Domstols Målregister

Målet gäller: Patent på "Sätt och enhetslast för distribution av artiklar".

Ink datum: 2004-05-18

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 0201591-5

PRV beslutsdag: 2004-03-26

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: B65D19/40, B65G57/24

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd; Väsentlig skillnad

Tekniska sökord: Enhetslast; Lastlist

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Inter IKEA Systems B.V.

Ombud: Ström & Gulliksson AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Ett sätt att distribuera artiklar i pallad form från en leverantör av artiklarna har inte ansetts skilja sig väsentligen från känd teknik. – Enligt sättet placeras en eller flera artiklar på två eller flera, i och för sig kända, lastlister av återvinningsbar plast för att bilda en enhetslast innan enhetslasten transporteras vidare. Efter att lastlisterna använts mals dessa varefter det malda materialet transporteras till en lastlisttillverkare för framställning av nya lastlister.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLT YRKANDE

Inter IKEA Systems B.V. (Inter IKEA) ansökte den 28 maj 2002 om patent på ”A method and unit load for distributing articles”. Patent- och registreringsverket (Patentverket) avslog ansökningen med motiveringen att uppfinningen såsom den är beskriven i det självständiga patentkravet 1 av den 12 mars 2004 saknar uppfinningshöjd i förhållande till vad som är känt genom WO 0238471 A2 (D1).

Uppfinningen

Uppfinningen avser ett sätt att distribuera artiklar i pallad form från en leverantör av artiklarna. I patentansökningens beskrivning anges att det konventionella sättet att distribuera pallade artiklar är att utnyttja traditionella pallar, oftast träpallar med standardiserade dimensioner, på vilka artiklarna lastas och ofta fästs, exempelvis med band. Användningen av träpallar medför emellertid ett antal nackdelar såsom: att det är dyrt att hålla igång ett retursystem för träpallar; att mycket transportkapacitet utnyttjas för att transportera tomma träpallar, som är skrymmande och tunga; att kostnaderna ökar till följd av att en träpalls livslängd är kort; att transporteffektiviteten minskar på grund av att träpallar är tunga och skrymmande; att en hel del utrymme krävs för att lagra träpallar i distributionskedjan och att pallarnas standardstorlek inte är optimal för många artiklar och bärare, såsom containrar, godsvagnar, lastbilar och släpvagnar. Försök att minska nackdelarna med träpallar har gjorts genom att utnyttja en lastpall av korrugerad kartong vid distribution. En sådan lastpall kan ha mindre höjd och vikt än träpallen och är avsedd att kastas bort efter en användning. Vissa fördelar med avseende på pris och mångsidighet erhålls även, men en lastpall av denna typ representerar ändå inte en optimal lösning på problemet att skapa ett distributionssätt utan de nackdelar som träpallen är behäftad med.

I beskrivningen anges att huvudändamålet med uppfinningen är att skapa ett sätt att distribuera artiklar i pallad form från en leverantör av artiklarna och att det med uppfinningen erhålls ett mycket förbättrat distributionssätt där problemen med tidigare använda distributionssätt undviks.

Yrkande

Inter IKEA har vidhållit ansökningen med patentkrav inkomna den 21 februari 2007.

Uppfinningen definieras genom det självständiga patentkravet 1 på följande sätt:

Sätt att distribuera artiklar i pallad form från en leverantör (11) av artiklarna, varvid en eller flera artiklar placeras – hos leverantören – på två eller flera i och för sig kända lastlister (1) för att bilda en enhetslast, varvid varje list består av en av återvinningsbar plast framställd L-formad profil med utskott (3) för att uppstöda enhetslasten på ett visst avstånd över ett underlag och är belägen vid en nedre kant hos enhetslasten, och transportera enhetslasten på sina lastlister från leverantören (11), kännetecknad av att materialet i lastlisterna (1) efter användning mals före transport till en lastlisttillverkare (10) för återanvändning av materialet för nya lastlister.

Grunder

Inter IKEA har anfört att uppfinningen definierad i patentkravet 1 är ny och skiljer sig väsentligen från känd teknik.

Utveckling av talan

Inter IKEA har till utveckling av talan och som teknisk bakgrund anfört bl.a. följande. Det är en välkänd grundidé hos bolaget att transportera och sälja i platta paket förpackade produkter, som kunden själv får sätta ihop. Mycket av denna verksamhet bygger på logistik och det är en ständig strävan att effektivisera transportkedjan. Lastpallar, med standardiserade mått, har i nuvarande transportsystem utgjort grunden för systemet och samtidigt varit en begränsning för hur varor kan transporteras. Bland de nackdelar som ett sådant system har kan nämnas att lastpallarna är tunga, dyra och platskrävande samt att de inte medger optimal transport av den volym varor som önskas transporteras vilket medför en ekonomisk förlust. Med anledning av bl.a. dessa problem utvecklades en lastlist enligt D1 som är avsedd att ersätta lastpallen och anordnas vid nederkanten av en enhetslast.

Inter IKEA har även anfört följande.

D1 visar sökandens lastlist, på vilket sättet enligt uppfinningen är applicerat. --- Det specifikt nya vid sättet enligt uppfinningen är egentligen återvinningen av lastlisterna efter användningen.

Detta återvinningssteg skall ses i ljuset av vad som skulle betraktas som naturligt för en fackman på transportområdet. Fackmannen skulle - för att distribuera artiklar i pallad form - använda eller i varje fall i första hand tänka sig att använda konventionella lastpallar. Även mot bakgrund av nyligen tillägnad kunskap om lastlisten enligt D1, skulle han inte frigöra sig från tanken att pallen/lastlisten skall tas om hand och återföras in i transportkretsloppet.

Mot denna bakgrund ligger det inte nära till hands för fackmannen att direkt efter användningen placera de normalt återbrukbara lastlisterna i en kvarn eller liknande för att skapa mald plastråvara, som enkelt kan transporteras som sådan i bulk till en producent av nya lastlister eller vilken annan lämplig plastprodukt som helst.

Ett fungerande retursystem för använda lastlister skulle inte vara enkelt att bygga upp. Dels skulle man behöva införa en manuell sortering (eftersom lastlisterna trots allt i en del fall drabbas av transportskador och/eller blir slitna), dels måste lastlisterna förpackas på något vettigt och inte alltför volymkrävande sätt för retur, kanske via någon omlastning, till en leverantör.

Vi hävdar sålunda att man inte utan uppfinningsmässigt arbete skulle komma på att bygga upp ett distributionssystem på det i kravet 1 angivna sättet.

Övrigt

Muntlig förhandling har hållits.

DOMSKÄL

Genom D1 är tidigare känt en långsträckt, lastupptagande anordning (”loading member”) med ett i huvudsak L-format tvärsnitt. Den lastupptagande anordningen är avsedd att tillsammans med ytterligare en sådan anordning bära upp lasten, i form av en låda, genom att de placeras vid varsin motstående, nedre sidokant hos lasten. De lastupptagande anordningarna utgör härmed fötter åt lasten och hålls kvar vid lasten med hjälp av omslutande band eller någon form av paketeringsfilm (t.ex. krympfilm). Den lastupptagande anordningen, som kan vara tillverkad av polypropylen (PP), innefattar vidare ihåliga och i riktning från lasten utskjutande stödelement, vilka är avsedda att samverka med ett stödjande underlag, såsom ett lastbilsflak. Stödelementen har en viss höjd och är placerade på ett visst avstånd från varandra för att medge att gafflarna hos en gaffeltruck skall kunna komma emellan underlaget och den lastupptagande anordningen utan att den senare skadas.

Vid bedömning av i vad mån det patentsökta sättet definierat i patentkravet 1 skiljer sig från D1 får beaktas dels att det var allmänt känt för fackmannen innan ansökningsdagen att polypropylen (PP), även benämnt polypropen (PP), är en återvinningsbar termoplast och dels att lasten tillsammans med de lastupptagande anordningarna i D1 kan transporteras på lastbil, vilket följer av att lasten kan placeras på ett lastbilsflak.

Sättet som anges i patentkravet 1 skiljer sig enligt rättens mening från vad som är känt genom D1 på så sätt att materialet i lastlisterna efter användning mals före transport till en lastlisttillverkare för återanvändning av materialet för nya lastlister. I patentansökningens beskrivning anges på sid. 5, rad 29-31, att ”eftersom tillståndet för varje lastlist 1 inte kan garanteras, föredras det … att använda ett återvinningssystem för lastlisterna”. Genom att återvinna lastlisternas material för framställning av nya lastlister erhålls således att lastlisternas tillstånd (eller kvalitet) kan garanteras.

Fackmannen får därför, med utgångspunkt i D1, anses vara ställd inför problemet att åstadkomma ett sätt att distribuera artiklar där de i D1 kända lastupptagande organens tillstånd, eller kvalitet, kan garanteras. Fackmannen som söker en lösning på detta problem vet genom D1 att de lastupptagande anordningarna lätt kan skadas när de hanteras av en gaffeltruck. Innan ansökningsdagen var det därutöver allmänt känt att termoplaster lämpar sig väl för materialåtervinning, t.ex. genom malning. Det framstår med denna utgångspunkt som uppenbart för fackmannen att genom malning materialåtervinna de lastupptagande organen efter användning för att framställa nya sådana med fullgod kvalitet, varvid fackmannen således skulle komma fram till sättet enligt patentkravet 1.

De i patentkravet 1 angivna alternativen, att antalet artiklar kan vara fler än en och att fler lastlister än två kan användas, kan inte anses ange annat än för fackmannen uppenbara alternativ.

Med hänsyn till det som anförts ovan skiljer sig således sättet enligt patentkravet 1 inte väsentligen från känd teknik.

På grund av det anförda kan överklagandet inte bifallas.

Per Carlson Anders Brinkman Håkan Sandh

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

ak Visa mer Visa mindre