Domstols Målregister

Målet gäller: Upphävande av patent på distributionsenhet.

Ink datum: 2004-05-12

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 9900228-9

PRV beslutsdag: 2004-03-10

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: -

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd

Tekniska sökord: Telekommunikationssystem; Strömförsörjning; Strömbegränsning

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Plantron AB

Ombud: Zacco Sweden AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: Emerson Energy Systems AB

Ombud: Albihns Stockholm AB

Fler Motparter: -

Referat: Patentbesvärsrätten har funnit att en distributionsenhet för förbrukare vid telekommunikationssystem inte har erforderlig uppfinningshöjd. Enheten innefattar en av en kontrollenhet styrd transistor för inkoppling av och begränsning av strömmen till förbrukare samt för bortkoppling av förbrukaren vid kortslutning eller överström.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLDA YRKANDEN

Plantron AB ansökte den 26 januari 1999 om patent på ”Distributionsenhet”. Bolaget beviljades patent den 6 augusti 2002. Emerson Energy Systems AB framställde den 6 maj 2003 invändning mot patentet med yrkande om att det skulle upphävas. Sedan Plantron yrkat att patentet skulle upprätthållas i ändrad lydelse upphävde Patentverket genom det överklagade beslutet patentet den 10 mars 2004. Patentverket fann i sitt beslut att uppfinningen såsom den definierats i patentkraven enligt såväl ett primärt som ett subsidiärt yrkande, inkomna den 12 september 2003, inte skiljde sig väsentligen från känd teknik.

Uppfinningen

Av patentansökningens beskrivning framgår bl.a. följande om uppfinningens bakgrund och ändamål.

Uppfinning hänför sig till en distributionsenhet för förbrukare vid telekommunikationssystem. Strömförsörjningssystem för telekommunikationsanläggningar består av likriktare som omvandlar växelström till likström, batterier för avbrottsfri kraftförsörjning vid strömavbrott, en distributionsenhet för anslutning av förbrukare till strömförsörjningen och en batterisäkringsenhet för anslutning av batterierna.

Enligt teknikens ståndpunkt innefattar distributionsenheten följande komponenter:

ett gemensamt relä för bortbrytning av lasten

för varje utgång ett seriemotstånd i form av motståndsband eller motståndstråd

för varje utgång en elektromagnetisk säkringsbrytare.

Reläet används då man vill bryta bort lasten av någon av följande anledningar:

skydda batterierna mot djupurladdning vid batteridrift

förlänga tiden med batteridrift genom att bryta bort förbrukare som inte är absolut nödvändiga

skydda lasten om systemspänningen överstiger 60 V.

Seriemotståndet används för att begränsa kortslutningsströmmen och därmed minska spänningsfallet i systemet. Begränsning av kortslutningsströmmen är nödvändigt för att säkerställa att en kortslutning vid en utgång inte påverkar den gemensamma systemspänningen så att spänningen vid de andra utgångarna sjunker kraftigt.

Systemet blir skrymmande då de ingående komponenterna; säkringsbrytare, motståndsband och relä/kontaktor, är stora. Lösningen medför också en komplicerad montering som kräver många manuella moment. Detta tillsammans med höga materialkostnader ger i sin tur höga tillverkningskostnader.

Föreliggande uppfinning avser att lösa de ovan nämnda problemen. Syftet är att tillhandahålla en distributionsenhet för telekommunikationssystem som ger en kompakt och tillförlitlig systemlösning. Konstruktionen medger automatiserad tillverkning vilket gör den enkel och billig att tillverka.

Uppfinningen tillhandahåller en distributionsenhet innefattande en elektronisk lösning med samma funktionalitet som den enligt teknikens ståndpunkt. Den principiella lösningen innefattar en transistor, t.ex. en MOSFET av N-kanaltyp eller en bipolär transistor, vilken styrs av en kontrollenhet och som används för att koppla till och ifrån förbrukaren samt även för att begränsa kortslutningsströmmen. För att även manuellt kunna stänga av lasten används någon form av switch, såsom en tryckknapp, vippströmbrytare eller membrantangent, som kan avläsas av kontrollenheten.

Yrkanden

Patenthavaren har i Patentbesvärsrätten vidhållit sitt yrkande att patentet skall upprätthållas i ändrad lydelse i första hand med patentkrav 1-6 benämnda primärt yrkande och i andra hand med patentkrav 1-4 benämnda subsidiärt yrkande, båda patentkravsuppsättningarna inkomna den 12 september 2003.

Uppfinningen definieras i det självständiga patentkravet 1 enligt förstahandsyrkandet på följande sätt.

Distributionsenhet (1) för förbrukare vid telekommunikationssystem innefattande medel för strömförsörjning från växelspänningsnät samt för likriktning därav samt batterier för avbrottsfri kraftförsörjning vid strömavbrott, kännetecknad av att enheten innefattar i vardera förbrukningsgrenen (3):

- en transistor (7) styrd av en kontrollenhet (6) för inkoppling av förbrukare, begränsning av strömmen samt frånkoppling av förbrukare vid överskridande av ett visst strömvärde, varvid kontrollenheten mäter strömmen till förbrukaren och spänningsfallet över transistorn där transistorn styrs så att en fördefinierad strömgräns inte kan överskridas, samt att vid kortslutning transistorn styrs så att förbrukaren bryts bort efter en tid som är bestämd av storleken på kortslutningsströmmen och transistorns maximalt tillåtna förlusteffekt,

- en switch (8) vilken kan avläsas av kontrollenheten (6) för manuell frånkoppling av förbrukare.

Enligt andrahandsyrkandet definieras uppfinningen i patentkravet 1 på följande sätt.

Distributionsenhet (1) för förbrukare vid telekommunikationssystem innefattande medel för strömförsörjning från växelspänningsnät samt för likriktning därav samt batterier för avbrottsfri kraftförsörjning vid strömavbrott, kännetecknad av att enheten innefattar i vardera förbrukningsgrenen (3):

- en MOSFET-transistor (7) styrd av en mikrokontroller (6) för inkoppling av förbrukare, begränsning av strömmen samt frånkoppling av förbrukare vid överskridande av ett visst strömvärde, varvid mikrokontrollern mäter strömmen till förbrukaren och spänningsfallet över transistorn där transistorn styrs så att en fördefinierad strömgräns inte kan överskridas, samt att vid kortslutning transistorn styrs så att förbrukaren bryts bort efter en tid som är bestämd av storleken på kortslutningsströmmen och transistorns maximalt tillåtna förlusteffekt,

- en switch (8) vilken kan avläsas av kontrollenheten (6) för manuell frånkoppling av förbrukare.

Invändaren har bestritt ändring.

Grunder

Patenthavaren har till grund för sitt yrkandet hållit fast vid att uppfinningen skiljer sig väsentligen från den kända tekniken.

Invändaren har till grund för bestridandet hållit fast vid att uppfinningen saknar nyhet alternativt uppfinningshöjd i förhållande till känd teknik.

Utveckling av talan

Patenthavaren har i Patentbesvärsrätten i huvudsak anfört följande.

Invändaren anför dokument D1 - D10 där en brytning av en felström åstadkommes via transistorer till en parallellkrets med strömbegränsningsmotstånd. Patentet har dock som ett ändamål att eliminera strömbegränsande motstånd. Dokumenten D1 - D10 uppvisar endast teknikens ståndpunkt för en distributionsenhet för förbrukare vid telekommunikationssystem i form av avledning av strömmar i parallellkretsar.

Invändaren anför de ytterligare dokumenten D11 - D15, vilka inte visar teknikens ståndpunkt inom teknikområdet för säkringar i telekommunikationsdistributionsenheter, utan behandlar elektroniska säkringar för bilelektronik. En fackman inom telekommunikationsdistributionsenheter erhåller inte någon ledning inom bilelektronik för att lösa problem hänförda till distributionsenheter för telekommunikation, eftersom det råder helt andra förhållanden, med exempelvis kapacitiva laster, t.ex. 10000 µF, inom telekommunikation, vilket ger upphov till stora strömspikar eller verkar som kortslutningar mm.

I Patentverkets beslut om upphävande av patentet anses D11 utgöra närmast liggande teknik, men D11 behandlar bilelektronik, dvs. ett annat teknikområde med helt andra problem vad avser säkringar. Vidare anför Patentverket ytterligare ett dokument D14 från teknikområdet bilelektronik, varvid dessa dokument kombineras för att patentet, som det uttrycks, inte väsentligen kan skilja sig från vad som är tidigare känt. I beslutet anges inte anledningen till varför så är fallet, utan det konstateras att det för en fackman inom föreliggande patents teknikområde endast krävs att fackmannen studerar bilelektronik och med anpassning utan innovativ verksamhet överför tekniken från bilelektronik till telekommunikation.

D11 och D14 för sig eller i kombination visar på lösningar som inte kan hänföras till telekommunikationssystem. Därför anser vi att Patentverket i sitt beslut har utfört en ex post facto bedömning. Dessutom borde normalt det närmast liggande dokumentet D11 kombineras med dokument D14 via ett s.k. "problem-solution" resonemang, vilket som nämnts ovan inte är fallet när det i Patentverkets beslut endast konstateras att uppfinningen enligt patentet inte väsentligen skiljer sig från vad som är tidigare känt samt att D11 och D14 tillhör ett helt annat teknikområde.

Invändaren har i Patentbesvärsrätten anfört i huvudsak följande.

I besvärsinlagan förefaller patenthavaren försöka att ändra fokus för patentet från det som kan utläsas ur patentskriften. Patenthavaren verkar vilja hävda att uppfinningens uppbyggnad och funktion skiljer sig från vad som framgår av patentet. Patentet måste dock bedömas på egna meriter, dvs. utifrån vad som kan utläsas ur patentskriften. Fackmannen kan inte utläsa ur patentskriften att patentets syfte är att eliminera strömbegränsande motstånd.

Dokumenten D11 – D15 beskriver tillsammans ett system som förtar nyheten av patentkrav 1. Såsom framgår av Patentverkets beslut, uppvisar systemet alla patentkravets särdrag. Det är därtill lämpat för användning i ett telekommunikationssystem.

Som argument mot detta gör patenthavaren gällande att de speciella villkor som finns i telekommunikationssystem måste uppfyllas, t.ex. kapacitiva laster på upp till 10000 µF.

Det i D11 – D15 beskrivna systemet uppfyller dessa villkor. I D11, s. 14, beskrivs hur distributionsenheten matar en halogenlampa, vilket ger en kraftig strömspik. Strömspiken kan liknas med den kapacitiva uppladdningen som sker i ett telekommunikationssystem.

De ovan nämnda villkoren finns omtalade i patentet, men utan att fackmannen ges någon ledning om hur komponenter och styrning kan utformas för att uppfylla dem (s. 3, rad 16-18). Uppenbarligen tycker alltså även patenthavaren att sådan anpassning är något som fackmannen själv kan utföra. En sådan modifiering, om den ens behövs i det i D11 – D15 beskrivna systemet, ligger inom ramen för vad som kan förväntas av en fackman.

DOMSKÄL

Det av Patentverket anförda dokumentet SE 448 333 beskriver en elektronisk säkring som ingår i ett distributionssystem för likström, speciellt för telefonstationer. Den elektroniska säkringen innefattar en effektkrets för styrning av strömmen till lasten. I en utföringsform, se sid. 4 rad 8-29, innehåller effektkretsen en transistor som bildar en styrbar strömväg för lastströmmen. Vid kortslutning eller överström större än en nominell strömstyrka övergår effektkretsen till konstantströmreglering och begränsar därmed kortslutningsströmmen. Efter en viss tidsfördröjning bryter effektkretsen strömmen till lasten om felet kvarstår. Fördröjningsförloppet förhindrar att säkringen löses ut vid inkoppling av en kapacitiv last. Säkringen kan också styras att bryta strömmen till lasten genom en yttre signal.

Förstahandsyrkandet

Av i målet anförd känd teknik får, för bedömning av uppfinningshöjd, SE 448 333 anses ange den kända teknik som kommer uppfinningen närmast. Uppfinningen, såsom den definieras i patentkravet 1 enligt förstahandsyrkandet, skiljer sig från denna teknik genom att även spänningsfallet över transistorn mätes samt genom att tidsfördröjningen bestäms av storleken på kortslutningsströmmen och transistorns maximalt tillåtna förlusteffekt.

Det i målet anförda dokumentet D11 beskriver ”smarta” halvledarströmställare som innefattar skyddsfunktioner för såväl själva strömställaren som den tillkopplade lasten med anslutningskablar. Strömställarna kan styras till att begränsa lastströmmen till ett visst värde, att koppla bort lasten vid överskridande av visst strömvärde eller visst spänningsfall över transistorn samt att koppla bort lasten efter viss tidsfördröjning i beroende av storleken på strömmen och maximalt tillåten temperatur hos transistorn. Strömställarna kan uppenbarligen slås till och från via en yttre omkopplare.

Fackmannen som utgående från den närmast liggande kända tekniken söker efter alternativa lösningar för anslutning och säkring av telekommunikationsutrustning finner i D11 känd teknik för anslutning och säkring av elektrisk utrustning i fordon. Patenthavaren har hävdat att fackmannen inom telekommunikation inte kan hämta ledning från bilelektronik för att lösa problem hänförda till distributionsenheter för telekommunikation eftersom där råder helt andra förhållanden. Av patentet framgår som speciellt krav enbart att distributionsenheten skall klara inkoppling av en stor kapacitiv last. Någon vägledning om dimensioneringen av ingående komponenter ges dock inte utan överlåts på fackmannen. Fackmannen får anses vara väl förtrogen med de krav som ställs beträffande strömstyrkor, spänningsnivåer, kapacitiva laster etc. på distributionsenheter av ifrågavarande slag. Dessa krav är inte så skilda från vad som gäller vid fordon att en anpassning av den från D11 kända tekniken till ifrågavarande teknikområde skulle falla utanför ramen för vad som kan förväntas av fackmannen. Då även problemställningen, anslutning och säkring av elektrisk utrustning är lika, får en kombination av vad som är känt från de båda dokumenten SE 448 333 och D11 anses vara närliggande för fackmannen.

I D11 anges inte explicit att tidsfördröjningen med vilken en last kopplas bort vid kortslutning är beroende av maximalt tillåten förlusteffekt hos transistorn. Det är dock uppenbart att fördröjningen beror på förlusteffekten hos transistorn både i det fall då lasten bryts bort med hänsyn till transistorns uppvärmning och i det fall då en mycket hög kortslutningsström ger upphov till att spänningsfallet över transistorn överstiger ett visst värde, se sid. 6 rad 1-11. Av patentets beskrivning framgår inte att uppfinningen i detta avseende skulle avvika från den kända tekniken. En kombination av den närmaste tekniken med vad som är känt genom D11 leder således till en distributionsenhet vars utformning och egenskaper får anses överensstämma med uppfinningen såsom den definieras i patentkravet 1. Då som ovan sagts en sådan kombination får anses närliggande för fackmannen och då patenthavaren inte heller påvisat att någon oväntad teknisk effekt uppnåtts kan uppfinningen enligt patentkravet 1 inte anses ha erforderlig uppfinningshöjd.

Andrahandsyrkandet

I patentkravet 1 enligt andrahandsyrkandet har transistorn preciserats till att vara en MOSFET-transistor och kontrollenheten till att vara en mikrokontroller. Båda preciseringarna är dock tillämpningar av för fackmannen i sammanhanget väl känd teknik varför uppfinningen ej heller enligt detta patentkrav kan anses ha erforderlig uppfinningshöjd.

På grund av det anförda kan överklagandet inte bifallas.

Per Carlson Håkan Sandh Stefan Svahn

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

EE Visa mer Visa mindre