Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 03-310

Beslutsdatum: 2005-03-03

Lagakraft: 2005-05-04

Målet gäller: Patent på "Förfarande och anordning för detektering av föremål".

Ink datum: 2003-12-04

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 0000114-9

PRV beslutsdag: 2003-10-01

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: -

Tekniska sökord: -

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: övrigt

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: CelsiusTech Electronics AB

Ombud: Carl-Göran Forsberg, Saab Bofors Support AB, Patent och varumärken

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: -

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDE

Sökanden vidhåller ansökningen med nya patentkrav fogade till överklagandet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

Av den med patentansökningen ingivna beskrivningen framgår bl.a. följande om uppfinningens bakgrund, syfte och utformning.

Ett stort säkerhetsproblem vid spårbunden trafik och i synnerhet vid bansystem med tunnlar är det ofta förekommande oauktoriserade spårbeträdandet, antingen att människor/föremål hoppar/faller/kastas ner på spåren från perrongerna, eller att människor från perrongerna går in i tunnlarna. Varje år blir ett antal personer överkörda av denna anledning. Studier har visat på svårigheterna att begränsa spårbeträdandet på ett rimligt sätt, som inte begränsar trafikkapaciteten. T.ex. är rörliga väggar framför perrongerna inte önskvärda, eftersom de ökar minsta tidsintervall mellan tågen i rusningstrafik. Detektorsystem, med sensorer som upptäcker personer och hinder på spåren, är då att föredra. Elektro optiska sensorer, t.ex. persondetektorer som bygger på laser, har emellertid mycket begränsad räckvidd av storleksordningen 10 15 meter. För att täcka perronger som kan vara 180 200 meter långa krävs därför ett stort antal sensorer, vilket är både opraktiskt och kostsamt såväl ur installations- som driftssynpunkt.

Ändamålet med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett förfarande och en anordning för detektering av föremål i ett spårområde som inte uppvisar nackdelarna hos kända elektro optiska sensorer, som möjliggör användande av radar och som effektivt kan användas vid bansystem för detektering av såväl människor som andra föremål. Uppfinningsändamålet uppnås genom ett förfarande kännetecknat av att spårområdet övervakas med åtminstone en relativt spårområdet fast monterad radarsensor, att radarsensorns övervakningsområde åtminstone utmed delar av spårområdet begränsas genom att utesluta kombinationer av avstånd och vinkel som inte skall ingå i övervakningsområdet och att av radarsensorn avgiven information bearbetas för detektering av nytillkomna fasta föremål och/eller rörliga föremål. Uppfinningsändamålet uppnås likaså genom en anordning kännetecknad av att anordningen innefattar en radarsensor med organ för fast montage relativt spårområdet och programmerad att endast avsöka kombinationer av avstånd och vinkel inom spårområdet, processorenhet för bearbetning av bildinformation avgiven av radarsensorn, minnesenhet för lagring av bilder och indikeringsenhetsenhet för indikering av obehöriga föremål. Genom användning av två eller möjligen tre radarsensorer kan spårområdet längs med förekommande perronglängder enligt ovan effektivt övervakas. Uppfinningen möjliggör att personer på spåret effektivt detekteras och därmed kan många människoliv räddas samtidigt som tågförarnas börda avlastas.

För att förhindra larm på grund av personer på perrongen avgränsas således det område som radarsensorn skall övervaka till spårområdet genom att endast detektera föremål sammanhörande med kombinationer av avstånd och vinkel liggande inom spårområdet. Det område inom vilket radarn skall slå larm är alltså bara en bråkdel av det avsökta området, som i allmänhet är en sektor. Många stationer inom tunnelbanan ligger dessutom i en kurva och har krökta spår och krökta perronger. Fin vinkelupplösning i kombination med fin avståndsupplösning gör det möjligt för radarn att avgränsa sökområdet till själva spåret, och negligera perrongen. Observera att sökområdet inte är en sektor, och behöver inte ens begränsas av räta linjer. I stället är begränsningen i vinkel avståndsberoende.

---

Enligt ett lämpligt förfarande definieras spårområdet av det område som tillfälligt maskeras av ett ankommande eller avgående tåg. Ett tunnelbanetåg kommer momentant att ge ett mycket kraftigt eko i radarn. Det är lätt att med radarn identifiera när ett tåg kör in på eller lämnar stationen. Man kan då definiera det område inom vilket larm ska slås = spåret = det område som tillfälligt maskeras av ett tåg. Denna beräkning behöver endast göras en gång per sensor.

Uppfinningen är synnerligen lämpad för användning i tunnelbanesystem. Med tunnelbana (Underground, subway, U/S Bahn, Metro etc.) avses här ett åtminstone delvis underjordiskt spårbundet system för person- och ibland även godstransporter.

När uppfinningen används för detektering av människor och andra hinder på spåren i en tunnelbana, eller annan järnväg i tunnel ställs, särskilda krav på radarn. Den tekniska skillnaden mot tidigare tillämpningar är att radarklottret, i detta sammanhang oönskade radarreflexer från tunnelväggar, tak etc., är så stort i förhållande till vad fallet är vid tillämpningar i fri rymd, att speciella metoder måste användas.

Sökanden har i ansökningsbeskrivningen genom litteraturreferenser exemplifierat tidigare tillämpningar med radar för övervakning av ett begränsat området, men vilka samtliga gäller tillämpningar i fri rymd.

Det gällande självständiga kravet 1 avser det patentsökta förfarandet och har följande lydelse.

Förfarande för detektering av föremål, såsom mänskliga varelser, i ett spårområde för ett bansystem, vilket spårområdet övervakas med åtminstone en relativt spårområdet fast monterad radarsensor, vars övervakningsområde åtminstone utmed delar av spårområdet begränsas genom att utesluta kombinationer av avstånd och vinkel som inte skall ingå i övervakningsområdet, varefter av radarsensorn avgiven information bearbetas för detektering av föremål, kännetecknat av att detekteringen utförs i anslutning till tunnelstationer, att övervakningsområdet anpassas till tunnelstationernas tunnelväggar och spårområdets avslutning mot tunnelstationens perrong, att ingående radarsensorer identifierar när ett tåg kör in på eller lämnar tunnelstationen och att radarsensorn utgörs av en FMCW radar arbetande inom millimetervåglängdsområdet.

Den patentsökta anordningen definieras i det självständiga patentkravet 8 som har följande lydelse.

Anordningen för detektering av föremål, såsom mänskliga varelser, i ett spårområde för ett bansystem, vilken anordningen innefattar en radarsensor med organ för fast montage relativt spårområdet och programmerad att endast avsöka kombinationer av avstånd och vinkel inom spårområdet, processorenhet för bearbetning av bildinformation avgiven av radarsensorn, minnesenhet för lagring av bilder och indikeringsenhet för indikering av obehöriga föremål, kännetecknad av att anordningens radarsensor utgörs av en FMCW radar arbetande inom millimetervåglängdsområdet och är programmerad med avseende på kombinationer av avstånd och vinkel att bilda ett övervakningsområde anpassat till tunnelväggarna i en ifrågavarande tunnelstation och spårområdets avslutning mot tunnelstationens perrong i vilken tunnelstation anordningen är monterad för att övervaka spårområdet och identifiera när ett tåg kör in på eller lämnar tunnelstationen.

Patentverket anförde i föreläggande den 8 september 2000 patentdokumentet D1 (=WO 9 315 416) och D2 (= EP 0 188 757). D1 avser övervakning och avsökning av ett närområde, t.ex. en med bommar försedd plankorsning mellan bil- och järnväg. Övervakningsområdet avgränsas genom kombinationer av vinklar och avstånd. Övervakningsutrustningen styrs av en processor med en minnesenhet och indikeringsenhet. Avsökningsinformation som avser orörliga föremål inom övervakningsområdet och som erhålls genom successiva avsökningar lagras i minnet så att vid fortsatta avsökningar denna information kan avskiljas från den avsökningsinformation som härrör från rörliga föremål och endast de senare indikerar eller utlöser larm. De rörliga föremålens lägen indikeras med vinkel och avstånd. I fråga om det i anslutning till D1’s ritningsfigurer beskrivna utföringsexemplet anges att avsökningsdetektorn företrädesvis utgörs av en laser.

D2 avser en avsökningsutrustning för inbrottslarm i vilken en radar upprepat avsöker ett genom en kombination av vinklar och avstånd bestämt skyddsområde inom vilket obehöriga individer detekteras och deras positioner anges med vinkel och avstånd. Liksom enligt D1 skiljs avsökningsinformation som härrör från orörliga föremål ut från information som härrör från rörliga föremål så att endast de senare indikeras eller utlöser larm. Utrustningen styrs av en processor med minne. Radardetektorn utgörs av en pulsradar.

I sitt avslagsbeslut åberopade Patentverket endast D1.

I överklagandet har sökanden anfört följande.

Beträffande de nya patentkraven har dessa ytterligare avgränsats mot känd teknik genom införande av nya bestämningar i patentkraven 1 och 8. Således anges nu att övervakningsområdet anpassas till spårområdets avslutning mot tunnelstationens perrong. Vidare anges att radarsensorn utgörs av en FMCW radar arbetande inom millimetervåglängdsområdet. För motsvarighet i grundhandlingarna kan exempelvis hänvisas till sidan 9, raderna 3 7 och 29 30, sidan 10, raderna 9 och 11.

Anförda D1 avser att lösa övervakning av områden som ur övervakningssynpunkt är betydligt lättare att hantera än den tunnelstationsövervakning vår uppfinning hanterar. Enligt det beskrivna utföringsexemplet i figur 1 i D1 är det närmast fråga om övervakning i fri rymd och där främst en lämplig del av den fria rymden övervakas, företrädesvis ett rektangulärt område mellan bommarna i en korsning mellan en järnväg och väg. I sammanhanget hänvisas till sidan 4, rad 20 till sidan 5, rad 2 i D1. För övervakning föreslås användning av laserradar, se D1 sammandraget, sid 6, raderna 1 2 och patentkravet 15 som exempel. Även om D1 inte utesluter användning av andra typer av sensorer än laserradar, framhålls hela tiden laserradarn och det är uppenbart att man inte har kännedom om andra sensorer som kan vara lämpliga för övervakning i detta sammanhang och än mindre i andra övervakningssammanhang i mer krävande miljöer.

Vår övervakning av tunnelstationer kräver långt mer av ingående sensorer än den övervakning i fria rymden som D1 handlar om. Problematiken har delvis berörts på sidan 6, raderna 5 7 i vår beskrivning. Genom införandet av vår FMCW radarsensor med arbetsområde inom millimetervåglängdsområdet är ett detekteringsförfarande och en detekteringsanordning åstadkomna som tillhandahåller bearbetbar signalinformation från radarsensorn under de svåra detekteringsförhållanden som råder på tunnelstationer. Laserradarn föreslagen genom D1 arbetar inom ett helt annat våglängdsområde och har visat sig ha mycket begränsad räckvidd. I sammanhanget hänvisas till vår beskrivning sidan 3, raderna 15 19. Utnyttjandet av FMCW tekniken (Frequency Modulated Continuos Wave) gör att låg signalnivå kan användas med god räckvidd. I jämförelse med radarsensorer som arbetar med pulser erhålls en avsevärd reducering av signalnivån.

Mot bakgrund av vår argumentering i våra svaromål av den 19 februari 2001 och den 17 september 2003 och vårt svar nu med företagna begränsningar av patentkraven genom bl a införande av tekniska särdrag är det vår uppfattning att vår uppfinning är ny. Vi kan inte heller finna att uppfinningen skulle vara näraliggande i beaktande av vad som framkommit genom anförda D1. Vi anhåller därför att patent beviljas baserat på de nu inlämnade och avgränsade patentkraven.

DOMSKÄL

Patentbesvärsrätten delar i huvudsak den bedömning som, så långt den patentsökta uppfinningen framgick av det då föreliggande patentkravet 1, gjorts i överklagade beslutet, dock med det påpekandet att det, såsom är uppenbart vid en genomgång av det till grund av beslutet åberopade dokumentet D1, finns ytterligare avsnitt i detta som understödjer Patentverkets ställningstagande än de som uttryckligen angetts i beslutet. Vidare får Patentbesvärsrätten beträffande den nytillkomna bestämningen i kravet 1 ”att ingående radarsensorer identifierar när ett tåg kör in på eller lämnar tunnelstation” – vilken verket ansett inte bidra till lösningen av problemet att detektera oauktoriserat spårbeträdande och därför inte kan beaktas – dessutom tillägga att den bestämningen, som efter verkets ovan nämnda föreläggande tillförts från beskrivningen, är lösryckt ur sitt där angivna sammanhang (se s. 5, r. 18 23 och s. 9, r. 10 13) och således inte har erforderlig motsvarighet i grundhandlingarna.

Vad därefter gäller det i överklagandet anförda och den genom det nya patentkravet 1 preciserade uppfinningsdefinitionen tillägger Patentbesvärsrätten följande.

Fackmannen i målet får anses ha vetskap om allmänt kända tekniska utrustningar för övervakning och identifiering av föremål inom ett avgränsat närområde. Dit hör såväl laser- som radarbaserade avsökningssystem och det ligger i sakens natur att fackmannen i den enskilda tillämpningssituation väljer det härför lämpligaste avsökningssystemet. När fackmannen ställs inför problemet att övervaka spårområdet i anslutning till en tunnelbanestationsperrong med avseende på obehöriga föremål och personer inom spårområdet framstår det som en uppenbar utgångspunkt att avsökningsutrustningen placeras så och avsökningsvinklarna väljs så att i möjligaste mån störande ekon från väggar och tak liksom från personer som befinner sig på perrongen undviks. När det sedan gäller preciseringen i det föreliggande patentkravet 1 till att avsökningsradarn utgörs av en FMCW radar som arbetar inom millimetervåglängdsområdet framgår inte annat av ansökningens beskrivning än att denna radartyp, liksom den i beskrivningen angivna föredragna antenntypen, hör till känd teknik och har en särskilt hög avsökningsprecision. Det ligger, sålunda inte något patenterbart nytt i valet av en sådan radartyp eftersom det är en given utgångspunkt för fackmannen, som vid lösning av uppfinningsproblemet väljer en radarbaserad avsökningsutrustning, att använda den radartyp som ger bäst resultat.

Det anförda har giltighet också i fråga om anordningen enligt det självständiga patentkravet 8.

Vid angivna förhållanden avser inte något av de självständiga

kraven en uppfinning som uppfyller villkoren i 2 § patentlagen.

Överklagandet kan således inte bifallas.

Lennarth Törnroth Jeanette Bäckvall Håkan Sandh

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

LC Visa mer Visa mindre