Patentbesvärsrättens avgöranden

Register över Patentbesvärsrättens mål och avgöranden från 1989 till och med den 31 augusti 2016.
För äldre avgöranden, kontakta Stockholms tingsrätts arkiv.

Tillbaka

Patentbesvärsrätten

Mål

Målnr: 04-052

Beslutsdatum: 2008-12-30

Lagakraft: 2011-03-01

Målet gäller: Patent på "Anordning vid ett mobiltelefonsystem"

Ink datum: 2004-03-12

Reg datum: -

Överklagat: 2009-03-02

PRV:s nummer: 0002743-3

PRV beslutsdag: 2004-02-06

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: 1668-09

Beslut: Ej prövningstillstånd

Klass: H04Q7/32, H04M11/04

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Karaktäristisk signal; Larmcentral; Frånvaro av signal

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: övrigt

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Multicom Security AB

Ombud: Kurt Lautmanns Patentbyrå AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: En anordning vid ett mobiltelefonsystem ansågs inte skilja sig väsentligen från känd teknik. Enligt uppfinningen sänder en eller flera mobiltelefoner kontinuerligt en för respektive mobiltelefon karaktäristisk signal som mottages av mobiltelefonsystemets central och överförs via en överföringsanordning till ett valfritt kommunikationssystem såsom ett Internetsystem. I det valfria kommunikationssytemet tillföres signalen exempelvis en larmcentral som omedelbart får larm vid frånvaro av signal.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLT YRKANDE

Fält Communications AB ansökte den 21 juli 2000 om patent på en uppfinning avseende ”Anordning vid ett mobiltelefonsystem”. Under tiden för handläggningen i Patentverket överläts patentansökningen på Multicom Security AB. Patentverket avslog ansökningen och fann i det överklagade beslutet att den i patentkraven angivna uppfinningen inte skiljde sig väsentligen från känd teknik med hänvisning till följande dokument.

A, US 5 416 468, A

B, EP 0 679 041, A2

C, US 5 479 482, A

Den föreliggande uppfinningen

I den till ifrågavarande patentansökning hörande beskrivningen anges följande om uppfinningens bakgrund och ändamål.

Föreliggande uppfinning hänför sig till ett mobiltelefonsystem, som kan vara av vilket godtyckligt slag som helst. Ett sådant system är t.ex. GSM. En mobiltelefon kan t.ex. vara användbar vid en värdetransport eller vid en annan transport eller annan situation där fara kan uppstå. Vid en sådan situation kan en förövare mycket väl blockera utsända signaler från mobiltelefonen och därmed blir mobiltelefoninnehavaren totalt isolerad. Detta är en stor nackdel.

Föreliggande uppfinning har till ändamål att råda bot på den ovan nämnda situationen där en mobiltelefon kan blockeras.

Yrkande

I Patentbesvärsrätten har sökanden vidhållit patentansökningen med nya patentkrav inkomna den 8 oktober 2008.

Uppfinningen definieras på följande sätt i det åberopade självständiga patentkravet 1.

Anordning vid ett mobiltelefonsystem för att överföra den kontinuerligt utsända signalen till, ett valfritt kommunikationssystem t.ex Internet, från en eller flera mobiltelefoner eller annan enhet med liknande egenskaper, kännetecknad därav,

att en eller flera av mobiltelefonerna kontinuerligt sänder en för respektive mobiltelefon karaktäristisk signal vare sig mobiltelefonen används eller inte, en för respektive mobilterminal karakteristisk signal såsom en USSD-signal, den nämnda kontinuerliga signal i en mobiltelefon eller annan enhet mottages av mobiltelefonsystemets central av utrustning placerad eller inbyggd i denna central, att nämnda kontinuerliga signal kan innehålla data om innehavare av mobiltelefonen att en överföringsanordning till ett valfritt kommunikationssystem såsom ett Internetsystem, är applicerad mellan mobiltelefonsystemets central och i det valfria kommunikationssytemet tillföres signalen exempelvis en larmcentral som omedelbart får larm vid frånvaro av signal.

Känd teknik

Genom dokument A är det känt ett system för övervakning av personer eller objekt. Varje person eller objekt har utrustats med en personlig sändarenhet (PTU) som kan vidarebefordra uppgifter om tillståndet för den övervakade personen eller objektet. Ett sådant tillstånd kan vara ett tillstånd som leder till att larm utlöses. Ett av de tillstånd som kan medföra att larm utlöses är att samband mellan en sändarenhet och systemet saknas. Ett annat tillstånd är att någon manipulerat en sändarenhet eller att en larmknapp aktiverats. De av sändarenheterna utsända signalerna tas emot i en nod och kan via ett kommunikationssystem vidarebefordras till en central. Varje sändarenhet sänder repetitivt ut en unik kod enligt ett förutbestämt schema vilken mottas i noden. Vid avsaknad av sådan kod indikeras att samband saknas och larm kan utlösas.

I dokument B visas ett nödanropssystem innefattande en mobilterminal som är försedd med en larmknapp. När denna knapp trycks in kopplas terminalen upp till en central och en i ett minne i terminalen lagrad text översänds till centralen. Uppgift om terminalens position kan också översändas. Positionen bestäms i terminalen t.ex med en GPS-enhet.

Genom dokument C är det känt en mobilterminal som överför information om dess position vid ett nödsamtal. Positionen bestäms med en GPS-anordning.

Grunder

Som grund för sin talan har patentsökanden hållit fast vid att uppfinningen definierad i patentkraven har nyhet och uppfinningshöjd.

Utveckling av talan

Till utveckling av sin talan har patentsökanden i Patentbesvärsrätten framhållit i huvudsak följande till stöd för uppfinningens patenterbarhet.

I det aktuella fallet är det av vikt att ha kännedom om hur övervakningsbranschen är organiserad och därmed förstå hur en fackman inom området tänker och agerar. Uppbyggnaden av branschen påverkar hur företag och uppfinnare ser på saker och ting och kan i vissa fall begränsa deras synfält samt vilka metoder de väljer för att lösa problem. Det är även väsentligt i synen på hur och varför uppfinningarna uppkommer och vad de har för uppgift/problem att lösa.

Övervakningsbranschen är segmenterad och består av olika aktörer som agerar inom olika områden. I huvudsak kan man dela in branschen i tre huvudområden;

1. Lokala larmanläggningar

2. Transmission av larm från 1 till 3

3. Centrala larmstationer

(se exempelvis branschstandard EN 50136-1-1:1998 som anger riktlinjer för vilka villkor transmission av larm ska uppfylla)

Transmission av larm från 1 till 3, kan exempelvis innebära att när man erhållit en larmhändelse i den lokala larmanläggningen, exempelvis genom att en brandvarnare tjuter, kontaktar man den centrala larmstationen och larmar, exempelvis genom att ringa brandkåren. I det nämnda exemplet är den lokala larmanläggningen bostaden med brandlarmet, transmissionen av larm är telefonen i bostaden, personen som ringer samt telesystemet, den centrala larmstationen är brandkåren som tar hand om larmet. - Ett företag verkar normalt inom ett av dess segment och en fackman på området är likaledes inriktad på något av dem, även om han har utökad kännedom om de andra. Det är också så att de olika områdena resulterar i olika problem och därmed olika lösningar, som kan tyckas likna varandra men där kärnproblemen är olika och som då leder till andra val i lösningen av problemen.

I dokument A beskrivs i larmsammanhang en lokal larmanläggning. Det handlar om att inom ett begränsat område övervaka en rad objekt. När själva larmet är detekterat övergår man till steg 2 dvs. transmission av larm till en central larmanläggning. I denna uppfinning sker det genom att man med en mobiltelefon i den lokala larmanläggningen ringer upp den centrala anläggningen. Vi har således i detta fall en situation på det

lokala planet som uppvisar viss likhet med Multicoms lösning, men det är vitt skilda problem och lösningarna blir olika. Problemet i dokument A är att övervaka rörliga objekt inom ett begränsat område, såsom dagisungar eller fångar. Lösningen består i en lokal övervakningscentral som övervakar dessa objekt på plats och om man då erhåller en larmhändelse, som man behöver assistans utifrån med, får man kontakta en central larmstation med en godtycklig metod i transmissionsledet. Exempelvis genom att ringa in larmet med antingen en fast eller mobil telefon, men även Multicoms lösning skulle kunna användas i samband med denna uppfinning och då höja säkerheten ytterligare.

Multicoms ansökan behandlar området 2, dvs. transmission av larm från en lokal larmanläggning till en central larmstation. Det sinnrika med Multicoms uppfinning är att en övervakningsfunktion av larmsändandet är tillagt. Det vill säga att det Multicoms uppfinning gör är att säkerställa att transmission av larm kan utföras och att man inte kan störa ut larm på denna nivå. Detta försvårar avsevärt möjligheterna att hindra ett larm att sändas mellan den lokala larmanläggningen och centrala larmstationer. Hur larm i övrigt detekteras inom den lokala larmanläggningen är godtyckligt för Multicoms uppfinning och den använder sig ej av en lokal övervakningscentral för denna uppgift. Kärnpunkten och problemet i Multicoms uppfinning är således att försvåra möjligheten att hindra en larmhändelse från att rapporteras till en central larmstation.

Vidare så anses i avslagsbeslutet att fackmannen får anses inse nackdelarna med anläggningen i dokument A, men om så var fallet, varför gjorde man då denna begränsning som dokument A enligt avslaget innebar? Varför infördes övervakningen på lokal nivå? I dokument A anges tydligt begränsningen till ett litet område normalt under 0,3 km och man föreslår dessutom ett sätt att försöka öka området till 1-10 km, men då skulle betydligt högre sändarnivåer krävas med större och otympligare utrustning. Mobilsystem som sådana var inte okända för fackmännen bakom dokument A, men ändå har de gjort den begränsade uppfinningen som enligt avslagstexten dokument A innebär, istället för att skippa ett sådant mellanled.

Multicoms lösning kräver ingen otymplig mobil utrustning och är dessutom inte en begränsad till ett så litet område som även 1-10 km innebär.

Med anledning av ovanstående är det vår ståndpunkt att dokument A och Multicoms patentansökan är två helt skilda lösningar inom två skilda områden, lokal larmanläggning respektive transmission av larm. Vidare har det inte varit uppenbart för fackmannen att utifrån dokument A härleda Multicoms lösning. Det är alltid lätt att när man har facit i hand, utifrån det tycka att det vore uppenbart med en viss lösning på ett problem. Dock begår man då misstaget att från en serverad lösning läsa in egenskaper i den tidigare uppfinningen, som de då inte ens hade tänkt på och den tidigare uppfinningen får då ett orimligt stort skydd som sträcker sig långt längre än vad de tidigare uppfinnarna då anade.

Dokument B behandlar en mobiltelefon försedd med en knapp för nödanrop. När man trycker på denna knapp kontaktas en central anläggning som mottager ett nödanrop. Centralanläggningen erhåller positionsdata. Det är inget annat än ett inbyggt snabbnummer till SOS, eller liknande.

Den använder aktiv uppringning och det är precis det som Multicoms uppfinning vill råda bot på. Se exempelvis första stycket i beskrivningen "En mobiltelefon kan t.ex. vara användbar vid en värdetransport eller vid annan transport eller annan situation där fara kan uppstå. Vid en sådan situation kan en förövare mycket väl blockera utsända signaler från mobiltelefonen och därmed blir mobiltelefoninnehavaren totalt isolerad."

Dokument C beskriver en mobiltelefon med en inbyggd GPS-enhet som när man ringer in ett larm för över en positionsangivelse till den centrala larmstationen. Denna uppfinning använder sig av aktiv uppringning, vilket är precis det problem som Multicom vill lösa. Vidare har det den nackdelen att när man stör ut mobiltelefonen och larm därmed inte når den centrala larmstationen, resulterar det i att positionen likaledes inte når den centrala larmstationen. Dvs även om man långt efter det att störningen och brottet har skett, börjar misstänka att något inte står rätt till där mobilterminalen är, har man ingen kunskap om dess position. I Multicoms ansökan går larmet även vid utstörning och dessutom finns då senast angivna position att tillgå eftersom mobilterminalen i denna uppfinning har skickat uppdaterade positionsangivelser.

Beträffande dokument A har patentsökanden ytterligare anfört följande.

Dokument A (spalt 3, rad 5-15)

Kontrollanläggningen tillhör ett "hemma-område" som övervakas. I fallet då fångar övervakas är det naturligt att fängelse-byggnaden innehåller kontrollanläggningen. Men kontrollanläggningen kan göras portabel. Man kan tänka sig det behovet om "fångarna" ska spela fotboll t.ex och denna motionsanläggning finns längre ifrån än sändarna klarar, d.v.s några hundra meter.

[Patentansökningen] beskriver i första hand övervakning av en värdetransport som hela tiden är i rörelse och saknar "hemma-område".

Dokument A (Spalt 3, rad 27-40)

Sändarna kan ha samma kanal men olika grupper av övervakande kan ges olika kanaler, men fältnoden 18 detekterar och åtskiljer dessa. Räckvidd typiskt 50 till 100 meter i vart fall mindre än 300 meter. Om längre räckvidd krävs kan sändarna utrustas med större batterikapacitet men nackdelarna blir då större och tyngre enheter.

Av ovan beskrivning tolkar en fackman att det rör sig om små sändare byggda för detta ändamål men nyttjande av frekvensband med olika kanaler som är upplåtna av landets telestyrelse för olika ändamål. Kodningen är gjord för mottagning av respektive sändares unika identitet på ett icke standardmässigt sätt.

[Patentansökningen] beskriver ett mobiltelefonsystem av hög standardiseringsnivå vad gäller kommunikationsgränssnittet.

Dokument A (Spalt 4 rad 5)

Länkstationen= Reapetern 14 kan förses med GPS.

Av ovan beskrivning ges för handen att det kan finnas behov att förse länkstationen med GPS, vilket kan förstås om utrustningen används för

övervakning av t.ex brandpersonal som åkt iväg på ett uppdrag med bristfällig plats-information.

[Patentansökningen] beskriver hur väsentligt det är att spåra en värdetransport med hjälp av lägesbeskrivning via GPS-system och den viktigaste informationen kan vara då denna positionsangivelse försvinner. Där hände det något med värdetransporten.

Dokument A (Spalt 4 rad 17)

Länkstationen kan utelämnas och fältnoden 14 kommunicerar då direkt med kontrollanläggningen via fast -eller mobilt telefonsystem eller via radiolänk.

[Patentansökningen] skiljer sig markant då den viktigaste informationen kan utgöras av just lägesbeskrivningen. Enligt beskrivning ovan beskrivs att hela länkstationen som "kan" innehålla positionsbestämning är utlämnad.

En fackmannamässig bedömning kan göras ur 3 aspekter:

1. Uppfinnarnas tänkta användning ligger helt skiljda från varandra.

a. A: anger övervakning av ett mycket litet område, inom en radie av max 300 meter.

b. [Patentansökningen]: anger en övervakning av främst ett fordon med en värdetransport där man enkelt ser transporter över långa sträcker.

2. Uppfinnarnas val av tekniska lösningar har mycket begränsad likhet varför en fackman ej kan se att de ligger nära till hands.

3. Vi kan inte idag, ca 10 år senare, med vår teknikkunskap om mobila system applicera att det var självklart att de i början av -90 talet då A: kom till säga att det låg nära till hands för en fackman att säga att man skulle nyttja det synsätt, den tekniska lösning, som [Patentansökningen] beskriver.

__________

I målet har hållits muntlig förhandling.

DOMSKÄL

Utgångspunkten för föreliggande uppfinning måste anses vara ordinära mobiltelefoner i ett mobiltelefonsystem där problemet är att man vill veta att mobiltelefonerna kan kommunicera med systemet samt användas för samtal och inte är blockerade, utstörda eller på annat sätt inte kan kommunicera med systemet.

Att kommunikation kan ske mellan ett mobiltelefonsystem och ett valfritt kommunikationssystem och att härvid signaler övergår till

ett sådant kommunikationssystem i en central i mobiltelefonsystemet är en självklarhet för fackmannen.

Det är även självklart för fackmannen, som önskar övervaka en mobiltelefon för att kontrollera att den kan användas för samtal såsom nöd- eller larmsamtal, att kontrollera att den har förbindelse med mobiltelefonsystemet.

Det är vidare uppenbart att den i dokument A beskrivna funktionen med återkommande meddelanden från en personlig sändarenhet med en speciell kod utgör en kontroll av att sändarenheten har förbindelse med systemet så att den kan användas för överföring av andra larmmeddelanden.

Den aktuelle fackmannen har goda kunskaper inom radiokommunikationsområdet såväl vad gäller signaler och signalförhållanden som mobiltelefonsystemets uppbyggnad både på cellnivå och vad gäller det totala systemet.

Fackmannen som söker lösa det uppställda problemet och tar del av dokument A inser omedelbart att ett sätt att kontrollera att mobiltelefoner i mobiltelefonsystemet kan användas till samtal är att låta telefonerna sända ett särskilt meddelande som tas upp av systemet och utgör en bekräftelse på att telefonen är i stånd att kommunicera genom vanliga samtal samt att vid utevaro av sådant meddelande låta larm utlösas.

Det får därför anses vara närliggande för fackmannen, som med utgångspunkt i ett mobiltelefonsystem med ordinära mobiltelefoner söker lösa ovannämnda problem, att anordna så att de övervakade mobiltelefonerna sänder en för respektive mobiltelefon karaktäristisk signal som tas emot av mobiltelefonsystemets central och anordna en överföringsanordning till ett valfritt kommunikationssystem samt tillföra signalen till en larmcentral som omedelbart får larm

vid frånvaro av signal och härvid komma fram till en anordning enligt patentkravet 1.

Vad som anges i patentkravet 1 skiljer sig därför inte väsentligen från känd teknik.

Vid angivna förhållande och då vad sökanden i övrigt anfört i överklagandet inte föranleder annat kan överklagandet inte bifallas.

Per Carlson Stefan Svahn Håkan Sandh

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

LC Visa mer Visa mindre