Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 03-315

Beslutsdatum: 2005-11-16

Lagakraft: 2006-01-17

Målet gäller: Upphävande av patent på förfarande och anordning vid behandling av smälta.

Ink datum: 2003-12-05

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9603522-5

PRV beslutsdag: 2003-11-07

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd; Motsvarighet i grundhandling; "Rävsax"; "Unescapable trap"

Tekniska sökord: Grönlut; Svartlut; Vitlut; Kausticering; Vakuumexpandering

Lagrum: 2 §, 13 § och 25 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: Kvaerner Pulping AB

Ombud: Hans Furhem, Kvaerner Pulping AB, Fiberline Division

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Andritz OY

Ombud: Awapatent AB

Fler Motparter: -

Referat: Uppfinningen avser reglering av temperaturen i en grönlutstank, vari en kemikaliesmälta från förbränning av svartlut upplöses för vidare behandling till vitlut. Bildad grönlut kyls därvid genom expandering i en vakuumtank och återcikuleras till grönlutstanken. - Enligt anförd skrift om "Vitlutsberedning" kyls grönluten inför kausticering medelst vakuumexpandering. Det uppfunna förfarandet bedöms ha uppfinningshöjd, då det kända inte avser recirkulering och därmed inte löser problemet i grönlutstanken. - Precisering i krav 1 av vakuumtankens läge till "i anslutning till" grönlutstanken hävdas sakna underlag samt inte kunna avlägsnas, s.k. "rävsaxen". Enl. EPO-beslut finns bot för paradoxala "rävsax"-tolkningar.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten undanröjer det överklagade beslutet och upprätthåller patentet i ändrad lydelse med patentkrav 1-19 i enlighet med patenthavarens tredjehandsyrkande inkommet den 21 juli 2005.

YRKANDEN M.M.

I överklagandet yrkar invändaren att patentet upphävs.

Patenthavaren bestrider ändring och yrkar därmed i första hand att patentet upprätthålls i meddelad lydelse. I andra, tredje och fjärde hand yrkas patentets upprätthållande i ändrad lydelse, i andra hand med precisering av det självständiga patentkravet 14, i tredje hand med precisering även av vissa av de osjälvständiga patentkraven och i fjärde hand med strykningar av vissa av de osjälvständiga patentkraven.

I målet har hållits muntlig förhandling.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

Uppfinningen

Enligt patentets beskrivning avser uppfinningen ett förfarande för reglering av temperaturen i en smältlösartank, i vilken en kemikaliesmälta från förbränningen av svartlut ska lösas i vätska till bildning av grönlut.

Vid kemikalieåtervinning från en massakokningsprocess regenereras avgående svartlut från kokningen medelst förbränning i en sodapanna, i vilken alstras dels ånga och dels en smälta innehållande oorganiska beståndsdelar. Vid smältans upplösning i svaglut erhålls grönlut, vilken medelst kausticering omvandlas till vitlut för återföring till kokeriet. Ett problem i detta kretslopp är att smältans höga temperatur kan medföra för höga grönlutstemperaturer i smältlösaren så att grönluten börjar koka. Olika metoder har föreslagits för reglering av smältlösarens temperatur, såsom värmeväxling av ingående svaglut eller av bildad grönlut, vilket medför avlagringar på värmeväxlarens ytor, eller att tillsätta genom utspädning kyld svaglut, vilket medför alltför stora mängder vatten i systemet.

Enligt uppfinningen löses problemet att reglera grönlutens temperatur i smältlösaren för förhindrande av okontrollerbar kokning genom att den i smältlösaren bildade grönluten expanderas i en vakuumtank och att sålunda avsvalnad grönlut återförs till smältlösaren.

Patentkraven enligt förstahandsyrkandet innefattar självständiga patentkrav 1 och 14 samt osjälvständiga patentkrav 2-13 och 15-20. Patentkravet 1 avser ett förfarande och har följande lydelse:

Förfarande för reglering av temperaturen i en lösartank (11; 21) för kemikaliesmälta (2; 23) som alstras vid förbränning av avlut från en massafabrik, i vilken tank smältan (2; 23) löses i vätska för att bilda grönlut,

k ä n n e t e c k n a t av att grönlut som bildats i lösartanken (11; 21) uttages och expanderas i anslutning till lösartanken och på detta sätt avsvalnad grönlut (9) återförs till lösartanken (11; 21) för reglering av temperaturen i denna.

Patentkravet 14 avser en anordning och har följande lydelse:

Anordning för reglering av temperaturen i en lösartank (11; 21) för kemikaliesmälta (2; 23) som alstras vid förbränning av avlut från en massafabrik, i vilken tank smältan löses i vätska (1; 24) för att bilda grönlut,

k ä n n e t e c k n a d av att med lösartanken (11; 21) har i anslutning till lösartanken hopkopplats en vakuumtank (13; 22) så grönlut från lösartanken expanderas i vakuumtanken och därefter återförs till lösartanken för reglering av temperaturen i denna.

Andrahandsyrkandet avser samma patentkrav 1 som i förstahandsyrkandet. I andrahandsyrkandets patentkrav 14 har vid slutet av den kännetecknande delen särdraget enligt förstahandsyrkandets patentkrav 15 tillfogats, nämligen – och en kondensor (14; 30) för vid expansionen av grönlut alstrad ånga. – Andrahandsyrkandets krav 2-13 och 15-19 överensstämmer med förstahandsyrkandets krav 2-13 och 16-20.

Tredjehandsyrkandet avser samma självständiga patentkrav 1 och 14 som i andrahandsyrkandet samt osjälvständiga patentkrav 2 13 och 15-19 där, i förhållande till andrahandsyrkandets motsvarande krav, vissa kompletteringar och omformuleringar har gjorts i kraven 2, 3 och 5 samt i kraven 9 och 19 vissa strykningar i förhållande till motsvarande krav i andrahandsyrkandet.

Fjärdehandsyrkandet avser självständiga patentkrav 1 och 7, motsvarande kraven 1 och 14 enligt andrahandsyrkandet, samt ett begränsat antal osjälvständiga patentkrav, där patentets krav 2-8, 19 och 20 har utgått.

Känd teknik

Invändaren har i Patentverket anfört skrifterna D1 och D2, vilka vidhålls vid överklagandet, samt senare även skriften D3.

D1 : Vitlutberedning, Skogsindustrins utbildning i Markaryd AB 1993, s. 37-42.

D2 : DD 232902 (samt Derwent abstract).

D3 : US 2 552 183

Skriften D1 är en yrkesbok om vitlutberedning, som i olika avsnitt beskriver de olika stegen i denna kretsloppsprocess. De sidor i D1 som speciellt åberopas av invändaren behandlar kalksläckningen, medan patenthavaren åberopar sid. 21-29, vilka behandlar smältlösare och grönlutrening.

I skriften D2 anges ett förfarande vid upplösning av kaliumsalter, i vilket innefattas avkylning medelst expansionsförångning.

I skriften D3 beskrivs en tvåstegs kausticeringsprocess vid upparbetning av grönlut från en smältlösare till vitlut.

Det överklagade beslutet

Patentverket har bedömt att förfarandet och anordningen enligt patentkraven 1 och 14 har nyhet och uppfinningshöjd och har därför avslagit invändningen.

PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN

Invändaren

Invändaren anför följande beträffande känd teknik:

Ur D1 framgår att grönlut från smältlösaren förs till ett expansionskärl, där temperaturen sänks från 96°C till 90°C genom evaporativ kylning. Vidare är ett kylbehov i smältlösaren klart uttryckt i D1. För fackmannen, som står inför ett val av kylmetod i smältlösaren och som har vetskap om den kända tillämpningen av evaporativ kylning av just den vätska som finns i smältlösaren, är det närliggande att kyla smältlösaren med den på detta sättet kylda vätskan. Patentet innebär därmed en användning av en i sammanhanget känd kylteknik, som verkar på en produktvätska, som är densamma i patentet och i D1 och föreslås användas för att kyla den tank, från vilken vätskan har avdragits och i vilken kylbehovet är känt genom D1. Vidare framgår i D2 principen att tillämpa evaporativ kylning just för att sänka temperaturen i lösartankar vid upplösning. Ytterligare framgår i D3 att det sedan länge är välkänt att avleda en del av det grönlutsflöde, som skickas direkt till släckaren och återleda detta delflöde tillbaka till smältlösaren. Därmed får det anses närliggande för fackmannen att kombinera känd teknik ur D1 beträffande kylteknik med att återföra grönlut till lösaren efter passerandet igenom expansionskärlet, eftersom incitament för återföring av grönlut till lösaren visas i D3.

Invändaren anför följande beträffande praxis vid EPO:

Vidare hänvisas till två beslut från EPO:s Board of Appeal, nämligen T 130/89 och T 213/87. I ett av besluten anges att det normalt inte är patenterbart att lösa ett känt problem med en känd lösning om inte en överraskande effekt uppstår. Detta kan tillämpas på föreliggande patent, där det inte kan anses innebära uppfinningshöjd att applicera känd kylteknik (evaporativ kylning) verkande på samma vätska (grönlut från smältlösaren) i syfte att lösa ett känt problem (att uppnå reglering av temperaturen i lösaren) om inte några överraskande resultat uppnås. Uppnådda resultat är enligt invändaren givna genom den evaporativa kylningen, dvs ingen utspädningseffekt och ingen risk för igensättning uppstår, samt genom den i sig kända recirkuleringen, vid vilken en sänkt temperatur erhålls när en vätska med lägre temperatur återförs. Vid beaktandet av dessa beslut är det inte relevant vilket tekniskt område som behandlas i beslutet.

Invändaren anför följande beträffande bristande motsvarighet i ursprungligen ingivna handlingar:

I kravet 1 har införts uttrycket ”i anslutning till” som ett förtydligande. Detta förtydligande har inget stöd i grundhandlingarna. Det kan heller inte anses att detta tillägg skulle framgå av eller kunna utläsas av den ursprungliga ansökan i sin helhet. Vid utföringsformen enligt fig. 1 sker expansionen utanför lösartanken, varvid avståndet till lösartanken inte är visat eller beskrivet. Vid utföringsformen enligt fig. 2 sker expansionen i lösartanken, varför uttrycket ”i anslutning till lösartanken” måste anses som en utvidgning av den visade utföringsformen. Att återgå till grundhandlingens uttryck ”grönlut som bildas i lösartanken expanderas och … återföres” vore att utvidga de i patentet godkända självständiga kraven 1 och 14, eftersom alla andra anslutningsmöjligheter då också skulle ingå i skyddet. Detta är exempel på den s.k. rävsaxen enligt europeisk patenträtt, vilken innebär att en sökande, som olovligt begränsat sig i förhållande till motsvarighet i grundhandlingarna, inte kan utvidga skyddsomfånget i godkända patentkrav.

Vidare har det självständiga patentkravet 14 otillåtet utvidgats i och med att särdraget om närvaro av en kondensor har utgått ur kravet. Att utesluta kondensorn ur patentkravet 14 har inget stöd i grundhandlingarna. Dessutom har vid samma tillfälle otillåtna ändringar införts i de osjälvständiga patentkraven 2, 3, 5, 9 och 20.

Patenthavaren

Patenthavaren anför följande:

Den anförda skriften D2 saknar helt relevans, då den häri beskrivna processen avser förbättring av utbytet vid utvinning av kaliumsalter, där en kaliumrik lösning av upplöst rå pottaska expansionsevaporeras i syfte att kristallisera kaliumsalt.

Den teknik som framgår av D1, sid. 40, är explicit hänförd till vad som sker i direkt anslutning till släckaren. Reglering av temperaturen i smältlösaren respektive inför kalksläckaren behandlas i D1 var för sig utan någon antydan för fackmannen att det skulle vara lämpligt att kombinera det som redovisas på de olika ställena.

Den teknik som framgår av D3 avser ett förfarande för återvinning av överskottskalk som använts vid kausticeringen av grönlut. Vid tvätt av grönlutslam från grönlutsklarnaren erhålls svag grönlut, vilken leds till den sekundära kausticeringen med överskottskalk. Vid behov kan även stark grönlut tillföras sekundärkausticeringen via slamtvättaren. När sekundärkausticeringen inte är i drift leds den från slamtvättaren erhållna svaga grönluten till smältlösaren. Att svag utspädd grönlut från slamtvätt leds till smältlösaren saknar relevans för uppfinningen. I D3 visas således inte återcirkulering av i smältlösaren bildad grönlut till smältlösaren, varför en fackman inte skulle nå fram till uppfinningen genom att kombinera D1 och D3.

De anförda besluten från EPO saknar relevans på grund av principiella skillnader mellan föreliggande patent och de situationer, som låg till grund för besluten. Besluten avser s.k. analog användning av en annan komponent med samma kända fördelar, utan att i övrigt förändra systemet. I patentet krävs en anpassning till systemet vid införandet av en evaporativ kylning vid smältlösning, såsom anordnandet av en återcirkulationskrets.

De gällande patentkraven har vidare motsvarighet i grundhandlingarna. Begreppet ”i anslutning till” framgår både av de utföringsformer, som presenteras i grundhandlingen, och genom fackmannens tolkning av grundhandlingen i sin helhet.

DOMSKÄL

Frågan om vad som framgår av ansökningen när den gjordes

Första- och andrahandsyrkandet

I patentkravet 1 enligt första- och andrahandsyrkandet har uttrycket ”i anslutning till” för expanderingen i en vakuumtank av grönluten från smältlösaren införts i patentkraven av 2001-10-05. Detta uttryck saknar explicit motsvarighet i ursprungligen ingivna handlingar.

Den bestämning i ursprungligen ingivna handlingar, som nämnda uttryck närmast kan anses härledningsbar ifrån, är uttrycket i det ursprungliga patentkravet 7 att ”med lösartanken har hopkopplats en vakuumbehållare …”. Att två behållare är hopkopplade kan anses innebära att den ena befinner sig i anslutning till den andra. I det ursprungliga patentkravet 8, anknutet till det ursprungliga patentkravet 7, anges vidare att vakuumtanken är anordnad ovanför lösartanken.

Vidare får uttrycket ”i anslutning till” anses mycket obestämt och kan i föreliggande fall i princip inte anses medföra vare sig en begränsning genom att införas eller en utvidgning genom att avlägsnas.

Sålunda får uttrycket ”i anslutning till” anses kunna medges med hänsyn till det som anges i beslutet T 231/89 från EPO:s Board of Appeal, se särskilt under Reason for the Decision, punkt 3.1. Härav framgår att för att undvika en paradoxal tolkning av de s.k. ”rävsax”-paragraferna kan, i de fall det tillagda begränsande särdraget saknar betydelse med hänsyn till nyhet och uppfinningshöjd, nämnda särdrag kvarstå i patentkravet. Jämför även beslutet G 1/93 från EPO:s Enlarged Board of Appeal samt EPO Guidelines, Part D, Kap.V:6.2, tredje stycket.

I patentkravet 14 i förstahandsyrkandet har uttrycket ”en kondensor för expansionsånga” i enlighet med ursprungliga patentkravet 7 utgått ur motsvarande patentkrav av 2001-10-05. Av beskrivningen framgår att kondensering av den i anordningen enligt uppfinningen alstrade ångan inte är förknippad med uppfinningens lösning av det uppställda problemet, jfr beskrivningen sid. 3, rad 30-sid. 4, rad 18. I beslutet T 331/87 från EPO:s Board of Appeal anges att avlägsnandet av ett särdrag från ett patentkrav inte behöver strida mot den föreskrift i EPC, som motsvarar 13 § Patentlagen, under förutsättning att en fackman inser följande: (1) att särdraget inte har angivits som väsentligt i beskrivningen, (2) att särdraget i sig inte är nödvändigt för fungerandet av uppfinningen med hänsyn till det tekniska problem, som uppfinningen avser att lösa, och (3) att avlägsnandet av särdraget inte fordrar någon modifiering av andra särdrag som kompensation för den gjorda förändringen. Jämför även EPO Guidelines, Part C, Kap.VI:5.3.10. Patentbesvärsrätten finner att ovan angivna kriterier är uppfyllda, varför utelämnandet i förstahandsyrkandets patentkrav 14 av särdraget om närvaro av kondensor kan godtas.

För uttrycket ”i anslutning till” i patentkravet 14 enligt första- och andrahandsyrkandet gäller samma bedömning som ovan för patentkravet 1.

I patentkravet 14 enligt andrahandsyrkandet har det åter införda särdraget om kondensor motsvarighet i ursprungliga kravet 7 samt i beskrivningen sid. 4, första stycket.

För osjälvständiga patentkrav enligt första- och andrahandsyrkandet, mot vilka anmärkning om otillåtna ändringar har riktats, finner Patentbesvärsrätten:

För patentkravet 2 – Förfarande enligt patentkrav 1, kännetecknat av att expansionen sker vid ett tryck av under 0,7 bar, företrädesvis 0,4-0,6 bar - får motsvarighet anses föreligga i beskrivningen sid. 4, rad 4-5.

För patentkravet 3 – Förfarande enligt patentkrav 1 eller 2, kännetecknat av att expansionen sker i en vakuumtank i direkt förbindelse med lösartanken (21), så att undertryck som råder i vakuumtanken drar grönlut från lösartanken in i vakuumtanken, där luten expanderar och återvänder till lösartanken genom naturlig cirkulation - saknas motsvarighet till det understrukna uttrycket, jfr beskrivningen sid. 6, rad 36.

För patentkravet 5 – Förfarande enligt patentkrav 1 eller 2, kännetecknat av att expansionen sker i en separat vakuumtank (13), varvid flödet av grönlut från lösartanken (11) till vakuumtanken (13) styrs av lutinnehållet i vakuumtanken - saknas motsvarighet till de understrukna uttrycken.

För patentkravet 9 får motsvarighet för de första sex raderna anses föreligga i det ursprungligen ingivna patentkravet 2 samt för de sista tre raderna i beskrivningen sid. 5, rad 21-25.

Patentkravet 20 enligt förstahandsyrkandet anges enligt inlaga av 2001-10-05 i Patentverket definiera den utföringsform som framgår av figur 1. Att i ett patentkrav rörande en anordning härleda explicita uttryck ur en ritningsfigur får anses mycket tveksamt och får bedömas i varje enskilt fall med hänsyn till övriga omständigheter, jämför EPO Guidelines, Part C, Kap. VI:5.3.2, sista stycket. För kravet 20, underordnat det självständiga patentkravet 14, kan vissa delar av det i kravet angivna anses vara härledningsbara ur beskrivningen sid. 6, rad 4-6, rad 23-24 och rad 27-29. Kravet som helhet får dock anses avvika så pass mycket från ursprungligen ingivna handlingar att påvisbar motsvarighet inte kan anses föreligga. Denna bedömning gäller även andrahandsyrkandets likalydande krav 19.

Patentbesvärsrätten finner att grund enligt Patentlagen 25 §, första stycket, 3, föreligger, på grund av brister i ovan angivna osjälvständiga patentkrav, för upphävande av patentet med de beviljade patentkraven, vilka yrkas i första hand. Samma brister föreligger hos de i andra hand yrkade patentkraven. Patentkraven enligt första- och andrahandsyrkandena kan därmed inte utgöra underlag för fortsatt prövning.

Tredjehandsyrkandet

För patentkravet 1 gäller samma bedömning som för första- och andrahandsyrkandet.

För patentkravet 14 gäller samma bedömning som för andrahandsyrkandet.

För patentkravet 2, där uppgiften ”absolut tryck” har tillagts, gäller samma bedömning som för första- och andrahandsyrkandet.

För patentkravet 3 – Förfarande enligt patentkrav 1 eller 2, kännetecknat av att expansionen sker i en vakuumtank anordnad ovanför och i förbindelse med lösartanken (21), så att undertryck som råder i vakuumtanken drar grönlut från lösartanken in i vakuumtanken, där luten expanderar och återvänder till lösartanken genom naturlig cirkulation – får det understrukna uttrycket anses ha motsvarighet i beskrivningen sid. 6, rad 35-36.

För patentkravet 5 – Förfarande enligt patentkrav 1 eller 2, kännetecknat av att grönlut (3) leds från lösartanken till en vakuumtank där expansionen sker, varefter den kylda grönluten (9) återförs till lösartanken - får det första understrukna uttrycket anses ha motsvarighet i beskrivningen sid. 6, rad 4-8. Det andra understrukna uttrycket får anses ha motsvarighet i beskrivningen sid. 6, rad 23-24.

Patentkravet 19 enligt tredjehandsyrkandet skiljer sig från motsvarande krav i första- och andrahandsyrkandet genom att både särdraget att vakuumtanken är anordnad separat från lösartanken samt särdraget att anordningen innehåller en från vakuumtanken styrd ventil har strukits. För patentkravet 19 – Anordning enligt patentkravet 14, kännetecknad av att en ledning är anordnad för att leda grönlut (3) från lösartanken till vakuumtanken och en ledning är anordnad från vakuumtanken till lösartanken för att leda avkyld grönlut (9) tillbaka till lösartanken, företrädesvis till sugsidan av en i lösartanken anordnad omrörarpropeller (12) - kan därmed det första understrukna uttrycket anses ha motsvarighet i beskrivningen sid. 6, rad 4-5, det andra understrukna uttrycket ha motsvarighet på sid. 6, rad 23-24 samt det tredje understrukna uttrycket ha motsvarighet på sid. 6, rad 28-29.

Patentkraven enligt tredjehandsyrkandet kan därmed anses ha härledningsbar motsvarighet i ursprungliga handlingar. Grund för upphävande enligt Patentlagen 25 §, första stycket, 3, föreligger därmed inte, varför patentkraven enligt tredjehandsyrkandet ska underkastas fortsatt prövning

Frågan om nyhet och uppfinningshöjd

Enligt beskrivningen avser uppfinningen att lösa problemet att reglera lutens temperatur i smältlösaren vid upplösning av smälta från sodapannan till grönlut efter förbränning av indunstad svartlut.

Den kända teknik som får anses komma uppfinningen närmast framgår av D1, sid. 39, två sista meningarna. Härav framgår att grönlutens temperatur vanligen regleras i smältlösaren men att detta medför stora temperaturvariationer och tröghet i systemet. Härvid definieras således samma problem som det uppfinningen avser att lösa. I redogörelsen för teknikens ståndpunkt i ansökningens beskrivning, sid. 2, anges sådan bakgrundsteknik som tillsammans med angivet ställe i D1 får anses utgöra utgångspunkten för bedömningen av uppfinningshöjd för den i patentkraven 1 och 7 definierade uppfinningen, jämför även D1, sid. 21-29, särskilt sid. 23-24.

Förfarandet enligt patentkravet 1 och anordningen enligt patentkravet 14 skiljer sig från ovan angiven bakgrundsteknik dels genom att grönlut från smältlösaren expanderas i en vakuumbehållare och därmed kyls och dels att så avsvalnad grönlut återförs till smältlösaren för att därmed uppnå temperaturreglering.

Enligt D1 sid. 40 och figur 6.15 löses det uppställda problemet att reglera temperaturen på ett annat sätt än enligt ovan angiven bakgrundsteknik. Detta sker genom evaporativ kylning av grönlut inför kalksläckningen, varvid grönluten expanderas i en vakuumbehållare till sänkt temperatur och förs till kalksläckaren. Reglering av temperaturen i anslutning till släckaren anges vara bättre än den vanligen genomförda regleringen i smältlösaren, vilken anges vara trög och kunna medföra stora temperaturvariationer. Den beskrivna evaporativa kylningen före släckningen, där den kylda grönluten leds direkt till släckaren, kan därmed inte anses innebära en anvisning för fackmannen att leda den sålunda expanderade grönluten tillbaka till smältlösaren i stället för till släckaren, utan kan snarare uppfattas som en alternativ metod till kylning i smältlösaren. Den angivna lösningen på sid. 40 får därmed i stället anses leda fackmannen bort från att lösa problemet medelst reglering i smältlösaren.

Således finns i D1 ingen anvisning för fackmannen att kyld grönlut enligt D1, sid. 40, rad 1 samt figur 6.15, skulle återföras till smältlösaren för reglering av temperaturen i denna. Vidare har en sådan återcirkulering enligt föreliggande uppfinning visat sig medföra oväntade fördelar, såsom gynnsamma förhållanden både för temperatur och lutkoncentration. Härmed är således villkoren för uppfinningshöjd i förhållande till det som är känt genom D1 uppfyllda.

Skriften D3, anförd såsom innebärande en anvisning för fackmannen att återföra en del av grönluten tillbaka till smältlösaren och därmed avsedd att kombineras med D1 vid bedömning av uppfinningshöjd, avser en tvåstegs kausticeringsprocess vid omvandlingen av grönlut till vitlut. Härvid hävdas att det är känt att avleda en del av det starka grönlutsflödet (15) från grönlutsklarnaren (14) och återleda detta delflöde till smältlösaren (10) via ledningar (64-62-12). Denna bedömning är uppenbarligen grundad enbart på det i ritningsfiguren visade flödesschemat. Vid tolkningen av detta flödesschema måste dock beaktas både de i nämnda ledningar ingående ventilernas, 63 och 60, inverkan samt även vad som anges om nämnda flöden i skriftens beskrivning.

I D3 beskrivs hur upplöst stark grönlut (13) från smältlösaren (10) förs till grönlutsklarnaren (14). Klarnad grönlut (15) förs till en kalksläckare (18), där bränd kalk reagerar med vatten i grönluten, se spalt 3, rad 69-spalt 4, rad 2. Stark grönlut (23) förs vidare till primär kausticering till bildning av vitlut (26), se spalt 4, rad 5-10, varefter följer vitlutsklarnare (28) och sekundär kausticering (33).

En mindre del av den starka grönluten från grönlutsklarnaren kan via ventilen 63 föras genom ledning (64) och förenas med ledning (43) för att föras till den sekundära kausticeringen (33), se spalt 6, rad 4-11, där den späds ut med filtrat (52) från tvätt av vitlutsslam. Denna förening av strömmarna i ledningarna (64) och (43) framgår även av spalt 5, rad 2-7.

För hanteringen av den erhållna utspädda svaga grönluten finns, med hjälp av ventilen 60, två alternativa vägar. Enligt ett första alternativ leds grönlutslam (16) till en slamtvätt (40), vilken ger svag grönlut (43), som leds till den sekundära kausticeringen (33), se spalt 4, rad 27-40. Enligt ett andra alternativ utan sekundär kausticering kan den svaga grönluten (43) från slamtvätten ledas genom ledningen (62) till smältlösaren, se spalt 4, rad 73-spalt 5, rad 2.

Det ovan angivna visar att ventilen 60 inte används för att leda en mindre ström av stark grönlut (64) via ledningar (64-62-12) tillbaka till smältlösaren. Till smältlösaren förs via ventilen 60 endast en viss del svag grönlut (43) från tvätt av grönlutslam. Sådan återföring utgör känd bakgrundsteknik, jämför D1, sid. 23, sista raden. Det i D3 beskrivna kan således inte anses ge fackmannen någon anvisning till återföring av stark grönlut och därmed inte heller någon anvisning till att lösa temperaturregleringen i smältlösaren genom återföring av evaporativt kyld grönlut.

De diskuterade besluten från EPO:s Board of Appeal, T-213/87 och T-130/89, avser ”Analogous substitution” respektive ”Similar use”. Patentbesvärsrätten finner att i föreliggande patent avses inte enbart att ersätta eller tillämpa ett känt material eller element, motsvarande en känd kylteknik, i ett känt sammanhang, motsvarande kylning av grönlut, för att uppnå en känd effekt, nämligen kylning. Det som uppnås enligt patentet är inte enbart kylning av en passerande grönlutström utan även att recirkulera den kylda grönlutströmmen för att uppnå fördelarna lägre temperatur, bättre värmeekonomi och starkare lutkoncentrationer i smältlösaren. Problemet med temperaturreglering i smältlösaren är känt genom D1 men tillfredsställande lösningar uppges inte föreligga, varför i D1 i stället anvisas en alternativ lösning, som leder fackmannen bort från förfarandet enligt uppfinningen. Enligt uppfinningen har den kända evaporativa kyltekniken enligt D1 använts för att lösa det kända problemet på ett sätt som innebär nyhet och får anses medföra en fördelaktig teknisk effekt.

Sammanfattning

Med hänsyn till det ovan anförda innehåller den anförda kända tekniken inte några sådana anvisningar för reglering av temperaturen i en smältlösare efter förbränning av svartlut att fackmannen med ledning därav skulle utforma ett förfarande och en anordning enligt uppfinningen och därmed uppnå den avsedda effekten. Då det inte heller har framkommit att allmänt känd teknik skulle leda fackmannen till den föreslagna lösningen får uppfinningen, sådan den definieras i patentkraven 1 och 14 i tredjehandsyrkandet, anses ha uppfinningshöjd. Patentet ska därmed upprätthållas i ändrad lydelse i enlighet med tredjehandsyrkandet.

Rune Näsman Gunilla Sandell Ulf Hallin

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

EE Visa mer Visa mindre