Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 03-104

Beslutsdatum: 2006-07-06

Lagakraft: 2006-09-07

Målet gäller: Upphävande av patent på behållare.

Ink datum: 2003-05-13

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9803811-0

PRV beslutsdag: 2003-03-14

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd; Öppet utnyttjande

Tekniska sökord: Dunk; Hällöppning; Luftningskanal; Dränering; Dräneringsöppning

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: Petro-Pack AB

Ombud: Gotapatent AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Franzotech Invest AB

Ombud: Kransell & Wennborg AB

Fler Motparter: -

Referat: Uppfinningen avser en behållare med en kammare i vars övre del en hällöppning är utformad. Över kammaren finns ett handtag genom vilken en luftningskanal mellan kammaren och hällöppningen löper. Kanalen löper väsentligen parallellt med hällöppningens längdaxel vid den ände som ansluter till hällöppningen, så att det i hällöppningen bildas en del för vätska och en del för luft, vilka delar åtskiljs av en vägg. I väggen är en öppning som sträcker sig åtminstone ner till nivån för en övre vägg av luftningskanalen vid en lägsta punkt av denna anordnad. Patentbesvärsrätten fann att den i patentkravet 1 i definierade uppfinningen skiljde sig väsentligen från den anförda kända tekniken.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet utan upprätthåller patentet med oförändrade patentkrav.

YRKANDEN OCH GRUNDER

Invändaren har i Patentbesvärsrätten vidhållit yrkandet att patentet skall upphävas.

Patenthavaren har vidhållit patentet med oförändrade patentkrav.

Invändaren har till grund för sin talan anfört att den i patentkraven angivna uppfinningen inte har den påstådda tekniska effekten samt även att den saknar nyhet och uppfinningshöjd.

Patenthavaren har bestritt att hinder mot patent föreligger på av invändaren anförda grunder.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

Uppfinningen

I den till patentet hörande beskrivningen anges bl.a. följande om uppfinningens bakgrund, syfte och utformning.

Ett känt problem vid behållare eller dunkar för vätskor är, att det uppstår ett "kluckande" då man häller ut vätskan från dunken eftersom vätskan kommer ut i ojämn takt. Anledningen till detta är, att då vätskan lämnar behållaren sjunker trycket i det ökande luftrummet inuti behållaren. Efter en viss tid blir skillnaden mellan trycket inuti behållaren och atmosfärstrycket sådant, att luft plötsligt dras in i behållaren och flödet tillfälligt avbryts. Flödet fortsätter sedan och tryckskillnaden ökar tills flödet åter avbryts då luft sugs in. Detta ger således upphov till ovannämnda kluckande. Kluckandet, bortsett från att det försvårar själva tömningsproceduren, utgör också en fara i det att den vätska som hälls ut kan stänka och skvätta. Detta gäller naturligtvis särskilt vid farligt gods, såsom om vätskan ifråga är frätande eller på annat sätt hälsovådlig.

Ett känt sätt att undvika ovannämnda problem är att anordna en luftning av vätskeutrymmet i behållaren. Detta kan åstadkommas på flera sätt, av vilka ett är att man utformar ett handtag på behållaren med en däri löpande kanal, vilken i ena änden ansluter till vätskeutrymmet och i den andra änden ansluter nära hällöppningen. På detta sätt åstadkommes en tryckutjämning som väsentligen eliminerar nämnda kluckande.

För att sådana luftningskanaler skall fungera på tillfredsställande sätt måste de ansluta till hällöppningen så att omgivande luft bereds tillträde till luftningskanalen under själva tömningsproceduren. Detta innebär, att luftningskanalen bör sträcka sig nära hällöppningens utloppsdel. Ett problem med sådana luftningskanaler blir dock, att de av praktiska skäl då ges en utformning som innefattar en krök. Exempel på sådana lösningar påträffas i patentskrifterna SE 82124218, EP 0 058 624, WO 98/35879 och BE 661164. Anledningen till att en krök uppstår är, att på standarddunkar hällöppningen tillförsluts medelst ett gängat lock, och att den hals som hällöppningen bildar således måste vara försedd med yttre gängor. Detta sätter begränsningar på hur luftningskanalen kan ansluta till hällöppningen. En typisk utformning visas allmänt i fig. 1, vilken visar ett snitt genom en dunk av standardform.

Ett problem består i, att det i luftningskanalens krök samlas vätska, som därvid fungerar som ett vattenlås. Därigenom försämras luftningskanalens tryckutjämnande funktion eller kan den tom elimineras. – En föreslagen lösning på detta problem påträffas i de två förstnämnda patentskrifterna. I dessa föreslås, att man i den lägsta delen av kröken anordnar en förbindelse- eller avrinningskanal till vätskeutrymmet. Detta medför dock problemet, att det vid tömning tränger upp vätska i kanalen som förhindrar luftningen. Därigenom erhålls ej önskad funktion.

Ett annat problem består i, att tömningsproceduren vid kända utformningar ej blir helt tillfredsställande. Detta innebär, att takten för tömning av behållaren inte blir så bra som man kunde förvänta sig. – Vidare innebär de kända tekniska lösningarna med kanal som slutar nära halsöppningen stora problem vid tillverkning. Man erhåller ojämn kvalitet med t.ex. igengjuten luftningskanal eller problem med lämplig väggtjocklek på behållaren. För att minska risken för igengjutning av kanalen används mindre material och man erhåller då alltför tunna väggar i övrigt på behållaren. Omvänt, om man använder tjockare material ökar risken för igengjutning av luftningskanalen.

Ett ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma en behållare av den inledningsvis nämnda typen, vid vilken problemet med kvarstående vätska i luftningskanalen lösts på ett bättre sätt än vid känd teknik och som därigenom ger en bättre tömning än vid kända behållare av konventionell konstruktion. – Ett annat ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma en behållare som kan tillverkas med god repeterbarhet och kvalitet vid framställning.

Uppfinningen baseras delvis på insikten, att en mer tillförlitlig konstruktion erhålls om man anordnar en slits eller öppning i luftningskanalen vid dess anslutning till hällöppningen samtidigt som den ger avrinning av eventuell kvarstående vätska i luftningskanalen.

Uppfinningen definieras i patentkravet 1 på följande sätt.

Behållare, innefattande en ihålig del bildande en kammare (10) med en uppåt sig sträckande hällöppning (30) utformad i dess övre del, ett över kammaren anordnat handtag (20), genom vilken en luftningskanal (22) löper, vilken luftningskanal i en ena ände ansluter till kammaren och i en andra ände ansluter till hällöppningen, varvid kanalen löper väsentligen parallellt med hällöppningens längdaxel vid nämnda andra ände som ansluter till hällöppningen, så att det i hällöppningen (30) bildas en del (36) för vätska och en del (38) för luft, vilka delar åtskiljs av en vägg (34), kännetecknad av en öppning (40) anordnad i nämnda vägg (34) mellan delen (36) för vätska och delen (38) för luft i hällöppningen (30), varvid öppningen (40) sträcker sig åtminstone ner till nivån för en övre vägg (26) av luftningskanalen vid en lägsta punkt (24) av luftningskanalen.

En sammanställning av patentets figurer 1-5 finns i domsbilaga 2.

Parternas utveckling talan

Invändaren har anfört i huvudsak följande.

Den ifrågavarande öppningen enligt patentkravet 1 medför inte den tekniska effekt som anges i patentet. Istället medför denna öppning en risk för att en del av den vid hällningen utströmmande vätskan närmast öppningen i väggen sugs in genom denna på grund av det i luftningskanalen rådande undertrycket. Vidare är det i patentkravets 1 sista bestämning angivna villkoret för öppningen inte heller kritiskt för den av patenthavaren åberopade tekniska effekten.

Vidare har invändaren hävdat att den i patentkravet 1 angivna behållaren saknar nyhet eller i vart fall uppfinningshöjd gentemot såväl den i Patentverket som öppet utnyttjad åberopade så kallade ”spillfria dunken”, härefter benämnd D, som den brittiska patentskriften 2 098 572, A, härefter benämnd D1. Invändaren har vidare, som det får förstås, som nyhetshinder åberopat en dunk som benämnts ”Chevron dunken” och gjort gällande att den varit öppet utnyttjad före patentets ansökningsdag.

Beträffande D har invändaren anfört bl. a. följande.

Hos dunken D sträcker sig öppningen ner till i varje fall närheten av nivån för en övre vägg av luftningskanalen vid en lägsta punkt av luftningskanalen. Detta framgår vid samtidigt betraktande av ingivna fotografier. Av dessa fotografier framgår att skiljeväggen är anordnad inom hällstosens nedre basområde och att luftningskanalens (= handtagets) övre vägg ligger på ungefärligen samma nivå. Det får anses klarlagt att före patentets giltighetsdag behållare enligt ingressen till patentkravet 1 var kända, där en öppning är anordnad i skiljeväggen mellan delen för vätska och delen för luft i hällöppningen. Av ingivet intygsmaterial framgår fullt synligt att öppningen sträcker sig från den övre delen av skiljeväggen samt att det är fråga om formblåsta behållare med på hällöppningens utsida anordnad skruvgänga. Vidare sträcker sig öppningen ner till den ungefärliga nivån för en övre vägg av luftningskanalen vid en lägsta punkt av luftningskanalen. Vad som återstår av patentkraven är trivialiteter och i varje fall närliggande lämplighetsåtgärder, t ex innehållet i kravet 3, som inte används i praktiken av sökanden hos dunkarna i handeln. Inga andra effekter åstadkommes genom det i patentkravet 3 angivna än vad man kunde vänta sig. Man kan också uttrycka det så, att det är lika föga märkvärdigt att anordna ett bräddavlopp i en diskho några centimeter högre eller lägre. Vill man ha en viss vattenlåsverkan, så tillämpar man en lösning enligt "varvid-kännetecknet" i krav 1. Vill man undvika ett vattenlås, så väljer man bräddavloppet något lägre, alltså enligt krav 3. För detta torde inte ens behövas något minimalt ingenjörsarbete. Här rör det sig om fundamentala baskunskaper, som inte kan bilda grunden för någon patenterbarhet. Allt vad sökanden har gjort är att förstora den tillverkningsbetingade skåran/öppningen. En ständigt växande förstoring av skåran/öppningen sker dock även åldersbetingat hos formverktyget, eftersom de båda verktygshalvorna är särskilt utsatta för nötning inom området för skåran eller öppningen. Vid den muntliga förhandlingen i Patentverket visades en bild som visar hur verktygsförslitningen sker och det påtalades då att även om vi utgår från patenthavarens ståndpunkt, att öppningen i väggen mellan delen för vätska och delen för luft initialt inte sträcker sig nedanför en lägsta punkt i luftningskanalen, kommer förslitningen av verktyget att innebära att den spillfria dunken efter hand, när ett större antal har tillverkats, ha en slits som helt klart kommer att ligga långt under den nivå som "de lärde" nu tvistar om.

Invändaren har beträffande D1 anfört bl. a. följande.

Mothållet D1 har inte beaktats tillbörligt av Patentverket. Den del av patentskriften som framhävdes i första föreläggandet har tolkats alldeles för snävt och därmed inkorrekt i sökandens svaromål. Varför de av sökanden i svaromålet på sidan 2, andra stycket omnämnda problemen skall uppstå hos D1, men ej hos sökandens konstruktion, är en gåta. Ritningarna till D1 är endast exempel ("preferred embodiment", sidan 1, rad 108). Det som skall tolkas i första rummet är beskrivningen och kraven till D1 och där står inget annat bindande om slitsens placering än "Alternatively the conduit may be provided with a longitudinally extending slit." Vad som följer därefter är ett av många möjliga exempel och inte bindande. Slitsen enligt D1 kan utan vidare ha den form och placering, som visas i det angripna patentets fig. 3-5 och i synnerhet den utformning, som framgår av kravet 3. I krav 7 till D1 anges uttryckligen "the container is blow moulded". Ändå tillåts ett underkrav i sökandens patent (kravet 4), där exakt samma sak anges. Samma är förhållandet med "en skruvgänga på hällöppningens utsida" att jämföras med fig. 3 - 5 i D1 och beskrivningen, sidan 1, raderna 78 och 79. Både det angripna patentet och D1 säger sig ha till uppgift att lösa "problemet med kvarstående vätska i luftningskanalen" resp. "any liquid which inadvertently enters the conduit" (sidan 1, rad 91) och båda löser det på samma sätt, eller som vi menar, på exakt samma sätt.

Vad särskilt avser Chevron-dunken har invändaren anfört att denna dunk faller under D1 och visar i flera hänseenden ännu tydligare än D1 en överensstämmelse med uppfinningen enligt patentkraven till förevarande patent. Invändaren har gjort gällande att ett exemplar av denna dunk inköpts av invändarbolagets VD vid en resa i USA i december 1997.

Invändaren har i Patentbesvärsrätten anfört ytterligare känd teknik i form av två amerikanska patentskrifter som visar behållare med luftningskanaler.

Patenthavaren har anfört i huvudsak följande.

Teknisk effekt

Väggöppningens form och storlek påverkar naturligtvis den tekniska effekten. Ytterligare påverkan på den tekniska effekten har behållarens handhavande och vätskans viskositet. Den exakta effekten av en viss form och storlek hos öppningen kan således endast bestämmas empiriskt. Dock kan sägas, att väggen skall utgöra en tydlig avskiljare mellan delen för vätska och delen för luft i hällöppningen för att förhindra inträngning av vätska i luftningskanalen under tömningsproceduren. Detta uttrycks implicit av patentkravet 1 genom att det där anges, att kanalen löper väsentligen parallellt med hällöppningens längdaxel. Detta särdrag åstadkommes endast, om en tydlig vägg föreligger. Samtidigt skall öppningen i väggen medge dränering av kanalen åtminstone ner till en nivå för en övre vägg av luftningskanalen vid en längsta punkt av luftningskanalen.

Det vitsordas, att man genom en försiktig tippning av den av invändaren såsom patenthinder åberopade dunken D kan åstadkomma dränering av luftningskanalen även utan en öppning såsom definierad av patentkravet 1. Emellertid saknar dunken D en luftningskanal som löper väsentligen parallellt med hällöppningens längdaxel och en vägg som åtskiljer en del för vätska och en del för luft. Detta får till följd att utströmmande vatten blockerar luftningskanalen med följd att oönskade kluckningar uppstår. Vidare åstadkommes genom dunken D ej den repeterbarhet vid framställning som uppnås vid tillverkning av en behållare enligt patentet. Skåran vid dunken D åstadkommer således ej de önskade tekniska effekterna som är ändamålen med behållaren enligt patentet.

I det prövade patentkravet 1 definieras öppningen endast av dess utsträckning nedåt. Av beskrivningen och ritningarna framgår dock öppningens form vid en föredragen utföringsform av behållaren enligt uppfinningen. Beskrivningen anger att öppningen till och med kan sträcka sig ner till en nivå i höjd med den undre väggen av luftningskanalen i området för luftningskanalens krök, se sidan 7. Såsom angivits ovan kan dock den exakta formen för en ändamålsenlig öppning endast bestämmas empiriskt. Dock ger beskrivningen fackmannen tillräcklig ledning i dennes arbete då de speciella särdrag som åstadkommer den tekniska effekten tydligt framgår av denna beskrivning.

Nyhet och uppfinningshöjd

I Patentbesvärsrätten har patenthavaren hävdat att invändarens påstående om åldersbetingad nötning av verktygshalvorna är grundlöst samt, som det får förstås, bestritt att öppningen hos dunken enligt uppfinningen skulle vara en nödvändig följd av tillverkningsmetoden och inte en avsiktlig utformning. Patenthavaren har i målet åberopat ett brev från en tillverkare av formverktyg som använts för tillverkning av behållare enligt patentet. I brevet anges att den form som utnyttjas vid tillverkning av behållare enligt patentet ej har förändrats över åren.

Vad gäller den genom D och D1 kända tekniken har patenthavaren hävdat att varken den i dunken D:s hällöppning bildade luftningskanalen är väsentligen parallell med hällöppningens längdaxel eller den i hällöppningen uppskjutande väggen hos luftningskanalen har en öppning som sträcker sig ner till den övre väggen hos luftningskanalen vid dennas lägsta punkt. Öppningen i väggen hos D sträcker sig endast en försumbar sträcka nedåt från väggens övre kant och är snarare en oavsiktlig följd av de tillverkningsmetoder som används vid den i målet aktuella typen av dunkar. Dessutom har dunken D en särskild dräneringskanal som utgår från luftningskanalens lägsta punkt och sträcker sig snett nedåt och bort från hällöppningen för att mynna i dunkens vätskeutrymme såsom också framgår av invändarens år 1999 publicerade PCT ansökan (WO 99/11524). Av D1 framgår visserligen en behållare med en luftningskanal som mynnar i hällöppningen och som är bildad av en åtskiljande vägg och därmed löper parallellt med hällöppningens längdaxel på samma sätt som vid uppfinningen. Men dräneringen av luftningskanalen sker genom ett hål eller en slits i kanalens undre horisontella vägg och inte genom en öppning i den i hällöppningen uppskjutande och åtskiljande väggen hos kanalen, vilket medför att vid hällning av vätska ur behållaren en del av vätskan tränger in i luftningskanalen genom dräneringshålet/-slitsen.

D och D1 hindrar därför enligt patenthavaren inte att patentet upprätthålles.

Beträffande den av invändaren anförda Chevron-dunken har patenthavaren bestritt att den utgjorde känd teknik vid tidpunkten för ansökan.

DOMSKÄL

Patentbesvärsrätten konstaterar inledningsvis att det av patentkravet 1 beträffande dräneringsöppningen inte framgår något om dess form eller storlek utan endast att den sträcker sig åtminstone ner till nivån för en övre vägg av luftningskanalen vid dennas lägsta punkt samt att den är belägen i väggen mellan delen för vätska och delen för luft i hällöppningen. Trots denna något knapphändiga definition av öppningen finner Patentbesvärsrätten det troligt att den definierade anordningen har avsedd teknisk effekt.

Härefter konstaterar Patentbesvärsrätten att invändaren inte förmått visa att den i målet åberopade Chevron-dunken var känd genom öppet utnyttjande före patentets ansökningsdag. Vidare konstaterar Patentbesvärsrätten att vad som anförts utöver D och D1 inte har tillfört något av betydelse för målet.

Den åberopade dunken D — som har en hällöppning utformad i dess övre del och ett över kammaren anordnat handtag genom vilken en luftningskanal löper — uppvisar en öppning i en vägg mellan en del för vätska och en del för luft i hällöppningen.

Beträffande invändarens påstående beträffande dunken D att åldersbetingad nötning av verktygshalvorna skulle ge en förstorad öppning konstaterar rätten att det inte har visats att någon dunk av det slaget varit känd före patentets ansökningsdag.

Vidare beskrivs i D1 en dunk som har en hällöppning utformad i dess övre del och ett över kammaren anordnat handtag genom vilken en luftningskanal löper. I luftningskanalen kan ett dräneringshål eller en slits anordnas så att vätska som oönskat kommit in i kanalen kan återföras till kammaren. Ett sådant dräneringshål kan, som visas i skriften, anordnas i luftningskanalens vägg på kanalens undersida vid dess lägsta del.

Eftersom varken dunken D eller dunken enligt D1 uppvisar en öppning i väggen mellan delen för vätska och delen för luft i hällöppningen som sträcker sig ner till nivån för en övre vägg av luftningskanalen vid en lägsta punkt av luftningskanalen har det som anges i patentkravet 1 nyhet. Av de anförda nyhetshindren är det, enligt Patentbesvärsrättens mening, tekniken enligt D som kommer uppfinningen närmast.

Vad som anges i patentkravet 1 skiljer sig från tekniken enligt D åtminstone därigenom att öppningen i väggen mellan delen för vätska och delen för luft i hällöppningen sträcker sig åtminstone ner till nivån för övre väggen av luftningskanalen vid en lägsta punkt av luftningskanalen.

Vid granskning av dunken D kan Patentbesvärsrätten inte finna något, inte heller mot bakgrund av fackmannens allmänna kunskap, som skulle leda fackmannen till att utforma öppningen i väggen mellan delen för vätska och delen för luft i hällöppningen så att den sträcker sig ner till nivån för den övre väggen av luftningskanalen vid en lägsta punkt av luftningskanalen. Detta särskilt mot bakgrund av att det i D finns en särskild dräneringskanal och någon dränering i normalfallet inte sker genom öppningen i väggen mellan delen för vätska och delen för luft i hällöppningen.

Enligt Patentbesvärsrättens mening är det därför inte närliggande för fackmannen som söker ett alternativ till dunken D, vilken redan har en dräneringsanordning i lägsta delen av luftningskanalen, att utforma öppningen i väggen mellan delen för vätska och delen för luft på det sätt som anges i patentkravet 1.

Således föreligger inte hinder enligt 2 § patentlagen för att upprätthålla patentet. Då inte heller annat hinder mot patentet har framkommit kan överklagandet inte bifallas.

Alf Linder Stefan Svahn Håkan Sandh

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 3 (Formulär A)

EE Visa mer Visa mindre