Domstols Målregister

Målet gäller: Patent på "Förfarande för debitering i telekommunikationsnät".

Ink datum: 2003-12-18

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 0003162-5

PRV beslutsdag: 2003-10-15

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Teknisk karaktär; Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: telefoni; vidarekoppling; radionätverk

Lagrum: 1, 2, 8 §§ patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Telia AB

Ombud: TeliaSonera Sverige AB, Patent

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: PBR har funnit att en metod för att vidarekoppla ett samtal från en första A-abonnent i ett första nätverk för fast telefoni till en B-abonnet i ett andra nät för fast telefoni saknar uppfinningshöjd. Enligt uppfinningen sker vidarekopplingen via ett tredje nätverk utgörande ett radionätverk.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten lämnar överklagandet utan bifall.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLT YRKANDE

Telia AB ansökte den 7 september 2000 om patent på ”Förfarande för debitering i telekommunikationsnät”. Patentverket avslog genom det överklagade beslutet ansökningen den 15 oktober 2003. Patentverket fann i sitt beslut att patentkraven, inkomna den 24 april 2003, inte kunde godtagas med hänsyn till 1 och 8 §§ patentlagen (PL).

Patentverket har i nyhetsavseende anfört följande dokument.

D1: WO 0002349, A1

D2: WO 9857487, A1

D3: WO 9726739, Al

D4: artikel, Schwartz, Susana, "Next-Generation Interconnect", 2000-04-01, Billingworld

D5: WO 9737462, A1

Uppfinningen

Av patentansökningens beskrivning framgår bl.a. följande om uppfinningens bakgrund och ändamål.

Uppfinningen hänför sig till ett förfarande för debitering av samtal som vidarekopplats från en första abonnent i en första operatörs nät via en vidarekopplingspunkt till en andra abonnent.

Vid debitering av samtal i ett telefoninät samlas debiteringsinformation in som sedan utnyttjas vid debiteringen för beräkning av hur stort belopp som skall debiteras för samtalet och vilken abonnent som skall debiteras. I allmänhet debiteras den uppringande abonnenten, den s k A-abonnenten, samtalet, medan den abonnent som blir uppringd, den s k B-abonnenten, inte debiteras någonting. I vissa fall, såsom då B-abonnenten begärt vidarekoppling till en abonnent C kan däremot B-abonnenten debiteras en andel av samtalskostnaden; vanligtvis den del av kostnaden som hänför sig till vidarekopplingen mellan B och C. Oavsett vilken abonnent som betalar för ett samtal måste debiteringsinformation för detta samtal på något sätt förmedlas till den operatör som kan debitera den abonnent som skall betala. För samtal som vidarekopplats inom ett och samma nät är detta inga problem. Om vidarekoppling däremot sker från ett abonnentnummer i en operatörs nät till ett abonnentnummer i en annan operatörs nät, måste debiteringsinformation, som är knuten till varje specifikt samtal och till den eller de abonnenter som skall betala, överföras mellan olika operatörers debiteringssystem. Detta leder till att de olika operatörernas debiteringssystem måste samordnas vilket är både komplext och kostsamt.

Syftet med föreliggande uppfinning är att undanröja ovannämnda problem med att debiteringsinformation som är knuten till varje specifikt samtal och till den eller de abonnenter som skall betala måste överföras mellan operatörer.

Uppfinningen bygger på insikten att redan befintliga system för samtrafikavräkning till och från mobiltelefoninät kan användas för att täcka kostnaderna som uppkommer vid vidarekoppling av ett samtal. Genom att vidarekopplingspunkten förläggs till ett mobiltelefoninät och genom att samtrafikavräkning används behöver inte den del av samtalet som hänför sig till vidarekopplingen knytas till någon abonnent i debiteringshänseende och därför behöver inte debiteringsinformation som är knuten till varje specifikt samtal och till den eller de abonnenter som skall betala överföras mellan olika operatörers nät.

Enligt en aspekt av uppfinningen åstadkommes ett förfarande för debitering av ett samtal som vidarekopplats från en första abonnent i en första operatörs nät via en vidarekopplingspunkt till en andra abonnent. Enligt förfarandet förläggs vidarekopplingspunkten i en andra operatörs mobiltelefonnät. Vidare sänder den andra operatören debiteringsinformation avseende samtrafikavgifter till den första operatören. Samtrafikavgifterna från den första operatören till den andra operatören tjänar som betalning för den andra operatörens kostnader för samtalet. Genom att vidarekopplingspunkten förläggs i en andra operatörs mobiltelefonnät kommer den första operatören att få betala samtrafikavgifter till den andra operatören för samtalet. Dessa samtrafikavgifter tjänar som betalning för den andra operatörens kostnader för samtalet. Således behöver inte någon abonnent debiteras för att den andre operatören skall få betalning för dennes kostnader för samtalet.

Yrkande

Sökanden har i Patentbesvärsrätten vidhållit ansökningen med nya patentkrav inkomna den 1 december 2003.

Uppfinningen definieras i det självständiga patentkravet 1 på följande sätt.

Metod för att vidarekoppla ett samtal från en första A-abonnent ansluten till ett första avgränsat telekommunikationsnätverk för fast telefoni tillhörande en första operatör, till en B-abonnent i ett andra telekommunikationsnätverk för fast telefoni, kännetecknad av att nämnda vidarekoppling innefattar steget att upprätta en fysisk nätverksförbindelse från nämnda första A-abonnent genom nämnda första avgränsade telekommunikationsnätverk till ett tredje avgränsat nätverk utgörande ett radionätverk för mobiltelefoni tillhörande en andra operatör.

Grunder

Sökanden har till grund för yrkandet hävdat att uppfinningen enligt de nya patentkraven uppfyller kraven avseende 1 och 8 §§ PL, kan utnyttjas industriellt samt skiljer sig väsentligen från vad som visats vara förut känt.

Utveckling av talan

Sökanden har i Patentbesvärsrätten i huvudsak anfört följande.

Föreliggande uppfinning syftar till att undanröja känd tekniks problem rörande det faktum att debiteringsinformation knuten till varje specifikt samtal måste överföras mellan operatörer, d.v.s. uppfinningen söker minska den totala signaleringen mellan avgränsade telekommunikationsnätverk tillhörande olika operatörer, se beskrivningen sid. 2, rad 2-6. Det torde knappast råda någon diskussion om att målsättningen att minska signaleringen mellan avgränsade telekommunikationsnätverk är ett tekniskt problem, eftersom det rör sig om fysiskt mätbara prestandaförbättringar. Lösningen enligt uppfinningen består av att utnyttja befintliga system för samtrafikavräkning till och från mobiltelefoninät så att debiteringsinformation knuten till varje specifikt samtal och betalande abonnent/er ej behöver överföras mellan olika operatörers nät, se sid. 2, rad 17-21, d.v.s. debiteringsinformation signaleras ej mellan näten för varje samtal utan en samtrafikavräkning sker baserad på ackumulerad trafik. Att förfarandet enligt uppfinningen minskar den totala signaleringen torde således framgå av beskrivningen med önskvärd tydlighet för en fackman. Mer specifikt utnyttjar föreliggande uppfinning befintliga system i ett mobiltelefonnät genom upprättandet av en fysisk förbindelse från en A-abonnent i ett telekommunikationsnätverk tillhörande en första operatör till ett mobiltelefoninätverk tillhörande en andra operatör och vidare en fysisk nätverksförbindelse från nämnda mobiltelefoninätverk tillhörande nämnda andra operatör till en B-abonnent i ett fast telekommunikationsnätverk. Det torde ej kunna råda någon diskussion om att upprättandet av en fysisk nätverksförbindelse till/från ett mobiltelefoninätverk har teknisk karaktär eftersom förbindelsens signaler är fysiskt mätbara. Uppfinningen, definierad av det nya patentkravet 1, löser således ett tekniskt problem med tekniska medel och har således enligt vedertagen praxis "teknisk effekt". Därför uppfyller uppfinningen, definierad av det nya patentkravet 1, enligt vedertagen praxis kraven enligt PL 1 §.

Mot bakgrund av vad som sagts ovan torde det inte råda någon oklarhet för fackmannen om vilket problem som uppfinningen söker lösa och vari den tekniska lösningen består, d.v.s. minskad signalering genom upprättandet av fysiska nätverksförbindelser till/från ett mobiltelefoninätverk. Därför uppfyller uppfinningen, definierad av det nya patentkravet 1, 8 § PL.

Ingetdera av dokumenten D1-D5 beskriver förfarandet enligt det nya patentkravet 1 att vidarekoppla ett samtal från en A-abonnent i ett första fast telekommunikationsnät (tillhörande en första operatör) till en B-abonnent i ett andra fast telekommunikationsnätverk via ett tredje mobilt nätverk (tillhörande en andra operatör). Föreliggande uppfinning, definierad av det nya patentkravet 1, är således ny.

Ingetdera av dokumenten D1-D5 ger fackmannen, ställd inför problemet att minska signaleringen mellan olika nätverk, någon anvisning om att finna en lösning som skulle kunna falla inom ramen för uppfinningen enligt det nya patentkravet 1. Uppfinningen definierad av det nya patentkravet 1 skiljer sig således väsentligt från vad som visats vara förut känt.

DOMSKÄL

Enligt vad som framgår av beskrivningen avser uppfinningen att lösa de problem med debiteringsinformation som uppstår vid vidarekoppling av ett samtal från en operatörs nät för fast telefoni till en annan operatörs nät för fast telefoni. I en sådan situation måste debiteringsuppgifter överföras mellan näten vilket, enligt vad som uppges, kräver en komplex och kostsam samordning av operatörernas debiteringssystem.

Enligt uppfinningen undanröjs problemet genom att samtalet kopplas via ett mobiltelefoninät där samtrafikavgifter reglerar debiteringen mellan operatörerna i de berörda näten. Någon debiteringsinformation för enskild abonnent eller samtal behöver då inte överföras.

Även om det av beskrivningen inte framgår hur abonnenterna debiteras enligt uppfinningen, enbart fördelningen av kostnaderna mellan operatörerna berörs, får ansökningen anses ge fackmannen tillräcklig information för att uppfinningen skall kunna utövas och därmed uppfylls vad som enligt 8 § PL krävs i detta avseende. Det kan i sammanhanget påpekas att uppfinningen inte löser problemet med att överföra debiteringsinformation, någon sådan information överförs inte enligt lösningen, utan lösningen utgörs av ett annat debiteringssystem varvid nämnda problem snarare kringgås än löses. Valet av debiteringssystem kräver dock tekniska överväganden i form av val av vidarekopplingsväg för att kunna implementeras.

I det nu åberopade patentkravet 1 definieras uppfinningen enbart genom metoden att vidarekoppla ett samtal via ett radionätverk för mobiltelefoni. Då metoden, såsom den nu definieras, avser tekniska åtgärder får den anses uppfylla kravet på teknisk karaktär som ställs enligt 1 § PL.

Beträffande nyhet och uppfinningshöjd gör Patentbesvärsrätten. följande bedömning. Inget av de nyhetshinder som anförts visar att uppfinningen är känd. Uppfinningen såsom den definieras i patentkravet 1 skiljer sig från den visade kända tekniken genom att vidarekoppling av samtal mellan fasta nät sker via ett mobiltelefoninät. Fackmannen som ställs inför problemet att vidarekoppla samtal från ett nät till ett annat får dock anses omedelbart inse att detta kan ske antingen direkt mellan näten eller via något eller några andra nät, även innefattande mobiltelefoninät. Lösningen enligt uppfinningen är således ett för fackmannen närliggande alternativ och då sökanden inte heller visat att någon oväntad teknisk effekt uppnåtts saknar uppfinningen erforderlig uppfinningshöjd.

Vid denna bedömning tar Patentbevärsrätten inte ställning till frågan om de aktuella patentkraven anger uppfinningen på sådant sätt att de kan anses ha erforderligt stöd i grundhandlingarna.

På grund av det anförda kan överklagandet inte bifallas.

Håkan Sandh Stefan Svahn Ulf Hallin

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

LC Visa mer Visa mindre