Domstols Målregister

Målet gäller: Patent på "Gasbaserad detektor".

Ink datum: 2004-01-08

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 0003718-4

PRV beslutsdag: 2003-10-31

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: G01T 1/185, H01J 47/02

Juridiska sökord: -

Tekniska sökord: -

Lagrum: -

Måltyp: patent

Utgång: bifall

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: XCounter AB

Ombud: Kransell & Wennborg AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: PBR har funnit att uppfinningen som avser en detektor för joniserande strålning och en anordning för användning i planstråleradiografi innefattande en sådan detektor har erforderlig uppfinningshöjd.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten undanröjer det överklagade beslutet och visar ansökningen åter till Patentverket för fortsatt handläggning.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLDA YRKANDEN

XCounter AB ansökte den 13 oktober 2000 om patent på ”Gasbaserad detektor”. Patentverket avslog genom det överklagade beslutet ansökningen den 31 oktober 2003. Patentverket fann i sitt beslut att uppfinningen såsom den definierats i patentkraven inkomna den 14 december 2001 saknade erforderlig uppfinningshöjd.

Patentverket har grundat sitt beslut på känd teknik enligt följande dokument.

D1: US 6069362 A och

D2: US 5308987 A.

Yrkanden

Sökanden har i Patentbesvärsrätten vidhållit ansökningen i första hand med patentkrav inkomna den 18 december 2003 märkta ”Bilaga 1” och alternativt med samtidigt inkomna patentkravsuppsättningar märkta ”Bilaga 2” respektive ”Bilaga 3” i nämnd ordning.

Uppfinningen definieras i de självständiga patentkraven 1 och 22 enligt förstahandsyrkandet på följande sätt.

1. Detektor (9) för detektering av joniserande strålning, innefattande:

- ett katodarrangemang (17, 41) och ett anodarrangemang (19), mellan vilka en spänning (U1) är anbringningsbar,

- ett utrymme (13) kapabelt att kunna fyllas med en joniserbar gas och anordnad åtminstone delvis mellan nämnda katod- och anodarrangemang,

- en strålningsingång (33) anordnad så att joniserande strålning (1) kan träda in i nämnda utrymme mellan nämnda katod- och anodarrangemang för jonisering av den joniserbara gasen, och

- ett utläsningsarrangemang (19), varvid

- nämnda spänning är anbringningsbar för att driva elektroner skapade vid jonisation av nämnda joniserbara gas mot anodarrangemanget och

- nämnda utläsningsarrangemang är anordnat för detektering av elektronerna som drivs mot anodarrangemanget, eller motsvarande skapade joner,

kännetecknad av

- att katodarrangemanget har åtminstone en del av ytskiktet som är riktat mot anodarrangemanget gjord av ett material med en resistivitet av åtminstone 5x10-8 Ωm.

22. Anordning för användning i planstråleradiografi, kännetecknad av att anordningen innefattar en röntgenkälla (3), organ (5) för att skapa en huvudsakligen plan röntgenstråle (1) lokaliserad mellan nämnda röntgenkälla och ett föremål (7) som skall avbildas, och detektorn (9) enligt något av kraven 1-21 belägen och anordnad för detektering av den plana röntgenstrålen efter att ha transmitterats genom, eller reflekterats från, nämnda föremål.

Grunder

Sökanden har till grund för sitt yrkandet hållit fast vid att uppfinningen är ny och skiljer sig väsentligen från den kända tekniken.

Utveckling av talan

Sökanden har i Patentbesvärsrätten i huvudsak anfört följande.

I avslagsbeslutet sägs att "uppfinningen som den anges i krav 1 skiljer sig från D1 genom att ange att katodytan, riktad mot anodytan, är gjord av ett material med viss resistivitet. En sådan konstruktion är känd genom D2. Ställd inför problemet att välja alternativa material i katoden är särdragen i krav 1 kända. En modifiering av detektorn i D1 med ledning av materialförslag från D2 leder således till uppfinningen enligt krav 1. Eftersom båda dokumenten beskriver detektorer för joniserande strålning är det närliggande för fackmannen att utföra denna kombination."

Vi håller inte med om detta.

Vidare sägs i beslutet att "D1 nämner ett antal syften med sin uppfinning utan att nämna risken för överslag. Emellertid nämns syftet att tillåta hög dynamisk upplösning, vilket är ett jämförbart problem eftersom gnisturladdningar begränsar den dynamiska upplösningen".

Om detta stämmer, dvs. att anordningen beskriven i D1 tillåter hög dynamisk upplösning, och att detta är jämförbart med att eliminera risken för överslag mellan elektroderna, finns ju överhuvudtaget inga incitament för fackmannen att studera D2, eftersom en lösning på problemet redan beskrivs i D1.

Vi menar emellertid att problemen inte nödvändigtvis är länkade till varandra. Hög dynamisk upplösning kan erhållas på många olika sätt, t.ex. genom att öka detektorns konverteringseffektivitet. Att eliminera problem med gnistbildning handlar också om att minska energin i varje gnista som ändock uppträder, att åstadkomma en snabb återhämtning efter en gnisturladdning, samt att skydda elektroniken från att skadas, se sid. 2 av ansökningen. Dessa åtgärder har inget med hög dynamisk upplösning att göra.

Utgående från problemlösningsmetoden, och antagande att det citerade dokumentet D1 utgör närmaste kända teknik, kan det objektiva problemet som föreliggande ansökan löser, formuleras såsom: hur kan problemen orsakade av gnisturladdningar elimineras eller åtminstone minskas (se beskrivningen sid. 2, raderna 7-10) för detektorn enligt D1?

Detta problem löses medelst särdraget angivet i den kännetecknande delen av det självständiga patentkravet.

Intervallet åtminstone 5x10-8 Ωm är inte godtyckligt valt, utan innefattar alla resistiva material utom de bäst ledande metalliska materialen som normalt används såsom katodmaterial. I beskrivningen till föreliggande ansökan exemplifieras olika sådana material.

Frågan som infinner sig är om det finns någon beskrivning i D1 som skulle (inte helt enkelt skulle kunna utan skulle) leda fackmannen, när denne ställs inför det ovan angivna problemet, att modifiera eller anpassa den närmaste kända tekniken (D1), medan dess lära tas med i beräkningen, för att åstadkomma någonting som skulle falla inom skyddsomfånget för de självständiga patentkraven - med eller utan hjälp av ytterligare dokument.

I avslagsbeslutet menar man att man finner en lösning på problemet i D2. Den enda motiveringen man ger till varför fackmannen skulle valt att just använda sig av det i D2 beskrivna materialet är att "båda dokumenten beskriver detektorer för joniserande strålning".

D2 beskriver en röntgendetektor som konverterar röntgenfotoner till fotoelektroner. Katoden, som således är en fotokatod, innefattar ett substrat såsom beryllium täckt med ett skikt av ett material med högt atomnummer såsom guld (se sammandraget, samt spalt 4, raderna 26-35). Vidare anges att fotokatoden kan vara av yttrium, cesium, natrium eller kombinationer av andra sällsynta jordartsmetaller känsliga för UV-, synligt eller IR-ljus (se spalt 4, raderna 36-39), eller av cesiumjodid, cesium, yttrium, krom, tantal, och volfram som är röntgenstrålningskänsliga (se spalt 4, raderna 44-46). Med känsliga avses här att materialen emitterar elektroner då de bestrålas med fotoner av de angivna slagen (se spalt 4, raderna 26-31).

Alltså måste det fastslås att dessa material för fotokatoden är valda för att erhålla god konverteringseffektivitet mellan infallande fotoner och emitterade elektroner, och materialen som nämns är kända som lämpliga fotokatodmaterial.

Emellertid står ingenstans i D2 att finna att materialen skulle vara särskilt fördelaktiga för att eliminera eller minska problem med gnisturladdningar, eller att de ens skulle vara lämpliga för användning för en ordinär katod av det slag som beskrivs i D1 eller i föreliggande ansökning. Vi menar att det fullständigt saknas incitament för fackmannen att med kännedom om detektorn enligt D1 och utgående från det objektiva problemet söka lösningen i D2 och använda det katodmaterial som beskrivs som lämpligt för fotokatoder för en ordinär katod i detektorn beskriven i D1. Ingenstans i D2 står att finna något som skulle leda fackmannen mot en sådan lösning.

Den enda motivering som återfinns i avslagsbeslutet är att dokumentens tekniska beskrivningar ligger inom samma teknikområde. Vi anser inte att det är tillräckligt för att fackmannen skall (inte helt enkelt skall kunna utan skall) ledas mot något som faller inom skyddsomfånget för det självständiga patentkravet 1.

Vi menar i detta ärende även, att uppnådd insikt om uppfinningen och dess bakomvarande problem, liksom dess tekniska utnyttjande, innefattar uppfinnaraktivitet, och således bidrar till uppfinningens patenterbarhet.

Vi hänvisar också till vår till Patentverket ingivna svarsskrivelse av den 14 december 2001, i vilken vi framfört argumentering avseende patenterbarhet, och i vilken särskilt klargjorts varför det är särskilt fördelaktigt att det är katoden (och inte anoden) som är utförd med "åtminstone en del av ytskiktet ... gjord av ett material med en resistivitet av åtminstone 5x10-8 Ωm ".

I denna svarsskrivelse anförs bland annat:

"Vidare finns det flera fördelar med att katoden är resistiv (eller innefattar åtminstone en del av ytskiktet som är riktat mot anodarrangemanget gjord av ett material med en resistivitet av åtminstone 5x10-8 Ωm) i stället för anoden. Grunden hos en lavinbaserad detektor såsom definierad i krav 1 är att huvuddelen av lavinen skapas nära anoden eftersom elektronerna skapar lavinen och de accelereras mot anoden. För att få bästa möjliga positionsupplösning vill man därför lägga utläsningselektroderna så nära anoden som möjligt, ofta integrera dem i anoden eller helst (såsom även är specificerat i krav 17) låta utläsningselektroderna vara anoden.

En fördel med att katoden är resistiv är att man kan undvika att göra anoden resistiv då det skulle dämpa signalen mellan den punkt där utläsningselektroderna plockar upp signalen och utläsningselektroniken. Detta skulle även kunna leda till att dämpningen, och således signalstyrkan, blir positionsberoende - desto längre bort från utläsningselektroniken lavinen skapas, desto mer dämpas signalen.

Vidare är det praktiskt att separera utläsningselektroderna från de resistiva anordningarna ur ren produktionssynpunkt, vilket innebär att det är bättre att utforma katoden resistiv. Dessutom är det en fördel om man kan undvika att områdena mellan utläsningselektroderna är resistiva för detta skulle innebära att utläsningselektroderna mer eller mindre kortsluts till varandra och en försämrad positionsupplösning skulle därmed erhållas."

DOMSKÄL

Av de i överklagade beslutet anförda dokumenten beskriver D1 en detektor för joniserande strålning där en del av detektorn innefattar en joniserbar gas mellan en högspänningsplatta och ett motstående substrat med ett flertal interfolierade anoder och katoder i form av ”microstrips”. Vidare beskriver dokument D2 en röntgendetektor där katoden är en fotokatod innefattande ett skikt av exempelvis beryllium täckt med ett skikt av ett material med högt atomnummer såsom guld. Det anges även att det senare skiktet kan vara av yttrium, cesium, natrium eller kombinationer av andra sällsynta jordartsmetaller känsliga för UV-, synligt eller IR-ljus, eller av cesiumjodid, cesium, yttrium, krom, tantal, och tungsten som är röntgenstrålningskänsliga.

Enligt uppfinningen såsom den definieras i de självständiga patentkraven 1 och 22 enligt förstahandsyrkandet är åtminstone en del av katodarrangemangets ytskikt gjort av ett material med en viss resistivitet för att minska de problem som orsakas av gnisturladdning i detektorn.

Inget av de anförda dokumenten nämner något problem orsakat av gnisturladdningar i detektorn. Fackmannen kan således åtminstone inte direkt av den anförda tekniken få någon vägledning i sin strävan att lösa det aktuella problemet. I det överklagade beslutet sägs att D1 bl.a. nämner syftet att uppnå hög dynamisk upplösning, vilket skulle vara ett jämförbart problem eftersom gnisturladdningar begränsar den dynamiska upplösningen. Det kan dock konstateras att i D1 uppnås detta syfte på annat sätt än genom det materialval som avses i uppfinningen, varför tekniken enligt D1 inte leder fackmannen till uppfinningen även om problemställningarna skulle vara jämförbara. Vidare nämns visserligen i D2 att katoden kan utformas med ett lager av ett material med en resistivitet som överensstämmer med den resistivitet som det i uppfinningen ingående ytskiktet skall ha. Men i D2 avses en fotokatod och materialvalet görs i syfte att uppnå god konverteringseffekt mellan infallande fotoner och emitterade elektroner. Fackmannen får sålunda ej heller genom D2 någon ledning för lösning av problem som orsakas av gnisturladdning i detektorn.

Då ej heller fackmannens allmänna kunskaper kan anses leda till uppfinningen får denna som den kommer till uttryck i patentkraven enligt förstahandsyrkandet anses ha erforderlig uppfinningshöjd i förhållande till den anförda kända tekniken.

Med hänsyn till vad som ovan sagts skall det överklagade beslutet undanröjas och ansökningen visas åter till Patentverket för fortsatt handläggning.

Per Carlson Håkan Sandh Stefan Svahn

Referent

Enhälligt

EE Visa mer Visa mindre