Patentbesvärsrättens avgöranden


Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

03-319
2006-04-20
2006-06-21
Patent på "En sockel".
2003-12-09
-
-
0003083-3
2003-10-03
-
-
-
Väsentlig skillnad; Uppfinningshöjd
Fästanordning; Sockel; Magneter; Tak; Taxi; Skylt
2 § patentlagen (1967:837)
patent
avslag
intressant
sökande
JF
-
-
-
-
-
En uppfunnen fästanordning för montering på en fordonskaross medelst magnetkraft och en taxiskylt med en sådan fästanordning saknar uppfinningshöjd i förhållande till känd teknik. Fästanordningen innefattar en över- och underdel av elastiskt material mellan vilka delar, som bildar en sockel, ett antal magneter anordnats ingjutna. Syftet med uppfinningen är att åstadkomma en fästanordning respektive taxiskylt som är lätt att demontera och som medger säker fästning på fordonets kaross.
-
DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLT YRKANDE

Klaganden ansökte den 19 september 2000 om patent på ”En sockel”. Patent- och registreringsverket (Patentverket) avslog patentansökningen med hänsyn till att uppfinningen ansågs sakna nyhet och uppfinningshöjd.

Uppfinningen

Uppfinningen avser en löstagbar fästanordning avsedd att monteras på en fordonskaross medelst magnetkraft och en taxiskylt som innefattar en sådan fästanordning. I beskrivningen anges att det i många sammanhang är önskvärt att fästa en skylt, t.ex. en taxi- eller reklamskylt, på ett fordon varvid fästanordningen skall vara lätt att demontera och medge säker fästning av skylten på fordonets kaross så att skylten inte lossnar under fordonets framförande. Detta uppnås genom att fästanordningen innefattar ett antal tvåpoliga magneter som anordnats ingjutna i en sockel av elastiskt material, varvid sockeln är bildad av en överdel och en underdel.

Yrkande

Klaganden har, såsom det får förstås, yrkat att patent skall meddelas på i första hand en till Patentbesvärsrätten den 6 december 2006 ingiven patentkravsuppsättning som benämnts ”första yrkande” och i andra hand på en samtidigt ingiven patentkravsuppsättning som benämnts ”alternativt yrkande”.

De självständiga patentkraven 1 och 6 enligt det första yrkandet har följande lydelse:

1. Löstagbar fästanordning för montering på en fordonskaross medelst magnetkraft, kännetecknad av ett antal tvåpoliga magneter anordnade i ett elastiskt material, varvid det elastiska materialet bildar en underdel och en överdel för fästanordningen, varvid överdelen och underdelen tillsammans bildar en sockel för att medelst magnetisk kraft fästa på fordonskarossen.

6. Taxiskylt innefattande en fästanordning enligt något av kraven 1-5.

Det alternativa yrkandet skiljer sig från det första yrkandet genom att bestämningen ”ingjutna” har ersatt bestämningen ”anordnade” på rad 2 i patentkravet 1.

Grund

Som grund för sitt yrkande har klaganden anfört, så som det får förstås, att uppfinningen är ny och skiljer sig väsentligen från känd teknik samt att patentkravet 1 enligt det första yrkandet har tillräckligt stöd i grundhandlingarna.

Känd teknik

I målet har följande dokument anförts som känd teknik:

D1: WO 9938726 A1,

D2: DE 19715425 A1,

D3: DE 19846718 A1,

D4: EP 0276830 A1 och

D5: DE 2423565 A1.

I Patentverkets avslagsbeslut hänvisades till dokumenten D1-D3 medan dokumenten D4 och D5 har framkommit under handläggningen i Patentbesvärsrätten.

Föreläggande

Klaganden har i Patentbesvärsrätten beretts tillfälle att yttra sig över bl.a. vissa bestämningars stöd i grundhandlingarna och över de två patentskrifter som framkommit här.

Klagandens utveckling av talan

Fråga har uppkommit om var i beskrivningen stöd finns för termen "anordnade i” /…/.

I sista sycket i beskrivningen av en föredragen utföringsform (Sid 2) anges att "Genom anordnandet av tvåpoliga magneter…… i en sockel…" ernås en fästanordning som löser det problem som uppfinningen avser att lösa. Detta utgör enligt sökanden tillräckligt stöd för den ifrågasatta bestämningen. Vidare torde en fackman direkt inse att hur magneterna placeras inuti sockeln inte är av avgörande betydelse för uppfinningen utan det faktum att de finns där är det som löser fästproblemet varför även om endast ordet "ingjutna" i hade funnits i beskrivningen ersättandet av "ingjutna" med "anordnade" inte kan anses vara en otillåten generalisering/utvidgning i detta fall.

Patentbesvärsrätten har ställt frågan om uppfinningen kan anses skilja sig väsentligt i förhållande till den kända teknik som beskrivs i två patentskrifter EP0276830 (D4) och DE2423565 (D5). Såvitt sökanden kan förstå dessa skrifter ger dessa inte uttryck för något annat än att det är tidigare känt att fästa en sockel på en fordonskaross medelst magnetkraft. De problem som uppkommer om man tillverkar en sockel i enlighet med någon av de två skrifterna D4 och D5 är att eftersom endast en magnet finns anordnad kommer antingen sockeln att ramla av genom vinddrag mot det som sockeln håller då ett fordon som uppbär sockeln framförs eller så är magnetkraften så stor att sockeln blir omöjlig att lossa för hand.

Uppfinningen löser detta genom att fördela magnetkraften över hela sockelns yta med ett antal magneter som var och en inte har större kraft än att de kan lossas för hand men tillsammans ger en mycket stor kraft. Man kan möjligen jämföra med effekten hos ett kardborreband som är mycket svårt att lossgöra från mitten men om man drar försiktigt i ena änden går det mycket snabbt och lätt.

Inget av de nu anförda dokumenten D4 eller D5 (eller för den delen de tidigare) ger någon ledning för fackmannen att nå den lösning på ovanstående problem som uppfinningen löser /…/. Uppfinningen skiljer sig därför väsentligt från den tidigare kända tekniken.

Eftersom föreliggande patentansökan, till skillnad från alla de mothåll som anförts, faktiskt fungerar på ett användarvänligt sätt och därför också kan marknadsföras och säljas är detta ett stöd för att uppfinningen skiljer sig väsentligt från den kända tekniken.

DOMSKÄL

Av de i målet anförda dokumenten får D4 anses beskriva den teknik som kommer uppfinningen enligt förstahandsyrkandets respektive det alternativa yrkandets patentkrav 1 närmast. D4 beskriver en löstagbar fästanordning för t.ex. en reklamskylt varvid fästanordningen är avsedd att säkert och enkelt kunna fästas på biltak utan att repa detsamma. Den kända fästanordningen innefattar en sugskål av elastiskt material och minst (jfr. spalt 1 rad 47-50 och patentkrav 1) en i det elastiska materialet ingjuten permanentmagnet, varvid sugskålen har en hålförsedd övre del 8 och magneten ett gängat hål för gängad infästning av reklamskylten. Den övre delen är förbunden med en undre del enligt vad som framgår av t.ex. fig. 2. Enligt utföringsformen i fig. 5 kan fästanordningen förses med griporgan för att underlätta demontering av fästanordningen.

Den löstagbara fästanordningen enligt respektive patentkrav 1 skiljer sig från D4 därigenom att ”ett antal” tvåpoliga magneter är anordnade/ingjutna i det elastiska materialet medan det i D4 bara antyds, genom bestämningen ”minst en”, att flera magneter än en kan vara anordnade/ingjutna i den kända fästanordningen. Genom att ett antal magneter, dvs. fler än en, är anordnade/ingjutna i det elastiska materialet åstadkommes en fästanordning som fäster säkert men som ändå är lätt att demontera.

Fackmannen som med utgångspunkt från D4 söker att ytterligare modifiera den kända fästanordningen avseende säker fästning och enkel demontering får genom D4 ledning om att den kända fästanordningen kan modifieras att innefatta fler magneter än en. Med hänsyn till de allmänna kunskaper som fackmannen måste anses ha om magneters kraftpåverkan i kombination med det som anges i D4 skulle denne inse att en lösning på det angivna problemet är att förse fästanordningen med fler magneter än en. Fästanordningen enligt respektive patentkrav 1 kan därför inte anses skilja sig väsentligen från känd teknik.

Vad gäller den uppfunna taxiskylten enligt patentkravet 6 i förstahandsyrkandet och det alternativa yrkandet får D3 anses ange sådant som kommer uppfinningen närmast. I D3 beskrivs en löstagbar fästanordning som är utformad för säker och enkel montering respektive demontering på ett fordonstak under uppbärande av en skylt, t.ex. en taxiskylt. Fästanordningen innefattar en sug- respektive magnethållare som är fäst i ena änden av en gängtapp varvid den andra änden är fästbar till taxiskylten genom inskruvning i ett i taxiskylten anordnat svängstycke. D3 kan således sägas visa en taxiskylt med en fästanordning som med magnetisk kraft lösbart kan fästas på ett fordonstak.

Den enligt respektive yrkandes patentkrav 6 uppfunna taxiskylten med en fästanordning enligt överordnat patentkrav 1 skiljer sig från taxiskylten i D3 genom det som anges i den kännetecknande delen av patentkravet 1.

Fackmannen får därmed anses stå inför problemet att åstadkomma en taxiskylt med en alternativ fästanordning som dels medger säker fästning på ett fordonstak och dels är lätt att demontera.

Fackmannen som är ställd inför detta problem och har kännedom om D4 skulle utan vidare inse att sug- respektive magnethållaren i D3 kan utformas i enlighet med sugskålen i D4, fig. 1 eller 2, vars konstruktion inte behöver förändras för att passa till taxiskylten i D3. Med hänsyn tagen även till vad som i övrigt sagts om modifieringen av sugskålen i D4 vid bedömningen av respektive patentkrav 1 kan taxiskylten enligt tillhörande patentkrav 6 inte anses skilja sig väsentligen från känd teknik.

På grund av det anförda kan överklagandet inte bifallas.

Vid denna bedömning saknas anledning för Patentbesvärsrätten att pröva om patentkravet 1 enligt det första yrkandet har erforderligt stöd i grundhandlingarna.

Per Carlson Anders Brinkman Håkan Sandh

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

Visa mer Visa mindre