Domstols Målregister

Målet gäller: Patent på "Metod och anordning för batterier".

Ink datum: 2003-07-08

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9902286-5

PRV beslutsdag: 2003-05-09

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Ackumulator; Blybatteri; Regenerering; Intermittenta strömledningsperioder

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Holgia AB

Ombud: Hynell Patenttjänst AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Patentbesvärsrätten fann att ett förfarande och en anordning för regenerering av ackumulatorer genom att en varierande likspänning från ett laddaggregat pålägges i intermittenta strömledningsperioder, avbrutna av pauser utan ström, varvid strömledningsperioderna har en längd av mellan 0,01 och 0,4 sekunder, under vilka en strömstyrka uppgår till 80-300 A och pauserna har en längd av 1-20 sekunder, samt varvid det under behandlingsprocessen registreras processdata för åtminstone en cell i ackumulatorn, vilka processdata utnyttjas för styrning av behandlingsprocessen inte skiljde sig väsentligen från känd teknik.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLT YRKANDE

Sökanden ansökte den 15 juni 1999 om patent på en uppfinning avseende ”Metod och anordning för batterier”. Patentverket avslog ansökningen och fann i överklagade beslutet dels att uppfinningen som anges i patentkraven inte uppvisar uppfinningshöjd i förhållande till vad som är känt genom den internationella patentansökningen med publiceringsnummer WO9428610, A1 (D1) och dels att det inte påvisats att någon särskild teknisk effekt uppnås genom den patentsökta uppfinningen i förhållande till den genom D1 kända tekniken. Vidare fann Patentverket i det överklagade beslutet att det saknas anvisningar som gör det möjligt att åstadkomma vissa effekter som uppenbarligen skall uppnås med uppfinningen.

Den föreliggande uppfinningen

I den till ifrågavarande patentansökning hörande beskrivningen anges följande om uppfinningens syfte.

Ett syfte med föreliggande uppfinning, som utgör en vidareutveckling av den teknik som beskrives i SE 9301756-4, är att erbjuda en metod för behandling, i form av laddning och/eller regenerering, av ackumulatorer, varvid behandlingsprocessen, i termer av strömledningsperiod, pauser och strömstyrka, styres utifrån givna indata. Som indata utnyttjas därvid under behandlingsprocessen, cellvis, registrerade processdata, företrädesvis åtminstone temperatur och konduktivitet, hos elektrolyten i ackumulatorn. Ytterligare indata för styrning av behandlingsprocessen utgöres av allmänna data för ackumulatorn/batteriet, vilka allmänna data inmatas vid behandlingsprocessens start. Styrningen av behandlingsprocessen utföres företrädesvis automatiserat, medelst för processen anpassad hård- och mjukvara, företrädesvis med utnyttjande av mikrodator eller dylikt. För styrningen kan också utnyttjas processdata från tidigare behandlingsprocesser, varvid sådana äldre processdata utgör erfarenhetsvärden som utnyttjas för att optimera den aktuella behandlingsprocessen. - Ett grundläggande syfte med metoden och anordningen enligt uppfinningen, är vidare att åstadkomma en regenerering av batterier som är oförstörande för batteriet. Behandlingsprocessen skall vidare vara anpassningsbar och styrbar för varje enskilt batteri.

Uppfinningen definieras på följande sätt i de vidhållna självständiga patentkraven 1 och 15.

1. Metod för behandling av ackumulatorer med minst en cell, företrädesvis blybatterier, varvid en varierande likspänning från ett laddaggregat pålägges i intermittenta strömledningsperioder, avbrutna av pauser utan ström, vilken likspänning är tillräcklig för att gasbildning skall uppstå i ackumulatorn, kännetecknad av att sagda behandling utgöres av en regenereringsprocess, varvid sagda strömledningsperioder har en längd av mellan 0,01 och 0,4 sekunder, under vilka strömledningsperioder en strömstyrka uppgår till 80-300 A, sagda pauser har en längd av 1-20 sekunder, samt varvid det under behandlingsprocessen registreras processdata för åtminstone en cell i ackumulatorn, vilka processdata utnyttjas för styrning av behandlingsprocessen.

15. Anordning för behandling av ackumulatorer med minst en cell, företrädesvis blybatterier, vari ingår en transformator med en primärlindning avsedd att anslutas till elnätet, en sekundärlindning, en till sekundärlindningen ansluten likriktare, en positiv och en negativ anslutningsklämma, avsedda för anslutning till en ackumulator som skall behandlas, och en automatisk strömställaranordning kopplad till primärlindningen för att intermittent till- och frånkoppla elnätet med korta strömledningsperioder avbrutna av pauser utan ström, kännetecknad av att sagda anordning utgör en anordning för en regenereringsprocess, varvid anordningen är anordnad att utföra sagda strömledningsperioder med en längd av mellan 0,01 och 0,4 sekunder, under vilka strömledningsperioder en strömstyrka är anordnad att uppgå till 80-300 A, varvid anordningen är anordnad att utföra sagda pauser med en längd av 1-20 sekunder, samt varvid anordningen även innefattar medel att registrera/mäta processdata, i åtminstone en cell i ackumulatorn, och medel att styra behandlingsprocessen utifrån dessa processdata.

Känd teknik

I D1 beskrivs ett förfarande och en anordning av det slag som anges i patentkravets 1 ingress och som är avsedd för laddning och rekonditionering av blyackumulatorer. Strömledningsperioderna och pauserna anges vara mellan ungefär 0,5 sekunder och 10 sekunder.

Yrkande

I Patentbesvärsrätten vidhåller sökanden patentansökningen med oförändrade patentkrav.

Grund

Som grund för sin talan har sökanden hållit fast vid att uppfinningen definierad i patentkraven uppvisar nyhet och uppfinningshöjd samt att beskrivningen är så tydlig att fackmannen kan utöva uppfinningen.

Utveckling av talan

Till stöd för uppfinningens patenterbarhet i förhållande till D1 har sökanden som det får förstås hållit fast vid vad som anförts redan i Patentverket, bl. a. följande.

Föreliggande uppfinning har till syfte att erbjuda en metod för behandling, i form av regenerering, av nedgångna ackumulatorer, dvs ackumulatorer som inte svarar adekvat på konventionell laddning eller underhållsladdning. Uppfinningen har vidare till syfte att erbjuda en dylik regenereringsprocess vilken, i termer av strömledningsperiod, pauser och strömstyrka, styres utifrån givna indata. Som indata utnyttjas därvid under behandlingsprocessen, cellvis, registrerade processdata, företrädesvis åtminstone temperatur och konduktivitet, hos elektrolyten i ackumulatorn.

Ett grundläggande syfte med metoden och anordningen enligt uppfinningen är således, till skillnad från samtliga anförda referenser, att åstadkomma en regenerering av batterier, som är oförstörande för batteriet. Behandlingsprocessen skall vidare vara anpassningsbar och styrbar för varje enskilt batteri.

I D1 presenteras metod för laddning av ackumulatorer, särskilt blybatterier, dvs ej regenerering av nedgångna blybatterier. Enligt skriften kan således, utan märkbar temperaturförhöjning, blybatterier laddas med höga strömmar och med mycket gott resultat, då en likspänning pålägges batteriet i intermittenta strömledningsperioder, avbrutna av pauser utan ström, vilka perioder uppgår till mellan ungefär 0,5 sekunder och ungefär 10 sekunder. Batteriet kan uppladdas från urladdat tillstånd, varvid intervallen för strömledning och pauser är ungefär lika långa, företrädesvis mellan 0,5 och 1,5 sekunder, varvid exempel 1 anger en utnyttjad strömstyrka av 90 A, men det kan också underhållsladdas med strömledningsperioder av högst 0,5 sekunder, och längre pauser däremellan, t.ex. 10 sekunder eller längre, vid lägre strömstyrkor. Se s. 2, r. 26 - s. 3, r. 18 samt kraven 1 och 4. Processen syftar särskilt till att uppnå en snabb process för laddningen.

Ett problem med den teknik som beskrives i D1, är att metoden inte anpassas för varje enskilt batteri som skall återuppladdas. Laddningsprocessen går heller ej att styra, annat än genom att man gör en grundinställning inför varje laddning som utföres, i vilken grundinställning man väljer om processen skall vara en laddning av ett urladdat batteri, eller en underhållsladdning av ett icke urladdat batteri. Metoden är ej heller anpassningsbar med hänsyn till erfarenheter från tidigare utförda laddningar, och är som sagt ej inriktad på regenerering.

Till utveckling av sin talan har sökanden i Patentbesvärsrätten även framhållit bl.a. följande till stöd för uppfinningens patenterbarhet.

Avslagsbeslutet baseras på påstådd bristande uppfinningshöjd gentemot D1. PRV tillstår i avslagsbeslutet att uppfinningen skiljer sig från D1 avseende:

1) längden av strömledningsperioderna och pauserna,

2) strömstyrkan

PRV menar dock att det saknas anvisningar om teknisk effekt avseende skillnaden nummer 1 och att skillnaden 2 inte visats ha någonting att göra med lösningen av något tekniskt problem.

Vi vill hävda att denna bedömning är inkorrekt. Av föreliggande ansökan, s. 3, r. 21-26, framgår att de mycket korta strömledningsperioderna med hög strömstyrka, som varvas med betydligt längre pauser resulterar i en spräng- eller chockartad effekt som sönderdelar de i batterisyran förekommande blysulfatkristallerna så att rent bly kan utskiljas för att därefter återföras till elektroderna vid återuppladdning av batteriet. Således har det visats att både skillnaden 1 och 2 ger en ny teknisk effekt i förhållande till D1 och att dessa särdrag löser problemet att åstadkomma en effektiv och oförstörande regenerering av batteriet. Ingen dylik teknisk effekt beskrives i D1 och kan heller inte uppkomma där, eftersom D1 lär ut andra magnituder avseende längden av strömledningsperioderna och pauserna samt storleken av strömstyrkan. Således skulle de ovan identifierade skillnaderna 1 och 2 ensamt vara tillräckliga för att uppfinningen skall bedömas uppvisa uppfinningshöjd.

Vidare hävdar PRV i avslagsbeslutet att det i föreliggande ansökan saknas anvisningar som skulle möjliggöra syftet att åstadkomma en styrning av laddningsprocessen med anpassning till tidigare erfarenheter, varför det inte skulle vara möjligt för en fackman att genomföra en styrning av regenereringsförloppet enligt uppfinningen.

Vi menar att ansökningen visst ger fackmannen tillräcklig ledning för att, efter ej alltför krävande rutinexperiment, kunna genomföra detta. Av ansökningen, s. 4, r. 11-16 framgår således som ett föredraget exempel, att en tabell med erfarenhetsvärden kan ställas upp i en mikrokontroller för att anpassa strömlednings- och pauslängder. Även allmänna data, såsom ackumulatorns maximalt tillåtna laddningsström, kan utnyttjas som begränsningsvärde för strömstyrkans maximala amplitud. Av s. 2, r. 31 - s. 3, r. 2, får fackmannen ytterligare anvisningar avseende hur rutinexperiment skall kunna genomföras för att t.ex. skapa en tabell av erfarenhetsvärden utifrån övervakning av medelvärden för temperatur och konduktivitet för ett antal strömledningsperioder. Att registrera och utnyttja erfarenhetsdata och allmänna data för varje batteri ger dessutom en unik möjlighet att styra en given regenereringsprocess utifrån tidigare behandlingsprocesser av andra batterier, via ett nätverk, såsom beskrives på s. 5, r. 14-25 i föreliggande ansökan.

DOMSKÄL

Av de skrifter som förekommit i utredningen är det, i likhet med Patentverkets bedömning, Patentbesvärsrättens mening att dokumentet D1 beskriver den kända teknik som kommer uppfinningen närmast. I D1, som visar ett förfarande enligt patentkravets 1 ingress, ges olika exempel på strömstyrkor som kan användas och i exempel 1 på s. 7 anges en strömstyrka på 90 A, vilket faller inom de i patentkraven 1 och 15 angivna områdena för strömstyrka. Även området för pauslängderna på ungefär 0,5-10 sekunder som anges i D1 faller till viss del inom det i patentkravet 1 angivna området för längderna på pauserna.

Vad som anges i patentkravet 1 skiljer sig från vad som är känt genom D1 därigenom att det anges att strömledningsperioderna har en längd av mellan 0,01 och 0,4 sekunder samt att processdata för åtminstone en cell i ackumulatorn registreras under behandlingsprocessen och utnyttjas för styrning av behandlingsprocessen.

Att vid utförandet av en process registrera processdata och utnyttja dessa för att styra processen tillhör fackmannens normala handlande och innebär ingen uppfinnarinsats.

Patentbesvärsrätten finner, i likhet med Patentverket, att det inte har gjorts troligt att någon annan effekt eller något annat resultat än vad som anges i D1 skulle erhållas med förfarandet enligt patentkravet 1.

Det anges i D1 att likspänning pålägges en ackumulator som skall behandlas under tidsperioder av en viss längd och med pauser av en viss längd däremellan. Det föreslås också i D1 att vid laddning och rekonditionering dessa tidsperioder och pauser är ungefär lika långa. Det framgår inte varför angivna tidslängder valts och som det får förstås har utförda experiment lett till de angivna tiderna. För ernående av det avsedda resultatet med den i D1 angivna tekniken torde det dock vara centralt att man väljer korta strömledningsperioder med hög strömstyrka och pauser däremellan.

Mot denna bakgrund får det anses vara närliggande att, för en fackman som söker ett alternativ till förfarandet enligt D1, pröva olika längder på tidsperioderna och härvid komma fram till att de som anges i patentkravet 1 kan vara lämpliga.

Vid angivna förhållanden kan det i patentkravet 1 angivna förfarandet inte anses skilja sig väsentligen från känd teknik.

Patentkravet 15 skiljer sig inte i fråga om det reella sakinnehållet från det självständiga förfarandekravets 1 innehåll på något avgörande sätt och anger därför inte heller en patenterbar uppfinning.

Överklagandet kan på grund av det anförda inte bifallas.

Per Carlson Stefan Svahn Gunilla Sandell

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

EE Visa mer Visa mindre