Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 03-201

Beslutsdatum: 2007-01-30

Lagakraft: 2007-03-31

Målet gäller: Upphävande av patent på blad för en innebandyklubba.

Ink datum: 2003-07-24

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9503192-8

PRV beslutsdag: 2003-06-06

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: A63B 59/12

Juridiska sökord: Öppet utnyttjande

Tekniska sökord: Innebandyklubba; Blad; Konkav

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: bifall

Beslutskategori: övrigt

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: Unihoc Sport AB

Ombud: Leif Gustafsson, Cegumark AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Exel OY

Ombud: Lars-Olof Lundquist, L-O Lundquist Patentbyrå AB

Fler Motparter: -

Referat: Uppfinningen av ett blad till en innebandyklubba vars tvärgående ribbor är belägna innanför en kontaktyta som bildas av de längsgående ribborna både ovanför och nedanför centrumlinjen av bladet och som är konkav på ena sidan befanns sakna uppfinningshöjd i förhållande till ett öppet utnyttjat blad där de tvärgående ribborna låg innanför kontaktytan nedanför centrumlinjen och som var konkav på båda sidorna.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller överklagandet och upphäver patentet.

YRKANDEN MM.

Invändaren yrkar att patentet upphävs. Patenthavaren bestrider invändarens yrkande och yrkar att Patentverkets beslut om upprätthållande i ändrad lydelse fastställs.

I målet har hållits muntlig förhandling.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

Uppfinningen

Enligt beskrivningen avser uppfinningen ett blad för en innebandyklubba, som har längsgående förstärkningsribbor och tvärribbor som sträcker sig på tvären och/eller diagonalt i förhållande till förstärkningsribborna. Vid bladen hos tidigare kända innebandyklubbor är läget på förstärkningsribborna sådant att det inte finns någon tillfredsställande kontakt mellan blad och boll. Ett arrangemang med relativt närbelägna eller täta ribbor, där dessutom avståndet för en centrumribba från den nedre kanten hos ett blad är typiskt lika med bollradien, skapar en belastningspunkt vid kontaktpunkten mellan bollen och bladet, så att en tunnväggig plastboll buktar sig inåt vid belastningspunkten. Detta medför en förlust av energi, som minskar bollens utgångshastighet.

Ett ändamål med uppfinningen är att åstadkomma ett blad för en innebandyklubba, där arrangemanget med förstärkningsribbor är förbättrat för att uppnå en förbättrad överföring av energi från bladet till bollen och således en ökad utgångshastighet för bollen. Ett andra ändamål är att utforma den ena eller båda av sidoytorna av bladet med en sådan krökning att bollen hålls stadigare kvar genom greppet hos ett sådant med krökta sidor försett blad då bollen föres framåt och samtidigt bollens utgångsriktning är noggrannare fokuserad.

Patentet upprätthölls av Patentverket i ändrad lydelse med två självständiga patentkrav ingivna 1998-02-05, med följande lydelse.

1. Blad för en innebandyklubba, omfattande en vid den övre kanten belägen förstärkningsribba (5), en vid den nedre kanten belägen förstärkningsribba (6) och däremellan ett antal förstärkningsribbor (7, 9), som ligger längs med bladet och är anordnade på avstånd från varandra för att bilda öppna mellanrum mellan de längsgående ribborna (5, 6, 7, 9), varvid de längsgående ribborna stöttas med hjälp av tvärribbor som sträcker sig på tvären och/eller diagonalt i förhållande därtill, kännetecknat av att

1) centrumlinjen av mellanrummet mellan de vid den mittre sektionen belägna förstärkningsribborna (7) är beläget på ett avstånd av en radie (D/2) av en boll (3) från den nedre kanten av ett blad (12);

2) de tvärgående ribborna förblir på insidan av en kontaktyta som bildas av de längsgående ribborna både ovanför och nedanför nämnda centrumlinje, varigenom endast de horisontella ribborna vid båda sidorna av nämnda centrumlinje är i kontakt med bollen; och

3) ena sidan av bladet (12a, 12b) är mer konkav än den andra sidan, varvid nämnda konkavitet beror på det faktumet att de vid den mittre sektionen belägna ribborna (7, 7a, 7b) av bladet har en tjocklek i sidled som är ungefärligen hälften av de vid de övre och nedre kanterna belägna förstärkningsribborna (5, 6).

och

6. Blad för en innebandyklubba, omfattande en vid den övre kanten belägen förstärkningsribba (5), en vid den nedre kanten belägen förstärkningsribba (6) och däremellan ett antal förstärkningsribbor (7, 9), som ligger längs med bladet och är anordnade på avstånd från varandra för att bilda öppna mellanrum mellan de längsgående ribborna (5, 6, 7, 9), varvid de längsgående ribborna stöttas med hjälp av tvärgående ribbor som sträcker sig på tvären och/eller diagonalt i förhållande därtill, kännetecknat av att

1) de tvärgående ribborna förblir på insidan av en kontaktyta som bildas av de längsgående ribborna både ovanför och nedanför centrumlinjen av bladet, varvid i huvudsak de horisontella ribborna är i kontakt med bollen, och

2) bara ena sidan av bladet (12a, 12b) är konkav, varvid nämnda konkavitet av bladytan beror på det faktumet att de vid den mittre sektionen belägna ribborna (7, 7a, 7b) av bladet har en tjocklek i sidled som är ungefärligen hälften av tjockleken av de vid de övre och nedre kanterna belägna förstärkningsribborna (5, 6).

Parternas grunder

Enligt invändarens mening har patentets omfång utvidgats efter patentbeviljandet genom att uppgiften i det tidigare patentkravet 7: ”ena sidan av ett blad (12a, 12b) är mer konkav än den andra sidan” har ändrats i det nu gällande patentkravet 6 till ”bara ena sidan av bladet (12a, 12b) är konkav”. Vidare är uppfinningen enligt patentkravet 6 närliggande för fackmannen med hänsyn till vad som blivit förut känt genom

D1: Ett av invändaren i Patentbesvärsrätten den 19 september 2003 ingivet klubblad benämnt ”Blad 10 Classic”.

D2: Ett av invändaren i Patentbesvärsrätten den 23 maj 2005 ingivet klubblad som överensstämmer med ”Blad 10 Classic” men som har formats efter önskemål.

D3: Ett av invändaren i Patentverket den 21 oktober 1997 ingivet klubblad benämnt ”Blad 6-9”

D4: Ett tänkt Blad 6-9 som har formats efter önskemål.

D5: US 3,489,412 A

D6: US Des. 244,790 A

D7: Ett flockbelagt blad enligt mönsteransökan nr. 910708.

D8: Ett av invändaren i Patentbesvärsrätten den 23 maj 2005 ingivet flockbelagt blad som anges vara enligt mönsteransökan nr. 910708 och som har formats efter önskemål.

Patenthavaren grundar sitt bestridande av invändarens påståenden på att invändarens beskrivning av teknikens ståndpunkt är felaktig och att uppfinningen har uppfinningshöjd över den anförda teknikens ståndpunkt.

Parternas utveckling av talan

Invändaren hävdar att bladet D1 utnyttjades öppet före prioritetsdagen. Efter att invändaren den 29 oktober 2004 ingett ett intyg från Magnus Augustsson, vilket avser styrka att öppet utnyttjande har förekommit, bestrider patenthavaren inte öppet utnyttjande av bladet D1.

Invändaren hävdar vidare att bladet D3 utnyttjades öppet före prioritetsdagen och har till stöd härför hänvisat till en annons och ett intyg från Bladhs Plast AB. Patenthavaren bestrider inte öppet utnyttjande av bladet D3.

Invändaren hävdar att uppfinningen enligt patentkravet 6 skiljer sig från vad som är förut känt genom D1 genom uppgiften att bara ena sidan av bladet är konkav. Genom denna utformning anpassas klubbladet till en höger- eller en vänsterspelare. En sådan anpassning av bladets konkavitet är känd, bland annat genom D5. Enligt invändarens mening är det uppenbart för fackmannen att den åsyftade konkaviteten kan erhållas genom att göra de tvärgående ribborna mindre.

Invändaren hävdar att uppfinningen skiljer sig från vad som är förut känt genom D2 genom att tjockleken av ribborna vid den mittre sektionen är ungefär hälften av tjockleken av de yttre förstärkningsribborna. Enligt invändarens mening är det närliggande att modifiera det kända klubbladet till på angivet sätt minskad tjocklek, såsom exempelvis visas av D3 och D7.

Invändaren hävdar slutligen att det är närliggande att modifiera det som D4 angivna bladet så att de tvärgående ribborna förblir på insidan av en kontaktyta som bildas av de längsgående ribborna både ovanför och nedanför centrumlinjen, inte endast nedanför som i D4.

Patenthavaren framhåller att en av invändaren ingiven skiss av D1 ”Blad 10 Classic” är felaktig. Beträffande D1 framhåller patenthavaren vidare att de vid den mittre sektionen belägna ribborna har en tjocklek som är mer än 70 % av de yttersta förstärkningsribbornas tjocklek, åtminstone såvitt avser den mittersta ribban. Patenthavaren hävdar att invändarens slutsatser om uppfinningshöjd är felaktiga och att uppfinningen inte är närliggande i förhållande till anförd känd teknik.

Såvitt avser D3 har patenthavaren i Patentverket framhållit att följande skillnader föreligger gentemot patentföremålet enligt patentkrav 1:

”Avståndet mellan den nedre kanten av bladet och centrumlinjen av mellanrummet mellan de vid den mittre sektionen belägna längsgående ribborna är större än bollens radie. Centrumlinjen av mellanrummet mellan de längsgående ribborna är med andra ord belägen något ovanför bollradielinjen. De tvärgående ribborna är inte indragna ovanför bollradielinjen utan ligger exakt i plan med de längsgående ribborna.”

och

”Dessutom utskjuter de längsgående ribbor som är belägna under nämnda centrumlinje utanför bladytan, medan de längsgående ribborna ovanför nämnda centrumlinje ligger i samma plan som de tvärgående ribborna. En boll som rullas på golvet träffar därför den nämnda utskjutande, längsgående ribban som är belägen under nämnda centrumlinje, varvid bollen studsar tillbaka efter denna enpunktskontakt i en okontrollerad riktning.”

Patenthavaren har vidare anfört:

”En indragning av de tvärgående ribborna ovanför bollradielinjen är av större betydelse än under bollradielinjen. Detta beror på att bollkontakterna sker runt nämnda bollradielinje och ovanför denna. Endast i enstaka fall, när bladet träffar bollen i luften, kommer träffen att ligga mellan bollradielinjen och den nedre kanten av bladet. Vid sådana tillfällen har indragningen av de tvärgående ribborna ingen fördel. Den är fördelaktig, när bollen träffas då den rullar på golvet eller när den uppfångade bollen rullar längs bladet. Genom uppfinningen uppnås en fördelaktig tvåpunktskontakt, när bollen med golvkontakt träffar bladet och när bollen har uppfångats och rullar som på räls längs bladet.”

och

”Det kända bladet har en symmetrisk konkavitet, medan patentkrav 1 liksom även patentkrav 6 anger asymmetrisk konkavitet. Vid bladet enligt patentkrav 1 är den asymmetriska konkaviteten en av de tre nya egenskaperna och definieras nu mer preciserat. Samtliga i patentkrav 1 definierade egenskaper förbättrar bladets förmåga att kontrollera bollen. Bladet måste tjäna till att kontrollera bollen, då bollen fångas upp, då bollen drages längs golvet och då bollen slås till. Var och en av uppfinningens tre nya egenskaper har en gynnsam effekt på var och en av dessa situationer då kontroll är nödvändig. Exempelvis möjliggör den asymmetriska konkaviteten en djupare konkavitet på den aktiva sidan av bladet i jämförelse med symmetrisk konkavitet, eftersom mittområdets ribbor måste ha en viss minimumtjocklek. Den relativt djupa konkaviteten underlättar uppfångandet av bollen och dragningen av bollen längs golvet. Den fokuserar även riktningen då bollen slås till. Tvåpunktskontakten ökar bollens utgångshastighet och de utskjutande horisontella ribborna tjänar till att styra bollen längs bladen som på räls utan att störa kontakterna med de tvärgående ribborna.”

DOMSKÄL

Såvitt avser utvidgning av skyddsomfånget efter patentmeddelandet finner Patentbesvärsrätten att den tidigare använda formuleringen ”ena sidan av ett blad (12a, 12b) är mer konkav än den andra sidan” uppenbarligen avsågs innefatta även en utföringsform där endast en sida är konkav, jfr patentkravet 4 samt Fig. 4 i patentskriften. Ändringen ger därför inte grund för upphävande av patentet.

Såvitt gäller uppfinningshöjden finner rätten att bladen enligt hänvisningarna D2, D4 och D8 inte kan tas till utgångspunkt för bedömning, då det inte har visats att de sålunda modifierade bladen är förut kända.

Såvitt avser uppfinningen enligt patentkravet 6, konstaterar Patentbesvärsrätten att denna saknar särdraget enligt patentkravet 1 att ha ett mellanrum mellan de vid den mittre sektionen belägna förstärkningsribborna och att mellanrummets centrumlinje är belägen på ett avstånd av en radie av en boll från bladets nederkant. Denna uppfinning löser därmed inte det uppställda problemet att undvika enpunktskontakt med bollen på det sätt som beskrivningen anvisar.

Patentbesvärsrätten finner att det med D3 betecknade bladet ”6/9”, vars allmänna tillgänglighet före ansökningsdagen rätten anser vara styrkt, utgör närmast liggande känd teknik till den i patentkravet 6 angivna uppfinningen. Genom D3 är känt ett blad utformat enligt patentkravets ingress. De vid den mittre sektionen belägna ribborna av bladet D3 har en tjocklek i sidled som är nära hälften av tjockleken av de vid de övre och nedre kanterna belägna förstärkningsribborna, varför uppfinningen i denna del väsentligen överensstämmer med det kända. Från det genom D3 kända skiljer sig uppfinningen enligt patentkrav 6 dels genom att de tvärgående ribborna förblir på insidan av en kontaktyta som bildas av de längsgående ribborna även ovanför centrumlinjen av bladet, dels genom att bara ena sidan av bladet är konkav.

Att utforma ett klubblad med endast den ena sidan konkav får anses ligga nära till hands för fackmannen. Även att åstadkomma den avsedda asymmetriska konkaviteten genom att minska de vid den mittre sektionen belägna ribbornas tjocklek ligger nära till hands, då detta vid symmetrisk konkavitet är känt genom D3. Fackmannen kan hämta ytterligare ledning till variation av en klubbas konkavitet i vad som framgår i spalt 4, raderna 13-20 i D5 (US 3,489,412 A).

Patenthavaren har inte gjort troligt att någon fördel uppnås genom att avstå från att göra klubbladets andra sida konkav. Inte heller har patenthavaren visat att någon väsentlig fördel uppnås genom att göra tvärribborna indragna i förhållande till förstärkningsribborna även över centrumlinjen. Patenthavarens resonemang om att indragning av de tvärgående ribborna ovanför bollradielinjen är av större betydelse än under bollradielinjen och är fördelaktig när bollen träffas då den rullar på golvet, kan inte anses troliggöra någon fördel. När bollen rullar eller ligger på golvet torde en träff med övre delen av ett klubblad, vars höjd väsentligen överensstämmer med bollens diameter, inte vara möjlig, jfr måttrelationer enligt beskrivningen s. 4, r. 19-20. Om en förändring av de övre ribbornas tjocklek likväl anses önskvärd, ligger det nära till hands för fackmannen att utforma tvär- och förstärkningsribborna ovanför centrumlinjen på samma sätt som nedanför densamma.

Uppfinningen enligt patentkravet 6 saknar därmed uppfinningshöjd i förhållande till känd teknik. Patentbesvärsrätten, som endast har att ta ställning till patenthavarens yrkande om upprätthållande av patentet i dess helhet, har därmed inte anledning att pröva patentkravet 1 och finner att patentet skall upphävas.

Rune Näsman Jeanette Bäckvall Gunilla Sandell

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

EE Visa mer Visa mindre