Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 04-031

Beslutsdatum: 2006-09-14

Lagakraft: 2009-09-08

Målet gäller: Upphävande av ett figurvarumärke i form av en vapensköld innehållande bl.a. årtalet 1705.

Ink datum: 2004-02-19

Reg datum: -

Överklagat: 2006-11-13

PRV:s nummer: 337.718

PRV beslutsdag: 2003-12-15

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Klagorätt; Förväxlingsbarhet; Vilseledande

Tekniska sökord: -

Lagrum: 14 § 1 st. 1, 2 3, 4, 6 varumärkeslagen (1960:644)

Måltyp: varumärke

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: invändare

Namn: 1) Riksarkivet 2) Gyllenstiernska släktföreningen 3) MS 4) PG

Ombud: -

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Steninge Slott Aktiebolag

Ombud: Bengt Nihlmark, Bengt Nihlmark AB

Fler Motparter: -

Referat: Riksarkivet har inte ansetts ha klagorätt i varumärkesmål. Det sökta figurmärket i form av en vapensköld har inte ansetts vilseleda allmänheten med avseende på beskaffenheten hos varorna eller tjänsterna eller ansetts stridande mot lag. Det har heller inte ansetts ägnat att uppfattas som släktnamn eller vilseledande med avseende på kommersiellt ursprung.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

1. Patentbesvärsrätten avvisar Riksarkivets överklagande.

2. MS:s och PG:s begäran om att Riksarkivet skall beredas särskilt tillfälle att yttra sig i målet avslås.

3. Patentbesvärsrätten bifaller inte Gyllenstiernska släktföreningens och medparters överklagande.

YRKANDEN M.M.

Riksarkivet, Gyllenstiernska släktföreningen samt MS och PG har i Patentbesvärsrätten vidhållit att det registrerade figurmärket 337.718 i form av en vapensköld innehållande bl.a. en sjuuddig stjärna skall upphävas.

Steninge Slott Aktiebolag har bestritt ändring.

Fråga har i Patentbesvärsrätten uppkommit om Riksarkivet har talerätt i målet.

MS och PG har, för det fall Riksarkivets talan inte tas upp till prövning, begärt att Patentbesvärsrätten bereder Riksarkivet, i dess egenskap av expertmyndighet på det heraldiska området, särskilt tillfälle att yttra sig i målet.

Grunder

Riksarkivet har anfört att arkivet ensam har ansvar för statens heraldiska verksamhet och därmed har rätt att föra talan mot Patentverkets beslut i varumärkesärenden.

Riksarkivet har till grund för sin talan i själva saken hållit fast vid att Steninge Slotts varumärke är ägnat att uppfattas som släktnamnet Gyllenstierna av det skälet att det innehåller släkten Gyllenstiernas vapen samt har i Patentbesvärsrätten som en självständig grund för talan också åberopat att det kan få ”förödande konsekvenser för det immateriella kulturarv som den adliga heraldiken utgör” om registreringen består.

Gyllenstiernska släktföreningen har till grund för sin talan hållit fast vid att Steninge Slotts varumärke är ägnat att uppfattas som släktnamnet Gyllenstierna till följd av att det innehåller släkten Gyllenstiernas vapen och att varumärket strider mot lag i det att märket innehåller en grevlig rangkrona som enligt den kungliga förordningen av den 10 augusti 1762 endast får bäras av grevlig person. Föreningen har också hållit fast vid att märket är ägnat att vilseleda allmänheten med avseende på såväl beskaffenheten hos de varor och tjänster som märket avser som kommersiellt ursprung samt har därvid anfört att Steninge Slotts varumärke är förväxlingsbart med det för släkten Gyllenstierna så som ett varumärke inarbetade och välkända släktvapnet.

MS och PG har till grund för sin talan, som det får förstås, hållit fast vid att Steninge Slotts varumärke är ägnat att uppfattas som släktnamnet Gyllenstierna till följd av att det innehåller släkten Gyllenstiernas vapen, att varumärket strider mot lag i det att märket innehåller en grevlig rangkrona som enligt den kungliga förordningen av den 10 augusti 1762 endast får bäras av grevlig person, samt att märket genom sin likhet med det Gyllenstiernska släktvapnet är ägnat att vilseleda allmänheten med avseende på såväl kommersiellt ursprung som beskaffenheten hos de varor och tjänster som märket avser. De har i Patentbesvärsrätten som en ny grund för talan åberopat, som det får förstås, att varumärket strider mot lag i det att märket är vilseledande enligt 6 § andra stycket 4 och 5 marknadsföringslagen, dels i fråga om bolagets kännetecken och rättigheter och dels i fråga om dess belöningar och utmärkelser.

Steninge Slott har till grund för sin talan bestritt att det föreligger något hinder mot registrering på de av motparterna anförda grunderna.

Utveckling av talan

Riksarkivet har till stöd för att arkivet har en sådan rätt anfört bl.a. följande. Riksarkivet har hand om statens heraldiska verksamhet och får enligt instruktionen (1995:678) göra utredningar och vidta andra åtgärder på det heraldiska området. Arkivet har också till uppgift att avge yttranden i heraldiska ärenden till andra myndigheter. Hos Riksarkivet finns även det rådgivande organet Heraldiska nämnden som lämnar yttranden till Riksarkivet i ärenden rörande riksvapnet och kommunala vapen samt i andra heraldiska frågor som riksarkivarien bestämmer. I Riksarkivets omvärldsbevakning ingår en kontinuerlig uppföljning av Varumärkestidningen. Eftersom många varumärken innehåller heraldiska element genererar denna funktion emellanåt invändningar från Riksarkivets sida. Riksarkivet och Heraldiska nämnden har således ett särskilt uppdrag att bevaka heraldiska frågor. Patentverket saknar egen heraldisk kompetens. Riksarkivet är den myndighet som ensam har ansvaret för heraldiska frågor. Därav följer att arkivet har möjlighet att överklaga Patentverkets beslut.

I själva saken har Riksarkivet anfört i huvudsak följande. Märket har inte likheter med ett vapen vilket som helst utan just det vapen som finns på Steninge slott sedan det byggdes För alla och envar som besökt Steninge slott och tagit del av verksamheten och varuutbudet är det uppenbart att varumärket är ritat med släktvapnet som förebild. Den direkta förlagan finns på urnor i slottsparken och sköldemärket förekommer på många platser i byggnaden. I varumärket har siffrorna 1705 adderats, vilket syftar på det år Carl Gyllenstiernas slott stod färdigt. Detta tillägg är inte tillräckligt för att särskilja släktvapnet och varumärket. Sköldformen saknar också betydelse, eftersom ett heraldiskt vapen kan tecknas med varierande former på skölden. Vapnet är namnet uttryckt i bild. Ett varumärke som innehåller annans släktnamn får enligt varumärkeslagen (VmL) inte registreras. Sålunda föreligger det hinder för Steninge Slott AB att registrera Gyllenstiernas släktvapen som sitt varumärke. Om Patentverkets snäva tolkning av varumärkeslagen i detta ärende blir prejudicerande, kan det få förödande konsekvenser för det immateriella kulturarv som den adliga heraldiken utgör. Dessa vapen har alltsedan 1625 varit offentligt registrerade, i fallet Gyllenstierna såsom registrets nr. 3, och bilderna får anses allmänt kända inte minst genom offentliggörandet i olika uppslagsverk. Om svenska myndigheter och domstolar inte kan skydda det heraldiska kulturarvet, kommer Sverige att ställa sig vid sidan om andra EU länder såsom Tyskland, Frankrike och Storbritannien, där motsvarande släktvapen åtnjuter varumärkesrättsligt skydd. Riksarkivet begär mot denna bakgrund att Patentverkets beslut hävs och att nämnda varumärke inte registreras.

Gyllenstiernska släktföreningen har till utveckling av sin talan anfört bl.a. följande. Syftet med varumärkets utformning måste vara att kringgå varumärkeslagens bestämmelser. Avsikten med varumärket är snarast att anspela på namnet Gyllenstierna, släkten Gyllenstiernas anseende samt att associera till anor och adlighet. En verksamhet som bedrivs på Steninge Slott med användande av ifrågavarande varumärke vilseleder allmänheten och ger sken av att släkten Gyllenstierna på ett eller annat sätt är inblandad.

MS och PG har till utveckling av sin talan anfört bl.a. följande. Ett skydd för släktvapen torde i Sverige ha förelegat redan under medeltiden. Kronans praxis att utfärda sköldebrev till nyadlade personer bygger på tanken att mottagaren därigenom fick en ensamrätt. Denna rättsregel bekräftas genom en kunglig förordning av den 10 augusti 1762. Ofrälse män förbjöds att använda adliga vapen vid äventyr av böter om 500 daler. Denna förordning bör ses som sin tids uttryck för en rättsregel som alltjämt äger giltighet. I förarbetena till 1884 års varumärkeslag behandlades släktvapnens rättsliga ställning. Enligt 4 § 3 mom. kunde ett varumärke inte registreras om det innehöll offentliga vapen eller stämplar. I motiven sades ”Att enskilda vapen och märken kunna registreras, om icke enskilds eller familjens rätt derigenom trädes för nära”. Tydligen ansåg kommittén att rätten till släktvapen var så självklar, att den inte behövde uttryckas på annat sätt än i förbigående i lagmotiven. Det har i detta sammanhang ansetts att skyddet för namn enligt lagens 4 § 2 mom. möjligen kunde tillämpas analogt. Med stöd av lagstiftning, förarbetsuttalande, doktrin och rättstillämpning görs gällande att det finns en rättsprincip som ger skydd åt hävdvunna inarbetade kännetecken. Rättsregeln att släktvapen skyddas kommer till uttryck bl.a. i 1762 års förordning - varvid en tillämpning av 14 § första stycket tredje punkten VmL aktualiseras - och genom en analogi till skyddet för släktnamn - varvid en tillämpning av fjärde punkten samma stycke aktualiseras. Det torde vara bäst att med varumärkeslagens systematik låta släktvapenskyddet utgöra en analogi till släktnamnsskyddet. Att ätten Gyllenstierna för vapnet en gyllene sjuuddig stjärna i blått fält torde vara notoriskt känt. Ättens vapen finns omnämnt eller avbildat i kända uppslagsverk som Nordisk familjebok, band 9, 1928, s. 91, Svensk Uppslagsbok, band 12, 1949, s. 425 och Nationalencyklopedin, band 8, 1992, s. 223. Det är uppenbart att Steninge Slott har hämtat idén till sitt varumärke från det Gyllenstiernska släktvapnet i synnerhet som slottet ägts av ätten Gyllenstierna och dess vapen förekommer i utsmyckningen av slottet. Steninge Slott har tagit de två väsentliga beståndsdelarna skölden och stjärnan och låtit dem ligga till grund för varumärket. Vad så avser kronan har Patentverket jämfört varumärket med en okrönt variant av det Gyllenstiernska vapnet. Den nu levande ätten Gyllenstierna har rätt att kröna sin sköld med en friherrlig krona. Den jämförelse som skall göras är därför mellan varumärket och vapnet krönt med en friherrlig krona. En heraldisk bild skall vidare inte identifieras utifrån sitt utseende utan enligt sitt innehåll. Sköldformen och utförandet är inte det väsentliga. Praxis när det gäller efternamn har tillerkänt allmänt kända existerande efternamn ett vidare skydd än andra efternamn. Det Gyllenstiernska namnet är välkänt. Samma sak gäller vapnen. En konkret förväxlingsrisk när det gäller släktvapen bör bedömas på samma sätt. Steninge Slotts användning av sitt varumärke är vilseledande enligt 6 § andra stycket 4 och 5 marknadsföringslagen. Syftet med att använda Steninge Slotts kännetecken är att låta allmänheten tro att det finns en koppling till ätten Gyllenstierna och dess medlemmar.

MS och PG har anfört att de, för det fall att Riksarkivets talan inte tas upp till prövning och Patentbesvärsrätten inte bereder arkivet tillfälle att yttra sig i målet, ansluter sig till vad Riksarkivet anfört.

Steninge Slott har till utveckling av sin talan anfört bl.a. följande. Den adliga ätten Gyllenstierna har ett av de äldsta släktvapnen i Sverige innehållande en enkel sjuuddig stjärna mot blå bakgrund och en sköld av varierande utseende. Dylika familjesymboler uppkom under medeltiden. Redan för länge sedan var det svårt att identifiera en ätt med hjälp av dess enda stjärna bland alla stjärnmärkta släktvapen. Det är följaktligen absurt att påstå att det i dagens läge skulle vara möjligt för den svenska allmänheten, till vilken Steninge Slotts märke riktar sig, att utan vidare identifiera namnet Gyllenstierna via likheten i det registrerade märket med ättens släktvapen. Beträffande frågan om släktvapen kan hindra registrering och användning av varumärken hänvisas till Pariskonventionens artikel 6 ter, vilken åberopas i Europeiska Rådets varumärkesdirektiv 1988 om harmonisering av varumärkeslagar samt Varumärkesförordningen 1993 om gemenskapsvarumärken. Även i den svenska varumärkeslagen och i lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar (1970:498) återfinns liknande regler. Endast officiella vapen och liknande beteckningar förekommer således i hinderkatalogen. Det finns sedan länge ett stort antal stjärnvarumärken registrerade. Invändarna saknar grund för påståenden att den svenska allmänheten skulle jämställa ett adligt släktvapen med ättens namn eller att den skulle igenkänna och identifiera en viss adlig krona bland alla olika former av kronor. Verkligheten har visat att heraldikens förkämpar har missat att bevaka de många kronfigurmärken som kunnat registreras utan deras invändning hos registreringsmyndigheten. Täckta kronor tillåts inte enligt varumärkeslagen. Övriga kronor saknar skydd mot heraldiskt vilseledande och något vilseledande i varumärkesrättsligt hänseende föreligger inte i detta ärende.

DOMSKÄL

Patentbesvärsrätten behandlar först frågan om Riksarkivet har klagorätt i målet.

Patentverket tillvaratar inom ramen för sin officialprövning de allmänna intressena i varumärkesärenden. Verket skall sålunda bl.a. självmant avslå ansökningar enligt 14 § första stycket 1 VmL om registrering av varumärken som innehåller statliga eller internationella beteckningar eller kommunala vapen som inte obehörigen får brukas som varumärken. Angående beteckningar m.m. som inte obehörigen får användas som varumärken, se lagen (1970:498) om skydd för vapen och andra officiella beteckningar. Patentverket är oförhindrat att i varumärkesärenden få del av Riksarkivets sakliga kompetens inom det heraldiska området genom att inhämta yttrande från Riksarkivet.

En statlig myndighet saknar enligt rådande praxis rätt att utan särskild föreskrift överklaga annan myndighets beslut. I den mån en myndighet inte uttryckligen i författning tillagts klagorätt för tillvaratagande av de allmänna intressen som myndigheten representerar, har myndigheten sålunda i regel inte ansetts behörig att föra talan inför högre myndighet. Angående myndigheters rätt att överklaga, se Regeringsrättens avgörande i RÅ 2003 ref. 86 och däri gjorda hänvisningar.

Enligt 8 § förordningen (1995:679) med instruktion för Riksarkivet och landsarkiven har arkivet bl.a. hand om statens heraldiska verksamhet. Riksarkivet skall särskilt se till att vapen eller heraldiska emblem som syftar på staten eller statsmyndigheterna utförs i enlighet med heraldiska normer. Riksarkivet skall också verka för att bestämmelserna om Sveriges flagga iakttas. På uppdrag av kommunerna får Riksarkivet upprätta förslag till kommunala vapen och genomföra utredningar om sådana vapen. Riksarkivet får också göra andra utredningar och vidta andra åtgärder på det heraldiska området.

Enligt 4 § förordningen (1976:100) om vissa officiella beteckningar skall Riksarkivet på begäran av de myndigheter (Patentverket, länsstyrelse eller kommunfullmäktige) som prövar ansökningar om tillstånd att använda vapen eller vissa andra officiella beteckningar avge yttrande i sådana ärenden. En sådan ansökan om tillstånd får för övrigt inte bifallas utan att ett yttrande från Riksarkivet inhämtats, om inte ärendet uppenbarligen saknar heraldiskt intresse.

Riksarkivet har alltså hand om statens heraldiska verksamhet i olika avseenden. Det finns emellertid inte någon särskild föreskrift enligt vilken Riksarkivet har rätt att överklaga Patentverkets beslut i varumärkesärenden. Inte heller finns det någon allmän föreskrift som kan anses ge Riksarkivet rätt att föra talan mot andra myndigheters beslut. Bestämmelsen i Riksarkivets instruktion om att myndigheten får vidta andra åtgärder på det heraldiska området kan sålunda inte anses ge Riksarkivet en sådan talerätt. Än mindre finns det någon föreskrift om att Riksarkivet genom att föra talan skall tillvarata något allmänt heraldiskt intresse med avseende på ridderskapets och adelns vapen.

Av det anförda följer att Riksarkivets överklagande skall avvisas.

Patentbesvärsrätten finner inte skäl att bereda Riksarkivet särskilt tillfälle att yttra sig i målet.

Fråga är därefter om Steninge Slotts varumärke registrerats i strid mot bestämmelserna i 14 § VmL och därför skall hävas med stöd av 21 § samma lag.

Vilseledande angående beskaffenhet (14 § 1 st. 2 VmL)

Patentbesvärsrätten konstaterar inledningsvis att det inte framkommit någon omständighet som är av beskaffenhet att medföra att en användning av Steninge Slotts varumärke skulle vilseleda allmänheten med avseende på beskaffenheten hos de varor eller tjänster som märket avser. Det föreligger därmed, som Patentverket också funnit, inte något hinder mot registrering av Steninge Slotts märke av det skälet att märket är vilseledande, på det sätt som Gyllenstiernska släktföreningen samt MS och PG anfört.

Stridande mot lag (14 § 1 st. 3 VmL)

Lika med Patentverket finner Patentbesvärsrätten att Kungl Maj:ts förordning av den 10 augusti 1762 emot adelig skölds eller öppen hjälms brukande av ofrälse män inte kan anses tillämplig med avseende på registrering av varumärken, på det sätt som Gyllenstiernska släktföreningen och medparter gjort gällande. Inte heller föreligger, enligt Patentbesvärsrättens mening, hinder mot registrering av det skälet att en användning av Steninge Slotts varumärke är vilseledande med avseende på bolagets kännetecken m.m. enligt 6 § andra stycket 4 och 5 marknadsföringslagen, så som MS och PG invänt.

Ägnat uppfattas som släktnamn (14 § 1 st. 4 VmL)

Väl skulle, enligt Patentbesvärsrättens mening, ett vapen undantagsvis kunna vara ägnat att uppfattas som annans släktnamn. Men det skulle enligt rättens uppfattning fordra att vapnet var allmänt känt som en viss släkts vapen. I målet har inte förebragts någon särskild utredning angående kännedomen om det Gyllenstiernska släktvapnet eller hur det uppfattas. Inte heller kan det förhållandet att vapnet finns avbildat i t.ex. Nationalencyklopedin, 1992, åttonde bandet s. 223, läggas till grund för någon slutsats vad gäller kännedomen om vapnet. Vid dessa förhållanden är inte visat att det Gyllenstiernska släktvapnet är allmänt känt. Något hinder mot registreringen av Steninge Slotts varumärke föreligger därmed inte av det skälet att det är ägnat att uppfattas som släktnamnet Gyllenstierna, så som Gyllenstiernska släktföreningen och medparter anfört.

Vilseledande angående kommersiellt ursprung (14 § 1 st. 6 VmL)

Det har i målet inte gjorts gällande att det Gyllenstiernska släktvapnet använts som varu- eller näringskänntecken för vissa varor eller tjänster eller för viss verksamhet. Än mindre har förebringats någon utredning angående användningen av släktvapnet som kommersiellt kännetecken. Det är därmed inte visat att det finns ett skydd för vapnet som varu- eller näringskännetecken. Hinder mot registreringen föreligger därmed inte heller av det skälet att omsättningskretsen skulle förväxla Steninge Slotts varumärke med släktvapnet och härigenom vilseledas med avseende på varornas eller tjänsternas kommersiella ursprung, på det sätt som Gyllenstiernska släktföreningen och medparter anfört.

På grund av det ovan anförda skall överklagandena i själva saken lämnas utan bifall.

Per Carlson Jeanette Bäckvall Stig Bragnum

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 4 (Formulär B)

EE Visa mer Visa mindre