Domstols Målregister

Målet gäller: Patent på "System och förfarande för skapande av enhetslaster".

Ink datum: 2004-05-18

Reg datum: -

Överklagat: -

PRV:s nummer: 0201593-1

PRV beslutsdag: 2004-03-26

Överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen

Mål nr: -

Beslut: -

Klass: B65B 35/52

Juridiska sökord: Uppfinningshöjd; Väsentlig skillnad

Tekniska sökord: Enhetslast; Lastlist

Lagrum: 2 § patentlagen (1967:837)

Måltyp: patent

Utgång: avslag

Beslutskategori: intressant

Klagande

Klagandetyp: sökande

Namn: Inter IKEA Systems B.V.

Ombud: Ström & Gulliksson AB

Fler Klagande: -

Motpart

Namn: -

Ombud: -

Fler Motparter: -

Referat: Ett förfarande och ett system för att i två eller flera stationer bilda en enhetslast har inte ansetts skilja sig väsentligen från känd teknik. – Genom förfarandet och systemet samlas i en första station flera förpackningar in för att bilda enhetslasten och i en andra station förses enhetslasten med åtminstone två lastlister på dess motstående nedre kanter.

Referat fortsättning : -

Text: DOMSLUT

Patentbesvärsrätten bifaller inte överklagandet.

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN OCH FRAMSTÄLLDA YRKANDEN

Inter IKEA Systems B.V. (Inter IKEA) ansökte den 28 maj 2002 om patent på ”A system and method for creation of load units”. Patent- och registreringsverket (Patentverket) avslog ansökningen med motiveringen att uppfinningen enligt respektive självständigt patentkrav 1 och 5 av den 12 mars 2004 inte skiljer sig väsentligt från EP 0462085 A2 (D1) och WO 0238471 A2 (D2) i kombination.

Uppfinningen

Uppfinningen avser enligt patentkraven ett förfarande och ett system för att i två eller flera stationer bilda en enhetslast. I patentansökningens beskrivning, där begreppet ”enhetslast” motsvaras av termen ”lastenhet”, anges att EUR-pallar, tillverkade av trä och med olika form och storlek, ofta används som bas för olika lastenheter. Förutom att sådana pallar är tunga och kan vara besvärliga att hantera tar dessa upp en relativt stor plats vid lagring. Dessutom återanvänds EUR-pallarna normalt vilket betyder att de ofta sänds tillbaka utan att bära någon last. För att undvika nackdelarna vid tidigare använda system baserade på EUR-pallar, eller andra mindre pallformer, har två eller flera mindre, separata lastelement eller lastlister använts. När användningen av lastlister ökat har det uppstått ett behov av lämpliga system och förfaranden för skapande av separata lastenheter.

Uppfinningens ändamål är enligt beskrivningen att åstadkomma ett förfarande och ett system, för bildande av lastenheter, som dels är relativt enkelt att anpassa till olika situationer, både avseende automatiseringsnivå och formen och storleken för förpackningarna som bildar varje lastenhet, dels kan bildas, köras och underhållas till en rimlig kostnad och som dels kan fungera med olika transportanordningar.

Yrkanden

Inter IKEA har i första hand yrkat bifall till ansökningen med patentkrav inkomna den 5 juli 2004 (huvudyrkande).

Uppfinningen definieras i patentkraven 1 respektive 5 enligt huvudyrkandet på följande sätt:

1. Förfarande för att i två eller flera stationer (8-10) bilda en enhetslast (4), kännetecknat av att i en första station (8) samlas flera förpackningar (1) in och placeras för att bilda enhetslasten (4) och att enhetslasterna (4) bildade i den första stationen (8) förses med åtminstone två lastlister (2) på motstående nedre kanter av enhetslasten (4) i en andra station (9), där antalet lastlister (2) som används och deras placering baseras på storleken och formen för förpackningarna (1), som skall bilda enhetslasten (4).

5. System att använda vid ett förfarande enligt något av tidigare krav, innefattande två eller flera stationer (8-10) för att skapa enhetslaster (4), kännetecknat av att en station (8) har anordningar för att samla in flera förpackningar (1) och placera förpackningarna (1) för att bilda en önskad enhetslast (4) och att en station (9) har medel för att förse varje enhetslast (4) med två eller flera lastlister (2) på åtminstone två motsatta nedre kanter hos enhetslasten (4).

Inter IKEA har alternativt yrkat att ansökningen skall beviljas med patentkrav benämnda ”Alternativyrkande 1”, ”Alternativyrkande 2” respektive ”Alternativyrkande 3”, inkomna den 21 februari 2007, och att prövningen av de olika yrkandena skall ske i nämnd ordning, se bilaga 2-4.

I förhållande till de självständiga patentkraven 1 och 5 enligt huvudyrkandet har i motsvarande patentkrav 1 respektive 5 i Alternativyrkande 1 tillförts bestämningen att ”enhetslastens (4) bottenskikt har två eller flera förpackningar”, i Alternativyrkande 2 tillförts bestämningen att förpackningarna ”har olika storlek och form” och i Alternativyrkande 3 tillförts båda dessa bestämningar.

Grunder

Inter IKEA har anfört att uppfinningen definierad i patentkravet 1

respektive 5, enligt alla ovan angivna yrkanden, är ny och har uppfinningshöjd.

Utveckling av talan

Inter IKEA har till utveckling av talan och som teknisk bakgrund anfört bl.a. följande. Det är en välkänd grundidé hos bolaget att transportera och sälja i platta paket förpackade produkter, som kunden själv får sätta ihop. Mycket av denna verksamhet bygger på logistik och det är en ständig strävan att effektivisera transportkedjan. Lastpallar, med standardiserade mått, har i nuvarande transportsystem utgjort grunden för systemet och samtidigt varit en begränsning för hur varor kan transporteras. Bland de nackdelar som ett sådant system har kan nämnas att lastpallarna är tunga, dyra och platskrävande samt att de inte medger optimal transport av den volym varor som önskas transporteras vilket medför en ekonomisk förlust. Med anledning av bl.a. dessa problem utvecklades en lastlist enligt D1 som är avsedd att ersätta lastpallen och anordnas vid nederkanten av en enhetslast. Fackmannen på området får anses vara en person som jobbar med logistik och i lagerbyggnader.

Inter IKEA har även anfört bl.a. följande.

I patentverkets avslagsbeslut anger man att en fackman skulle tolka lådan 3 enligt WO 0238471 (Dl enligt avslagsbeslutet) som en symbol för en enhetslast. Man har dock inte lyckats visa att så är fallet. Det finns absolut ingenting i Dl som stöder detta påstående och patentverket anger inget annat stöd för sitt påstående. Vi kan därför ej dela åsikten att en fackman genom att studera Dl skulle tolka lådan som en symbol för en enhetslast bestående av flera förpackningar.

I D1 talas det inte på något ställe om att lastelementen skulle ersätta en traditionell lastpall, vilket är ett syfte med föreliggande uppfinning. Lastelementen anges endast som medel att förenkla hanteringen av en låda, genom att det skapas ett utrymme som ger plats för en gaffeltrucks gafflar. Lådan med lastelement ersätter således en fristående låda utan några ytterligare samverkande element. Om en fackman med stöd av Dl skulle hantera flera förpackningar eller lådor är det troligt att han skulle förse varje låda med lastelement, eftersom det inte finns något i Dl som ens antyder att lastelementen skulle kunna användas för enhetslaster bestående av flera förpackningar.

I den andra anförda skriften US 4,986,726 (D2 enligt avslagsbeslutet) finns det inte något angivet om att lastpallarna som tar emot de staplade plattorna från delningsmaskinen skulle kunna ersättas med något som liknar lastlister enligt föreliggande uppfinning. Som påpekats tidigare är det inte samma sak att stapla plattor på en lastpall som enligt D2 och att bilda en enhetslast av flera förpackningar och sedan förse enhetslasten med lastlister.

Det finns inget i vare sig Dl eller D2 som stöder att det skulle vara närliggande för en fackman att kombinera lärdomarna från dessa två skrifter.

En viktig aspekt vid föreliggande uppfinning är att det är förpackningarnas storlek som styr storleken på enhetslasten. Vid en anordning som utgår från lastpallar, som exempelvis enligt D2, är det lastpallens storlek som bestämmer hur stor den totala enheten blir. Föreliggande uppfinning blir därigenom betydligt mera flexibel än ett system med lastpallar. Om man bildar enhetslaster av förpackningar av skiftande storlek blir det ofta stora delar med outnyttjat utrymme på en lastpall, om inte förpackningarna är direkt anpassade till lastpallens storlek. Detta problem undviks vid föreliggande uppfinning där lastlisterna placeras under bildade enhetslaster. Staplade plattor som enligt D2 är betydligt enklare att anpassa till lastpallar. Detta är en ytterligare indikation på att en fackman inte skulle konsultera D2 när det gäller frågor om att bilda enhetslaster bestående av flera förpackningar och som förses med lastlister.

Det har således varken visats att föreliggande uppfinning är känd eller att den är näraliggande för en fackman.

Övrigt

Muntlig förhandling har hållits.

DOMSKÄL

Patentbesvärsrätten inleder med att bedöma patentkraven enligt huvudyrkandet.

Genom D1 är tidigare känt en långsträckt, lastupptagande anordning (”loading member”) med ett i huvudsak L-format tvärsnitt. Den lastupptagande anordningen är avsedd att tillsammans med ytterligare en sådan anordning bära upp lasten, i form av en låda, genom att de placeras vid varsin motstående, nedre sidokant hos lasten. De lastupptagande anordningarna utgör därmed fötter åt lasten och hålls kvar vid lasten med hjälp av omslutande band eller någon form av paketeringsfilm (t.ex. krympfilm). Den lastupptagande

anordningen, som kan vara tillverkad av polypropylen (PP), innefattar vidare ihåliga och i riktning från lasten utskjutande stödelement, vilka är avsedda att samverka med ett stödjande underlag, såsom ett lastbilsflak. Stödelementen har en viss höjd och är placerade på ett visst avstånd från varandra för att medge att gafflarna hos en gaffeltruck skall kunna komma emellan underlaget och den lastupptagande anordningen utan att den senare skadas.

Utöver den information som fackmannen på området får genom D1 vet han genom sina allmänna kunskaper att en enhetslast är en godskvantitet som är sammanförd och sammanhållen så att den kan hanteras som en enhet upprepade gånger genom ett helt transportförlopp. I själva begreppet enhetslast ligger således att det är flera godsenheter som är sammanförda och sammanhållna, men detta begrepp får även anses rymma det förhållande att lasten enbart utgörs av en enda godsenhet. Fackmannen som tar del av D1 skulle därför direkt inse att den last som uppbärs av de lastupptagande anordningarna är en form av enhetslast.

I D1 anges inte explicit något om ett förfarande eller ett system för att i två eller flera stationer bilda en enhetslast. Fackmannen på området inser dock omedelbart att den i D1, fig. 4, visade lasten med lastupptagande anordningar måste sättas ihop på något sätt och att detta, i ett eller flera steg, antingen kan göras manuellt eller med hjälp av någon mer eller mindre automatiserad anläggning. För fackmannen indikerar således D1, åtminstone indirekt, ett förfarande och system för att bilda enhetslaster.

Med anledning av det ovan anförda är det rättens mening att D1 visar den teknik som kommer uppfinningen närmast.

Uppfinningen enligt ansökningens patentkrav 1 och 5 skiljer sig från D1 genom vad som framgår av respektive patentkravs känne–tecknande del.

Fackmannen får, med utgångspunkt i D1, anses stå inför problemet

att åstadkomma ett förfarande respektive ett system för att bilda en enhetslast.

Fackmannen som står inför detta problem och genom sina allmänna kunskaper vet att en enhetslast i allmänhet är sammansatt av flera sammanhållna godsenheter skulle direkt inse: att lasten i D1 kan omfatta flera sammanhållna godsenheter, att dessa godsenheter för att kunna bilda en enhetslast först måste samlas in, att de två last–upptagande anordningarna först efter insamlingen av godsenheter kan monteras vid enhetslastens motstående, nedre kanter samt att antalet nödvändiga lastupptagande anordningar och deras placering varierar från fall till fall. Att därvid göra insamlingen av godsenheter och monteringen av lastupptagande anordningar vid två olika stationer med anordningar respektive medel av ej närmare preciserat slag kan inte anses medföra något som ligger utanför vad som kan förväntas av fackmannen.

Förfarandet och systemet enligt huvudyrkandets patentkrav 1 respektive 5 skiljer sig således inte väsentligen från känd teknik.

Rätten övergår härefter till ”Alternativyrkande 3” där patentkraven 1 och 5 i förhållande till huvudyrkandets motsvarande patentkrav har tillförts bestämningarna att förpackningarna har ”olika form och storlek” samt att ”enhetslastens (4) bottenskikt har två eller flera förpackningar”.

Fackmannen, som får anses stå inför samma problem som angivits ovan, skulle utan uppfinnarinsats inse att enhetslasten i D1 kan sättas samman av godsenheter av olika form och storlek för bildande av en för den specifika situationen lämplig enhetslast. Att härvid utforma bottenskiktet med två eller flera godsenheter är inte något annat än en för fackmannen närliggande lämplighetsåtgärd.

Förfarandet och systemet enligt patentkraven 1 och 5 i ”Alternativyrkande 3” skiljer sig således inte väsentligen från känd teknik.

Inte heller patentkraven 1 och 5 enligt ”Alternativyrkande 1” och ”Alternativyrkande 2” kan anses skilja sig väsentligen från känd teknik av samma skäl som angivits vid bedömningen av patentkraven enligt ”Alternativyrkande 3”.

På grund av det anförda kan överklagandet inte bifallas.

Per Carlson Anders Brinkman Håkan Sandh

Referent

Enhälligt

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga 5 (Formulär A)

ak Visa mer Visa mindre