Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 03-254

Beslutsdatum: 2008-08-29

Lagakraft: 2008-10-30

Målet gäller: Upphävande av patent på styrning av syrgasdelignifiering.

Ink datum: 2003-09-22

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9604350-0

PRV beslutsdag: 2003-07-16

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: uppfinningshöjd

Tekniska sökord: delignifiering; syrgas; pappersmassa; styrning

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Metso Paper Sundsvall AB (tidigare Sunds Defibrator Industries AB ändrat/LC)

Ombud: Hans Sundqvist

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Inv. I Metso Fiber Karlstad AB Inv. II Andritz OY (tidigare I. Kvaerner Pulping AB / EE) (tidigare II. Ahlstrom Machinery AB/LC)

Ombud: I. Hans Furhem II. Awapatent AB, Box 45086, 104 30 Stockholm, Tel. 08-30 05 45 Fax 08-30 49 89

Fler Motparter: Inv. II Andritz OY

Referat: Ett sätt för styrning av syrgasdelignifiering av pappersmassa i två steg, där den önskade sänkningen av massans kappatal under delignifieringen används för styrning av kemikaliesatsningen till det första steget, samt att kemikaliesatsningen i sin tur används för styrning av temperaturen enbart i det andra steget, befanns sakna uppfinningshöjd.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet. Patentverkets beslut om upphävande av patentet står därmed fast.

YRKANDEN M.M.

Metso Paper Sundsvall AB har yrkat att Patentverkets beslut ändras och att patentet upprätthålls i ändrad lydelse med patentkrav inkomna till Patentbesvärsrätten den 28 januari 2004.

Andritz OY har bestritt patenthavarens talan.

Metso Fiber Karlstad AB har, som bolaget slutligen har bestämt sin talan, medgett patenthavarens Metso Paper Sundsvall AB talan.

Med en skrift inkommen den 4 juli 2008 har Metso Paper Sundsvall AB meddelat att bolaget avstår från patentet.

Andritz OY har vidhållit att patentet skall upphävas.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

Uppfinningen

Enligt patentets beskrivning avser uppfinningen styrning av ett förfarande för syrgasdelignifiering av lignocellulosahaltigt material i två steg vid medelmassakoncentration, dvs. 8 16 %.

Sedan introduktionen av syrgasdelignifiering vid medelmassakoncentration har inte mycket utvecklingsarbete ägnats åt denna process. I och med att klorfri blekning och slutning av blekerier blivit aktuell har intresset ökat för förlängd delignifiering, dvs. ytterligare sänkning av kappatalet, med hjälp av syrgas. Förlängd delignifiering med syrgas i ett eller flera steg kan dock resultera i försämrad massakvalitet. Rätt betingelser kan däremot ge flera fördelar.

Massans utbyte skulle kunna bibehållas bättre än vid förlängd kokning, dvs. kokning till lägre kappatal. I ett flerstegsförfarande skulle kemikalierna kunna fördelas mellan stegen för att ge bästa möjliga betingelser i varje steg. Även övriga betingelser kan då optimeras. Uppfinningen avser ett sätt att styra syrgasdelignifieringen så att ett lägre kappatal erhålles utan att massans egenskaper försämras. Med den förlängda delignifieringen enligt uppfinningen kan den totala delignifieringen uppgå till 50 85 % av ligninhalten (kappatalet) hos oblekt massa.

Enligt ingressen till patentkravet 1 tillhandahåller uppfinningen ett

”Sätt för styrning av syrgasdelignifiering av massa, dvs sänkning av massans kappatal från ett ingående kappatal, där delignifieringen utföres i två steg, där i första steget temperaturen på massan vid inmatningen till en första reaktor är under 90°C och i det andra steget temperaturen i en andra reaktor är högre än i den första reaktorn varvid temperaturskillnaden är mindre än 20°C, med satsning av huvuddelen av de för delignifieringen erforderliga kemikalierna till det första steget, där syrgastillsatsen till det första steget är 10 50 kg/ton, företrädesvis 10 30 kg/ton och alkalisatsningen 10 50 kg/ton, företrädesvis 10 35 kg/ton och där uppehållstiden i den första reaktorn är 5 30 min, företrädesvis 15 25 min och uppehållstiden i den andra reaktorn är 45 180 min, företrädesvis 60 120 min”.

Uppfinningen kännetecknas av

”att den önskade sänkningen av massans kappatal under delignifieringen används för styrning av kemikaliesatsningen till det första steget, där större kappatalssänkning erfordrar högre kemikaliesatsning räknat per sänkt kappatalsenhet, samt att kemikaliesatsningen i sin tur används för styrning av temperaturen enbart i det andra steget så att ett slut pH av 10,5 11,5 erhålles, varvid den erforderliga temperaturhöjningen i den andra reaktorn åstadkoms genom tillförsel av ånga i en mixer”.

Beträffande det styrningssätt som sålunda kännetecknar uppfinningen anger beskrivningen att den inkommande massans kappatal uppmäts och jämförs med ett önskat värde (börvärde) för massans kappatal efter syrgasdelignifieringen. Den så bestämda sänkningen av kappatalet används för att styra kemikaliesatsningen (syrgas/alkali) till det första steget. Beskrivningen anger vidare att temperaturnivån i det andra steget styrs dels på sedvanligt sätt av produktionsnivån, s.k. kappafaktorstyrning, och dels av kemikaliesatsningen till det första steget så att en högre kemikaliesatsning medför en högre temperatur i det andra steget.

Teknikens ståndpunkt

I målet har i fråga om uppfinningshöjd hänvisats till följande skrifter:

D1 The Bleaching of Pulp, 3:rd Ed., chapter 7, Oxygen Bleaching, s. 166, Tappi Press 1989

D2 Kleppe, Mill Scale Multistage Oxygen Delignification, Proceedings International Non-Chlorine Bleaching Conference, March 6-10, 1994

D3 US 4840703

D4 Training for Nanning Pulp Mill, Karhula, 7 March 1995

D5 Dence och Reeve, Pulp Bleaching, Principles and Practice, TAPPI 1996, Atlanta, s. 18

D6 Kondo, Two-stage MC-oxygene Delignification Process and Operating Experiences, Proceedings 1992 Pan-Pacific Pulp & Paper Technology Conference, Japan Tappi

D7 Olm och Teder, The kinetics of oxygen bleaching, Tappi 1979, vol. 62, no. 12, s. 43-46

D8 Iribarne och Schroeder, High pressure oxygen delignification of kraft pulps II - simulation, 1996 International Pulp Bleaching Conference, April 14-18, TAPPI Proceedings 1996, s. 81-88

D9 Hillström et al., Process concepts for oxygen delignification, CPPA 1976 International Environment Improvement Conference, Montreal, Canada, Svensk Papperstidning nr 6 1977, s. 167-170

D10 Xiang-Lian Li, Optimization and Activation of Two-stage Oxygene Delignification, Master Thesis submitted to the Faculty of Process Engineering and Materials Science for approval, Espoo, Finland 12.4.1995

D11 Lundqvist, Modellering och styrning av oxygendelignifiering, Kungl Tekniska Högskolan, Institutionen för pappers- och massateknik, avdelningen för cellulosateknik, Stockholm 1993

D12 US 5217575

Invändningsförfarandet

Patentverket upphävde efter invändning patentet med hänvisning till att fackmannen, med ledning av D11 (i beslutet benämnd D1) och vad som i övrigt är känt avseende tvåstegs syrgasdelignifiering, t ex genom D2, skulle applicera den process för styrning av syrgasdelignifiering som är känd genom D11 på en tvåstegsprocess och därmed komma fram till uppfinningen enligt patentkravet 1. Verket framhöll därvid att det som skiljer det patenterade sättet från vad som är känt genom D11 är att syrgasdelignifieringen sker i två på varandra följande steg och att kemikaliesatsningen i det första steget används för styrning av temperaturen i det andra steget. Verket ansåg också att någon teknisk effekt som kan härledas från denna skillnad inte har visats i patentet.

PARTERNAS GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN

Patenthavaren gav vid överklagandet in nya patentkrav och anförde följande. Krav 1 har förtydligats så att det nu tydligt framgår att den erforderliga temperaturhöjningen som styrs av kemikaliesatsningen åstadkoms genom tillförsel av ånga till det andra steget. Att den styrda temperaturförändringen enbart sker i det andra steget har också förtydligats genom att införa ordet "enbart" i kravet. Vidare har krav 1 preciserats genom angivelser av betingelser för de i processen två ingående stegen.

Patenthavaren anser att teknisk effekt uppnås genom att först satsa huvuddelen av de för delignifieringen erforderliga kemikalierna i ett första steg och sedan sätta temperaturnivån i det andra steget beroende av kemikaliesatsningen i det första steget. Därigenom undviks huvudsakligen cellulosanedbrytning trots hög temperatur och lång uppehållstid.

Det objektiva problemet bör enligt patenthavaren formuleras som att hitta ett sätt att uppnå önskad delignifieringsgrad med minimal cellulosanedbrytning. Fackmannen som söker en lösning på detta problem finner ingen anvisning i D11 om på vilket sätt man ska bolla med de två styrvariablerna för att uppnå minimal cellulosanedbrytning, utan endast allmän information om att det går att påverka resultatet med avseende på kappatal och restalkali med dessa styrvariabler. Det finns alltså inget angivet om hur man lämpligast väljer när och på vilket sätt vilken av de respektive variablerna temperatur och alkalisats ska varieras med avseende på att undvika cellulosanedbrytning.

Fackmannen som söker lösningen på problemet att åstadkomma en hög delignifieringsgrad med god selektivitet i en tvåstegsprocess finner ingen sådan lösning vare sig genom D11 i sig eller genom D11 i kombination med D2. Det patentsökta styrningssättet är klart avgränsat från tidigare känd teknik och uppvisar erforderlig uppfinningshöjd.

Senare ingav patenthavaren nya patentkrav och anförde att patentkravet 1 förtydligats genom att följande bestämning införts: "varvid den erforderliga temperaturhöjningen i den andra reaktorn åstadkoms genom tillförsel av ånga i en mixer".

Andritz OY anför att uppfinningen inte skiljer sig väsentligen från det som anges i D11 och D2. Med syftning på patenthavarens föreslagna problemdefinition framhåller bolaget att D2 anger att ett tvåstegsförfarande är mer gynnsamt än ett ettstegsförfarande med avseende på såväl utbyte som avlägsnande av lignin. Fackmannen utläser alltså ur D2 att sambandet mellan delignifiering och undvikande av cellulosanedbrytning kan styras genom utnyttjande av de möjligheter till olika ång- och alkalitillförsel som ett tvåstegsförfarande medger.

DOMSKÄL

Frågorna om nyhet och uppfinningshöjd

Av den i målet anförda kända tekniken är det rättens mening att den teknik som är känd genom D12 utgör den uppfinningen närmast liggande tekniken. I D12 beskrivs ett förfarande för att i två distinkta steg syrgasbleka/syrgasdelignifiera fiberhaltigt cellulosamaterial (massa) av medelkonsistens. Anläggningen i vilken förfarandet utförs innefattar en första och andra reaktor. Massan, som finns i en lagringstank, förs först till en första mixer där den tillförs syrgas, högtrycksånga vid behov och alkali för att därefter föras vidare till den första reaktorn, som skall hålla en låg temperatur inom intervallet 70-90 °C. Då massan reagerat färdigt i den första reaktorn förs den och återstoden av kemikalierna vidare till en andra mixer där ytterligare syrgas och högtrycksånga tillförs massan. Enligt beskrivningen kan (”may”) en ledning 17 också ingå i anläggningen för att tillföra den andra mixern och den från den första reaktorn kommande massan ytterligare alkali. Efter att massan passerat den andra mixern och blandats med tillförda kemikalier, eventuellt innefattande alkali, förs massan till den andra reaktorn, som skall hålla en hög temperatur inom intervallet 90-125 °C. Anläggningen innefattar även mät- och styrutrustning som bl.a. reglerar tillförseln av högtrycksånga till respektive mixer för upprätthållande av rätt temperatur i de två reaktorerna. Vidare skall temperaturskillnaden mellan reaktorerna vara omkring (”about”) 20-40 °C (jfr t.ex. patentkrav 1 i D12).

I D12 redogörs vidare för tre olika testserier som gjorts i den ovan redovisade anläggningen. I respektive testserie var temperaturen i det första steget 75 °C, 85 °C och 105 °C medan temperaturen i det andra steget i alla tre testserierna var 105 °C. Uppehållstiden i de två stegen var densamma i alla tre testserierna: 15 min i det första steget och 45 min i det andra steget. Varje test i en serie upprepades med den enda skillnaden att den tillförda mängden alkali varierades. I den första testserien varierades alkalimängden inom intervallet 20-35 kg per ton massa medan den i de andra två testserierna varierades inom intervallet 20-30 kg per ton massa. Av dokumentet framgår att en ökad mängd satsad alkali, med i övrigt oförändrade förhållanden, i allmänhet ger ett lägre kappatal och lägre viskositet hos massan. I anslutning till redogörelsen för testserierna framgår att de resultat som dessa gett leder till insikten att en hög temperatur i det första steget har en negativ inverkan på viskositeten (massastyrkan) och att en låg temperatur i det första steget ger en massa med förbättrad viskositet och ett kappatal som ligger inom det normala och önskade. Denna insikt anges medföra bl.a. att kappatalet kan sänkas under bibehållande av massans viskositet.

Rätten konstaterar härvid vad gäller den andra testserien att temperaturen i det första steget är under 90 °C och att temperaturen i det andra steget är 20 °C högre.

Uppfinningen definierad i patentkravet 1 skiljer sig från det genom D12 kända förfarandet, med processbetingelser enligt den andra testserien, därigenom att temperaturskillnaden mellan stegen är mindre än 20 °C, att huvuddelen av kemikalierna satsas i det första steget, att syrgassatsningen till det första steget är 10-50 kg/ton, att den önskade sänkningen av massans kappatal under delignifieringen används för styrning av kemikaliesatsningen till det första steget, där större kappatalssänkning erfordrar högre kemikaliesatsning per sänkt kappatalsenhet samt att kemikaliesatsningen i sin tur används för styrning av temperaturen enbart i det andra steget så att ett slut-pH av 10,5-11,5 erhålles.

Enligt vad som framgår av patentbeskrivningen medför dessa skillnader att ett lägre kappatal erhålls utan att massans egenskaper försämras och rätten saknar anledning att betvivla att så är fallet.

Med utgångspunkt i D12 får fackmannen på området därför anses stå inför problemet att åstadkomma ett alternativt förfarande/sätt att styra syrgasdelignifiering av massa i avsikt att uppnå ett lågt kappatal utan att massans egenskaper försämras.

I D12 nämns att temperaturskillnaden skall ligga i intervallet omkring (”about”) 20-40 °C. Genom angivelsen ”about” och att intervallgränserna är grovt angivna i hela tiotal är det uppenbart för fackmannen att gränserna inte är kritiska och att det största tänkbara intervallet därför har ett nedre gränsvärde som är något under 20 °C och ett övre gränsvärde som är något över 40 °C. Till detta kommer att flera testserier gjorts med olika temperaturer i det första steget, både inom och utanför det angivna temperaturintervallet på 70-90 °C. Fackmannen får därigenom incitament att pröva fler temperaturer för det första steget. Genom D12 framgår, som redan nämnts, att en låg temperatur i första steget är fördelaktig ur viskositetssynpunkt och fackmannen inser att en temperatur, i första steget, som är högre än 85 °C men fortfarande låg, 70-90 °C, också är fördelaktigare ur viskositetssynpunkt än en hög temperatur. Av detta följer att det är närliggande för fackmannen att välja en temperatur i det första steget som är något över 85 °C under bibehållande av en temperatur på 105 °C i det andra steget, medförande en temperaturskillnad som är lägre än 20 °C.

I D12 anges även att en ledning kan (”may”) vara anordnad att leda alkali till den andra mixern för att tillföra ytterligare alkali till den massa som delignifierats i det första steget. Det finns således en utföringsform där en sådan ledning saknas och all alkali därför tillförs det första steget. Genom att alkali i ett sådant fall inte tillförs det andra steget leder D12 fackmannen till att tillföra huvuddelen av kemikalierna till det första steget.

Då fackmannen får anses känna till att en ökad alkalisatsning i allmänhet ger lägre kappatal, vilket bekräftas av D12, och att större kappatalssänkning erfordrar högre kemikaliesatsning per sänkt kappatalsenhet (jfr Kassberg, Mats; Blekning, Yrkesbok Y-208, Skogsindustrins utbildning i Markaryd AB, 1996, inkommen till Patentbesvärsrättens bibliotek den 7 november 1996, särskilt avsnitt 3.4 och 3.5) är det därutöver naturligt för honom, då nämnda ledning för alkali saknas, att kemikaliesatsningen i det första steget görs i beroende av önskad kappatalssänkning och i erforderlig mängd.

Fackmannen får vidare, genom sitt allmänna kunnande, anses känna till att reaktionshastigheten vid ett pH under 10 är låg och att det därför är eftersträvansvärt med ett slut-pH strax över detta värde (jfr t.ex. Yrkesbok Y-208 eller D10 sid. 63), samt att ökad temperatur medför ökad förbrukning av alkali som i sin tur leder till lägre pH. I den utföringsform i D12 där alkali endast tillförs det första steget, taget i beaktande även att högtrycksånga inte behöver tillföras den första mixern i de fall massan redan håller en temperatur av 70-90 °C (jfr spalt 3, rad 9-15 i D12), får det anses vara närliggande för fackmannen att låta kemikaliesatsningen styra temperaturen enbart i det andra steget så att ett slut-pH av 10,5-11,5 erhålls.

Vad gäller mängden syrgassatsning i det första steget är det i patentkrav 1 angivna intervallet så vitt angivet att det framstår som en självklar lämplighetsåtgärd för fackmannen att tillföra en mängd syrgas som faller inom intervallet.

Med hänsyn till ovanstående är det rättens mening att fackmannen med utgångspunkt i D12 och med avsikt att lösa det uppställda problemet skulle komma fram till ett för syrgasdelignifiering alternativt sätt som, taget i ett sammanhang, överensstämmer med sättet definierat i patentkrav 1. Uppfinningen enligt patentkravet 1 saknar därför uppfinningshöjd.

På grund av det anförda skall överklagandet lämnas utan bifall.

Rune Näsman Anders Brinkman Ulf Hallin

Referent

Skiljaktig, se protokoll.

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

MÅLET GÄLLER

Upphävande av patent på styrning av syrgasdelignifiering.

Målet föredras av referenten och avgörs, se dom.

Patenträttsrådet Näsman är skiljaktig beträffande motiveringen och anför:

Av beskrivningen och de ursprungliga patentkraven, till vilka beskrivningen från början hänvisade, framgår som uppfinningens väsentliga särdrag att den önskade sänkningen av massans kappatal används för styrning av kemikaliesatsningen till det första steget, där större kappatalssänkning erfordrar högre kemikaliesatsning räknat per sänkt kappatalsenhet, samt att kemikaliesatsningen i sin tur används för styrning av temperaturen i det andra steget så att ett slut-pH av 10,5-11,5 erhålles, och vidare att hela för delignifieringen erforderliga kemikaliesatsningen görs i det första steget. Enligt min mening ska man därför i bedömningen av uppfinningshöjd utgå från vad som är känt om styrning av delignifieringsprocesser och processparametrarnas inbördes beroende, så som Patentverket gjorde när verket i sin bedömning utgick från D11.

Det är väl känt att processer inom pappersmassaframställning, däribland deligni¬fie¬ring kan utföras i ett eller två steg. När samma reaktioner genomförs i mer än ett steg uppvisar processen ingen principiell skillnad mot en process där dessa reaktioner genomförs i ett steg. De bakom¬liggande teorierna är väsentligen desamma oberoende av eventuell steguppdelning.

D11 är en vetenskaplig avhandling som behandlar styrning av syr¬gas¬delignifie¬ring. Inverkan av alkalisatsning och temperatur på delignifiering (kappatal) studerades genom simulering och studier i en refe¬rensfabrik. Resultaten redovisas i diagram med kappatal och restalkali mot tid och i s.k. trajektorie¬representa¬tioner, ur vilka man kan utläsa hur restalkali och kappatal förändras med tiden vid olika startvärden avseende startkappatal, alkalisats och temperatur. Alkali sat¬sades i mängder på ca 15 - 20 kg effektiv alkali (EA) per ton och tempera¬turen hölls i området ungefär 80 - 90 °C (s. 44 figur 22, s. 48, figur 26 och 27). De stude¬rade behandlingstiderna var upp till 30 minuter.

På s. 45, anges i andra stycket:

"I fall 3 och 4 är startkappatalen 30 respektive 35 och temperaturen i båda fallen 87 °C. I fall 3 med startkappatal 30 satsas 14 kg EA/ton. Det räcker precis för att nå önskat slut¬kappatal men restalkalit blir 0 (egentligen lågt pH) med risk för processproblem. I fall 4 med startkappatal 35 satsas 23,0 kg EA/ton massa. Önskat slutkappatal nås vid reaktions¬tidens slut men rest¬alkalit blir högt."

På s. 49 sammanfattas:

”Om startkappatalet varierar och målet är att nå samma slutpunkt gäller det enligt figur 22 att välja en lämplig kombination av styr¬åt¬gärder i alkalisats och/eller temperatur. I trajek¬torierepresenta¬tio¬nen innebär detta att man ska välja en alkalisats som ger en startpunkt på eller i förlängningen av samma trajektoria mot den önskade slutpunkten. Man ska sedan ”gasa på” med tem¬peraturen så att man vid reaktionstidens slut nått precis fram till denna slut¬punkt, se fall 1 och fall 2 i figur 27. Om endast alkalisatsen utnytt¬jas för styrning, kan fortfarande det önskade slutkappatalet uppnås men restalkalit varierar, se fall 3 och 4.”

På s. 53 dras slutsatsen:

”För att nå både önskat slutkappatal och önskat restalkali eller pH måste både alkalisats och temperatur utnyttjas för styrning. Önskat kappatal kan nås genom styrning med enbart alkalisats men till priset av varierande restalkali och pH.”

Genom D11 är det sålunda känt att man utgående från startkappa¬talet först väljer alkalisatsen och därefter anpassar temperaturen så att man uppnår ett önskat slutkappatal.

Med hänvisning till patenthavarens uttalande att fackmannen inte finner någon anvisning i D11 om på vilket sätt man ska "bolla" med de två styrvariablerna för att uppnå minimal cellulosanedbrytning, konstaterar jag att inte heller patentet ger någon närmare anvisning om hur kemikaliesatsning och temperatur ska väljas. Patentkravet anvisar sålunda bara att, inte hur, önskad kappatals¬sänkning ska styra kemikaliesats¬ningen och att denna i sin tur ska styra temperaturen. Patentets beskrivning saknar experimentella resultat och ger ingen ledning till vilka villkor som ska gälla för kemikaliesatsningens beroende av kappatalssänk¬ningen och temperaturens beroende av kemikaliesatsningen.

Med utgångspunkt i D11 får fack¬mannen på området anses stå inför problemet att anpassa det genom D11 kända styrsättet till en industriell process för syrgasdelig¬ni¬fiering av massa vid medel¬massa¬koncen¬tra¬tion.

Inter¬vallet för slut-pH på 10,5 - 11,5 utgör ett mellan¬inter¬vall i det alka¬liska området vars gränser inte har motive¬rats närmare. Att välja ett slut-pH som anges i patentkravet ligger nära till hands utifrån uppgifterna i D11 (s. 45) om för lågt och för högt restalkali.

Fackmannens allmänna kunnande före ansökningsdagen belyses i Kassberg, Mats; Blekning, Yrkesbok Y-208, Skogsindustrins utbildning i Markaryd AB, 1996, inkommen till Patentbesvärs¬rät¬tens bibliotek den 7 november 1996, särskilt avsnitt 3.4 och 3.5. Det tillhörde fackmannens allmänna kunnande att syrgas¬delignifiering kan utföras såväl i ettstegssystem som i tvåstegssystem. Det var också självklart för fackmannen att ökade styrmöjligheter föreligger i ett tvåstegs¬system jämfört med ett ettstegssystem.

Enligt patentkravet 1 utförs delignifieringen i två steg. I målet har bland andra publikationer anförts D2 och D12, som visar exempel på styrning av förfaranden i två steg. Enligt min uppfattning inser fackmannen utan vidare att det genom D11 kända styrningssättet kan utnyttjas i ett tvåstegs¬system.

Att välja temperaturintervall, temperaturskillnad mellan stegen, uppehållstider, kemikaliesatsning huvudsakligen till det första steget, styrning av temperaturen enbart till det andra steget, ligger nära till hands utifrån vad som är känt genom D12 med utnyttjande av fackmannens allmänna kunnande. Jag hänvisar till majoritetens redogörelse för innehållet i D12. Liksom majoriteten anser jag vidare, att fackmannen utifrån sitt allmänna kunnande kan välja i patentkravet 1 angiven syrgastillsats, och att fackmannen känner till att större kappatalssänk¬ning erfordrar högre kemikaliesatsning räknat per sänkt kappatalsenhet,

Enligt min mening skulle fackmannen sålunda i beaktande av D12 och med utnyttjande av sitt allmänna kunnande lösa problemet att anpassa det genom D11 kända styrsättet till en industriell process för syrgasdeligni¬fiering av massa vid medel¬massa¬koncen¬tra¬tion.

Med denna motivering är jag enig med majoriteten att uppfinningen ligger nära till hands, och att överklagandet därför ska lämnas utan bifall.

Rune Näsman

LC Visa mer Visa mindre