Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 03-101

Beslutsdatum: 2006-03-16

Lagakraft: 2006-05-17

Målet gäller: Upphävande av patent på antennanordning för sändning och/eller mottagning av RF-vågor.

Ink datum: 2003-05-02

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9903942-2

PRV beslutsdag: 2003-03-07

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Antenn; Antennelement; Central omkopplingsenhet; Elektrisk längd; Impedans

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: bifall2

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: Moteco AB

Ombud: Patentbyrån Wallengren AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: AMC Centurion AB (tidigare: Allgon Mobile Communications AB) ändr. 03-07-18 / EE

Ombud: Kransell & Wennborg AB

Fler Motparter: -

Referat: PBR har funnit att en antennanordning för sändning och/eller mottagning av RF-vågor saknar erforderlig uppfinningshöjd. Antennen består av ett antal antennelement som är anslutna till en central omkopplingsenhet som via en regleringång tar emot reglersignaler för centraliserad omkoppling av antennen mellan olika kopplingstillstånd. Antennen har i de olika kopplingstillstånden olika elektrisk längd eller impedans.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten undanröjer Patentverkets beslut och upphäver patentet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLDA YRKANDEN

Allgon AB ansökte den 29 oktober 1999 om patent på ”Antennanordning för sändning och/eller mottagning av RF-vågor”. Bolaget beviljades, den 23 juli 2001, patent på den sökta uppfinningen. Moteco AB framställde den 22 april 2002 invändning mot patentet med yrkande om att det skulle upphävas. Sedan Allgon Communications Mobile AB förvärvat Allgon AB:s rätt till patentet och bestritt yrkandet om upphävande avslog Patentverket genom det överklagade beslutet invändningen.

Uppfinningen

Av patentansökningens beskrivning framgår bl.a. följande om uppfinningens bakgrund och ändamål.

Föreliggande uppfinning avser en antennanordning för sändning och/eller mottagning av radiovågor, som är anslutningsbar till en radiokommunikationsanordning, samt en radiokommunikationsanordning innefattande en eller flera antennanordningar av detta slag, jämte en metod för sändning och mottagning av radiovågor.

I dagens radiokommunikationssystem finns det ett städse ökande krav på att göra användarapparaterna mindre. Detta är särskilt viktigt när det är frågan om handburna terminaler, t.ex. mobiltelefoner. Handburna terminalers konstruktion måste medge att terminalerna kan tillverkas enkelt och snabbt och till låg kostnad. Likväl måste terminalerna vara tillförlitliga och ha goda prestanda.

Det är välkänt att en antenns storlek är kritisk för dess prestanda. Växelverkan mellan antennen, telefonens stomme och närmiljön, t.ex. användaren själv, blir viktigare än någonsin. På senare tid har det även blivit ett normalt krav på att två eller flera frekvensband skall stödjas.

Detta ställer krav på antennanordningen, att den skall vara kompakt, mångsidigt användbar och ha goda antennprestanda. Prestanda varierar emellertid beroende på utformningen av den terminal, i vilken den skall användas, och beroende på föremål i anordningens närmiljö.

När man i dag tillverkar en handburen telefon skräddarsys antennen till denna speciella telefons särdrag och för att passa för "normal" användning i "normal" miljö. Detta innebär att antennen senare inte kan anpassas till någon specifik betingelse, under vilken en viss telefon skall användas, eller för att passa en annorlunda telefon. Varje modell av en handburen telefon måste således vara försedd med en speciellt konstruerad antenn, som normalt inte kan användas optimalt i någon annan telefonmodell. Strålningsegenskaperna hos en antennanordning för en struktur med små dimensioner, exempelvis för en handburen terminal t.ex. en bärbar telefon, beror mycket på storleken och formen hos stödstrukturen, t.ex. ett kretskort (PCB) i telefonen, och även på telefonens hölje. Alla strålningsegenskaper t.ex. resonansfrekvens, inimpedans, strålningsmönster, impedans, polarisation, förstärkning, bandbredd och närfältsmönster är avhängiga av själva antennanordningen och dess växelverkan med kretskortet och telefonens hölje. Därutöver påverkas strålningsegenskaperna av föremål i närmiljön. Alla hänvisningar nedan till strålningsegenskaper är avsedda att gälla för hela anordningen, i vilken antennen ingår.

Ett huvudsyfte med föreliggande uppfinning är att åstadkomma en antennanordning för en radiokommunikationsanordning med mångsidig användbarhet, som kan anpassas till olika betingelser och för att uppnå önskade funktioner.

Ett syfte med uppfinningen är även att åstadkomma en antennanordning, som kan anpassas för att passa till olika kommunikationsapparater, exempelvis olika modeller av handburna telefoner, efter det att den har monterats i apparaten.

Ett annat syfte med uppfinningen är att åstadkomma en antennanordning, hos vilken vissa egenskaper kan regleras enkelt, t.ex. strålningsmönster, avstämning, polarisation, resonansfrekvens, bandbredd, inimpedans, förstärkning, diversitetsfunktion, närfältsmönster och anslutning av antennelement som mottagnings/sändningselement.

Ytterligare ett syfte med uppfinningen är att åstadkomma en antennanordning, som innefattar omkopplingsbara antennelement, och som är enkel att tillverka och uppvisar reglerbar växelverkan mellan omkopplingsorganen och antennelementen.

Ännu ett syfte med uppfinningen är att åstadkomma en antennanordning, som är lämpad för att användas som en integrerad del av en radiokommunikationsanordning.

Uppfinningen definieras i de självständiga patentkraven enligt förstahandsyrkandet på följande sätt.

1. Antennanordning för sändning och/eller mottagning av RF-vågor, som är anslutningsbar till en radiokommunikationsanordning, och som innefattar:

- en utstrålande struktur (2, 35), som innefattar åtminstone två omkopplingsbara antennelement (5, 6, 7, 9, 11, 13, 50-54) som tillsammans bildar en totalantenn, och

- omkopplingsorgan (37 49) för selektiv inkoppling och urkoppling av nämnda antennelement,

kännetecknad av,

- att nämnda omkopplingsorgan är anordnade i en central omkopplingsenhet (4, 36),

- att nämnda, åtminstone två antennelement (5, 6, 7, 9, 11, 13, 50-54) är anslutna till omkopplingsenheten (4, 36), så att de individuellt kan kopplas om mellan olika kopplingstillstånd där nämnda kopplingstillstånd inkluderar åtminstone ett första kopplingstillstånd där nämnda totalantenn har en första elektrisk längd eller impedans och ett andra kopplingstillstånd där nämnda totalantenn har en andra elektrisk längd eller impedans, och

- att omkopplingsenheten (4, 36) har en regleringång för att ta emot reglersignaler, som gör det möjligt för omkopplingsenheten att utföra centraliserad omkoppling av antennelementen.

29. Antennanordning för sändning och/eller mottagning av RF-vågor, som är anslutningsbar till en radiokommunikationsanordning och innefattar:

- en utstrålande struktur innefattande åtminstone ett antennelement (61), och

- omkopplingsorgan, som är anslutna till detta eller dessa antennelement,

varvid:

- nämnda ett eller flera antennelement (61) är försett med ett flertal åtskilda anslutningspunkter (63, 64) som är avpassade för att vara anslutningsbara till en RF-signalmatningsanordning eller till jord,

- åtminstone två av nämnda anslutningspunkter är anslutningsbara till omkopplingsorganen där omkopplingsorganen är anordnade att koppla nämnda åtminstone ett antennelement mellan ett första kopplingstillstånd där nämnda antennelement har en första elektrisk längd eller impedans och åtminstone ett andra kopplingstillstånd där nämnda antenn har en andra elektrisk längd eller impedans,

- omkopplingsorganen är anordnade i en central omkopplingsenhet (60), och

- omkopplingsenheten (60) har en regleringång för mottagning av reglersignaler, som gör det möjligt för omkopplingsenheten att utföra centraliserad omkoppling av anslutningspunkterna (63, 64).

33. Radiokommunikationsanordning, som innefattar en antennanordning enligt något av kraven 1-32.

34. Metod för sändning och/eller mottagning av RF-vågor med utnyttjande av en antennanordning, som är anslutningsbar till en radiokommunikationsanordning, och som omfattar en utstrålande struktur innefattande åtminstone två omkopplingsbara antennelement som tillsammans bildar en totalantenn, samt omkopplingsorgan för selektiv inkoppling och urkoppling av nämnda antennelement,

kännetecknad av,

att antennelementen kopplas om centralt från en central omkopplingsenhet, vilken innehåller omkopplingsorganen, och till vilken nämnda två eller flera antennelement ansluts individuellt så att nämnda totalantenn i ett första kopplingstillstånd har en första elektrisk längd eller impedans och i ett andra kopplingstillstånd har en andra elektrisk längd eller impedans.

45. Metod för sändning och/eller mottagning av RF-vågor med utnyttjande av en antennanordning, som är anslutningsbar till en radiokommunikationsanordning, och som innefattar en utstrålande struktur bestående av åtminstone ett antennelement, samt omkopplingsorgan, som är anslutna till nämnda antennelement,

kännetecknad av,

- att nämnda antennelement har ett flertal åtskilda anslutningspunkter, som är avpassade för att anslutas till en RF-signalmatningsanordning eller till RF-jord,

- att åtminstone två av nämnda anslutningspunkter ansluts till omkopplingsorganen, som är anordnade i en central omkopplingsenhet, där omkopplingsorganen är anordnade att koppla nämnda åtminstone ett antennelement mellan ett första kopplingstillstånd där nämnda antennelement har en första elektrisk längd eller impedans och åtminstone ett andra kopplingstillstånd där nämnda antenn har en andra elektrisk längd eller impedans, och

- att centraliserad omkoppling av anslutningspunkterna utförs från omkopplingsenheten.

Enligt andrahandsyrkandet har de självständiga patentkraven följande lydelse.

1. Antennanordning för sändning och/eller mottagning av RF-vågor, som är anslutningsbar till en radiokommunikationsanordning, och som innefattar:

- en utstrålande struktur (2, 35), som innefattar åtminstone två omkopplingsbara antennelement (5, 6, 7, 9, 11, 13, 50-54), och

- omkopplingsorgan (37-49) för selektiv inkoppling och urkoppling av nämnda antennelement,

kännetecknad av,

- att nämnda omkopplingsorgan är anordnade i en central omkopplingsenhet (4, 36),

- att nämnda, åtminstone två antennelement (5, 6, 7, 9, 11, 13, 50-54) är anslutna till omkopplingsenheten (4, 36), så att de individuellt kan kopplas om mellan olika kopplingstillstånd, och

- att omkopplingsenheten (4, 36) har en regleringång för att ta emot reglersignaler, som gör det möjligt för omkopplingsenheten att utföra centraliserad omkoppling av antennelementen,

- att nämnda omkopplingsenhet genom nämnda centraliserade omkoppling kan koppla åtminstone något av nämnda åtminstone två antennelement till RF-matning, åtminstone något av nämnda åtminstone två antennelement till jordning och åtminstone något av nämnda åtminstone två antennelement till ett annat av nämnda åtminstone två antennelement.

29. Antennanordning för sändning och/eller mottagning av RF-vågor, som är anslutningsbar till en radiokommunikationsanordning och innefattar:

- en utstrålande struktur innefattande åtminstone ett antennelement (61), och

- omkopplingsorgan, som är anslutna till detta eller dessa antennelement,

varvid:

- åtminstone två av nämnda anslutningspunkter är anslutningsbara till omkopplingsorganen,

- omkopplingsorganen är anordnade i en central omkopplingsenhet (60), och

- omkopplingsenheten (60) har en regleringång för mottagning av reglersignaler, som gör det möjligt för omkopplingsenheten att utföra centraliserad omkoppling av anslutningspunkterna (63, 64),

33. Radiokommunikationsanordning, som innefattar en antennanordning enligt något av kraven 1-32.

34. Metod för sändning och/eller mottagning av RF-vågor med utnyttjande av en antennanordning, som är anslutningsbar till en radiokommunikationsanordning, och som omfattar en utstrålande struktur innefattande åtminstone två omkopplingsbara antennelement, samt omkopplingsorgan för selektiv inkoppling och urkoppling av nämnda antennelement,

kännetecknad av,

att antennelementen kopplas om centralt från en central omkopplingsenhet, vilken innehåller omkopplingsorganen, och till vilken nämnda två eller flera antennelement ansluts individuellt,

att nämnda omkopplingsenhet genom nämnda centraliserade omkoppling kan koppla åtminstone något av nämnda åtminstone två antennelement till RF-matning, åtminstone något av nämnda åtminstone två antennelement till jordning och åtminstone något av nämnda åtminstone två antennelement till ett annat av nämnda åtminstone två antennelement.

kännetecknad av,

- att nämnda antennelement har ett flertal åtskilda anslutningspunkter, som är avpassade för att anslutas till en RF-signalmatningsanordning eller till RF-jord,

- att åtminstone två av nämnda anslutningspunkter ansluts till omkopplingsorganen, som är anordnade i en central omkopplingsenhet, och

- att centraliserad omkoppling av anslutningspunkterna utförs från omkopplingsenheten.

Känd teknik

Invändaren har i Patentbesvärsrätten hänvisat till känd teknik enligt följande dokument:

D1: US 5 777 581 A1

D2: US 5 943 016 A1

D4: WO 9941803 A1

D5: JP 08-065032, publiceringsdag 1996-03-08

Yrkanden

Invändaren har i överklagandet yrkat att patentet skall upphävas.

Patenthavaren har yrkat att patentet skall upprätthållas i ändrad lydelse i första hand med patentkrav inkomna den 12 oktober 2004, benämnda andrahandsyrkande, och i andra hand med patentkrav inkomna den 31 mars 2005, benämnda tredjehandsyrkande.

Grunder

Invändaren har som grund för upphävandet åberopat att den patentsökta antennanordningen och metoden för sändning/mottagning av RF-vågor saknar nyhet och uppfinningshöjd i förhållande till känd teknik.

Patenthavaren har till grund för att patentet skall upprätthållas i ändrad lydelse åberopat att uppfinningen enligt de nya patentkravsuppsättningarna har nyhet och uppfinningshöjd gentemot känd teknik.

Utveckling av talan

I Patentbesvärsrätten har invändaren i huvudsak anfört följande.

I Patentverkets avslagsbeslut spelade den centrala omkopplingsenheten och den centraliserade omkopplingen en central roll. Av beslutet får man intrycket att Patentverket tolkat betydelsen hos ordet ”central” ytterligt snävt och ungefärligen givit det betydelsen ”i mitten anordnad”.

I den patentansökan, som ledde fram till stridspatentet framgår att den dåvarande sökanden aldrig hade inställningen att ordet ”centralt” skulle ges den snäva betydelse, som Patentverket uppenbarligen tilldelat det. Således anges i beskrivningstexten sid. 7, rad 1 och 2 ”att omkopplingsenheten kan vara omgiven av antennelementen eller ej”. Detta innebär i klartext att tolkningen av ordet ”centralt” såsom ungefärligen betydande ”i mitten anordnad” är felaktig. Ytterligare underlag för denna uppfattning får man i fig. 13 och 14.

Switcharna 37-45 och 46-49 är i fig. 13 distribuerade utefter antennens 50-54 längd och är inramade med en rektangel 36 som anges vara den centrala enheten. Att i denna situation tilldela ordet ”central” den snäva betydelse, som Patentverket uppenbarligen gjort, är fel och snarare borde ordet ”central” i denna figur ges betydelsen ”huvudomkopplingsenhet”. En alternativ tolkning av betydelsen skulle i denna figur vara ”gemensam” omkopplingsenhet.

Resonemanget beträffande fig. 14 är helt analogt.

Skillnaden i sak mellan switcharnas placering enligt D4 och den i fig. 13 visade är endast den att i fig. 13 har switcharna ringats in med en rektangel 36 medan så inte är fallet i D4.

I D5 visas en antennanordning, som har de strålande elementen C1-C8, vilka var för sig via separata ledningar är anslutna till switcharna S1-S8. Dessa switchar är inneslutna i en central omkopplingsenhet 3, vilken har en enda ledning 4 för RF-matning. Hur styrsignalerna tillförs den centrala omkopplingsenheten 3 framgår inte.

Helt klart visar D5 en central omkopplingsenhet av samma slag som visas i fig. 13 och 14 i stridspatentet. Mot denna bakgrund skulle innehållet i stridspatentets oberoende patentkrav sakna nyhet alternativt endast utgöra en för fackmannen närliggande kombination av innehållet i D4 och D5.

Helt analoga resonemang kan göras beträffande kombinationer av Dl och D5 respektive D2 och D5.

Under hänvisning till D5 i maskinöversatt form har invändaren vidare framhållit följande.

Av punkten 0009 på sid. 2 framgår att omkopplingsenheten 3 har en ingångsterminal via vilken styrsignaler tillföres för att slå till eller öppna var och en av kontakterna S1-S8. Under punkt 0010 framgår att två eller flera antennelement Cl-C8 kan aktiveras godtyckligt. Längre ner under punkt 0012 framgår att antennelementen C1-C8 kan aktiveras i godtyckliga kombinationer.

Det nu gällande patentkravet 1 kan läsas fullt ut på den ovan beskrivna utföringsformen. Patentkravet 1 saknar därför nyhet.

Under hänvisning till fig. 4 i D5 beskrivs på sid. 4, punkt 0023 en utföringsform med en helixformad radiator 12, där varje helixvarv är anslutet till en central switch 13. Medelst denna switch är det möjligt att koppla in varje godtyckligt antal helixvarv i antennen.

Patentkravet 29 kan läsas fullt ut på den utföringsform som i D5 beskrivs under hänvisning till fig. 4. Patentkravet 29 saknar därmed nyhet.

Patentkravet 34 kan läsas fullt ut på den i fig. 1 i D5 beskrivna utföringsformen och saknar därmed nyhet.

Nuvarande patentkravet 45 kan läsas fullt ut på den utföringsform, som i D5 beskrivs under hänvisning till fig. 4, varför patentkravet 45 saknar nyhet.

Med stöd av det ovan sagda hävdas att samtliga oberoende krav i stridspatentet antingen saknar nyhet eller uppfinningshöjd.

I Patentbesvärsrätten har patenthavaren i huvudsak anfört följande.

D5 visar en antenn som består av 8 antennelement riktade i olika riktningar. Alla individuella antennelement är avstämda till samma frekvens, dvs. har samma elektriska längd. Avsikten med uppfinningen i D5 är att kunna kontrollera antennlobens riktning genom att koppla in det element som är lämpligast beroende på i vilken geografisk riktning kommunikationen skall ske.

Föreliggande patent behandlar de problem som uppstår när antenner skall göras mindre för att passa i handburna kommunikationsanordningar, som t ex en mobiltelefon, samt de problem som uppkommer när anordningen hanteras av en användare beträffande framförallt elektriska egenskaper och strålningsegenskaper. Ytterligare ett problem som hanteras av föreliggande patent är att antenner traditionellt måste skräddarsys till en individuell telefonmodell, vilket naturligtvis påverkar kostnaden för antennen och därmed telefonen. D5 behandlar inga av dessa problem.

Syftet med omkopplingen av antennelementen enligt uppfinningen är att ändra antennens elektriska längd eller dess impedans. I D5 visas en omkopplare där vart och ett av elementen är inkopplingsbart i det primära syftet att kunna ändra antennens riktverkan. Antennen behöver därmed inte vara monterad på en roterande axel för att ändra antennriktning. Alltså ett helt annat syfte. Att ändra elektrisk längd eller impedans är inte möjligt enligt utförandet i figur 1 i D5.

Omkopplingsenheten i D5 är inte centralt anordnad i förhållande till antennelementen och kan därför inte anses vara en central omkopplingsenhet enligt oberoende patentkrav 1.

Invändaren hävdar, enligt stycke 0009, att omkopplingsenheten 3 har en ingångsterminal anordnad att ta emot styrsignaler för att slå till eller öppna vardera av kontakterna S1-S8. Emellertid står det i stycke 0009 att styrsignaler tas emot av omkopplingsenheten 3. Omkopplingsenheten 3 har helt enkelt inte förmågan att hantera styrsignaler som matas in på en ingång. Därför måste 8 olika signaler matas in för att styra vardera av kontakterna S1-S8.

Figur 4 i D5 visar en spole med selektiv in- och urkoppling av varv i antennelementet för att välja frekvens. D5 visar inte hur utförandena i figurerna 1 och 4 är tänkta att kombineras men ett troligt alternativ är en placering av omkopplare 13 i figuren 4 vid antennelementen. Kombinationen ger således en antenn där omkopplingen inte är central utan sker vid varje antennelement. D5 föregriper således inte uppfinningen enligt förstahandsyrkandet då syftet är helt olikt och inget leder fackmannen till uppfinningen.

Det är därför uppenbart att vad som anges i det självständiga kravet 1 är nytt och uppvisar uppfinningshöjd över det anförda dokumentet D5.

Samma argumentering som förts ovan gäller för krav 29, 34 och 45 vilka därmed också uppvisar nyhet och uppfinningshöjd.

______

I målet har hållits muntlig förhandling.

DOMSKÄL

Beträffande tolkningen av bestämningen ”central omkopplingsenhet” gör Patentbesvärsrätten följande bedömning. I patentbeskrivningen sägs bl.a. att omkopplingsenheten kan vara omgiven av antennelementen eller ej, att all omkoppling av antennelementen är centraliserad till omkopplingsenheten och att enheten innefattar en matris av omkopplingselement. Av detta får anses framgå att begreppet ”central” skall förstås så att omkopplingselementen är samlade i en enhet. Denna enhet kan vara placerad omgiven av antennelementen eller vid sidan av antennelementen.

Förstahandsyrkandet

Av i målet anförd känd teknik får dokument D5 anses representera den teknik som kommer uppfinningen närmast. I fig. 1 i D5 visas en antenn som består av 8 antennelement orienterade i olika riktningar. Antennelementen är anslutna till en omkopplingsenhet med ett antal omkopplare, som genom selektiv inkoppling av antennelementen kan styra antennlobens riktning. Omkopplingsenheten tillförs åtta kontrollsignaler för att styra omkopplingen. I omkopplingsenheten är omkopplarna samlade i en enhet som därmed får anses vara central i den mening patentet avser.

Uppfinningen såsom den definieras i patentkravet 1 enligt förstahandsyrkandet skiljer sig från denna teknik dels genom att antennens elektriska längd eller impedans kan ändras genom omkoppling av antennelementen och dels genom att omkopplingsenheten har en regleringång.

Av fig. 4 i D5 framgår emellertid att mottagnings/sändningsfrekvensen hos ett antennelement kan förändras genom variation av antalet inkopplade varv och därmed förändra antennens elektriska längd. Det är i D5 inte tydligt angivet hur anordningen enligt fig. 4 kan kombineras med antennen i fig. 1. Fackmannen som ställs inför detta problem ser naturligtvis möjligheten att placera omkopplarna för att reglera antennens elektriska längd vid antennelementet, alltså inte centraliserat. Om avsikten med omkopplingen av antennelementen enbart är att åstadkomma olika elektriska längder hos antennen framstår det som uppenbart att fackmannen även skulle överväga att centralisera omkopplarna på samma sätt som anvisas i fig. 1 för omkoppling av antennens riktning och därvid komma fram till lösningen enligt uppfinningen.

I patentkravet anges även att omkopplingsenheten skall ha en regleringång för att ta emot reglersignaler. I D5 anges inte tydligt hur styrningen av omkopplingsenheten sker men möjligheten att styra omkopplingsenheten via reglersignaler som tillförs en regleringång får anses tillhöra fackmannens normala kunnande.

Den kända tekniken får därför anses leda fackmannen till uppfinningen och då sökanden inte påvisat att någon oväntad teknisk effekt uppnåtts saknar uppfinningen såsom den definieras i patent-kravet 1 i förstahandsyrkandet erforderlig uppfinningshöjd.

Samma bedömning gäller även det självständiga patentkravet 34 i förstahandsyrkandet.

De övriga självständiga patentkraven 29 och 45 i förstahandsyrkandet avser antennanordning och metod för sändning/mottagning av RF-vågor där antennen innefattar åtminstone ett antennelement och innehåller i förhållande till patentkravet 1 även bestämningen ”att nämnda antennelement har ett flertal åtskilda anslutningspunkter som är avpassade för att anslutas till en RF-signalmatningsanordning eller till RF-jord”. I det anförda dokumentet D1 visas en avstämbar patch-antenn som innefattar avstämningselement, vilka kopplas in och ur för att ändra antennens effektiva längd. Alternativt kan avstämningselementen kopplas till jord. Även om omkopplarna inte är anordnade centralt ger D1 fackmannen en anvisning om att i syfte att avstämma antennen, delar därav kan kopplas till RF-signal alternativt till jord. Bestämningen kan därför inte anses väsentligen skilja uppfinningen från den kända tekniken, varför även uppfinningen enligt patentkraven 29 och 45 saknar erforderlig uppfinningshöjd.

Andrahandsyrkandet

Patentbesvärsrätten noterar att bestämningen ”åtminstone ett antennelement” i ingressen till patentkravet 29 inte helt harmonierar med bestämningen ”nämnda åtminstone två antennelement” i kravets kännetecknande del.

Uppfinningen såsom den definieras i patentkravet 1 enligt andrahandsyrkandet skiljer sig från tekniken i D5 genom att omkopplingsenheten skall ha en regleringång för att ta emot reglersignaler och genom att antennelement även kan kopplas till jord. Som ovan sagts anges i D5 inte tydligt hur styrningen av omkopplingsenheten sker men möjligheten att styra omkopplingsenheten via reglersignaler som tillförs en regleringång får som ovan anförts anses tillhöra fackmannens normala kunnande. Vidare får även de kopplingsmöjligheter för antennelementen, innefattande koppling till jord, som anges i kravets sista stycke anses vara i sammanhanget för fackmannen välkända alternativ, jämför dokument D1. Då någon oväntad teknisk effekt inte uppnåtts kan uppfinningen enligt patentkravet 1 inte anses ha erforderlig uppfinningshöjd.

Samma bedömning gäller även övriga självständiga patentkrav i andrahandsyrkandet.

Vid angivna förhållande skall Patentverkets beslut undanröjas och patentet upphävas.

Per Carlson Håkan Sandh Sten-Ove Henningsson

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

ak Visa mer Visa mindre