Domstols Målregister

Målet gäller: Patent på "Sätt att transportera enhetslaster".

Ink datum: 2004-05-18

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 0201592-3

PRV beslutsdag: 2004-03-26

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: B65G65/00, B65G69/02, B65D19/40

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd; Väsentlig skillnad

Tekniska sökord: Enhetslast; Lastlist

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Inter IKEA Systems B.V.

Ombud: Ström & Gulliksson AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Ett sätt att transportera enhetslaster på en yta med en viss längd och bredd har inte ansetts skilja sig väsentligen från känd teknik. – Enligt sättet, där varje enhetslast är placerad på två eller flera i och för sig kända lastlister, justeras enhetslasternas längder och bredder för att tillsammans motsvara en transportyta. Sättet medför att problem med låg fyllnadsgrad och skador på godset kan undvikas.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLT YRKANDE

Inter IKEA Systems B.V. (Inter IKEA) ansökte den 28 maj 2002 om patent på ”A method of transporting unit loads”. Patent- och registreringsverket (Patentverket) avslog ansökningen med motiveringen att uppfinningen enligt det självständiga patentkravet 1 av den 29 september 2003 saknar uppfinningshöjd i förhållande till EP 0462085 A2 (D1) och WO 0238471 A2 (D2) i kombination.

Uppfinningen

Uppfinningen avser ett sätt att transportera enhetslaster på en yta med en viss längd och bredd, t.ex. bottnen hos en standardiserad container. I patentansökningens beskrivning anges att enhetslaster vanligtvis transporteras på standardiserade träpallar eller liknande. Om enhetslasten har åtminstone en bottendimension som är mindre än den motsvarande dimensionen hos träpallen kommer pallen att bestämma den upptagna ytan i containern. Om enhetslasten å andra sidan har minst en bottendimension som är större än motsvarande dimension hos pallen uppträder andra problem. Resultatet av dessa omständigheter anges bli låg ”fyllnadsgrad”, dvs. ett mindre fördelaktigt utnyttjande av den tillgängliga ytan (och volymen) hos t.ex. en container. En annan nackdel är att det transporterade godset på grund av avstånden mellan angränsande enhetslaster kan få skador på grund av stötar och vibrationer under transport.

Uppfinningen syftar till att lösa problemen med låg ”fyllnadsgrad” och att skador uppstår på godset under transport.

Yrkande

Inter IKEA har vidhållit ansökningen med patentkrav inkomna den 21 februari 2007.

Uppfinningen definieras genom det självständiga patentkravet 1 på följande sätt:

Sätt att transportera enhetslaster (1) på en yta med en viss längd och bredd, vilken yta exempelvis är bottnen hos en standardiserad container eller ett lastutrymme hos en järnvägsgodsvagn, där varje enhetslast är placerad på två eller flera lastlister (5), varvid varje list består av en L-formad profil med utskott (7) för att uppstöda enhetslasten på ett visst avstånd över dess underlag och är anordnad vid en nederkant hos enhetslasten kännetecknat av att de resp längderna och bredderna hos enhetslasterna justeras för att tillsammans motsvara transportytan.

Grunder

Inter IKEA har anfört att uppfinningen definierad i patentkravet 1 är ny och skiljer sig väsentligen från känd teknik.

Utveckling av talan

Inter IKEA har till utveckling av talan anfört bl.a. följande.

Patentverkets avslagsbeslut är baserat på förment brist på uppfinningshöjd i förhållande till:

D1: EP 0 462 085

D2: WO 02/38471

Det råder inga delade meningar om vad D2 visar. D2 utgör den grundläggande ansökningen för sökandens lastlist, vilken redan tillverkats i miljontals exemplar och i ökande grad använts framför allt inom IKEA-gruppen. --- Den i uppfinningen utnyttjade lastlisten är alltså känd.

Det bestrids inte att Dl tar upp problemet med att få ett bättre utnyttjande av ett lastutrymme, men man kan knappast säga att "Dl beskriver en metod för att transportera enhetslaster" (understrykning tillagd). Snarare avser Dl en tämligen konventionell pallkonstruktion med egenheten att den har organ varmed den kan skjutas samman och samverka med andra likadana pallar.

I fig. 1 i Dl visas hur fyra "godsenheter" 10 (nämligen kylskåp), stående på (och fästa vid) var sin pall 11 av ovan angivet slag, hålls samman till en "combined load" med hjälp av ett spännband 13. Denna "combined load" kan sedan hanteras som en enhet tack vare att de separata pallarna griper i varandra och att spännbandet 13 håller samman "godsenheterna".

När spännbandet 13 avlägsnats, såsom visas i fig. 2, blir "godsenheterna" fria, och karaktären av "combined load" försvinner.

Enligt vår åsikt leder detta tankarna bort från vår uppfinning. Det är fråga om att placera varje godsenhet med av godset (exempelvis kylskåpet) bestämd storlek på en separat lastpall, vars enda egenhet egentligen är att dess storlek är anpassad efter godsets bottenyta men i övrigt är en konventionell pall.

Vår uppfinning går däremot ut på att med utnyttjande av en i och för sig känd lastlist åstadkomma anpassning till lastytans dimensioner (med därav följande fördelar m. a. p. ekonomi och sjunkande skaderisker) genom justering av enhetslasternas längder resp. bredder. I fallet med IKEA-produkter kan detta åstadkommas genom förpackning av de olika delarna för varje möbelenhet i wellpappkartonger med dimensioner (eller multiplar därav) anpassade efter lastytans storlek.

Det är sammanfattningsvis vår uppfattning att patentverket inte lyckats göra troligt att uppfinningen saknar uppfinningshöjd genom anförandet av EP 0 462 085 (Dl) tillsammans med WO 02/38471 (D2).

Övrigt

Muntlig förhandling har hållits.

DOMSKÄL

Av de i målet anförda nyhetshänvisningarna är det rättens mening att D2 visar sådan teknik som kommer uppfinningen närmast.

Genom D2 är tidigare känt en långsträckt, lastupptagande anordning (”loading member”) med ett i huvudsak L-format tvärsnitt. Den lastupptagande anordningen är avsedd att tillsammans med ytterligare en sådan anordning bära upp lasten, i form av en låda, genom att de placeras vid varsin motstående, nedre sidokant hos lasten. De lastupptagande anordningarna utgör härmed fötter åt lasten och hålls kvar vid lasten med hjälp av omslutande band eller någon form av paketeringsfilm (t.ex. krympfilm). Den lastupptagande anordningen, som kan vara tillverkad av polypropylen (PP), innefattar vidare ihåliga och i riktning från lasten utskjutande stödelement, vilka är avsedda att samverka med ett stödjande underlag, såsom ett lastbilsflak. Stödelementen har en viss höjd och är placerade på ett visst avstånd från varandra för att medge att gafflarna hos en gaffeltruck skall kunna komma emellan underlaget och den lastupptagande anordningen utan att den senare skadas.

Sättet enligt patentkravet 1 skiljer sig från vad som är känt genom D2 därigenom att de respektive längderna och bredderna hos enhetslasterna justeras för att tillsammans motsvara transportytan. En sådan justering av enhetslasternas längder och bredder medför dels ett fördelaktigt utnyttjande av lastutrymmet – dvs. god fyllnadsgrad erhålls – och dels att skador på det transporterade godset undviks.

Fackmannen får därför, med utgångspunkt i D2, anses vara ställd inför problemet att komma fram till ett sätt att transportera enhetslaster som medför dels att lastutrymmet utnyttjas fördelaktigt och dels att skador på godset undviks.

Patentbesvärsrätten delar Patentverkets bedömning att det måste vara en allmän strävan hos varje fackman på området att utnyttja ett lastutrymme så effektivt som möjligt. Enligt rättens mening är det härvid självklart för fackmannen, som är van vid lagerhantering, att ett lastutrymme kan utnyttjas och fyllas optimalt genom att välja godsenheter av olika storlekar för att fylla utrymmet. Fackmannen som är ställd inför det angivna problemet skulle därför direkt inse att det lastbilsflak som enhetslasterna i D2 är avsedda att transporteras på utnyttjas på effektivast möjliga sätt om de olika enhetslasternas dimensioner, längd och bredd, anpassas så att inga tomrum uppstår. I och med detta skulle fackmannen, med utgångspunkt i D2, komma fram till det i patentkravet 1 angivna sättet.

De i patentkravet 1 angivna alternativen att transportytan kan vara ytan i en container/järnvägsgodsvagn eller att fler lastlister än två kan användas kan inte anses ange annat än för fackmannen uppenbara alternativ.

Med hänsyn till det som anförts ovan skiljer sig således sättet enligt patentkravet 1 inte väsentligen från känd teknik.

På grund av det anförda kan överklagandet inte bifallas.

Per Carlson Anders Brinkman Håkan Sandh

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär A)

ak Visa mer Visa mindre