Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 04-026

Beslutsdatum: 2006-09-29

Lagakraft: 2006-11-30

Målet gäller: Upphävande av patent på evaporator.

Ink datum: 2004-02-16

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9401071-7

PRV beslutsdag: 2003-12-12

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Evaporator; Fallfilmsindunstare; Svartlut

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: bifall2

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Kvaerner Power OY

Ombud: Albihns Stockholm AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Andritz Oy

Ombud: Awapatent AB

Fler Motparter: -

Referat: Uppfinningen avser en evaporator för svartlut enligt fallfilmsprincipen. De vertikala indunstarrören är anordnade i ett flertal parallella skivformiga element och förbundna med varandra med in- och utlopp samt uppsamlingskammare. Elementen är upphängda i sina övre ändar medelst uppsamlingskamrarna vilande på hållare. - En anförd skrift anger en evaporator för svartlut där grupper av horisontella multipelt böjda rör är anordnade i verikal riktning. Rörgrupperna är förbundna med in- och utlopp och samlingsrör. Argument att uppfinningen härmed är närliggande efter kombination av den anförda med en trycksatt evaporator med vertikala upphängda rör avvisas enligt den s.k. "could-would"-principen enl. EPO.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten undanröjer det överklagade beslutet och upprätthåller patentet i ändrad lydelse med patentkrav 1-3 inkomna till rätten den 8 mars 2006, vilka krav är yrkade i första hand och benämnda Yrkande IIIb.

YRKANDEN M.M.

I överklagandet yrkar patenthavaren att Patentverkets beslut att upphäva patentet undanröjs och att patentet upprätthålls i ändrad lydelse med nya patentkrav inkomna till Patentbesvärsrätten den 8 mars 2006, dels enligt ett förstahandsyrkande benämnt Yrkande IIIb och dels enligt ett andrahandsyrkande benämnt Yrkande VIb.

Invändaren bestrider ändring.

I målet har hållits muntlig förhandling.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN

Uppfinningen

Enligt beskrivningen avser uppfinningen en indunstare enligt fallfilmsprincipen bestående av ett inuti ett hölje anordnat indunstartubsystem innefattande vertikala rörformiga indunstartuber. Det ämne som ska indunstas förs in på sådant sätt att det rinner nedåt längs tuberna och bildar en film på deras yttre yta. Den uppvärmningsånga som används för indunstningen förs via inlopps- och utloppssystem till tubernas inre del.

Fallfilmsindunstare har sedan länge använts för koncentrering av vätskor. Enligt vissa kända lösningar föreligger problem med höga ångtryck inuti indunstarens mantel, vilket ställer höga krav på dennas konstruktion och material och därmed är kostnadskrävande. Ett annat problem är att vid eftersträvade höga torrsubstanshalter uppstår lätt beläggningar på de heta ytorna, vilka minskar indunstningskapaciteten och därmed måste avlägsnas. För att lösa ovan nämnda problem eftersträvas en indunstare som är enkel att tillverka och enkel att rengöra.

Indunstaren enligt uppfinningen innefattar ett indunstartubsystem som är utformat av ett flertal parallella indunstarelement. Dessa element innefattar flera parallella indunstartuber, där varje tub står i förbindelse med inlopp och utlopp för ånga medelst uppsamlingskammare, som är förbundna med övre och nedre änden på varje tub i ett indunstarelement. Indunstartubsystemet är medelst de övre uppsamlingskamrarna upphängt inuti indunstarens hölje genom att kamrarnas ändar sträcker sig utanför indunstarelementen och vilar på hållare fästade i höljet.

Patentkravet 1 enligt förstahandsyrkandet har följande lydelse:

Evaporator för svartlut som fungerar enligt principen för fallande film och uppvisar ett hölje (1) och inne i detta ett indunstartubsystem (2), som omfattar vertikala indunstartuber (9), organ (7) för inmatning av materialet som skall indunstas på indunstartuberna (9) så, att materialet rinner ned längs indunstartuberna (9) och bildar en hinna på deras yttre yta, och in- och utloppskanaler (11, 14, 15) för värmeånga, som står i förbindelse med indunstartubernas (9) inre, kännetecknad av att indunstartubsystemet (2) utgörs av flera parallellt anordnade indunstarelement (2a), att varje indunstarelement (2a) har flera indunstartuber (9) anordnade parallellt på ett avstånd från varandra, att övre respektive nedre ändarna i varje indunstartub (9) i indunstarelement (2a) är sinsemellan förbundna med uppsamlingskammare (8, 10), att in- och utloppskanalerna (11, 14, 15) för värmeånga står i förbindelse med uppsamlingskamrarna (8, 10) och att uppsamlingskamrarna (8) i indunstarelementens (2a) övre ändar är utformade med en sådan längd att uppsamlingskamrarnas ändar sträcker sig utanför indunstarelementens (2a) yttersta indunstartuber (9) och stödjar sig på i förhållande till höljet (1) tvärställda och fasta hållare (20) så att indunstartubsystemet (2) är upphängt medelst uppsamlingskamrarna (8) på sin plats i förhållande till höljet (1), varvid i bägge ändarna av indunstartubsystemet (2) finns en förbindelsekammare (12, 13), att uppsamlingskammaren (8, 10) för varje indunstarelement (2a) är kopplad till förbindelsekammaren (12, 13) i respective övre eller nedre ände av indunstarelementen (2a), och att inlopps- och utloppskanalerna (11, 14, 15) för värmeånga är kopplade till förbindelsekamrarna (12, 13) samt att organ (7) för inmatning av svartlut är anordnade att anföra svartluten väsentligen jämnt på indunstarelementens (2a) uppsamlingskamrar (8) vid indunstartubernas övre ändar varifrån svartluten rinner nedåt längs ytorna av indunstartuberna (9).

Andrahandsyrkandets patentkrav 1 lyder som förstahandsyrkandets samt har i den inledande delen av kravets kännetecknande del vissa tillfogade bestämningar enligt nedan gjorda understrykningar:

… kännetecknad av att indunstartubsystemet (2) utgörs av flera parallellt anordnade indunstarelement (2a), att varje indunstarelement (2a) är väsentligen platt och är utformat av har flera indunstartuber (9) anordnade parallellt på ett avstånd från varandra i samma plan, att övre respektive nedre ändarna i varje indunstartub (9) i indunstarelement (2a) är sinsemellan förbundna med rörformiga uppsamlingskammare (8, 10), att in- och utloppskanalerna (11, 14, 15) för värmeånga passerar genom höljets vägg och står i förbindelse med uppsamlingskamrarna (8, 10), och att ……

Känd teknik

Invändaren har i Patentverket anfört skrifterna D1 – D5, av vilka D3 har behandlats som mest närliggande teknik.

D1: EP-A1 0251667

D2: US 4422899

D3: JP 52-92872 med engelsk översättning

D4: Pulp and Paper Manufacture, Vol. 5, 1989, sid. 486-492

D5: Mehra D.K. ”Selecting Evaporators”, Chemical Engineering, Feb. 3, 1986, sid. 56-72.

Invändaren har vid bemötandet av överklagandet dessutom anfört skriften US 4810327, hädanefter kallad D6, vilken tidigare har anförts av Patentverket.

I D1 anges en av vertikala rör bestående fallfilmsindunstare där vätskefilm rinner utmed rörens utsida. Inuti nämnda rör är parallella inre rör anordnade, i vilka ånga cirkulerar både mellan rören och inuti de inre rören. Indunstaren är medelst två tubplåtar uppdelad i tre olika kammare, där de yttre rörens nedre ändar är förenade med den övre tubplåten och de inre rörens nedre ändar är förenade med den nedre tubplåten.

I D2 anges en av vertikala rör bestående fallfilmsindunstare där vätskefilm rinner utmed rörens utsida och där ånga leds inuti rören. Rören stöds vid övre respektive nedre ändarna av två tubplåtar, vilka avgränsar ett övre respektive nedre ångutrymme vid indunstarhöljets ändar. Indunstaren är på flera nivåer försedd med fördelningsplåtar för den nedåtströmmande vätskan.

I D3 anges en indunstare för svartlut där grupper av horisontella multipelt böjda rör är anordnade i vertikal riktning. Vätska sprayas vid toppen av de böjda rören och rinner nedåt utmed de böjda rörsidorna medan ånga leds inuti rören. De av horisontella rör bestående rörgrupperna är förbundna med in- och utloppskanaler för ånga samt förbundna med samlingsrör.

I D4 och D5 beskrivs olika principiella utföranden av indunstare.

I D6 anges en av vertikala rör bestående fallfilmsindunstare, där vätskefilm rinner utmed rörens utsida och där ånga leds inuti rören. Rören är öppna i båda ändar med en ångkammare i mantelns övre del samt är fästade i en övre tubplåt, vilken är förankrad i manteln. Under den övre tubplåten finns en inloppskammare för vätska, vilken sprids på rörens utsidor via en fördelningsplatta.

Det överklagade beslutet

Patentverket har efter invändning funnit att anordningen enligt uppfinningen, definierad enligt då gällande patentkrav, saknar uppfinningshöjd utifrån D3 och med kännedom om D2 och har därför upphävt patentet.

PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN

Patenthavaren

Patenthavaren anför följande om nyhet och uppfinningshöjd:

Om man utgår från D3 som närmast liggande bakgrundsteknik skiljer följande egenskaper uppfinningen enligt gällande yrkanden från anordningen enligt D3, nämligen att vertikala parallella tuber är anordnade på avstånd till varandra, att dessa tuber är kopplade mellan en nedre uppsamlingskammare och en övre uppsamlingskammare samt att uppsamlingskammarens utskjutande ändar stöds av tvärställda fasta hållare. Nämnda skillnader förhindrar bildning av beläggningar på tuberna, möjliggör enkelt avlägsnande av begynnande beläggningar under drift, skapar långa indunstningsytor med jämnheta ytor, möjliggör upphängning av indunstarelement utan smutssamlande stödjande delar mellan tuberna samt underlättar konstruktion och reparation.

I evaporatorn enligt D6 visas ett stort tilloppsrör för ånga som omges och stöds av indunstartuber monterade i runda gavelplattor. Vid rengöring eller utbyte av tuber i en sådan konstruktion krävs att hela eller större delen av tubsatsen som är fäst i de runda gavelplattorna avlägsnas, medan enligt uppfinningen vart och ett av indunstarelementen är upphängt i tvärställda stöd. Nämnda indunstarelement kan göras identiska, vilket underlättar utbyte och förändring av antalet indunstarelement.

I de nya patentkravsyrkandena har infogats upphängningen av indunstartuberna i höljet. Genom att tuberna hänger i enbart de övre uppsamlingskamrarna möjliggörs användning av mycket långa tuber utan några ytterligare stödelement, såsom konsoler el.dyl. Detta medför en enklare och billigare konstruktion och undvikande av ansamling av avlagringar vid stödställen samt en förenklad rengöring. Vidare har patentkraven begränsats till att avse en evaporator för svartlut. Evaporatorn enligt uppfinningen är speciellt konstruerad för indunstning av svartlut eftersom svartluten alltid innehåller stora mängder orenheter, vilka vid tidigare kända tubkonstruktioner har ansamlats i nedre halvan av evaporatorn, varför det är särskilt viktigt att tuberna på ett enkelt sätt kan hållas rena.

Patenthavaren anför följande om ångtillförseln:

I PRV:s beslut har man ansett att huvudkravet inte anger hur ånga införs till indunstarrören för att erhålla effekten att ångan inte kommer i kontakt med indunstarens mantel. I gällande huvudkravs ingress anges att in- och utloppskanaler för värmeånga står i förbindelse med indunstartubernas inre. Den kännetecknande delen anger att indunstartubernas ändar sinsemellan är förbundna med uppsamlingskammare, vilka i sin tur står i förbindelse med in- och utlopp för ånga. Dessa bestämningar torde göra klart att ledningen för värmeånga går genom in- och utloppskanalerna, uppsamlingskamrarna och indunstartubernas inre.

Invändaren

Invändaren anför följande om nyhet och uppfinningshöjd:

Evaporatorn enligt vissa utföringsformer i den anförda skriften D3 uppvisar väsentliga kännetecken från patentkraven enligt patentet. En skillnad är att i D3 bildas indunstningselementen av horisontella rör medan i konstruktionen enligt patentet är rören vertikala. Emellertid är grundidén att bilda element av indunstningsrören känd från D3. Mellan en indunstare med vertikala rör och en med horisontella rör kan några funktionella skillnader inte inses, vilka skulle hindra en fackman från att använda ett elementsystem enligt D3 i en indunstare som har vertikala rör.

Det i kravet 1 införda särdraget att indunstarelementen är upphängda i systemets övre del är känt genom D6, där en grupp indunstartuber är fritt upphängda så att konstruktionen förenklas på samma sätt som i patentet.

En vertikal upphängning av indunstarelement, vilket ger möjlighet till fri expansion av elementen i vertikalled, är en självklar möjlighet för fackmannen. Sådan upphängning finns sedan länge i samband med lamellindunstarelement, där själva upphängningsdetaljerna befinner sig vid sidan om själva indunstarelementen, varvid upphängningsdetaljerna inte stör den jämna tillförseln av vätska för indunstning från ovanförliggande fördelningsbassäng ner över indunstarelementen.

Upphängningen enligt gällande patentkrav 1 får vidare anses vara uppenbart relaterad till utföringsformen enligt fig. 4 och är definierad i ursprungliga patentkravet 7, vilket genom tillbakahänvisningar införlivar de särdrag som finns i ursprungliga patentkraven 1, 2, 3 och 5. Kravet 1 saknar därmed de särdrag, som är hänförbara till övre och nedre förbindelsekamrarna enligt ursprungliga kravet 5. I beskrivningens allmänna del är visserligen förbindelsekamrarna allmänt omnämnda men deras relation till uppsamlingskamrarnas ändutsträckning och indunstartubsystemets upphängning är inte berörd där. I beskrivningens speciella del, där utföringsformen enligt fig. 4 beskrivs, finns inte heller någon allmän beskrivning av förbindelsekamrarnas användning, som ger stöd för definitionen i patentkravet 1. Vidare ger beskrivningen klart uttryck för att indunstningselementen kan stödjas på annat sätt än att vara upphängda, varför den speciella konstruktionen enligt fig. 4 blir speciellt knuten till ”upphängning”, vilket inkluderar särdragen i ursprungliga patentkravet 5. Härigenom föreligger således en otillåten generalisering, varvid hänvisas till beslutet T 1067-97 vid EPO:s Board of Appeal. Även ytterligare uppgifter i patentkravet 1 uppfattas som otillåtna generaliseringar.

Invändaren anför följande om ångtillförseln:

Patentkravet 1 löser inte det uppställda problemet att hindra uppvärmningsånga att komma i kontakt med manteln. Detta problem hör samman med på vilket sätt värmeångan införs till indunstartuberna, vilket inte anges klart i patentkrav 1. Uttrycket ”att stå i förbindelse med uppsamlingskamrarna” är oklart. Det utesluter inte möjligheten att värmeångan, som matas till evaporatorn, kommer i kontakt med manteln. Även om i en fallfilmsindunstare värmeånga och vätska för indunstning befinner sig på motsatta sidor om en värmetransportyta så definierar nämnda uttryck inte explicit att värmeångan leds i evaporatorn på sådant sätt att kontakt mellan värmeånga och mantel förhindras. De i patentkraven angivna uttrycken visar inte detaljerna i kopplingen och således kan evaporatorns hölje exponeras för ett högt ångtryck.

DOMSKÄL

De gällande patentkraven enligt första- och andrahandsyrkandet av den 8 mars 2006 (benämnda IIIb och VIb) överensstämmer med tidigare motsvarande yrkanden III och VI, förutom att de tre sista raderna i respektive patentkrav 1 har strukits. Invändaren har yttrat sig om de tidigare kraven enligt yrkandena III och VI och därvid anmärkt att det sedermera strukna särdraget inte utgör ett konstruktivt särdrag. Då de tidigare och de nu gällande patentkraven överensstämmer i övriga delar, får yttrandet anses gälla sakinnehållet även i de nu gällande kraven.

Förstahandsyrkandet

Frågan om vad som framgick av ansökningen när den gjordes

I patentkravet 1 enligt förstahandsyrkandet har raderna 1-15, med vissa redaktionella ändringar, motsvarighet i ursprungligen ingivna krav 1 och 2 samt i beskrivningen sid. 5, rad 9.

Patentkravet 1, rad 15-20, vari innefattas upphängningen av indunstartubsystemet medelst uppsamlingskamrarnas ändar vilande på hållare, får anses ha motsvarighet i ursprungliga kravet 7 samt i beskrivningen sid. 7, rad 33-sid. 8, rad 8. Uttrycket ”fasta hållare” saknar explicit motsvarighet, varvid dock det i beskrivningen sid. 8, rad 2-3 angivna uttrycket ”hållare 20 fästa i manteln” får anses ge härledningsbar motsvarighet. Vidare får det ej explicit angivna uttrycket ”tvärställda hållare” anses ha härledningsbar motsvarighet i uttrycket ”hållarna i mantelns tvärled” i ursprungliga kravet 7.

I frågan om det införda särdraget om upphängning innebär en otillåten generalisering framhåller Patentbesvärsrätten att i ursprungliga kravet 5 innefattas angivandet av en viss strömningsriktning för ångan. En utföringsform innefattande upphängning kan inte uppfattas som knuten till ångans inlopps- och utloppsriktning enligt ursprungliga kravet 5. Den formella anknytningen av ursprungliga kravet 7 till kravet 5 kan inte anses innebära att de aktuella särdragen nödvändigtvis hör samman.

Enligt Patentbesvärsrättens uppfattning får således erforderlig motsvarighet i ursprungligen ingivna handlingar anses föreligga för patentkrav 1, rad 15-20. Denna ståndpunkt står i överensstämmelse med etablerad praxis enligt beslutet T 1067-97 från EPO:s Board of Appeal, där det i punkten 2.1.3 under Reasons for the Decision, föreskrivs att ”if a claim is to be restricted to a preferred embodiment, it is normally not admissible under Article 123(2) EPC to extract isolated features from a set of features which have originally been disclosed in combination for that embodiment”. Någon sådan särskild kombination av de ifrågavarande särdragen kan inte anses ha ursprungligen förelegat.

Patentkravet 1, rad 20-25, vari innefattas i indunstartubsystemets båda ändar belägna förbindelsekammare med koppling till varje indunstarelements uppsamlingskammare, har motsvarighet i ursprungliga kravet 3 samt i beskrivningen sid. 5, rad 26-31.

Patentkravet 1, rad 25-28, vari innefattas inmatningen av svartlut på uppsamlingskamrarna och utmed indunstartuberna, har motsvarighet i ursprungliga kravet 1, rad 6-9 samt i beskrivningen sid. 5, rad 14-18 och rad 9. Härvid får det av invändaren påtalade uttrycket ”organ (7) för inmatning” i kravet 1, rad 25 anses ha motsvarighet i uttrycket ”element (7) för matning” i ursprungliga kravet 1, rad 6. Uttrycken ”organ för” respektive ”element för” får härvid anses vara likvärdiga. Båda är allmänna och obestämda och inget av dem kan anses ha ett vidare eller snävare omfång än det andra.

Patentkravet 1 enligt förstahandsyrkandet får med hänsyn till det ovan anförda i sin helhet anses ha motsvarighet i ursprungligen ingivna handlingar och kan därmed underkastas fortsatt prövning.

Frågan om bristande teknisk effekt hos uppfinningen

Patentkravet 1 har av invändaren befunnits vara oklart formulerat då det inte uttryckligen anger hur uppvärmningsångan strömmar i evaporatorn så att den hindras från att komma i kontakt med manteln. Av patentkravet framgår dock att ”in- och utloppskanalerna (11, 14, 15) för värmeånga är kopplade till förbindelsekamrarna (12,13)” (rad 24-25), vidare att ”uppsamlingskammaren (8, 10) för varje indunstarelement (2a) är kopplad till förbindelsekammaren” (rad 22-23) samt ytterligare att ”ändarna i varje indunstartub (9) … är sinsemellan förbundna med uppsamlingskammare (8, 10)” (rad 12-13). Uppgifterna om dessa kopplingar får anses innebära att ånga leds från inloppskanalen till indunstartuberna i ett slutet rörsystem innanför manteln. Jämför även det i beskrivningen sid. 4, rad 6-9 angivna samt fig. 1, 2 och 4. Patentbesvärsrätten finner därför att patentkravet löser det uppställda problemet att anordna en indunstare vars hölje inte påverkas av höga tryck.

Frågan om nyhet och uppfinningshöjd

Patentkravet 1 avser en ”Evaporator för svartlut”. Med hänsyn till att ett produktkrav får anses innebära ett oinskränkt produktskydd får en dylik uppgift om en bestämd användning av en anordning uppfattas endast så, att anordningen är lämplig för denna användning. Närvaron av ett sådant särdrag kan medföra att en känd anordning, som i övrigt innefattar alla patentkravets särdrag men får anses olämplig för den angivna användningen, inte anses nyhetshindrande.

Av de i målet anförda skrifterna får D3 anses komma uppfinningen närmast. Av D3 framgår en indunstningsanordning för svartlut, vilken innefattar parallellt anordnade grupper av indunstarrör, bestående av multipelt böjda horisontella rör, anordnade i vertikal riktning inuti ett hölje, på sådant sätt att värmeånga tillförs nedifrån till rörens inre medan vätska för indunstning bringas att rinna uppifrån och nedåt över rörens yttre ytor. Av anordningens uppbyggnad kan utläsas att högt tryck endast förekommer inuti rören men inte i den omgivande manteln. Av beskrivning och ritningsfigurer kan vidare utläsas horisontella ångtransportledningar vid indunstarelementens övre respektive nedre ände, vilka kan anses utgöra en sorts uppsamlingskamrar.

Uppfinningen enligt patentkravet 1 skiljer sig från D3 i två väsentliga avseenden, nämligen dels genom att de vertikalt anordnade indunstarelementen är uppbyggda av vertikala rör i stället för horisontella rör och dels genom att indunstarelementen är upphängda på sådant sätt att de övre uppsamlingskamrarna, som förbinder de vertikala rören i elementen, vilar på hållare fästa i höljet.

Det problem, som fackmannen har att lösa med kännedom om D3, är att utforma indunstaren så att den fallande filmen lämnar så lite avlagringar som möjligt samt att sådana uppkomna avlagringar på ett enkelt sätt kan avlägsnas.

Genom D6 är en fallfilmsindunstare med vertikala rör för behandling av förorenad ånga känd, där vätska rinner utmed rörens utsida och ånga leds inuti rören. Rören är öppna i båda ändar och mynnar i en ångkammare. Rören är fästade i sina övre ändar i en övre tubplåt, som är förankrad i manteln. I D6 används således en obruten fallande vätskefilm, vilket är fördelaktigt ur värmeöverföringssynpunkt, se spalt 1, rad 42-49. I D6 anordnas vidare fritt hängande indunstarrör, vilket medför ett förenklat tillträde till tuberna för rengörings- och reparationsändamål, se spalt 2, rad 56-64. I D6 anvisas dock inte ett slutet rörsystem för ångtransporter där ångan inte kommer i kontakt med indunstarens hölje, då indunstarrören i D6 är öppna i båda ändar och mynnar i ett ångutrymme, som begränsas av indunstarens mantel i anslutning till indunstarhöljets ändutrymmen. I D6 anvisas inte heller anordnandet av de vertikala rören till ett flertal parallella indunstarelement, i vilket de ingående rören är sinsemellan förbundna och står i förbindelse med inlopp och utlopp för ånga medelst uppsamlingskammare, medan i D6 indunstarrören är anordnade i en första och en andra grupp, vilka grupper omger ett centralt anordnat ånginlopp.

I D3 anges problemet att avlägsna svartlutsbeläggningar på rörens utsidor samt syftet att uppnå lättskött underhåll, se sid. 4, stycke 6. Härvid anvisas ett sätt att uppnå ett kontinuerligt flöde av fallande film genom att anordna runda stänger mellan de horisontella rören, varmed syftet anges vara att uppnå högre termisk effektivitet genom att ett obrutet flöde erhålls, se sid. 4, första stycket. Denna åtgärd visar att de horisontella rören har medfört problem vid svartlut, vilket fackmannen har försökt lösa med bibehållande av de horisontella rören, vilket leder bort från lösningen med vertikala rör enligt uppfinningen.

Av D3 framgår således en indunstare avsedd för svartlut med samma principiella arbetssätt som den enligt uppfinningen, varvid dock den uppfunna indunstarens konstruktion skiljer sig från den i D3 angivna i två väsentliga avseenden enligt ovan, nämligen vertikalt utformade indunstningsrör samt upphängning i manteln av parallellt anordnade element av dessa rör i deras övre ände. Särdrag innefattande dessa skillnader kan utläsas ur D6, som avser en fallfilmsindunstare. Denna har dock ett annorlunda syfte än enligt uppfinningen, nämligen generering av ren ånga. Vidare har anordningen enligt D6 en annorlunda konstruktion och arbetssätt både beträffande anordnandet och upphängningen av de i element grupperade vertikala rören och beträffande den öppna ångtransporten. Fackmannen kan därmed inte anses att utifrån D3 som bakgrundsteknik ha fått något incitament att till tekniken enligt D3 tillföra olika delar ur D6. Att komma fram till indunstaren enligt uppfinningen med dess särdrag kan således inte anses vara närliggande, jämför härvid den s.k. ”could-would”-principen enligt EPO:s praxis, vilken framgår av dess Guidelines, Part C, Kap. IV, 9.8.3. Häri uppställs frågan om det finns någon lärdom i känd bakgrundsteknik, som helhet betraktad, som skulle ha förmått, inte bara kunde ha förmått, en fackman ställd inför det aktuella problemet att modifiera eller anpassa nämnda bakgrundsteknik på sådant sätt att uppfinningen uppnås.

Vidare måste uppfinningen enligt patentkravet 1 ses som en helhet och inte endast som en kombination av i och för sig kända särdrag. När ett patentkrav utgör en kombination av i och för sig kända eller närliggande särdrag så kan ansökningsföremålet som helhet därmed inte anses vara närliggande ifall nämnda särdrag kan anses medföra en funktionell samverkan, jämför härvid EPO:s praxis sådan den framgår av Guidelines, Part C, Kap. IV, 9.5, första stycket. En sådan funktionell samverkan får i detta fall anses föreligga genom att upphängningen enligt uppfinningen av vardera av de parallella indunstarelementen, innefattande parallella vertikala rör, medelst respektive uppsamlingskammare, erbjuder förbättrade rengöringsmöjligheter.

Uppfinningen enligt patentkravet 1 i förstahandsyrkandet bedöms sålunda ha uppfinningshöjd. Det överklagade beslutet ska således undanröjas och patentet upprätthållas i ändrad lydelse på grundval av patentkraven 1-3 enligt förstahandsyrkandet.

Rune Näsman Gunilla Sandell Ulf Hallin

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

EE Visa mer Visa mindre