det finns något i den närmast liggande tekniken som en helhet som skulle – inte bara kunde – leda fackmannen...". - Vår uppfattning är att man i det av oss härmed överklagade beslutet faktiskt tydligt anger varför det för fackmannen med utgångspunkt från D6 inte är närliggande att komma fram till lösningen enligt det gällande kravet 1 och varför inget i den närmast liggande tekniken rimligen kunde leda fackmannen till lösningen enligt detta krav.

En förutsättning för att den eftersträvade tekniska effekten ska infinna sig i praktiken är just att greppdelen inte vrider sig när den anlägges mot en vägg. Det handlar alltså inte om hur problemet löses "bäst" eller "effektivast". Det är i stället frågan om problemet löses över huvud taget.

Trots att problemet med glidning mot en vägg tydligen formulerats först 1991 i D4, i vilken man för övrigt i spalt 4, rad 30-32, anger att en gummihätta mycket väl kan monteras även på handtag med greppdelar vid änden, torde det vara ställt utom allt tvivel att den av oss anförda skriften D3 avslöjar en anordning som tack vare sin utformning löser vissa ergonomiska problem och tack vare materialvalet löser det aktuella glidningsproblemet. I konsekvens med detta skulle även D3 mycket väl kunna väljas som teknikens ståndpunkt.

Invändaren har med denna utgångspunkt formulerat ett patentkrav 1 i vilket kännetecknande delen lyder ”hållardelen är anordnad med organ (10, 24) i stånd att medge vridning av greppdelen (22) runt en vridningsaxel (V) i förhållande till skaftet när anordningen är anbringad till skaftänden, varvid vridningsaxeln (V) huvudsakligen sammanfaller med skaftets längdriktning (L).” Invändaren har ifrågasatt om detta särdrag bidrar till lösningen av det i överklagade beslutet angivna problemet och anförde i överklagandet avslutningsvis följande.

Vi anser mot den bakgrunden att det är oklart vari uppfinningen egentligen består eller vilket problem den egentligen är avsedd att lösa. Är det endast det ergonomiska problemet, slår D6 med den vridbara sfäriska knoppen undan benen för den. Är det däremot problemet med glidning, står D3 med den stillastående sfäriska knoppen av gummi i vägen. Är det slutligen både det ergonomiska problemet och problemet med glidning, vilket förefaller vara fallet när man studerar patentskriften som helhet, saknas både i beskrivningen och i det gällande kravet 1 en adekvat definition av bestämningen "medge vridning", som tydligen ur ergonomisk synvinkel ska vara liktydig med vridbar och ur glidningsteknisk synvinkel ska vara liktydig med ovridbar.

På grund av den oklara bestämningen anser vi att den i det gällande kravet 1 angivna uppfinningen är otillräckligt beskriven och att den så som kravet 1 är formulerat idag saknar teknisk effekt, därför att vridning förtar friktionsmaterialets glidningshämmande verkan. Skulle man för att undanröja denna brist välja den enda möjliga lösningen, nämligen att plocka bort bestämningen "medge vridning", skulle både nyhet och uppfinningshöjd saknas gentemot D3. Något utrymme för tolkning av bestämningen "medge vridning" som både vridbar och ovridbar, alltefter önskemål, ser vi i alla fall inget utrymme för inom ramen för patentet. I så fall skulle man nämligen mycket väl kunna betrakta även en gummiknopp enligt D3 monterad på änden av ett slätt skaft som vridbar, speciellt som man i D3 i spalt 2, rad 14-15, anger att knoppen, när kvasten är utsliten, är monterbar på en annan kvast, dvs den är uppenbarligen inte permanent fixerad. - Vi anhåller därför om att det tidigare bifallsbeslutet undanröjes och om att patentet upphävs i sin helhet.

Patenthavaren har i Patentbesvärsrätten, förutom att han vidhåller att uppfinningen enligt patentkravet 1 har uppfinningshöjd, anfört följande med anledning av att invändaren hävdat att den i det gällande patentkravet 1 angivna uppfinningen är otillräckligt beskriven och att den såsom det gällande patentkravet 1 är formulerat saknar teknisk effekt.

Anledningen till denna bedömning tycks kunna återfinnas i följande påstående: "Är det slutligen både det ergonomiska problemet och problemen med glidning, vilket förefaller vara fallet när man studerar patentskriften som helhet, saknas både i beskrivningen och i gällande kravet 1 en adekvat definition av bestämningen "medge vridning" som tydligen ur ergonomisk synvinkel ska vara liktydig med vridbar och ur glidteknisk synvinkel vara liktydig med ovridbar". Det är uppenbart att invändaren inskränker sig till att enbart tillåta en tolkning där någonting antingen är vridbart eller icke vridbart och att om något är vridbart är det också så vridbart att det friktionshöjande organet inte skulle fylla något syfte.

Vad invändaren emellertid glömmer i sammanhanget är att ingenting är helt friktionslöst i verkliga livet, vilket fackmannen är fullt medveten om. Med andra ord utgår invändaren i sin tolkning från att lagringen för den vridbara kulan är ideal, dvs. helt utan friktion. Det är uppenbart att en sådan tolkning av verkligheten är helt oriktig. Det inses att viss friktion alltid måste föreligga i vridmekanismen och att det därigenom faktiskt finns visst motstånd mot glidning, även om greppdelen är vridbar. Således löser alltså uppfinningen tveklöst det uppställda problemet, genom att friktion/motstånd inuti vridmekanismen i kombination med det friktionshöjande organet motverkar viss glidning.

Därutöver har invändaren förbisett att tänka in att det finns situationer där den, med friktionshöjande organ anordnade greppdelen, utsätts för krafter avvikande från att vara enbart riktade i det plan som sammanfaller med normalen till vridningsaxelns utsträckning, dvs. annat än en kraft som ger upphov till en ren vridningsrörelse. De facto är det så, som sannolikt är allmänt känt, att en kvast eller liknande, många gånger kan glida rakt nedåt då den lutas mot en vägg, dvs. helt utan en sidorörelse hos skaftet. Vid en sådan glidningsrörelse kommer alltså skaftänden, den med friktionshöjande organ försedda greppdelen, glida i förhållande till väggen, helt utan vridningsrörelse. Därvid kommer således en friktionskraft att uppstå som motverkar glidningsrörelsen hos skaftet, dvs. en uppåtriktad/motriktad friktionskraft, som alltså kan vara istånd att förhindra glidrörelsen. Kort sagt, uppfinningen bidrar även till att förhindra en mopp/skaft som lutas mot en vägg att glida rakt nedåt, vilket helt förbisetts av invändaren. – Avslutningsvis önskar vi framlyfta att invändaren i sin invändningsskrivelse av 18 januari 2001 inte uttrycker några som helst problem med att förstå uppfinningen eller inse dess tekniska effekt.

DOMSKÄL

Patentbesvärsrätten får inledningsvis anmärka att hur det än förhåller sig med betydelsen för patentets fortbestånd av de tydlighetsbrister i patentbeskrivningen som invändaren åberopat är dessa omständigheter i vart fall inte av sådan beskaffenhet att de förhindrar eller kan antas ha någon avgörande inverkan på prövningen av invändarens huvudgrund, dvs. avsaknad av erforderlig nyhet och uppfinningshöjd. Patentbesvärsrätten börjar därför sin prövning med denna grund för att i beroende av utgången i den delen återkomma till frågan om de eljest åberopade omständigheterna utgör hinder för patentets fortbestånd.

Av utredningen framgår att det är väl känt (se D1 och D6) att i ergonomiskt syfte förse handredskap i form av skaftförsedda sopborstar eller golvmoppar med en på skaftet anordnad och kring skaftets längsaxel roterbar greppdel, i D6 med sfärisk form på greppdelen. I de nu berörda avseendena innefattar således den i patentkravet 1 angivna anordningen inte något nytt. Likaså visar utredningen att det är väl känt (se D3, som dessutom visar en nära nog sfärisk greppdel, D4 och D5) att vid handredskap i form av skaftförsedda sopborstar eller golvmoppar utforma greppdelen av ett material med större friktion än den skaftmaterialet ger, detta för att erhålla ett bättre grepp vid redskapets användande och för – som direkt utsäges i D4 och som för fackmannen är en implicit bieffekt i D3 och D5 – att, när redskapet ställs mot en vägg, motverka att skaftet glider mot väggen och faller ned. Tekniken att genom friktionsförhöjande material förbättra greppdelen i förening med en för handen bekväm utformning av denna är f.ö. notorisk vid handhållna redskap och verktyg. Fackmannen i målet är därför väl insatt i vilka material och medel som är lämpliga som friktionshöjande och hur de kan utformas och anbringas för att tillgodose behoven i den enskilda användarsituationen. Inte heller i de nu berörda avseendena innefattar således den i kravet 1 angivna anordningen något nytt.

Sammantaget har sålunda de problem som uppställts i patentets beskrivning redan lösts genom den kända tekniken och detta med samma medel som anges i patentkravet 1. Inte heller förutsätter det samtidiga utnyttjandet av roterbarhet och friktionsförhöjning hos greppdelen att fackmannen härför behöver lösa något tekniskt problem och således medför det gemensamma utnyttjandet inte att någon teknisk synergieffekt tillkommer utöver de tekniska effekter som erhålles redan med den kända tekniken. Och vad gäller det av invändaren påtalade motsatsförhållandet mellan greppdelens roterbarhet och dess kvarhållande effekt när skaftet ställs lutande mot en yta anvisar patentet inte någon lösning utan fackmannen är hänvisad till att själv finna en lämplig kompromiss.

Med beaktande av de sålunda angivna faktiska omständigheterna framstår det för fackmannen, som ställs inför behovet att vid ett och samma handredskap åstadkomma såväl roterbarhet som friktionsförhöjning hos greppdelen som en självklar möjlighet att utforma denna greppdel på det allmänna sätt som anges i patentkravet 1. Det bör i sammanhanget tilläggas att enligt klar EPO-praxis innebär varken uppmärksammandet av tillkortakommanden hos känd teknik, behovs- eller problemidentifiering något som uppfinnaren i normalfallet, dvs. ett sådant fall som det i målet aktuella, kan tillgodoräkna sig vid prövningen av om erforderlig uppfinningshöjd föreligger. Det bör vidare anmärkas att patenthavaren inte visat att fackmannen under avsevärd tid utan att lyckas sökt lösningar på det patenthavaren betecknar som uppfinningsproblemet. Det är t.ex. inte givet att eventuella tidigare framkomna lösningar på detta problem, av upphovsmännen har bedömts ha sådant värde att de föranlett publicering eller ansetts tillräckliga för att motivera ansökan om patent eller eljest vunnit någon allmän spridning.

Vid angivna förhållanden och då varken Patentverket i sitt beslut eller patenthavaren i sin argumentering åberopat någon omständighet som är ägnad att leda till en annan bedömning finner Patentbesvärsrätten, under anmärkande av att de faktiska omständigheterna i målet är sådana att de minimerar risken för efterklokhet, att den i kravet 1 angivna anordningen inte uppfyller villkoren i 2 § patentlagen. Patentet skall därför upphävas redan på denna grund. En prövning av om de inledningsvis nämnda omständigheterna motiverar att patentet upphävs är därför obehövlig.

Lennarth Törnroth Stefan Svahn Jeanette Bäckvall

Referent

Skiljaktig;

se prot.

Patenträttsrådet Svahn är skiljaktig och anför:

Jag finner till skillnad från majoriteten att erforderlig uppfinningshöjd föreligger. Vidare finner jag att de omständigheter som invändaren i övrigt åberopat inte heller är sådana att patentet bör upphävas. Jag bifaller därför inte överklagandet. Skälen för mitt ställningstagande är följande. Jag tar först upp frågan om de

tydlighetsbrister i patentet som uppkommit i och med att invändaren har hävdat att uppfinningen är otillräckligt beskriven samt att det är oklart vari uppfinningen består och vilket problem den är avsedd att lösa. I patentbeskrivningen anges att uppfinningen har som ändamål att avhjälpa vissa problem som uppstår vid användning av kända skaftförsedda anordningar. För det första nämns att det exempelvis är svårt och obekvämt att hålla om själva skaftänden som ofta har en plan eller svagt rundad ändyta, vilken yta ungefär motsvarar skaftets tvärsnittsyta. Ett andra problem som anges är att den vridning kring skaftets längdaxel som förekommer vid städning med städmoppar är till nackdel ur ergonomisk synpunkt då det är ansträngande för handlederna, och/eller nöter skaftänden i handflatan om man håller med en hand om denna. Det tredje problemet som anges är att skaftet mycket ofta har en tendens att glida iväg och hamna på golvet då skaftänden lutas mot en vägg eller liknande på grund av att friktionen mellan skaftänden och underlaget är liten.

Det är genom D6 känt att lösa det första och andra av ovannämnda problem genom att ge greppdelen en sfärisk form och anordna den så att den kan vridas i enlighet med vad som anges i patentkravet 1 i förevarande patent. Genom att dessutom anordna greppdelen med organ i stånd att höja friktionen mellan hållardelen och handen erhålls ett förbättrat grepp för handen vilket förbättrar lösningen av problemet med nötning mellan skaftänden och handflatan.

Invändaren har ifrågasatt att anordnandet av det friktionshöjande organet även löser det ovan nämnda tredje problemet eftersom greppdelen är vridbar. Härvid är att märka att flera faktorer som inte finns omnämnda i patentbeskrivningen har betydelse för om och hur en skaftände kan glida iväg. Av stor betydelse är vad det är för organ som är fäst vid skaftets nederdel, vilken friktion det har mot golvet och hur det är infäst - fast eller ledbart. Med vissa typer av organ i nederdelen kan skaftänden endast glida utmed en huvudsakligen lodrät linje utmed väggen förutsatt att skaftet ställts mot väggen i huvudsak rakt ut från denna. I ett sådant fall har möjligheten till rotation av greppdelen ingen betydelse för om skaftet skall glida eller inte. Eftersom det anges i patentbeskrivningen att hållardelen är vridbart anordnad och att samtidigt greppdelen är anordnad med organ i stånd att höja friktionen mellan hållardelen och handen eller en yta som skaftänden anläggs mot inser fackmannen att dessa uppgifter liksom ovannämnda faktorer är sådana som måste beaktas vid utövandet av uppfinningen. Att viss friktion finns mellan de vridbara delarna och att denna friktion också kan ändras till sin storlek är härvid självklart för fackmannen.

De brister och oklarheter som påtalats av invändaren i målet är sålunda inte av sådan karaktär att de mot bakgrund av beskrivningen i dess helhet omöjliggör att uppfinningen kan utövas av fackmannen eller utgöra en lösning på de i beskrivningen angivna problemen. Därför finner jag att hinder enligt 25 § punkt 2 patentlagen inte föreligger.

Vad därefter gäller frågan om uppfinningshöjden är det, enligt min mening, den teknik som beskrivs i D6 som kommer uppfinningen enligt patentkravet 1 närmast. Invändaren har i överklagandet anfört att den teknik som beskrivs i D3 skulle likaväl kunna anses komma uppfinningen närmast. Den uppfattningen delar inte jag eftersom det inte anges i D3 att den teknik som beskrivs däri skulle lösa problemet med att ett skaft kan glida när det ställs lutande mot en vägg och det heller inte anges att det finns anordnat organ i stånd att höja friktionen även om däri ingående handtag skulle kunna utgöra sådant organ.

Anordningen enligt patentkravet 1 skiljer sig från den enligt D6 därigenom att greppdelen är anordnad med organ i stånd att höja friktionen mellan hållardelen och handen eller en yta som skaftänden anläggs mot. Frågan är då om det ligger nära till hands för fackmannen som skall förbättra ergonomin och förhindra att ett skaft glider när det ställs lutande mot en vägg att lösa dessa problem på detta sätt med anordnande av friktionshöjande organ. Mot att det skulle ligga nära till hands talar att redan 1926 presenterades, i D6, den teknik som utgjorde en lösning av de ergonomiska problem som redovisas i denna skrift. Trots att lång tid har gått sedan tekniken i D6 blev allmänt tillgänglig och att problemet med att mopp- eller kvastskaft glider mot en vägg är mycket gammalt har någon lösning i enlighet med patentkravet 1 inte presenterats innan förevarande patent söktes.

Invändaren har anfört att det kan framstå som en motsättning att greppdelen är roterbar och samtidigt försedd med friktionshöjande organ för att lösa de angivna problemen. Som redogjorts ovan inser fackmannen att denna uppkomna motsättning kan åtgärdas genom att anpassa friktionen mellan de roterbara delarna. Även denna motsättning talar för uppfinningshöjd eftersom fackmannen på grund av denna leds i riktning från uppfinningen.

I D6 finns vidare ingen antydan om eller anvisning till fackmannen om att man skulle anordna något organ för att öka friktionen. Inte heller den enda anförda skriften (D4) som uttryckligen anger att organ med stor friktion används som stopporgan på kvastskaft eller liknande till förhindrande av att skaftet glider mot en vägg, bänk eller liknande, mot vilken skaftet ställts lutande, innehåller någon antydan om eller anvisning till fackmannen om att denna teknik skulle kunna användas vid skaft med roterande greppdel för att därvid uppnå de båda effekterna bättre grepp för användarens hand och minskad risk att skaftänden glider mot en yta som den anligger mot.

Mot denna bakgrund finner jag att uppfinningen enligt patentkravet 1 skiljer sig väsentligen från redovisad känd teknik.

Som ovan

Stefan Svahn

Prot. uppvisat 2004/

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

Visa mer Visa mindre