Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 04-027

Beslutsdatum: 2005-10-07

Lagakraft: 2005-12-08

Målet gäller: Upphävande av patent på djurtäcke

Ink datum: 2004-02-16

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 0000371-5

PRV beslutsdag: 2004-12-12

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Öppet utnyttjande

Tekniska sökord: Hästtäcke; Bogveck; Kil; Resårband; Elastik; Elastiskt element

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Hööks Hästsport AB

Ombud: Valea AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: SHL Scandinavian Horselife AB

Ombud: Christian Rasmusson, Magnusson Wahlin Qvist Stanbrook Advokatbyrå KB

Fler Motparter: -

Referat: PBR har funnit att ett täcke för fyrbenta djur, vilket täcke är försett med en kil/veck och ett elastiskt element anordnat i anslutning till kilen/vecket har öppet utnyttjas genom försäljning före patentansökningens ingivningsdag.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

YRKANDEN M.M.

Patenthavaren, Hööks Hästsport AB (Hööks), har yrkat att patentet skall upprätthållas i första hand i oförändrad lydelse och i andra hand i ändrad lydelse med patentkrav inkomna den 1 april 2005.

Invändaren, SHL Scandinavian Horselife AB (SHL), har bestritt ändring av överklagade beslutet.

I målet har hållits muntlig förhandling. Därefter och innan dom avfattats har patenträttsrådet Lennarth Törnroth, ordförande och referent i målet, avlidit. Efter att parterna beretts tillfälle att yttra sig och därvid uppgett att det inte föreligger behov av en ny muntlig förhandling har en ny teknisk ledamot tillkallats.

Patenthavaren har till grund för överklagandet åberopat att uppfinningen inte var känd genom öppet utnyttjande före dagen för patentansökan och att den i övrigt är ny och har uppfinningshöjd.

Invändaren har till grund för sitt bestridande åberopat att uppfinningen var känd före ansökningsdagen genom öppet utnyttjande.

Uppfinningen

Av patentansökningens beskrivning framgår bl. a. följande om uppfinningens bakgrund och ändamål.

Föreliggande uppfinning avser ett täcke för djur, i synnerhet ett täcke för hästar, vilket täcke är försett med ett bogveck som har ett elastiskt material mellan kanterna, vilket möjliggör att nämnda veck hålls ihop men medger samtidigt att hästen kan röra sig utan att nämnda täcke skaver på djurets bogar.

Hästar, i synnerhet hästar som används som ridhästar behöver ofta förses med täcke för att skydda dem från kyla. Hästar som går ute i hagar kan även behöva skyddas från kyla, vind, regn eller snö. Täcket fungerar även för att skydda dem från smuts, damm och lera. Eftersom hästar som går fria hela tiden rör på sig, springer, skuttar omkring, rullar sig eller betar, ställer detta höga krav på att täcket ifråga ligger väl på hästen. Ett täcke glider oftast bakåt, eftersom det följer hårens riktning. När täcket har glidit bakåt skaver detta ofta på hästens bog, vilket kan ge upphov till håravfall och i värsta fall öppna sårskador.

Man har tidigare försökt att lösa detta problem på olika sätt. Ett alternativ är att förse hästen med en "undertröja" som träs över halsen och ligger an mot bringan och bogen upp till manken och spänns fast bakom frambenen. Denna undertröja är av ett material som gör att den skyddar mot skav på bogen. Det är dock omständligt att behöva ha två täcken på hästen.

En lösning på problemet är ett separat frontstycke som anordnas över bringan och bogen och som appliceras med spännen samt elastiska band för att ge frihet över bogpartiet. Denna lösning ger dock en extra del till täckesanordningen och komplicerar hanteringen av täcket.

En annan lösning på problemet är att sy ett extra veck, ett så kallat bogveck som företrädesvis löper lodrätt från överkanten av täcket vid halsen på hästen över bogen. Detta fungerar som en bälg som följer med hästens rörelser och gör att täcket inte kan trycka på hästens bog. Denna konstruktion har dock nackdelen att det undre spännet, som knäpper ihop täcket framtill på hästen, förlorar sin verkan eftersom bogvecket gör att täcket ligger an ordentligt över bogen. Detta medför att allt tryck hamnar på det övre spännet, vilket blir obehagligt för hästen. I synnerhet när hästen böjer ned halsen för att äta.

Ändamålet med föreliggande uppfinning är att tillhandahålla ett täcke där skavsår på djurets bogparti undviks och där trycket på bogpartiet fördelas jämnt. Genom att förse täcket med ett veck som innehåller ett elastiskt element, möjliggörs att nämnda veck hålls ihop när det inte sker någon belastning på nämnda veck och som medger att det kan vidgas när hästen rör sig, vilket medför att nämnda täcke inte skaver på djurets bogar.

Uppfinningen definieras i det självständiga patentkravet 1 enligt förstahandsyrkandet på följande sätt.

1. Ett täcke för fyrbenta djur, i synnerhet för hästar, vilket täcke är försett med en kil eventuellt bildande ett veck (10), kännetecknat av att ett elastiskt element (11) är anordnat i anslutning till nämnda kil/veck (10), varvid nämnda elastiska element (11) möjliggör att kilens/veckets (10) kanter (12), som väsentligen löper i samma riktning som kilen/vecket (10), bringas mot varandra medelst den återfjädrande kraften i det elastiska elementet (11), och att det elastiska elementet medger att kilen/vecket (10) kan vidgas.

I andrahandsyrkandet definieras uppfinningen i patentkravet 1 på följande sätt.

1. Ett täcke för hästar, vilket täcke är försett med en kil eventuellt bildande ett veck (10), vilken kil/veck (10) är anordnat i den del av täcket som är avsedd för hästens bogparti, kännetecknat av att ett elastiskt element (11) är anordnat i anslutning till nämnda kil/veck (10), varvid nämnda elastiska element (11) möjliggör att kilens/veckets (10) kanter (12), som väsentligen löper i samma riktning som kilen/vecket (10), bringas mot varandra medelst den återfjädrande kraften i det elastiska elementet (11), och att det elastiska elementet medger att kilen/vecket (10) kan vidgas.

Parternas utveckling av talan

Patenthavaren

Patenthavaren anför i sammanfattning följande. Europeiska patentverkets (EPO) gällande praxis för beviskraven beträffande öppen utövning baseras till största del på beslutet T472/92. Av detta beslut framgår att det ställs särskilt höga krav på bevisningen i de fall när de eventuella bevisen för öppen utövning endast finns till invändarens förfogande, varvid både myndigheten och patenthavaren är hänvisade till att kommentera de bevis invändaren kan ta fram. Som följd av detta måste invändaren framställa fullständiga bevis för sina påståenden. EPO påpekade att patenthavaren knappast eller inte alls kan förfoga över medel att visa motsatsen, nämligen att det inte har skett någon öppen utövning (T472/92, 3.1, sista två styckena).

Vidare framlades i beslutet de fakta som skall bestämmas för att bedöma bevisningen:

a) Det datum vid vilket den öppna utövningen har skett (fråga "när"),

b) Det exakta föremålet för den öppna utövningen (fråga "vad"),

c) Omständigheterna under vilka den öppna utövningen har skett (fråga om konfidentiell natur)(T472/92, 3.2)

Det krävs således starkare bevisning, oemotsägliga bevis (”up to the hilt”) för visande av öppen utövning än kriteriet "balans mellan sannolikheter", som kan användas vid fall då båda parter har möjlighet att visa bevis för sin sak.

I de intyg som ingetts till PRV, anges som tidpunkt för köp av ett hästtäcke endast en vag bestämning "under hösten 1999". Vidare anger intygen endast tidpunkt för ett "köp", det framgår inte när, eller om täcken levererades.

Det angivna tidsintervallet "hösten 1999" är dessutom nära ansökningens ingivningsdatum 4/2 2000. Då den tveksamma bestämningen "hösten 1999" indikerar att man inte är säker på i vilken månad köpet skedde, förefaller det inte osannolikt att de undertecknande kunnat ta fel på ytterligare några månader från "hösten 1999". Man bör notera att intygen är undertecknade åtminstone 2 år efter det påstådda köpet.

Det måste därför anses tveksamt när det påstådda köpet skedde. Vidare bör noteras att ett köp inte med nödvändighet är detsamma som öppen utövning.

Det enda som kan utgöra nyhetshinder mot patentansökningen är de faktiska täcken som eventuellt har funnits allmänt tillgängliga före patentets ingivningsdag. I intygen sägs att det eventuellt försålda hästtäcket är:

"utformat med en kil vid bogen syftande till att öka hästtäckets rörlighet. Över kilen är horisontellt anbringat två elastiska band som medger att kilen kan vidgas respektive dras ihop då belastningen minskar".

Beskrivningen av hästtäcket är således mycket kortfattad. Information saknas bl.a. angående denna "kils" utformning, angående placeringen "vid bogen", angående var exakt de elastiska banden är anbringade. Om kilens form och utsträckning sägs ingenting, varför dess exakta funktion är oklar.

Formuleringarna i intygen ger därmed utrymme för flera tolkningar. Det är omöjligt för patenthavaren att från dessa intyg sluta sig till den exakta konstruktionen hos de täcken som sägs ha sålts. Därmed blir det också omöjligt för patenthavaren att peka på eventuella skillnader gentemot dennes uppfinning, liksom att anpassa patentkraven om det skulle visa sig vara nödvändigt.

Sammanfattningsvis får det anses att tillräcklig teknisk information angående täckena inte finns tillgänglig. De formuleringar som används i intygen kan tolkas på olika vis. Vi vet ingenting om hur de personer som undertecknat intygen tänkt sig att formuleringarna skall tolkas. De elastiska bandens egentliga funktion kan även vara beroende av hur täcket ser ut som helhet, i synnerhet på hur kilen är utformad och placerad, men även till exempel av på vilket sätt täcket är fäst kring hästen. Dessa faktorer skulle kunna påverka huruvida särdragen enligt patentets krav 1 kan anses uppfyllda, men är helt okända för såväl myndigheten som patenthavaren.

Vad beträffar omständigheterna kring den öppna utövningen är även dessa oklara. Av intygen framgår att Svea Sverigetäcket AB salufört ett hästtäcke, samt att undertecknaren köpt ett hästtäcke. Inga detaljer ges om var eller på vilket sätt Svea Sverigetäcket AB salufört sitt täcke, om detta varit på ett öppet, för allmänheten tillgängligt, sätt eller om saluförandet i det här fallet varit av mer konfidentiell natur, till exempel för utprovande av en ny produkt.

Intygen anger ett köp, men anger inte uttryckligen från vem köpet skedde. Vare sig plats för köpet eller pris har kunnat visas. Inte heller styrks någon leverans av täcket. Det är inte klart när täcket levererades till kunden, och det är inte klart om täcket blivit tillgängligt för allmänheten i och med leverans. Ingenting anges om täcket har använts på ett sådant sätt att det varit tillgängligt för allmänheten och i så fall om när och var.

Sammanfattningsvis utesluter intygens formulering inte att köpet skulle kunna vara av konfidentiell natur. Intygen styrker inte heller att köpet ledde till leverans eller när denna leverans skedde. Slutligen är det oklart om täckena har varit tillgängliga för allmänheten, och i så fall var detta skedde och vid vilken tidpunkt.

SHL har några dagar före förhandlingen vid Patentbesvärsrätten ingivit ett kvitto daterat 990812 avseende hästtäcke ”T1309 155 cm Grön". Det är synnerligen märkligt att detta kvitto inte ingivits tidigare med tanke på den sedan länge pågående tvisten, inledd i mars 2002 vid Stockholms tingsrätt. CS bör ha kontaktats under slutet av 2001 och i vart fall i början av 2002 av SHL och redan då ha kunna förevisa kvittot vilket inte skett vid tingsrätten. I stället är det nu återkallade fotografiet och vittne med intyg den bevisning som åberopats vid tingsrätten. Vidare är det fråga om ett vanligt kassakvitto som inte genom stämpel eller på annat sätt är relaterat till någon bokföring. Inte heller föreligger någon uppgift om mervärdeskatt och tydlig uppgift av företag. Desto märkligare har kvittot ett artikelnummer, T 1309, som inte visat sig användas förrän genom broschyren 2000/2001 tryckt den 24 november 2000. Hööks har anledning tro att kvitto är upprättat inför huvudförhandlingen. Oberoende härav finns det inte något som fastlägger att kvittot hänför sig till ett av de hästtäcken som var föremål för syn. På grund av redovisade omständigheter kan rätten inte tillmäta kvittot något bevisvärde.

Två hästtäcken har blivit föremål för syn. Detta bevismedel visar inte annat än möjligen att just dessa täcken har köpts och använts av LK respektive CS. Av synen kan man inte dra någon slutsats om att dessa täcken under hösten 1999 tillverkats av Svea Sverigetäcket AB. Snarare kan man dra slutsatsen att dessa täcken försålts av SHL tidigast hösten 2000 då de överensstämmer med de täcken som lanseras i SHLs katalog utgiven i november 2000.

Mot bakgrund härav har inte SHL genom förebringad bevisning visat att Svea Sverigetäcket under 1999 och före prioritetsdagen skulle ha tillverkat och försålt hästtäcke med bogveck/elastiska band. Invändningen skall därför avslås.

Invändaren

SHL vidhåller vad som tidigare anförts i Patentverket. Svea Sverigetäcket AB, vars rörelse SHL sedermera - via BL - förvärvade, har redan under hösten 1999 tillverkat och sålt ett täcke som ryms inom ramen för patentkraven. Att så är fallet framgår uttryckligen av ingivna intyg.

SHL vidhåller att intygen från de personer som under hösten 1999 köpt täcken av i målet aktuell typ av Svea Sverigetäcket AB är tillräckligt preciserade för att de skall kunna läggas till grund för en bedömning av de frågor som är aktuella i ärendet.

SHL delar i och för sig inte motpartens uppfattning om att bevis för öppen utövning endast funnits till invändarens förfogande, men menar under alla omständigheter att bevisen för vad SHL gjort gällande är fullständiga, i vart fall i den mening som avses här.

SHL gör, som påpekas ovan, gällande att de åberopade intygen besvarar samtliga de frågor som motparten ställer. Vid bedömningen av intygen måste rätten beakta att de utfärdats drygt två år efter den händelse som intyget avser; det kan knappast krävas av intygslämnarna att de kan erinra sig exakt vilket datum inköpen respektive tillverkningen ägde rum. Motpartens invändning om att det inte framgår av intygen när eller om täckena levererats framstår som långsökt; leverans av täckena har uppenbarligen skett i omedelbar anslutning till köpen.

Motpartens invändning om att den i intygen intagna beskrivningen skulle sakna erforderlig precision är likaledes långsökt. Bestämningen " ... en kil vid bogen" är tillräckligt preciserad och, såvitt avser placeringen av kilen, faktiskt mera preciserad än den beskrivning som motparten citerar på sidan 1 i överklagandet. Påståendet om att intyget skulle sakna uppgift om kilens exakta funktion är felaktigt; av intyget framgår att kilen syftar till att "... öka hästtäckets rörlighet".

Likaså är påståendet om att intyget saknar uppgift om var de elastiska banden är placerade felaktigt. Av intyget framgår att de är placerade "över kilen", vilken upplysning torde vara fullt tillräcklig. Formuleringarna i intygen ger således inte utrymme för några tolkningar och det har varit fullt möjligt för motparten att med ledning av dem sluta sig till konstruktionen hos de täcken som tillverkats och sålts. Den grad av precision som motparten synes anse att intygen borde nå upp till är knappast nödvändig för en korrekt bedömning i förevarande fall.

Motpartens invändningar om preciseringen av intygen har delvis bemötts ovan. Såvitt avser påståendet om att köpen skulle kunna vara av konfidentiell natur tillbakavisas detta som ogrundat. De personer som förvärvat täckena har fått dem i sin besittning i omedelbar anslutning till köpen. Täckena har alltså, såsom SHL utvecklat i tidigare inlagor, marknadsförts mot allmänheten och varit tillgängliga för densamma. Intygen innehåller inte heller något som skulle antyda motsatsen.

Den åberopade bevisningen företer således inte några brister i de för målet relevanta avseendena. SHL vidhåller därtill att det varit möjligt för motparten att åberopa egen bevisning för de påståenden som motparten framställt i saken.

Motpartens olika försök att misstänkliggöra den av SHL åberopade bevisningen framstår i huvudsak som irrelevanta. I de avseenden påståendena har någon relevans har de redan bemötts. SHL vidhåller därvid vad som tidigare anförts.

De personer som intygat att de köpt täcken under hösten 1999 har veterligen inte någon relation till SHL. Att intygen är utformade med vetskap om det aktuella patentet och patentkraven är föga anmärkningsvärt - det är ju det saken gäller. De formuleringar som används i intygen är knappast särskilt svåra att förstå, särskilt inte om man äger ett exemplar av det aktuella täcket.

Påståendet om att det skulle vara svårt för intygslämnarna att några år i efterhand erinra sig täckets konstruktion är svårt att förstå. Det synes nämligen förutsätta att intygsgivarna endast sett på sina respektive hästtäcken vid inköpet av desamma och att de därefter inte sett eller använt dem, vilket förefaller osannolikt. Mera sannolikt är väl i stället att täckena under säsong använts kontinuerligt sedan de inköptes, med följd att intygsgivarna i själva verket har en mycket god bild av hur de ser ut och är konstruerade.

Bevisning

På begäran av Hööks har förhör i bevissyfte hållits med verkställande direktören i Hööks, BH, och vittnesförhör hållits per telefon med HW, RH och KD.

På begäran av SHL har förhör i bevissyfte hållits med verkställande direktören i SHL, RM, och vittnesförhör hållits med LK (telefonförhör), CS och SB (telefonförhör). På begäran av SHL har i målet hållits syn på ett blått och ett grönt hästtäcke med bogveck försedda med resårband tvärs vecken. SHL har åberopat ett kvitto, dagtecknat den 12 augusti 1999, avseende försäljning av ett hästtäcke ”T1309 155 cm grön” till CS. SHL har vidare åberopat intyg från JD och SG samt postorderkatalogerna Svea Sverigetäcket 96/97, 97/98, 98/99, 99/00 och 00/01.

DOMSKÄL

Med hänsyn till omständigheterna i målet prövar Patentbesvärsrätten först frågan om ett öppet utnyttjande av den patenterade uppfinningen har skett innan Hööks ansökan om patent gavs in till Patentverket den 4 februari 2000.

Patentbesvärsrätten konstaterar till att börja med att öppet utnyttjande enligt praxis föreligger redan om en enda försäljning gjorts utan förbehåll, jfr EPO T482/89.

LK har berättat bl.a. följande. Hösten 1999 började hon att studera i Lund och flyttade då från Dalarna till Skåne. I samband därmed, någon gång under september eller oktober, köpte hon ett marinblått hästtäcke av RM i Hörby. Täcket var försett med bogveck och med elastiska band som gick tvärs över bogvecken. Köpet skedde utan förbehåll.

CS har berättat bl.a. följande. Den 12 augusti 1999 köpte hon på gården Elisefarm i Hörby ett grönt hästtäcke med resårer över bogvecken. Sedan hon använt täcket under en säsong köpte RM tillbaka det. Hon sparade kvittot som hon fick vid inköpet. Det är samma kvitto som uppvisats i målet.

CS har vidare vid den muntliga förhandlingen uppgivit att det gröna hästtäcket som då uppvisades är det täcke hon köpte i augusti 1999.

SB har berättat bl.a. följande. Från hösten 1998 och in på år 2000 arbetade hon som sömmerska vid Elisefarm i Hörby. Hösten 1998 såg hon en prototyp till täcket med resårband i bogvecken. Täcken i det utförandet syddes sedan under våren och hösten 1999 i sådan omfattning att det fanns ett litet lager.

LK och CS har båda berättat att de under hösten 1999 – och således före den i målet aktuella ansökningsdagen den 4 februari 2000 – på Elisefarm i Hörby köpte varsitt hästtäcke försett med elastiska band över bogvecken.

Deras uppgifter vinner stöd av bl.a. förhöret med SB.

CS:s uppgifter stöds också av kvittot dagtecknat den 12 augusti 1999. Det kan i och för sig, som Hööks framhållit, synas märkligt att kvittot, trots dess betydelse som bevis, åberopats först sent i processen. Enbart den omständigheten förtar dock inte kvittots bevisverkan och det har inte framkommit några andra omständigheter som förringar kvittots verkan som bevis.

De av Hööks åberopade vittnena har samstämmigt uppgett att de inte sett eller hört talas om hästtäcken med resårer över bogvecken innan Hööks lanserade sitt täcke med sådana resårer. Dessa vittnesuppgifter utesluter dock inte att hästtäcken med resårer över bogvecken tillhandahölls på Elisefarm redan dessförinnan.

Vid denna bedömning är det genom LK:s och CS:s vittnesmål visat att hästtäcken med elastiska band tvärs över bogvecken före ansökningsdagen sålts utan förbehåll om sekretess. De kriterier som enligt praxis fordras för att ett öppet utnyttjande skall föreligga är således uppfyllda, jfr EPO T482/89 och T472/92. Härav följer att uppfinningen som den definieras i patentkravet 1 i såväl första- som andrahandsyrkandet saknar nyhet.

Vid angivna förhållande skall överklagandet inte bifallas.

Håkan Sandh Ulf Hallin Gunilla Sandell

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

EE Visa mer Visa mindre